med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen
1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar om ändring i skollagen (1985:1100) i enlighet med
vad i motionen anförs.
2. Riksdagen beslutar om ändring i lagen (1991:1108) om statens skolor för
vuxna i enlighet med vad i motionen anförs.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om mål och strategi för vuxnas lärande.
4. Riksdagen avslår regeringens förslag om en särskild form av studiemedel
för vissa vuxenstuderande i enlighet med vad i motionen anförs.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om studiemedel.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om särvux.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om finansiering av vuxenutbildningen.
2 Inledning
Behovet av kunskap och kunskapsinvesteringar ökar. Kunskap och
kompetens har stor betydelse för den enskilda människan, lika väl som för
samhällets utveckling. I tilltron till kunskap och dess betydelse ligger en
framtids-
optimism att glädjas över.
Den snabba utvecklingen innebär många utmaningar. Gamla strukturer
och institutioner klarar inte längre av att ge den kunskapsförsörjning som
krävs.
Målen för barn- och ungdomsskolan uppnås inte. Många elever når inte
de studieresultat som behövs. Den högre utbildningen i Sverige har
expanderat kraftigt under senare år, men räcker ändå inte till. Olika
utbildningars kvalitet kan också ifrågasättas.
Sverige moderniserade den grundläggande yrkesutbildningen relativt sent,
med varierande resultat. Behovet av kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning har inte förrän helt nyligen lett till förslag om former för en
sådan utbildning.
Sverige har sedan länge haft en relativt väl utbyggd vuxenutbildning
inklusive ett omfattande folkbildningsarbete. Den kommunala
vuxenutbildningen syftade under lång tid till att ge vuxna möjlighet att skaffa
sig kunskaper motsvarande grund- och gymnasieskola. Med tiden har den
ursprungliga målgruppen blivit mindre samtidigt som en stor grupp
gymnasister går ett fjärde gymnasieår på komvux.
Folkbildningsorganisationernas villkor har också kraftigt förändrats.
I takt med kunskapsutvecklingen har det också blivit uppenbart att en väl
genomförd grundutbildning, eller en examen, inte ger de kunskaper som krävs
i arbetslivet. Återkommande utbildning är en nödvändighet i ett alltmer
kunskapsintensivt arbetsliv. Snabba förändringar gör också att människor
byter yrke och inriktning, av intresse eller av nödvändighet.
Nuvarande strukturer och institutioner på utbildningsområdet svarar inte
mot de behov och förändringar som denna utveckling innebär. Vi anser
att det är viktigt att utbildningspolitikens utgångspunkt bygger på denna
insikt, eftersom det i kölvattnen av tillkortakommanden, avseende
studieresultat och utbildningsnivåer, alltid finns en risk för ifrågasättande
av människors förmåga. Människor har av naturen olika förutsättningar,
behov och intressen. Gemensamt för alla är dock förmågan till lärande.
Det måste vara en politisk ambition att ge varje människa förutsättningar
för intellektuell och personlig kunskapstillväxt hela livet. En nationell
strategi för ett livslångt lärande bör utvecklas med utgångspunkt i den
övertygelsen.
Regeringens proposition om vuxnas lärande är en besvikelse. Det enda
regeringen gör är att halvera satsningen på Kunskapslyftet. Frågan om
finansiering och ett bredare anslag när det gäller vuxnas möjligheter till egna
kunskapsinvesteringar lämnas därhän. Förslagen berör dessutom endast frågor
om en modernisering av den vuxenutbildning som bedrivits inom ramen för
Kunskapslyftsprojektet. Det senare är inte en oväsentlig del, men vi hade
önskat ett bredare anslag. I denna motion prövar vi dock de förslag som
regeringen lämnat.
