1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett lärlingsprogram inom gymnasieskolans ram.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
2 Inledning
Behovet av ett fungerande lärlingssystem är stort. Gymnasieskolan har
blivit allt mer anpassad till elever med teoretiska färdigheter vilket har lett
till att allt för många ungdomar inte trivs. Skoltrötthet och avhopp är ett
uttryck för detta. Skola och samhälle visar inte heller den uppmärksamhet
som är rimligt för de praktiska färdigheterna.
Ytterligare bevis på att ett fungerande lärlingssystem är nödvändigt är det
faktum att ungdomsarbetslösheten i Sverige är betydligt högre än den
genomsnittliga arbetslösheten. Kraftiga insatser måste vidtas för att minska
ungdomars trösklar in i arbetslivet.
Många hantverkaryrken håller på att dö ut i och med att de idag
verksamma hantverkarna har uppnått pensionsålder och återväxten i dessa
yrken är liten eller obefintlig. Hantverkaryrken är dessutom en viktig del av
vårt kulturarv. Även här kan lärlingsutbildningen vara en lösning.
Det finns behov av kompetenta yrkesarbetare på områden som det
reguljära utbildningssystemet har svårt att tillgodose. Bristen på
yrkeserfarenhet hos ungdomar upplevs som ett stort problem bland
arbetsgivare när det gäller rekrytering av ung arbetskraft. De elever som har
gått i den skolförlagda yrkesutbildningen saknar i många fall de erfarenheter
och färdigheter som arbetsgivarna efterfrågar.
3 Bakgrunden till varför det behövs ett nytt
lärlingssystem
När gymnasieskolan i mitten av 1990-talet var föremål för reformering
såg man samtidigt över relationen mellan de yrkesförberedande och
studieförberedande utbildningarna. Det konstaterades att någon verklig
integrering aldrig kommit till stånd och att de flesta yrkesförberedande
utbildningarna var kortare än de studieförberedande och inte uppfattades
som jämbördiga. Ambitionen att åstadkomma jämställdhet fanns dock
fortfarande kvar och förstärktes från arbetsmarknadens sida. Den gamla
uppdelningen mellan arbetare och tjänstemän var på väg att upphöra. Det
stod klart att framtidens arbetsmarknad kräver personer med
kombinationer av praktiskt yrkeskunnande, baskunskaper,
kommunikativa färdigheter och kunskaper i såväl allmänna ämnen som
yrkesämnen. Så blev gymnasieskolan föremål för den största förändringen
av den frivilliga skolan som någonsin gjorts i Sverige.
Ett resultat av ansträngningarna blev att alla program gjordes treåriga. De
yrkesförberedande programmen utökades och det som kom att kallas
kärnämnen blev gemensamma kurser på alla program, oavsett inriktning. På
detta sätt skulle alla få grundläggande behörighet till högskolan och statusen
på de yrkesförberedande utbildningarna skulle öka. Gymnasieskolan skulle
överbrygga gränserna mellan samhällsgrupper och yrkesområden.
Men i den nya gymnasiereformen gjordes en felbedömning när det gäller
ambitionen att ge alla teoretiska behörigheter till högskolan. Gymnasieskolan
i sin nuvarande form stimulerar inte i tillräcklig grad de elever som är
praktiskt lagda. Dessa elever tappar alltför ofta motivationen och ser inte den
praktiska nyttan av att läsa på ett gymnasium vilket är utformat för att man
ska läsa vidare på högskola och universitet. Ungdomar med praktiska
färdigheter missgynnas i dagens skolsystem.
För att möta de individuella behoven hos eleverna och för att stimulera
dem att senare gå över till ett nationellt program eller specialutformat
program tillskapades det Individuella programmet (IV) parallellt med alla
övriga program. Inom detta program finns visst utrymme för en form av
lärlingsutbildning.
Detta var tanken bakom det individuella programmet, medan verkligheten
blev en annan. Individuella programmet har blivit symbolen för många av den
nya gymnasieskolans problem.
