Riksdagen beslutar genom ändring av kommunallagen att kommunerna
skall ha den generella rätten att fördela sina barnomsorgssubventioner på
ett rättvist sätt till varje barn och på ett sådant sätt att föräldrar kan
erhålla den faktiska valfriheten att bedöma och att genomföra den
barnomsorg som bäst lämpar sig för det barn de har ansvar för.
Genomslag för likställighetsprincipen
Regeringsrätten har i tidigare beslut ansett (RÅ 1991 ref. 19) att den
allmänt vedertagna grundsatsen när det gäller den kommunala
kompetensen är att en kommun inte utan stöd i lag eller författning får
lämna understöd till enskilda personer. Bidrag som t.ex.
vårdnadsersättning eller barnbidrag får således inte enligt Regeringsrätten
lämnas av en kommun utan stöd i speciallagstiftning. Någon sådan
lagstiftning finns enligt Regeringsrätten inte vad avser generella
kommunala bidrag till barnfamiljer.
Samtidigt gäller likställighetsprincipen generellt i den kommunala
verksamheten. Det torde framstå som klart att mellan dessa principer råder det
i dag en konflikt.
Nuvarande barnomsorgssubventioner från kommuner till föräldrar med
barn i daghemsåldern gynnar ensidigt vissa barn. Det rimliga borde vara att
kommunerna skall ha den generella rätten att fördela sina
barnomsorgssubventioner på ett rättvist sätt till varje barn och på ett sådant
sätt att föräldrar kan erhålla den faktiska valfriheten att bedöma och att
genomföra den barnomsorg som bäst lämpar sig för det barn de har ansvar
för. En sådan rätt ligger dessutom i linje med principen om den kommunala
självstyrelsen.
Riksdagen bör besluta om en förändrad kommunal kompetens på området.