Många funktionshindrade personer mår bättre av att bo i ett annat klimat
än det som Sverige erbjuder och vissa beviljas också utlandsvård av
läkare under längre eller kortare perioder. Det kan exempelvis röra sig om
reumatiker och psoriatiker som blir remitterade till Spanien för
klimatvård. Utlandsvistelserna är för dessa personer ett betydelsefullt led i
deras rehabilitering och ett medel för dem att uppnå goda levnadsvillkor.
Det finns i dessa fall ingen avsikt att flytta utomlands för gott. För att
vården ska kunna utföras är det en förutsättning att familjen kan flytta
med, vilket inte är möjligt om vistelsen blir för kostsam för den enskilde.
För att möjliggöra vården är det således nödvändigt att skolpliktiga barn
får ta med sig den skolpeng som de har rätt till i Sverige. De ska ha
samma rätt som barn till föräldrar som idag har rätt att flytta med
skolpengen till svenska utlandsskolor.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regler för statsbidrag till friskolor också omfattar svenska
skolor i utlandet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om direktiv till Skollagskommittén.
Utlandsskolor
I dag tillämpar kommunerna olika principer vid behandlingen av
ansökningar om flytt av skolpeng till svenska skolor i utlandet. Vissa
kommuner tillåter att bidraget flyttas till den utländska skolan, andra inte.
Under läsåret 1998/99 bedrevs undervisning för elever i grundskolan vid
32 svenska utlandsskolor spridda över 23 länder. Sammanlagt undervisades
1.046 grundskoleelever i dessa skolor. Genomsnittskostnaden per elev var
73.300 kronor, med en variation i intervallet 39.600 kronor till
154.500 kronor, under läsåret 1997/98 vid dessa skolor. Detta kan jämföras
med genomsnittskostnaden 51.300 kronor för en elev som gick i en
kommunal grundskola samt 51.600 kronor för elev i friskola under 1998.
Syftet med utlandsskolor är att ge utbildning enligt svensk läroplan till
skolbarn vars föräldrar under en period arbetar utomlands i det svenska
samhällets tjänst. Behöriga i den reguljära undervisningen, och därmed
statsbidragsberättigade, är därför de elever som uppfyller kraven som anges i
förordning om statsbidrag till utbildning av utlandssvenska barn och
ungdomar (SFS 1994:519). Kraven gäller exempelvis att minst en förälder
ska tjänstgöra vid svensk eller internationell organisation, vid ett svenskt
företag eller vara sysselsatt med kulturell verksamhet som familjens
försörjning är beroende av. Icke behöriga barn tas emot i mån av plats, men
skolan har inte rätt till statsbidrag för dem.
Skolpeng utomlands
Vistelse i utlandet på grund av funktionshinder grundar inte behörighet
till de svenska utlandsskolorna, och det finns ingen laglig rätt att få ta
med sig skolbidraget till den utländska skolan.
Medlemskapet i EU och den ökade internationaliseringen har lett till en
större rörlighet bland våra medborgare och en ökad benägenhet att flytta
utomlands. Rätten att få ta med sig särskilda socialförsäkringsförmåner har
stärkts under de senaste åren. Barnbidraget är en sådan familjeförmån som
numera får följa med vid en utlandsvistelse.
Att inte bevilja flytt av skolpengen strider mot intentionerna bakom
socialtjänstlagen nämligen att familjer skall hållas ihop så långt det är
möjligt.
Skolpengen - liksom barnbidraget - bör ses som en familjeförmån som ska
följa vårdnadshavaren. För många funktionshindrade personer med barn i
skolåldern är en utlandsvistelse nödvändig för att de ska få behövlig
rehabilitering och uppnå goda levnadsvillkor. Att inte bevilja flytt av bidraget
innebär en risk för att familjer splittras.
Vidare strider kommunernas beslut att neka flytt av skolpengen mot
likställighetsprincipen såsom den uttrycks i 2 kap. 2 § kommunallagen. Då
den kostnad som svenska skolor i utlandet tar ut av sina elever i de flesta fall
inte överstiger det bidrag som utgår för barn inom friskolor och det offentliga
skolväsendet, och då de aktuella skolorna uppfyller de krav som ställs upp i
skollagen beträffande friskolor, föreligger inte sakliga skäl för kommunen att
neka utbetalning av bidraget. Kommunernas vägran att bevilja bidrag innebär
diskriminering av kommuninnevånare och vilar på orättvis grund.
Av denna anledning bör möjligheterna att få statsbidrag utvidgas till att
även gälla för andra grupper av elever än de som nämns i förordningen. De
svenska utlandsskolorna i fråga står under Skolverkets tillsyn och följer den
svenska läroplanen. De uppfyller samma krav som friskolor inom landets
gränser och bör i statsbidragshänseende likställas med dessa. Bidragsrätten
bör vara kopplad till skolan i stället för motivet bakom utlandsvistelsen.
För närvarande pågår en översyn av skollagen (dir. 1999:15). Det finns
anledning att i samband med översynen även se över de regler som gäller för
svenska skolor i utlandet.