3 Regeringens proposition
3.1 Mål och strategi för vuxenutbildningen
Målen och strategin för vuxnas lärande som de anges i propositionen är
mycket allmänna. Vi har inget att erinra mot vad som där anges. Vi anser
emellertid att det behövs en stor reform av utbildningen för vuxna, vilket
regeringens förslag inte motsvarar. En sådan reform bör inkludera den
kommunala vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen. Vi anser
att en sådan reform ska bygga på följande principer:
- Av det allmänna finansierad utbildning skall arrangeras så att den
enskilde ges mölighet att välja utbildningsanordnare. Både den kommunala
vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen bör finansieras genom
ett pengsystem. Många utbildningsanordnare kan härigenom väntas
erbjuda sina tjänster. Syftet med samordningen är att bättre nyttja
befintliga resurser. De olika utbildningsstrukturerna har delvis olika mål,
där den kommunala vuxenutbildningen hittills främst handlat om
kompetensgivande utbildning för vidare studier, medan
arbetsmarknadsutbildningen oftast varit inriktad på att den enskilde snabbt
skall kunna få ett nytt jobb. Båda möjligheterna behövs även i framtiden.
- Det finansiella ansvaret bör noga övervägas för såväl den i dag
kommunala vuxenutbildningen som för arbetsmarknadsutbildningen. Den
enskilde bör kunna ta i anspråk utbildningserbjudanden oberoende av
bostadsort.
- Den enskildes rätt till utbildning bör utöver allmänna kriterier kunna ges
genom beslut av lokala myndigheter. Rätten till grundläggande
vuxenutbildning skall ligga fast och vidgas till att omfatta grundläggande
gymnasieutbildning. Samarbete mellan bl a kommuner och företag ska
förstärkas för att främja en effektiv inslussning av tidigare arbetslösa på
arbetsmarknaden.
- En särskild rätt till utbildning tillerkänns sökanden som behöver
komplettera otillräckliga gymnasiebetyg. Denna rätt bör omfatta sökande
under 25 år. Pengen för dessa studerande kan i stor utsträckning förväntas
bli utnyttjad av gymnasieskolor med möjlighet att erbjuda efterfrågad
kompletteringsutbildning på marginalen.
- Omfattningen av utbildningen för vuxna kommer att variera beroende på
konjunkturen.
Till utbildningsinsatser av detta slag kommer de åtgärder som kan främja
ett kontinuerligt lärande genom hela livet. Finansieringen av sådan utbildning
måste ske på annat sätt än bara genom det allmänna. Kontosystem är en
möjlighet att säkerställa att den enskilde har möjlighet att tillgodose sina
utbildningsbehov.
3.2 Pedagogisk-metodisk utveckling
Forskningen om inlärning och utbildning är allmänt otillräcklig.
Detsamma gäller vuxnas lärande. Erfarenheterna från
Kunskapslyftsprojektet visar att uppföljningen och utvärderingen av olika
vuxenutbildningsinsatser är eftersatt, vilket är beklagligt mot bakgrund av
de stora resurser som satsats genom åren.
Regeringen föreslår att Statens skolverk bör få i uppdrag att dels initiera
forskning och utveckling med inriktning mot vuxnas lärande, dels stödja
kompetensutveckling av lärare med inriktning mot vuxenpedagogiskt
arbetssätt och specialpedagogik. Vi har inget att erinra mot att myndigheten
ges detta uppdrag. Vi noterar också att forskningsanslaget har räknats upp,
vilket är positivt. Samtidigt konstaterar vi att Skolverkets förutsättningar att
klara ytterligare uppgifter i praktiken är begränsade.
I stället hoppas vi att det ökande intresset för forskning om
kunskapssamhället i vid mening skall kunna bidraga till metodutveckling
m.m. när det gäller vuxenutbildning. I vår vision ligger ett spektrum av olika
utbildningar och utbildningsformer, där aktörer från vitt skilda områden kan
bidraga till vuxnas kompetensförsörjning. Vi tror att mångfald och
valmöjligheter för den enskilde, bättre än insatser från Skolverket, kan
bidraga till metodutveckling inom området. När det gäller kvalitetssäkring av
vuxenutbildning anser vi, som vi även i annat sammanhang förordat, att ett
fristående utvärderingsinstitut behövs som grund för den enskildes egna
bedömningar och för uppföljning av att offentliga satsningar används på ett
effektivt sätt.
3.3 Att främja vuxnas lärande
Regeringen skriver att "vuxenutbildningen har hittills i allt för hög
utsträckning mött individerna som ett kollektiv med gemensam bakgrund
och gemensamma behov" och anser därför att det är angeläget att
kommuner bedriver ett utvecklingsarbete som främjar vuxnas lärande.
