Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att studier som visar på bristerna i jämställdhet mellan kvinnor
och män tas till vara och att dessa frågor tas upp i skolundervisningen
med syftet att påverka pojkars/mäns syn på flickor/kvinnor.
Motivering
I framför allt internationella sammanhang påpekas att Sverige
är världens mest jämställda land. Även om det skulle vara så,
finns det fortfarande
mycket att göra för att jämställdheten mellan kvinnor och
män i Sverige inte enbart skall vara kosmetisk och kvantitativ
med exempelvis lika många kvinnor och män i styrelser och
utredningar. Frågan om jämställdhet måste tränga djupt ner i
människors medvetande så att normer, värderingar,
uppfattningar och beteenden förändras när det gäller
flickors/kvinnors rätt att bli behandlade som jämställda
medmänniskor.
I exempelvis avhandlingen "Maktutövning ur ett organisations- och
genusperspektiv" har Gunilla Albinsson och Kerstin Arnesson visat på att
männen i vården markerar sin makt genom både kön och position.
Att män vid vårdavdelningarna var placerade högt upp i hierarkin gav dem
både självbestämmande och möjlighet att bestämma över kvinnorna i
hierarkins mellanskikt eller bas, dvs sjuksköterskorna eller
undersköterskorna.
Skillnaden i inflytande mellan undersökningens kvinnor och män förstärks
också av att yrkeskategorierna läkare, sjuksköterskor och undersköterskor
tillhör olika subkulturer. De i princip enkönade subkulturerna och att läkarnas
subkultur var normgivande ökade möjligheten för männen att utöva makt.
Språket var i dettta sammanhang av stor betydelse. Det medicinskt stringenta
språket, som de manliga läkarna använder sig av, har hög status. Flera
kvinnor i undersökningen var medvetna om att de inte uttryckte sig på samma
sätt som läkarna. Men frågan är om kvinnornas språkbruk värderades lika
högt.
Avhandlingens resultat pekar också på att kvinnorna utsattes för makt just
på grund av sitt kön. Maktutövningen tog sig flera olika uttryck, där bland
annat ett var att skuldbelägga kvinnorna. Ett annat var att männen behöll
kontrollen över informationsflödet. Det innebar att de undanhöll viss
väsentlig information och bestämde vad som skulle spridas neråt i
organisationen.
Männen visade också sin makt genom att inte bekräfta kvinnorna som
individer eller att nedvärdera dem. Det yttrade sig också i ovilja att förstå.
Sätten att visa makt blev tydliga när männen inte tog kvinnornas synpunkter
och åsikter på allvar eller när de undvek att besvara frågor från kvinnorna.
Enligt Eva Lundgren, professor i sociologi i Uppsala, är mäns våld mot
kvinnor betydligt vanligare än vad som hittills framkommit. Sveriges första
stora undersökning av kvinnors erfarenheter av våld, som leds av Eva
Lundgren tillsammans med Gun Heimer vid Rikskvinnocentrum för kvinnor
som misshandlats och våldtagits, visar att bland de frånskilda är 46 procent
drabbade. Undersökningen visar också att systematiska våldsmän drivs av
maktbehov och maktherravälde samt att känslan av vanmakt blir särskilt
påtaglig, när kvinnan markerar motstånd eller självständighet.
Jämställdhet handlar i grunden om att alla människor är lika mycket värda.
Ingen skall på grund av sitt kön förtryckas eller hållas nere.