Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgången till undervisnings- och informationsmaterial om vegetarisk och vegansk kost. Motivering
Alltfler unga människor i vårt samhälle tar på etiska grunder ställning mot köttproduktionen. Ställningstagandet ser lite olika ut, en del väljer bort kött- och fiskprodukter och andra väljer bort all kost som innehåller animalier, dvs. även mjölk, ägg etc. Ungdomarnas ställningstagande är ofta mycket välgrundat och bygger oftast på att de vill utvidga sin moraliska omsorg till att även innefatta kännande individer utanför människosläktet. Enligt vår uppfattning bör ungdomarnas val att stå på djurens sida såväl uppmärksammas som uppmuntras av samhället. Skolan har här en mycket viktig uppgift att fylla, både som kunskapsförmedlare och då det gäller den dagliga skolmaten.
Enligt en undersökning som utfördes 1997 av Umeå universitet så är det många skolor som inte serverar fullvärdig skolmat till dem som är vegetarianer eller veganer. Undersökningen visade bland annat att hela 73% av landets kommuner inte serverade någon vegansk skolmat.
Skolmaten har en mycket viktig funktion. Den innebär en nödvändig paus från skolarbetet med social gemenskap samtidigt som den står för 1/3 av det totala näringsintaget. Skollagen slår fast att eleverna skall ha rätt till ett dagligt mål mat i skolan. Undersökningen, som utfördes av Umeå universitet, och ett stort antal vittnesmål från ungdomar, inte minst i form av insändare i Förbundet djurens rätts medlemstidningar och andra tidningar, visar att många veganer och vegetarianer inte ges någon daglig fullvärdig skolmat utan snarare blir utsatta för en form av etisk diskriminering. Enligt vår uppfattning måste detta upphöra skyndsamt. Alla elever, som så önskar, måste ha rätt till en fullvärdig vegetarisk alternativt vegansk kost.
Samtidigt som många kommuner inte serverar veganmat till de elever som så önskar så finns det kommuner som arbetar mycket ambitiöst med skolmåltiderna. Ett exempel på en sådan kommun är Kiruna, där man som bieffekt lyckats att sänka kostnaderna för skolmaten med cirka 800 000 kronor per år. Att servera vegetarisk och vegansk skolmat torde med andra ord vara något som ger ekonomiska vinster. Att stärka skolmåltidspersonalens möjligheter och kunskaper om att servera vegetarisk och vegansk skolmat till dem som så önskar innebär troligtvis även mycket önskvärda allmänna positiva hälsomässiga effekter, då eleverna i större utsträckning än idag skulle äta vegetabilier.
Undersökningar från Umeå universitet visar också att det är många ungdomar som vill bli vegetarianer eller veganer, men som saknar kunskap både när det gäller den näringsmässiga biten och i att laga sådan mat. Enligt vår uppfattning har hemkunskapsundervisningen skyldighet att uppnå de uppsatta utbildningsmålen även för vegetarianer och veganer, det vill säga undervisningen ska leda till att även de ges goda färdigheter i näringslära och i matlagning. Vår uppfattning är samtidigt den att hemkunskapslärarna arbetar förtjänstfullt med detta utifrån de förutsättningar som ges. Tyvärr saknas det många gånger undervisningslitteratur och annan bredvidlitteratur. När det gäller information om kostval som grundar sig på animalier så finns det starka intresseorganisationer som arbetar för att öka konsumtionen av kött och som bedriver en mycket aktiv informationsverksamhet på skolorna. I sammanhanget kan det nämnas att Svensk Köttinformation AB, enligt uppgift, får 4 kronor per slaktad ko och 1 krona per slaktad gris för att bedriva marknadsföring mot morgondagens konsumenter, det vill säga dagens ungdomar.
Enligt vår uppfattning måste undervisnings- och informationsmaterial rörande vegetarisk och vegansk kost tas fram. Materialet behövs främst för att öka kunskaperna hos de ungdomar som antingen redan är eller som funderar på att bli vegetarianer eller veganer. Vidare behövs materialet dels i skolundervisningen, dels för allsidighetens skull med tanke på att det material som starka företag och intresseorganisationer sprider huvudsakligen syftar till att öka köttkonsumtionen.
Stockholm den 4 oktober 2000
Marianne Carlström (s)
Karin Olsson (s)