Regeringen vill ge berörda myndigheter i uppdrag att analysera hinder i
myndigheternas regelverk som försvårar utvecklingsarbetet.
Vi delar regeringens bedömning att individperspektivet måste stärkas.
Detta är givetvis en förutsättning för ett bra resultat när vuxna skall välja
utbildning. Det kräver emellertid inte bara en översyn av regelverk hos
myndigheterna, utan ett nytt politiskt tänkande som erkänner vuxnas
utbildning som en personlig investering. Incitamenten för vuxna att aktivt
förkovra sig behöver ökas.
SCB:s temarapport visar att personer som deltagit i kommunal
vuxenutbildning har högre förvärvsinkomst och i högre utsträckning än andra
är sysselsatta med samma utbildningsmässiga utgångspunkt. Det är vidare
klarlagt att deltagarna i komvux har kortare perioder av arbetslöshet.
Mot bakgrund av behovet av ett ökat arbetskraftsdeltagande de
kommande åren räcker det emellertid inte med möjligheter för lågt utbildade
att skaffa sig kunskaper motsvarande gymnasiet. En strategi för ett livslångt
lärande kräver en analys av hur utbildningspremien generellt skall kunna
höjas. Gedigna kunskaper och höjd kompetens måste ge utdelning på alla
nivåer om Sverige skall kunna hänga med internationellt. I utredningen från
Kunskapslyftskommittén presenteras resultat från en europeisk undersökning
avseende avkastningen på utbildningsinvesteringar. Resultaten visar att
"lönsamheten" för utbildningsinvesteringar för män och kvinnor i Sverige är
bland de lägsta. Om man tar hänsyn till de höga svenska skatterna blir
utbildningspremien ännu lägre. Detta är naturligtvis inte acceptabelt om
ambitionen är att fler skall anstränga sig att nå ökad kompetens.
I propositionen poängteras kommunernas skyldighet att bedriva
uppsökande verksamhet. Vi förutsätter att utbildningsansvariga informerar
om möjligheterna till vuxenutbildning. Däremot anser vi inte att fackliga
organisationer skall ges särskilt bidrag för att engagera sig i detta.
3.4 Former för vuxnas lärande
Kunskapslyftet innebar en kraftig volymökning på kort tid, vilket gett
utrymme för att pröva nya och otraditionella metoder för utbildning. Detta
trots den politiska majoritetsuppfattningen om att det mesta bör ske i
offentlig regi. Denna öppning har inneburit ett kvalitativt lyft för
vuxenutbildningen i meningen att nya aktörer och former för
undervisningen prövats. Flexibilitet och variation när det gäller
undervisningsformer och organisation är viktigt, i synnerhet för vuxna
som har olika förutsättningar för studierna både när det gäller
förkunskaper och rent praktiskt.
När försöksverksamheten nu avslutas och statens särskilda bidrag till
kommuner och folkhögskolor minskas för att enligt regeringens förslag
fr.o.m. 2003 ligga på ungefär hälften av innevarande års nivå, finns det risk
för att kommunerna slår vakt om den egna verksamheten och att
neddragningarna görs utanför den etablerade kommunala
vuxenutbildningsorganisationen. Vi anser att den fortsatta verksamheten
måste organiseras utifrån människors önskemål och ges förutsättningar att
erbjuda hög utbildningskvalitet. All vuxenutbildning skall enligt vår
uppfattning upphandlas.
Regeringen avser att ge Statens skolverk i uppdrag att analysera behovet
av förändringar av kursplaner och betygssystem inom den kommunala
vuxenutbildningen samt att kartlägga lokala kurser inom densamma, för att
sedan analysera behovet av förändring. Denna översyn skall enligt vår
mening göras så att kurser och utbildningar kan ordnas av fristående aktörer.
När det gäller frågan om validering av kunskaper avvaktar vi i likhet med
regeringen pågående utredning. I en större reform där både allmän
vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning ingår måste den enskildes
kunskaper bättre än idag kunna värderas och jämföras med formella
definitioner av utbildningsnivå. Vi anser emellertid att vuxenutbildning i
likhet med all annan utbildning bör leda till att den studerande erhåller bevis
på förvärvade kunskaper.