En ny studie av skolans utveckling under 1990-talet, författad av bl.a.
professorerna Donald Broady och Jan-Eric Gustafsson, visar att bara en
tredjedel av eleverna på det individuella programmet har lyckats uppnå målet
att söka sig in på något av gymnasieskolans ordinarie program. "IV-eleverna
känner inte att de går på någon riktig skola. Många av dem borde hellre gå på
någon lärlingsutbildning", säger Jan-Eric Gustafsson till Svenska Dagbladet
den 2 oktober 2000.
Elevantalet på det individuella programmet ökar dramatiskt. Hösten 1992
var 10 500 elever registrerade på programmet, att jämföra med läsåret
1999/2000 då programmet omfattade 16 000 elver, mer än 14 procent av
gymnasieskolans förstaårselever. Statistik visar också att över 50 procent av
de elever som 1994 började i årskurs ett på det individuella programmet
lämnat gymnasieskolan redan efter ett eller två år. Bara en fjärdedel av
eleverna som började på individuella programmet hade efter fem år fått ett
slutbetyg. Det individuella programmet blev ett av tecknen på att den nya
gymnasieskolan inte var till för alla.
Frågan måste ställas om dagens gymnasieskola tillgodoser de enskilda
elevernas önskemål eller om gymnasieskolan utformats utifrån orealistiska
politiska föresatser. Uppfyller gymnasieskolan sina åtaganden vad gäller
ungdomar som efterfrågar en praktisk utbildning? Tillåts överhuvudtaget
ungdomar att välja ett praktiskt utformat program, där teorin är anpassad efter
yrkets krav och inte utifrån det politiska målet att jämlikhet mellan människor
handlar om alla människors behörighet att söka högskola. Det är dags att på
allvar sätta den enskildes önskemål i centrum och använda den politiska
makten till att skapa reella alternativ för ungdomar som snabbare vill ut i
arbetslivet.
För drygt tre år sedan utlovade dåvarande skolministern att det skulle
införas ett lärlingssystem. Förslaget baserades på gymnasieskolans behov av
en närmare kontakt med näringslivet. Vad som hänt sedan dess är att en
försöksverksamhet med lärlingsutbildning genomförts. De två första åren av
lärlingsutbildningen genomfördes i gymnasieskolan. Därefter följde 1-2 år
då utbildningen var förlagd till ett företag. Lärlingsutbildningen gav en
fullständig gymnasieutbildning. Lärlingen behöll sin status som elev även på
arbetsplatsen. Det innebar att det var skolan som hade det övergripande
ansvaret för utbildningen. Någon ersättning till de företag som tog emot
lärlingar utgick inte.
Försöksverksamheten resulterade emellertid i ett fiasko. Endast drygt 15
skolor bedrev lärlingsutbildningar för knappt 150 elever. Trots detta beslutade
riksdagen förra våren att förlänga försöket med lärlingsutbildning från hösten
år 2000. Detta gjordes dock med en tydlig markering gentemot regeringen att
den tidigare försöksverksamheten med lärlingsutbildning inte hade fungerat
tillfredsställande.
Hur samarbetet mellan skola och arbetsliv ska se ut utreds för närvarande
av en särskild utsedd arbetsgrupp med representanter från både skola och
arbetsliv. I uppdraget ligger att föreslå nödvändiga förändringar i regelverk
för att en lärlingsutbildning ska kunna införas som ett reguljärt inslag inom
gymnasieskolans yrkesutbildningar. Parallellt med detta har en projektgrupp
"Kommittén med kvalificerad yrkesutbildning", Ds 2000:33, arbetat. Den
blev klar i maj i år, men för sent för att förslaget skulle få genomslag i och
med höstterminen 2000.
Målgruppen för den kvalificerade yrkesutbildningen (KY) är elever som
avslutat sina gymnasiestudier med godkända betyg, d.v.s. är
högskolebehöriga. Den kvalificerade yrkesutbildningen kommer på detta sätt
att fylla stora behov samtidigt som den utesluter många med önskemål om en
yrkesutbildning. Det är noterbart att även denna verksamhet bedrivs som
försök. Till skillnad från lärlingsutbildningen är det dock en omfattande
försöksverksamhet som säkert kommer att ge det underlag som behövs för att
fatta korrekta beslut. Problemet är således inte utbildningen i sig, utan vad
som faller utanför dess ramar.
