Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fristående skolor.
Motivering
Under de senaste åren har antalet fristående skolor vuxit snabbt till antalet
och intresset tycks inte ha avtagit då Skolverket kan sägas ha överhopats
med ansökningar inför kommande år. I en del kommuner synes intresset
vara större än i andra kommuner för att starta fristående gymnasieskolor.
Huvudmän för de fristående gymnasierna tycks i allt högre grad röra sig
om aktiebolag, inte sällan med verksamhet i flera kommuner, och
stiftelser. Från att från början ha rört sig om att starta fristående skolor
med alternativ inriktning eller profil verkar det allt mer ha kommit att
handla om att driva fristående skolor med snarlika programutbud som det
kommunerna själva erbjuder.
Den kommunala skolan har under ett antal år utsatts för hård kritik från
olika håll. Delvis har kritiken bestått i att skolan fått för litet resurser,
vilket är
sant då även skolan liksom andra verksamheter i kommunerna drabbats av
besparingar under de ekonomiskt svåra åren under 90-talet. I takt med att
ekonomin förbättrats i landet har också skolan tillförts mera pengar, men vad
som nu håller på att hända, när allt fler fristående skolor etableras, är att
kommunernas budget för skolan urholkas.
Enligt det regelverk som idag gäller för bidrag till elever i fristående
gymnasieskola, som baserar sig på ett genomsnitt av kostnaden per
gymnasieelev i riket, kan det innebära att kommunen får betala mer per elev
som väljer den fristående skolan än för de elever som går i den kommunala
skolan. Medan de fristående skolorna erhåller mer resurser som höjer
kvaliteten i undervisningen, både genom mindre klasser, fler lärare, bättre
läromedel - ibland en dator till varje elev - så får den kommunala skolan göra
besparingar som leder till en sämre kvalitet i undervisningen. Dels får
kommunen en del omställningskostnader för lokaler och övertalig personal
för en anpassning till det lägre elevunderlaget, dels kostnader på grund av det
högre bidraget till den fristående skolan. Konsekvensen av besparingarna kan
t ex bli ett begränsat programutbud och minskade valmöjligheter när det
gäller såväl inriktningar och kurspaket/profiler som det individuella valet
liksom att det får återverkningar på antal skolledare, stödpersonal,
kompetensutveckling, administrativ service till elever och personal.
Om det nu gällande systemet med högre bidrag till elever som väljer en
fristående gymnasieskola bibehålls riskerar det att ytterligare urholka den
kommunala skolans resurser, vilket främst kommer att drabba de mest
resurssvaga ungdomarna. Regeringen måste därför snarast ändra reglerna för
bidragsgivning till fristående gymnasieskolor till ett mer rättvist system med
ett bidrag som utgår från kostnaden per elev i den aktuella kommunen, vilket
bör ges regeringen till känna.
Trots att kommuner vid yttranden över ansökningar till Skolverket anför
tunga skäl för ett avslag, såsom bl a ekonomiska konsekvenser med
kvalitativa försämringar för elever i den kommunala skolan, har Skolverket
valt att bifalla de flesta ansökningarna. Kommunen torde vara den som har
bäst insikt i vilka återverkningar minskade resurser får för den kommunala
skolan och borde därför ha ett avgörande inflytande på om en fristående
gymnasieskola ska godkännas eller ej. Detta bör ges regeringen till känna.
De allmänna målen om rätten till en likvärdig utbildning och på lika
villkor liksom tankarna och värdet med en sammanhållen skola är på väg att
brytas upp genom den omfattning av antalet fristående skolor vi nu är på väg
att få och med de regler som tillämpas. Finns det skäl för att befara att vi får
en segregerad skolgång där elever med de bästa förutsättningarna går i
fristående skolor med bättre kvalitativ utbildning och där de resurssvaga
ungdomarna går kvar i den kommunala skolan med ett begränsat utbud av
valmöjligheter och stöd i undervisningen? Hur de nya skolformerna påverkar
samhällets integrationssträvanden behöver analyseras och värderas. Det bör
ges regeringen till känna.