3.5 Svenskundervisning för invandrare
Regeringen föreslår att skollagen ändras så att det där föreskrivs att sfi
syftar till att ge vuxna invandrare och inte enbart nyanlända
grundläggande kunskaper i det svenska språket och om det svenska
samhället. Vidare skall lagen ändras så att utbildningen anordnas som
kurser. Den föreslagna ändringen synes väl motiverad. Vad gäller frågan
om sfi-undervisningen framgent hänvisar vi till en särskild motion med
anledning av förslag 2000/01:RR12 "Svenskundervisning för invandrare
och invandrarnas arbetsmarknad".
3.6 Särvux
Kunskapslyftskommittén föreslog att personer med utvecklingsstörning
garanteras utbildning som övriga vuxna när det gäller grundläggande
utbildning och i särvux. Vi delar uppfattningen att detta är angeläget.
Skolverkets rapport "En utvärdering av särvux" visar att det i dag ges
vuxenutbildning till denna grupp i mycket liten omfattning och att
kunskapsmålen är svåra att nå beroende på att undervisningen inte motsvarar
deltagarnas behov och att litet görs för att uppmuntra utvecklingsstörda till
vidare utbildning.
Regeringen pekar på svårigheter att definiera en rätt till utbildning inom
särvux. Meningen är att utbildningen skall ge människor möjlighet att
tillgodogöra sig ny kunskap eller behålla förvärvad, inte att särvux skall ta
över ansvaret för daglig omsorg och stimulans. Gränsdragningsproblemen till
trots anser vi att, eftersom vuxna med utvecklingsstörning själva i begränsad
utsträckning kan föra sin talan, det behövs tydliga besked om rätten till
utbildning i regelverket. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
i denna del samt med en plan för genomförande i kommunerna.
3.7 Folkbildningen
Propositionen konstaterar problemet med folkbildningens dubbla roller,
vilket Moderata Samlingspartiet gjort vid flera tillfällen. Konstaterandet i
propositionen bygger på en rapport från Riksrevisionsverket 1999, där det
sägs att rådet har att bevaka statens intresse, samtidigt som det bevakar de
egna medlemmarnas intressen. En oberoende utvärdering bör ta sin
utgångspunkt i det dubbla uppdraget och, om det visar sig nödvändigt,
komma med förslag till en annan ordning än den som gäller nu.
Den minskning som föreslås för folkhögskolorna sägs vara relativt mindre
än för kommunerna. Vad man inte tar hänsyn till är att Folkbildningsrådet
godkänt statsbidrag till ett 20-tal nya skolor. Detta har skett tack vare de
10.000 platserna som tilldelats inom ramen för Kunskapslyftet. Det generella
statsbidraget har dock minskat.
Problemet har påpekats av Moderata Samlingspartiet vid ett flertal
tillfällen. Med ett 20-tal nya skolor utan en långsiktig finansiering, kan den
nu
föreslagna neddragningen orsaka stora svårigheter. De 10.000 platserna har
funnits sedan 1993, och folkhögskolan har så sent som höstterminen 2000
utnyttjat flera hundra platser utöver de 10.000. Utvärderingar visar att
folkhögskolan lyckats bäst med de grupper som prioriterats i sammanhanget.
3.000 färre platser, som regeringen föreslår, är lika med en minskning med
cirka femton folkhögskolor.
3.8 Studiefinansiering
Frågan om studiefinansiering är avgörande för vuxnas möjligheter att
studera. Den låga avkastningen på kunskapsinvesteringar för den enskilde
är ett stort och delvis svårlöst problem. Regeringen måste ta sig an denna
problematik och på allvar börja arbeta för en höjd utbildningspremie så att
det livslånga lärandet även stimuleras ekonomiskt. Vuxna människor, ofta
med försörjningsansvar, tar inte steget till fortsatt utbildning. Vi har också
vid tidigare tillfällen påpekat att det särskilda utbildningsbidraget (UBS)
skall anpassas till antalet platser inom Kunskapslyftet. Det har inträffat att
vuxna studerande avbrutit sina studier när de, trots löfte, inte erhållit
UBS.
