Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en utredning
bör tillsättas med uppgift att föreslå nationella riktlinjer för på vilka
grunder beslut om mottagning till särskolan skall ske samt för hur
utredning inför sådana beslut skall gå till.
Bakgrund
Rapporten Hur särskild får man vara? En analys av elevökningen i
särskolan är Skolverkets svar på ett regeringsuppdrag och innehåller flera
alarmerande uppgifter:
- Antalet elever i särskolan har ökat med drygt 50 % från läsåret 1992/93 till
1999/00. Under samma tid ökade antalet elever i grundskolan med 18 %.
- Spridningen mellan kommuner och län är stor, både beträffande ökningen
och andelen elever i särskolan.
- Rutiner för utredning och beslut om mottagande varierar, både beträffande
vilka som deltar och i förfaringssätt.
- Elevgruppen i särskolan har förändrats. Tendensen är att elever med
autism eller autismliknande tillstånd i särskolan har ökat liksom elever
med "nya" handikapp som damp/ADHD och elever med
koncentrationssvårigheter. Elever med invandrarbakgrund är också
överrepresenterade.
- Fallstudier visar att det förekommer att elever som inte är
utvecklingsstörda enligt gällande bedömningspraxis ändå återfinns i
särskolan.
- Storleken på gruppen elever som skall placeras i särskola är i en del
kommuner situationsrelaterad och konjunkturberoende.
- Brist på kompetens och resurser i grundskolan har haft stor betydelse för
ökningen av antalet särskoleelever.
- Det nya betygssystemet, med krav på att alla elever skall nå målen, har
också bidragit till ökningen.
- En ökad iver att testa och diagnostisera elever har skapat ett ökat tryck på
särskolan.
Mottagandet i särskolan skall enbart baseras på elevers förmåga och
förutsättningar. Att, som det framgår i rapporten, beslut om
särskoleplacering fattas utifrån grundskolans resurstillgång är inte
acceptabelt. Elever med behov av stöd tenderar att bli brickor i ett
kommunalekonomiskt spel. Det är orimligt att särskolans elevkrets är
situationsrelaterad och konjunkturberoende.
Det nuvarande regelverket stadgar endast att den som är utvecklingsstörd
och därför inte kan gå i grundskolan skall tas emot i särskolan. Samma sak
gäller barn med autism eller autismliknande tillstånd. Det är särskolans
styrelse som skall göra utredningen inför ett beslut om mottagande i
särskolan, men det finns inga närmare bestämmelser om hur denna utredning
skall gå till, eller på vilka grunder beslut skall fattas. Mot bakgrund av
Skolverkets rapport är det uppenbart att detta är otillräckligt. Regeringen bör
snarast tillsätta en utredning med uppgift att föreslå nationella riktlinjer för
på
vilka grunder beslut om mottagning till särskolan skall ske, samt för hur
utredning inför sådana beslut ska gå till. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.