1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en lagöversyn i syfte att tydligt reglera den s.k.
skolsponsringen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder som syftar till att säkra rätten för grundskolans och
gymnasieskolans lärare och elever att ha tillgång till allsidiga och
objektiva läromedel, som möjliggör en god inlärning och en god
studieteknik.
Bakgrund
Den svenska grundskolan kommunaliserades 1989, dvs. ansvaret gick
över från staten till kommunerna. De specialdestinerade statsbidragen till
kommunerna förändrades så att kommunerna tilldelades generella
statsbidrag, ofta kallade "pengar i en påse". Det är numera upp till
kommunpolitikerna att avgöra anslaget till grundskoleverksamheten inom
sin kommun. Systemet kan tyckas bra i så motto att de lokala politikerna
bättre känner till lokala förhållanden och att de därför bäst kan avgöra
resursfördelningen. Problemet var bara att den tilldelade penningpåsen
minskade kraftigt under 1990-talets nedskärningar, vilket bl.a. drabbade
verksamheten i många grundskolor i många kommuner. Det är i dag
därför högst tveksamt om det går att tala om förekomsten av en nationellt
likvärdig grundskola i landet.
Olika partier, riksdagen och regeringen kan visserligen föreslå eller tilldela
kommunsektorn mer pengar med en önskan att dessa skall gå till en
resursförstärkning i t.ex. grundskolan, men de nationella politikerna har ingen
möjlighet att se till att så sker med mindre än att någon form av riktade
statsbidrag återinförs. I årets förslag till statsbudget föreslås en femårig
satsning till skolan på fem miljarder kronor fram till 2006 och detta har redan
kritiserats av vissa, som ser förslaget som ett intrång i det kommunala
självstyret. Dessa kritiker har dock, av skatteideologiska skäl, inte varit lika
kritiska till att staten under en lång rad av år fattat beslut som inneburit mer
eller mindre förbud/hinder för landets kommuner att avgöra den egna
skattesatsen, främst om det handlat om att höja kommunalskatten.
Personligen ser jag det som önskvärt och nödvändigt att kombinera centrala
politiska beslut och delvis riktad resursfördelning med generella statsbidrag
och lokala beslut om vi vill se en någorlunda likvärdig grundskoleutbildning i
landets olika kommuner.
Nedskärningarna inom grundskolan har lett till stora svårigheter att
rekrytera behöriga lärare och sämre tillgång till aktuella, allsidiga och
objektiva läroböcker och andra läromedel. Alltfler enskilda skolor har blivit
mer eller mindre beroende av sponsring från det privata näringslivet, alltifrån
direkta bidrag till olika aktiviteter till inköp av datorer. Krav ställs ibland
på
olika motprestationer från skolans sida i förhållande till de sponsrande
företagen. Det kan handla om att byta namn på skolan eller att anpassa
utbildningen utifrån krav och behov från enskilda företag. Det är viktigt att
gällande lagstiftning ses över så att den s.k. skolsponsringen regleras på ett
tydligt sätt, dvs. som vad är tillåtet respektive icke tillåtet. Detta bör
riksdagen
som sin mening ge regeringen tillkänna.
Det är sedan länge vanligt att skolor i sin undervisning använder material
från olika företag, arbetsgivarorganisationer och till dem närstående
organisationer i stället för traditionella läroböcker och läromedel.
IT är på snabb framväxt, även inom undervisningen. Det är bra, men det
innebär inte att traditionella läroböcker och andra läromedel, t.ex.
övningsböcker, har spelat ut sin roll och kan väljas bort. Det är av yttersta
vikt
att boken har sin givna plats även i dagens undervisning och att elever och
lärare har tillgång till allsidiga och objektiva läromedel och inte hänvisas
till
mer eller mindre vinklade, ideologiskt präglade och propagandistiska utgåvor
från det privata näringslivet och till dem närstående organisationer. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna. Även dagens elever måste
ha den självklara rätten att kunna utveckla ett analyserande och kritiskt
tänkande.
Det är också av yttersta vikt att även dagens elever i grundskolan och
gymnasiet har tillgång till läroböcker m.m. som möjliggör en god
studieteknik, dvs. de måste ha rätten att göra egna anteckningar och
understrykningar i sina läroböcker och rätten att faktiskt få skriva i sina
övningsböcker osv. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.