Regeringen begränsar sina förslag till en ny form av studiemedel från och
med år 2003. Nivån på studiebidraget är 4,39 eller 5,38 procent av
prisbasbeloppet per vecka vid studier på heltid. Dessa studiemedel skall
kunna lämnas till personer som är minst 25 år och är arbetslösa eller riskerar
arbetslöshet eller som har vissa funktionshinder. Studiemedlen skall kunna
lämnas för utbildning på grundskole- eller gymnasienivå under högst 50
veckor utöver den tid som gäller för studiemedel i övrigt på den aktuella
nivån. Kommunerna skall yttra sig över ansökan. För varje kommun skall en
ekonomisk ram beräknas för stödet. UBS avvecklas.
Vi avvisar förslaget om ett nytt studiemedel för vuxenlärande. Utbildning
för vuxna skall vara en personlig investering, och det påverkar också
formerna för studiefinansiering. Vuxna med behov av grundläggande
utbildning skall ges stöd som gör utbildning möjlig, men formerna får inte
innebära orättvisor visavi andra studerandegrupper.
Vi är vidare tveksamma till att kommunerna skall ges inflytande över
möjligheterna till studiemedel för just denna grupp, eftersom risken finns att
man gynnar de egna utbildningarna. Den typ av behovsprövning som det
innebär undergräver tanken på att den enskilde själv skall kunna bestämma
sig för att satsa på utbildning och göra en bedömning av förutsättningarna
utifrån givna och fasta villkor.
Regeringen bör återkomma med ett förslag vad gäller studiemedel för den
grundläggande vuxenutbildningen som utgår från dessa principer.
3.9 Ett nytt statsbidrag
Regeringen föreslår ett nytt riktat statsbidrag för kommunal
vuxenutbildning från och med den 1 januari 2003. Statsbidraget skall
sedan från och med 2006 inräknas i det generella bidraget till
kommunerna.
Det finansiella ansvaret bör noga övervägas såväl för den i dag
kommunala vuxenutbildningen som för arbetsmarknadsutbildningen. Den
enskilde bör kunna ta i anspråk utbildningserbjudanden oberoende av
bostadsort.
Den enskildes rätt till utbildning bör utöver allmänna kriterier kunna ges
genom beslut av lokala myndigheter. Strukturen för den kvalificerade
yrkesutbildningen bör kunna vara ett riktmärke för modellen.
När det gäller möjligheterna att komplettera otillräckliga gymnasiebetyg
för studerande under 25 år kan specifika villkor komma att gälla. Vi förutser
att sådan kompletterande utbildning ofta kan komma att erbjudas av
gymnasieskolor med redan uppbyggd kompetens vad gäller sådana kurser.
I princip anser vi att resurser till folkhögskolorna borde fördelas enligt
samma principer som för övrig vuxenutbildning. Nuvarande ordning för
bidrag till folkbildningen gör emellertid att folkhögskolornas möjlighet att
erbjuda vuxna utbildning måste säkras i särskild ordning.
Vi avvisar regeringens förslag till särskilt statsbidrag för avtrappning av
det stöd som getts under försöksverksamheten med Kunskapslyftet. Vi
förordar en snabbare övergång till långsiktiga villkor för vuxenutbildningen.
Anslagen för vuxenutbildning kommer vi att pröva i anslutning till
budgetarbetet.
4 En flexibel och modern utbildning för
vuxna
4.1 Individens motivation för lärande
Utgångspunkten för arbete med vuxnas lärande måste vara den enskildes
behov och önskemål. Den politiska uppgiften är att dels bidraga till en
kunskapsmiljö som främjar initiativ och utveckling, dels att se till att det
finns en infrastruktur som kan erbjuda utbildning av olika slag.
Utbildningsväsendet är i dag hierarkiskt uppbyggt. Systemet rymmer för
många återvändsgränder och är alltför kategoriserat. Viktiga
utbildningsinstitutioner nyttjas inte till sin fulla kapacitet.