4 Utbildningar som går under begreppet
lärlingsutbildning
Den svenska yrkesutbildningen bedrivs i olika former och på olika nivåer.
Den helt övervägande delen av den gymnasiala yrkesutbildningen sker på
de nationella programmen med yrkesämnen. En liten del sker dock på
industrigymnasier och i vad som kallas den gymnasiala
lärlingsutbildningen. Dessa utbildningar är i den nuvarande
gymnasieskolan högskoleförberedande vilket har lett till att de fått ett
stort inslag av teori. Därigenom har också en stor del av idén med en
praktiskt orienterad lärlingsutbildning försvunnit.
När det gäller lärlingsutbildningen förekommer i dag ett flertal olika
begrepp. Dels den traditionella lärlingsutbildningen som drivs helt i företagets
regi, där en viss del av utbildningen kan ske på branschinstitut. Där ställs
inga
krav på grundutbildning, annat än grundskolekompetens. Dels den
gymnasiala lärlingsutbildningen, där lärlingen samtidigt är elev i
gymnasieskolan och läser allmänna ämnen. Yrkesutbildningen sker då i ett
företag.
Utöver detta talar man om kvalificerad yrkesutbildning (KY) efter
avslutade gymnasiestudier. Inom ramen för denna sker en del av
utbildningstiden som "lärande i arbete" på en arbetsplats.
5 Ungdomsarbetslöshet och arbetsmarknad
Den svenska arbetsmarknaden har under 1990-talet genomgått kraftiga
förändringar. Arbetslösheten var under perioden exceptionellt hög och
nya former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har introducerats. Trots
en ljusare situation i slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet jämfört
med i början av 1990-talet är problemen fortsatt stora, inte minst för
ungdomar.
Kommunerna har kommit att spela en allt mer aktiv roll inom
arbetsmarknadspolitiken, särskilt vad gäller åtgärder som riktas till ungdomar.
I anslutning till regeringens proposition 1994/95:218 "En effektivare
arbetsmarknadspolitik" förordades ett vidgat kommunalt ansvar för arbetslösa
ungdomar under 20 år. Detta utökade ansvar innebar att kommunerna i lag
gavs möjlighet att, efter avtal med respektive länsarbetsnämnd, från och med
den 1 oktober 1995 anordna praktik eller annan verksamhet på heltid för
arbetslösa ungdomar till och med den 30 juni det år den unge fyller 20 år.
Enligt AMS statistik vecka 39 år 2000 var 52 000 ungdomar mellan 16 och
24 år öppet arbetslösa eller i olika former av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Även om arbetslösheten även i denna åldersgrupp nu sjunker, så är
nivåerna i ett historiskt perspektiv mycket höga. Det är viktigt att ha i åtanke
att till skillnad från i andra länder så räknas inte studerande som står till
arbetsmarknadens förfogande till arbetskraften i den svenska officiella
arbetslöshetsstatistiken. Detta innebär att Sverige redovisar en lägre
arbetslöshet än om vi skulle tillämpa samma redovisningsprinciper som andra
EU-länder.
6 Individuella handlingsplaner
Individuella handlings- och utvecklingsplaner för den enskilde individen
är viktiga för att åstadkomma bättre matchning mellan individens
önskemål och vad som efterfrågas på arbetsmarknaden. Stöd för detta
synsätt finns i en omfattande utvärdering som genomförts av AMS. De
mest framgångsrika åtgärderna är de som har utformats med hänsyn tagen
till ungdomarnas individuella förmåga, behov och vilja i samspel med det
lokala näringslivets behov. Den stora fördelen med 1998 års reform,
utvecklingsgarantin, är att den syftar till att finna lämpliga individuella
lösningar.
7 Hur ser arbetsmarknaden ut idag?
Sverige följer i många andra länders fotspår mot ökad rörlighet på
arbetsmarknaden. De nya arbetsorganisationerna och inte minst
investeringarna i ny teknik ställer nya och större krav på arbetskraften vad
gäller yrkesutbildning, yrkeskunnande samt ökad flexibilitet. Vidare ställs
krav på ökad förmåga till omställning samt bredare befattningsområden.
