Motion till riksdagen
2000/01:Ub309
av Andersson, Yvonne (kd)

Stimulans av teknikintresset


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den skall
uppmärksamma vikten av att teknikintresset skall stimuleras tidigt hos
barn.
Motivering
Forskningspropositionen föreslår utökad forskning och forskarutbildning
inom naturvetenskap och teknik. Frågan har en märklig historia.Vårt
högteknologiska samhälle behöver fler tekniker, det är de flesta överens
om. Därför behöver vi fler som är intresserade av teknik. Regeringen
misstar sig när man försöker rekrytera till den högsta av alla utbildningar i
vårt land. Tekniskt intresse startar i barnaåren. I grundskolan kan detta
intresse stimuleras genom hög grad av praktiska moment och värdering
av de praktiska kunskaper som presteras. Men i vårt skolsystem
undervärderas praktisk kunskap och den betygsätts sällan. Ämnen med
praktiska moment ur vilken tekniskt intresse har sin härkomst har fått
endera allt mindre tid eller blivit alltmer teoretiserade.
På gymnasiet finns tekniska utbildningar. Allt färre ungdomar söker ty de
är sällan förknippade med praktiska moment som värderas som viktiga, dvs
praktiktjänstgöring och lärlingsutbildning. Att ungdomar inte söker beror inte
på att de är ointresserade utan på att deras möjligheter inte tagits tillvara
och
förädlats. Ungdomarna själva inser att de inte heller kommer att förädlas i
gymnasiet utan snarare att styras hårt mot teori.
För att råda bot på samhällets problem låter Östros tekniska utbildningar
expandera. Men de ungdomar som haft presumtiva förmågor i teknik har
redan givit upp. Därför kan Östros inte fylla högskoleplatserna med
studerande. Om han ska göra det behövs en yrkeshögskola med hög grad av
praktiskt innehåll - då kan det vara möjligt. Nu väljer istället Östros att göra
fler till tekniska forskare. Som om det skulle möta näringslivets behov av fler
tekniker.
I själva verket kanske just de som tappat sugen hade varit det bästa
rekryteringsunderlaget för högskoleplatserna. Vi vet att de riktig
framgångsrika teknikerna redan tidigt fått arbeta med praktiska moment.
Fler tekniker i vårt samhälle behövs - men alla kanske inte behöver ha
akademisk utbildning direkt. Alla har rätt att få sina begåvningar och anlag
förädlade efter sina möjligheter. Då kan de efter genomgången
yrkesutbildning gå vidare till universitetet med dess grundutbildning och
forskning.
Det finns ett rejält glapp mellan samhällets behov av duktiga naturvetare
och tekniker och ungdomars vilja och ambition att studera dessa
kunskapsområden. Det är inte försvarbart att tvinga ungdomar läsa teknik för
att det behövs tekniker. Det fria valet måste alltid få finnas. När samhället
har
behov av många tekniker måste man börja arbeta underifrån. Regeringens
metod att styra ungdomarna med pengar och antal platser på universitet och
högskolor är fel. Bättre är att tidigt stimulera barn och ungdomar att utveckla
sina intressen mot teknik. De lärare som tidigt möter barnen är sällan
tekniker. En teknikintresserad väljer inte i första hand att bli
grundskollärare,
även om det skulle vara önskvärt. Därför är det viktigt att teknikintresserade
får tillträde till skolan för att ta sig an de problem skolan själv inte lyckas
lösa.
Redan i början av 1970-talet inleddes ett antal projekt för att stimulera
elever och särskilt flickor att lära naturvetenskap och teknik. Teknik
integrerades med andra intressanta ämnen som slöjd, hemkunskap och fysik.
En rad forskningsprojekt genomfördes för att utveckla idéer om
teknikundervisning. Men impulserna kom i huvudsak från skolans värld. Det
är märkligt med tanke på att det egentligen är samhället utanför som behöver
teknikerna. Än mer märkligt är det att vid samma tid som behov av tekniker
ökar så undervärderas den praktiska kunskapen. Det borde vara tvärtom,
intresse för teknik har med praktiskt kunnande att göra. För många elever kan
den praktiska hanteringen av teknik skapa intresse för teorin, för andra gäller
det motsatta. Respekten för elevers olika begåvning, intresse och sätt att lära
är viktig. All teknikundervisning som ska vara effektiv i meningen att elever
både blir nyfikna och kunniga har sitt nödvändiga villkor i lusten att lära.
Efter flera decennier står vi fortfarande vid samma uppgift, att få fler
kunniga tekniker i vårt samhälle samtidigt som elever inte vill läsa teknik.
Den stora frågan är varför ungdomar upplever teknik och naturvetenskap som
tråkiga ämnen och hur man ska stimulera intresset.
I den frågan döljs andra frågor:
Presenteras tekniken i skolan som vardagskunskap, teknik i den nära
miljön eller är det abstrakta kunskaper?
Är lärarna själva så intresserade att de kan motivera eleverna i teknik eller
är lärarna egentligen humanister som inte själva är tekniskt kunniga? Skulle
engagerade tekniker i skolan bättre kunna intressera elever i ämnet teknik?
Kungl. Vetenskapsakademien och Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien
har tagit problemet på allvar. De driver tillsammans skolprojektet
"Naturvetenskap och teknik för alla"(NTA). Projektet syftar till att stödja
lokal utveckling av grundskolans verksamhet inom naturvetenskap och teknik
och att inspirera och stödja grundskolans elever och lärarlag i arbetet med att
uppnå läroplanens och kursplanernas mål inom ämnena.
Skolutvecklingsarbetet har framgångsrikt drivits i samarbete med
kommunen och flera olika aktörer i samhället.
Akademierna får utgöra ett gott exempel på hur samhällsaktörer kan
stimulera och stödja skolan i en uppgift som verkar övermäktig. Det finns
problem som skolan förväntas lösa men som de som arbetar där har svårt att
förstå och angripa. Skolan är en del av samhället vilket innebär att när skolan
inte kan lösa sina uppgifter får det konsekvenser för samhället och tvärtom.
Därför är det viktigt med samarbete i vid meningen - alla tjänar på det.

Stockholm den 2 oktober 2000
Yvonne Andersson (kd)