Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvärdering av kostundervisningen i kärnämnet Idrott och hälsa.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om undervisning i kost och hälsa i gymnasieskolan.
Motiv till vårt förslag
Hemkunskapsämnet infördes i den svenska skolan för snart hundra år sedan. Skälet var familjeekonomiskt. När Sverige i slutet av 1800-talet industrialiserades flyttade familjer från landsbygden till staden. Både man och hustru arbetade utanför hemmet. Utrymmet för barnen att lära sig hushållning krympte. För att ersätta den minskade kunskapsöverföringen började flickor att undervisas i hemkunskap. Helt enkelt med syftet dels att de skulle kunna klara sin och familjens ekonomi, dels att genom goda matvanor främja god hälsa.
Grundtankarna från början då hemkunskapen infördes som skolämne står sig bra än. Inte minst statistik från kronofogdemyndigheten visar att många privatpersoner har betalningssvårigheter, vilket i sin tur beror på att flertalet har kunskaper om hushållning och ekonomi som är ytterst bristfälliga.
Väl känt för de flesta i dag är att sambanden mellan kost och hälsa är betydande. Många är också medvetna om sambanden mellan olika kostfaktorer och sitt eget hälsotillstånd.
Den uppföljning av grundskolans kostundervisning för alla elever som i dag finns är den som återfinns inom kärnämnet Idrott och hälsa som ingår i alla program på gymnasieskolan. I kursplanen för ämnet utsägs tydligt att kostfrågor skall ingå i undervisningen. I kommentarerna till kursplanen för kärnämnet skrivs bland annat:
- Ämnets högre timtal ger utrymme inom främst miljö, hälsa och kost.
- Omtanke om elevernas fysiska, psykiska och sociala hälsa bör prägla hela skolans arbete.
- Idrott och hälsa är ett kunskapsområde där praktik och teori skall kopplas till varandra.
- Idrott och hälsa bör även belysa relationen mellan kost, fysisk aktivitet och hälsa samt hur en näringsriktig kost bör vara sammansatt.
Goda kunskaper inom kost- och hälsoområdet är inte bara till nytta för ungdomarna själva och deras kommande familjebildning utan också för samhället i stort.
En undersökning utförd i ett slumpmässigt antal utvalda gymnasieskolor visar dock en tydlig tendens att kostdelen får ingen eller obetydlig del av den totala undervisningstiden.
Formen för matkunskap, där det förekommer inom Idrott och hälsa, visar sig främst utgöra teoretisk undervisning. För att matkunskap skall få en fokuserad plats och uppnå målen enligt kursplanen krävs det en utveckling innehållsmässigt och en praktiskt inriktad undervisning som ger helhetsperspektiv på hälsan. Det är genom upplevelser, där många sinnesorgan är involverade, som man uppnår störst inlärningseffekt. Vanor påverkas mest av våra upplevelser. För att ändra vanor krävs ett upprepat, samstämmigt budskap tillsammans med upplevelserna och ett eget ställningstagande. Det är därför ur folkhälsosynpunkt viktigt att det inte bara blir teoretisk undervisning. För att kunna genomföra relevant och attitydpåverkande undervisning om mat krävs det att tillräckligt med tid anslås. Med den knappa tid som ämnet har, enligt denna undersökning, bör ett utökat samarbete över ämnesgränser, med skolhälsovård och skolmåltidspersonal, kunna ge utökade möjligheter för ämnet och ge eleverna en större helhetsbild av kost-hälsa-problematiken.
Det får anses mycket anmärkningsvärt att intentionerna i kursplanen följs i så ringa omfattning som undersökningsresultatet visar. Vi anser att läroplanens intentioner skall följas.
Vi anser att såväl omfattning som innehåll vad gäller kostundervisning bör redovisas vid Skolverkets utvärdering av skolorna.
Stockholm den 4 oktober 2000
Inger René (m)
Inga Berggren (m)