Under de kommande åren måste utbildningsväsendet i vid mening
utvecklas så att hinder rivs och broar byggs mellan nivåer och ämnen,
samtidigt som effektiviteten i meningen utbildningskvalitet säkras för att
Sverige skall kunna bli ett verkligt kunskapssamhälle. Det är mot den
bakgrunden angeläget att den kommunala vuxenutbildningen och
arbetsmarknadsutbildningen samordnas och ses i ett sammanhang.
Om flera aktivt skall motiveras för livslångt lärande måste villkoren för
studier liksom incitamenten för höjd utbildningsnivå och bättre kunskaper
lyftas. Människor måste få utdelning för sina ansträngningar och arbetslivet
måste ianspråktaga bättre kunskaper. Det handlar om skattepolitik, men också
om arbetsorganisation. En hel del för att förverkliga ambitionerna förutsätter
politiska beslut, men långt mer kräver en medvetenhet och vilja från andra
aktörer.
4.2 Fördelningen av ansvar mellan den enskilde och
det allmänna
Politikens uppgift är att skapa en infrastruktur för utbildning och se till att
alla får tillgång till en utbildningsbas. Efter grundskola och gymnasium
anser vi att det offentliga har särskilt ansvar för att vuxna med brister i sin
utbildning skall kunna skaffa sig grundskole- respektive
gymnasiekompetens. Det offentliga skall också säkra att alla fritt ges
möjlighet till en grundläggande akademisk utbildning, eller en
kvalificerad yrkesutbildning.
I tanken om ett livslångt lärande ligger emellertid betydligt mer. Vi ser
framför oss en arbetsmarknad där fler och fler behöver byta
verksamhetsområde, alternativt måste vidareutbilda sig. Möjligheter att
erbjuda sådan utbildning finns inom det offentliga utbildningssystemets alla
nivåer och också i hög grad utanför. I arbetslivet anordnas mängder av
vidareutbildning, men dessa är inte utbildningsmöjligheter som den enskilde
själv fritt har tillgång till.
Politikens uppgift när det gäller att öka vuxnas möjligheter att skaffa sig
utbildning handlar dels om att skapa ett finansieringssystem som gör det
möjligt och intressant för fler att förkovra sig, dels om att undanröja hinder
för att ta tillvara resurserna inom det befintliga utbildningssystemet. Det
offentliga kan också bidraga till att pröva nya former för utbildning,
exempelvis distansutbildning.
Inget studiestödssystem kan fungera väl i ett land med höga skatter och en
oflexibel lönebildning. Låsta skatter och en mer dynamisk lönestruktur är en
grundläggande förutsättning för ett fungerande studiestödssystem.
Utbildningspremien måste vara tillräckligt hög för att motivera människor till
vidare studier.
Mångfaldens former för det vidare lärandet kräver en finansieringsform
som är mycket flexibel. Att det system som erbjuds för finansiering av
utbildning är trovärdigt, förutsägbart och överblickbart har stor betydelse. Det
offentligas respektive den enskildes ansvar behöver tydliggöras.
Ett antal förändringar behöver genomföras, för att systemet skall bli
rättvist och flexibelt. Till en början bör fribeloppet avskaffas, för att ge den
enskilda studeranden större frihet vad det gäller finansieringen av sitt
lärande.
Vi anser även att räntorna på studielånen skall vara avdragsgilla. CSN bör
konkurrensutsättas för att skapa flexibilitet inom systemet och göra det mer
anpassat efter olika individers växlande behov och förutsättningar.
För att åstadkomma en kontinuerlig kunskaps- och kompetensutveckling
under en individs samlade tid i aktivt arbetsliv behöver nya, individuella
finansieringsmöjligheter skapas även vid sidan av ett ordinarie
studiestödssystem. Vi föreslår att alla arbetstagare ges möjlighet att bygga
upp personliga utbildningskonton, som skall kunna användas för den vidare
utbildning den enskilde anser sig behöva. Ett sådant system skulle vara
anpassat för ett återkommande utbildningsbehov och sakna en övre
åldersgräns.
Principen för utbildningskonton är att den enskilde skall ha rätt att avsätta
en del av sin lön till kontot med rätt till skatteavdrag. Arbetsgivaren skall på
förmånliga villkor kunna avsätta lika mycket som den enskilde.