På motsvarande sätt ökar kraven på arbetsgivaren att ta tillvara och
utveckla de anställdas kompetens, engagemang och kreativitet. Det går att
skönja en trend både på den inhemska och utländska arbetsmarknaden att
allt mer personal anställs på viss tid eller hyrs in för att klara toppar i
arbetsbelastningen. Företagen strävar, mer än tidigare, efter att vara så
flexibla som möjligt vad gäller kapacitet och kostnader.
Idag är arbetsmarknaden mer komplicerad och ställer andra
kompetenskrav, vilka ofta inte kan tillgodoses inom ramen för den
traditionella utbildningen. Många arbetsgivare anser att inskolningen av den
unga arbetskraften är alldeles för kostsam. Inskolningen på arbetsplatsen tar
oftast lång tid och innebär omfattande kostnader, ansträngningar och
åtaganden för arbetsgivare vilket gör dem mindre benägna att anställa
ungdomar.
Det är viktigt att undvika centrala generella lösningar för arbetslösa
ungdomar. I större utsträckning bör individuella lösningar användas för att
möta den moderna arbetsmarknaden. Lärlingsutbildning är en sådan lösning.
Ungdomsarbetslösheten är inte bara konjunkturberoende, utan har också
strukturella orsaker. Arbetslösheten minskade inte i samma utsträckning
bland ungdomar som i de andra åldersgrupperna vid de senaste
konjunktursvängningarna. Vid intervjuer med ungdomar framkommer tydligt
oron för att bli arbetslös. Arbetslösheten har under 1990-talet varit den
viktigaste politiska frågan bland unga.
8 Lärlingsutbildning som arbetsmarknads-
politisk åtgärd
Det existerar inte någon centralt sammanställd information hos
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) över lärlingsutbildningar som bedrivs i
projektform runt om i landet. Informationen hos AMS om och var i landet
lärlingsutbildning bedrivs, hur den är utformad och vilken omfattning den
idag har är bristfällig. En kartläggning över landets lärlingsutbildningar,
vilka inryms inom det arbetsmarknadspolitiska området, kräver att
kontakt tas med varje länsarbetsnämnd. Det är oroväckande att det inte
existerar en bättre samordning mellan central, regional och kommunal
nivå. Det behövs också en bättre samordning mellan kommuner och
mellan länen för att kunna utbyta idéer och erfarenheter.
För att kunna få en tillväxt i de traditionella hantverksyrkena och för att
svara upp mot företagens olika behov av yrkeskompetens behövs en mängd
olika utbildningsvägar. Därför är det viktigt att det finns ett lärlingssystem
inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
I Skaraborg har man på ett effektivt sätt byggt upp en lärlingsutbildning
som en form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Satsningen görs som ett
samarbetsprojekt mellan Företagarna i Skaraborg och Länsarbetsnämnden i
samråd med LO-facken i Västsverige. Medel har erhållits av Europeiska
socialfonden.
I bland annat Vaggerydsmodellen använder sig arbetsförmedlingen av en
företagsförlagd arbetsmarknadsutbildning som slagit mycket väl ut. Där
förläggs utbildningen till 5-6 olika företag som har ansvar för den praktiska
utbildningen. En teoridag per vecka ingår och för de elever som behöver det
också en dag svenskundervisning per vecka. Denna utbildning har inslag av
lärlingsutbildning.
9 Vad tycker de unga om lärlingsutbildning?
Vid en undersökning som SCB genomförde 1997 med tusen ungdomar
framkom bland annat önskemål om en smidigare övergång mellan skola
och arbetsliv. En gymnasieutbildning ska inte enbart förbereda individen
till fortsatta eftergymnasiala studier.
I en undersökning, gjord på uppdrag av SAF i september 1997 med ett
tusental ungdomar mellan 16 och 25 år, ansåg 36 procent av de tillfrågade att
de inte får en gymnasieutbildning som gör dem väl förberedda för framtiden.
Skälen som angavs var bland annat fel val av linje, att utbildningen inte
svarade mot näringslivets krav, att den var för allmän och inte tillräckligt
yrkesförberedande. Majoriteten, 83 procent, ville ha en del av utbildningen
förlagd till en riktig arbetsplats. Hälften av de tillfrågade ville att
utbildningen
skulle vara förlagd på företagen under hela gymnasietiden.
10 Utländska erfarenheter av lärlingsut-
bildning
Lärlingsutbildning är en väl förankrad utbildningsväg i andra europeiska
länder och har fungerat som en effektiv inträdesbiljett för ungdomar på
arbetsmarknaden. Lärlingsutbildning är ofta en del av yrkesutbildningen.
Därmed fungerar den som ett alternativ till vidareutbildning, efter
genomförd obligatorisk grundutbildning. Vissa länder har framgångsrikt
kunnat anpassa utbildningen till det egna landets nationella
förutsättningar och där har lärlingsutbildningen blivit ett bra komplement
till den befintliga skolan. Utbildningen har även fungerat som en effektiv
arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att minska ungdomsarbetslösheten.
Regelrätta lärlingssystem finns exempelvis i Tyskland, Danmark, Norge
och Österrike och kan användas som goda exempel på hur effektiva
lärlingsutbildningsprogram kan utformas.
11 Kristdemokraternas förslag till en ny
gymnasial lärlingsutbildning
Den nya gymnasieskolan med dess betoning på teoretisk kunskap
tillsammans med vissa branschers problem att nyrekrytera har aktualiserat
behovet av ett nytt modernt lärlingssystem. 1987/88 fanns 3 000
lärlingselever i gymnasieskolan. Idag finns cirka 150. Siffrorna talar i
klarspråk om att dagens lärlingssystem är ett fiasko. Den tillgodoser
varken elevernas behov av en relevant yrkesutbildning eller företagens
behov av kvalificerade yrkesarbetare.
Skolan saknar på många håll ett tätt samarbete med näringslivet. Företagen
med sin moderna utrustning och sitt uppdaterade kunnande är en nödvändig
länk i arbetet att skapa en modern lärlingsutbildning. Dessa två faktorer låter
sig knappast tillskapas inom skolans väggar eller ram. Vi menar att en
samordning av resurserna mellan skola och näringsliv är en förutsättning för
att Sverige ska kunna tillgodose såväl elever som näringsliv med en
yrkesutbildning värd namnet.
11.1 Eget program inom gymnasieskolans ram
Lärlingsutbildningen bildar ett eget program inom gymnasieskolans ram.
Även kommuner som saknar egen gymnasieskola kan arrangera detta
program genom att köpa den teoretiska delen hos en grannkommun.
11.2 En flexibel utformning med få centrala regler
Lärlingsutbildningen kan vara mellan 2 och 4 år beroende på yrkets
karaktär och lärotid samt vidare önskemål om studier på yrkeshögskola
eller universitet/högskola efter avslutad utbildning. En individuell
utbildningsplan för varje elev/lärling är viktig och förutsätter en flexibel
organisation och ett minimum av centrala regler.
11.3 Arbetslivskompetens i form av en gedigen
yrkesutbildning
Lärlingsutbildningen syftar till att ge arbetslivskompetens i form av en
gedigen yrkesutbildning. Utbildningen måste inte med nödvändighet ge
högskolebehörighet. Om eleven väljer bort högskolebehörigheten blir
utbildningstiden kortare. Fullföljd lärlingsutbildning ger dock alltid
behörighet till yrkeshögskola.
11.4 Samarbete mellan utbildning och det lokala
näringslivet
Lärlingsutbildningen ska knytas nära det lokala näringslivet. Skolan
planerar i nära samarbete med det lokala näringslivet för
"lärlingsplatserna". Att ungdomar i tidig ålder får fäste på den lokala
arbetsmarknaden ger möjlighet till ett fortsatt boende på orten, vilket ger
positiva regionala konsekvenser.
11.5 Praktik varvat med teori
Praktik varvas med teori redan från första terminen. Eleven betraktas
dock som elev under hela utbildningstiden. Skolan är alltså huvudman för
hela utbildningen oavsett förläggningsplats. De teoretiska delarna ska
knytas till praktiken i möjligaste mån. Teorin ska ge goda generella
baskunskaper. Fördelningen bör vara 2-3 dagar av teori respektive
praktik per vecka. För att inte splittra praktiktiden ute i företagen är det
viktigt att de teoretiska ämnena läses koncentrerat till några dagar i
veckan, eller på annat lämpligt sätt.
Skolan svarar för handledning till kontaktpersonerna på företagen. För
detta måste skolan avsätta erforderliga personella resurser. Samarbete byggs
upp och utformas flexibelt efter lokala förutsättningar och strategier. Genom
att praktiken börjar så tidigt ger det stora möjligheter för eleven att bedöma
om det valda yrket är det rätta.
Företagen bör få ersättning från skolan för utbildning/handledning.
Företagen bör även få ersättning för de kostnader de åsamkas för nyttjande av
maskiner, produktionsbortfall, material och så vidare. Detta är mycket viktigt
för att också små företag ska kunna ta emot lärlingar. En ersättning på 3 000-
4 000 kr/månad torde vara rimlig. Företagen ska sträva efter att ge så "bred"
yrkeskompetens som möjligt till eleven. Företaget ska inte tvingas anställa
eleven/lärlingen vid avslutad utbildning.
11.6 Lärlingsavtal
Eleven/lärlingen får en viss ersättning från företaget enligt "lärlingsavtal"
i relation till den insats som görs i produktionen, förslagsvis från och med
andra året.
11.7 Yrkesprov som leder till en examen
Utbildningen avslutas med ett yrkesprov och leder till en yrkesexamen.
Alla elever med avslutad utbildning ska ha behörighet till fortsatt
yrkesutbildning på yrkeshögskola. Förslag om yrkeshögskola presenteras
i en särskild motion.
12 Kristdemokraternas förslag till lärlings-
utbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd
Det behövs en mängd olika utbildningsvägar för att svara mot företagens
olika behov av yrkeskompetens.
Med en väl fungerande lärlingsutbildning inom gymnasieskolans ram
kommer på sikt behovet att minska av lärlingsutbildning som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. I dagsläget finns det dock behov av
lärlingsutbildning som en effektiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
12.1 En yrkeskompetens som leder till arbete
Lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd ska ge en gedigen
yrkeskompetens som leder till arbete, antingen genom anställning eller
genom att starta eget.
12.2 Anlagstest och motivationsprövning
Lärlingen får göra anlagstest och motivationsprövning innan utbildningen
påbörjas.
12.3 Utbildning i nära samarbete med det lokala
näringslivet
Lärlingsutbildningen ska ske i nära samarbete med det lokala näringslivet.
Ett visst mått av flexibilitet måste även byggas in i läroplanerna. Det bör
ges utrymme för utbildningsalternativ som uppfyller regionala och lokala
önskemål eller behov. Utbildningen är mestadels förlagd till ett företag.
Skriftlig överenskommelse träffas mellan skolan och företagen.
12.4 Avtal i samarbete mellan arbetsförmedling,
arbetsgivare och berörda fackförbund
Avtal beträffande lärlingslön, försäkringsfrågor med mera träffas i
samarbete mellan arbetsförmedling, arbetsgivare och berört fackförbund.
12.5 Uppföljning och avstämning
Kontinuerlig uppföljning görs. Efter viss tid bör en avstämning ske för
varje elev där det bedöms om utbildningen ska fortsätta.
12.6 Utbildningens längd
Utbildningen ska utformas mycket individinriktat och kan följaktligen ta
olika lång tid. Ett tak bör dock sättas för utbildningstiden på förslagsvis 3
år. Undantag kan dock göras när utbildning utformas för att kvalificera till
fortsatta studier.
12.7 Ersättning till företagen
Företagen bör under det första året få ersättning från arbetsförmedlingen
för utbildning/handledning samt för de kostnader de åsamkas för
nyttjande av maskiner, produktionsbortfall, material osv. Detta är
väsentligt för att också små företag ska kunna ta emot lärlingar.
Ersättningens nivå bör ligga på 3 000-4 000 kr/månad.
12.8 Kvalitetssäkring och yrkesbevis
Vi anser att utbildningen ska kvalitetssäkras, gärna med yrkesexamen
efter branschens önskemål. Utbildningen avslutas med ett
gesällprov/yrkesprov. Yrkesbevis ska utfärdas. Alla elever med avslutad
lärlingsutbildning har behörighet till fortsatt yrkesutbildning på
yrkeshögskola.