Kristdemokraterna anser att nedanstående principer för
vuxenutbildning ska gälla:
- Alla medborgare ska utifrån sina specifika behov, intressen och
begåvningar erbjudas utbildning upp till treårig gymnasial nivå eller
motsvarande.
- Människor med funktionshinder eller utvecklingsstörning av olika slag ska
utifrån sina förutsättningar ges jämbördiga möjligheter till utbildning.
- Den värdegrund som bygger på västerländsk humanistisk människosyn
och som har förvaltats av kristen tradition ska återfinnas i utbildningen.
- Varje kommun ansvarar för att kunskaper kan valideras så att man kan
tillgodoräkna sig dem.
- Olika utbildningsanordnare med olika pedagogiska profiler ska få bedriva
vuxenutbildning.
- Folkbildningen med sin pedagogiska profil ska ha en särställning. Resurser
ska tilldelas i särskild ordning genom Folkbildningsrådets försorg.
- Friskolor ska finnas med i princip samma villkor som inom
ungdomsutbildningen.
- Studiefinansieringen ska bygga på ett enhetligt system som är rättvist och
förutsägbart.
- Utbildningskonto ska finnas för dem som har fått en plats på
arbetsmarknaden.
- Det ska löna sig att studera.
- Kommunerna ska ansvara för uppsökande verksamhet.
- Utbildning ska upphandlas så att mångfald och kvalitet garanteras.
- Vuxenutbildningen ska vara av hög kvalitet och med den studerandes
motivation till lärande som utgångspunkt. Utgångspunkten är att varje
människa har förmåga att utvecklas själv eller i gemenskap med andra.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om värdegrunden för vuxenutbildning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge personer med utvecklingsstörning samma rättighet till
vuxenutbildning som andra.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utbildning skall löna sig.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av forskning inom området vuxenutbildning med
inriktning mot handikappade.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att studerande erbjuds studiefinansiering som är rättvis och
förutsägbar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om organisation av vuxenutbildningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att folkbildningen skall inta en särställning vid
medelstilldelning.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att alla skall få möjlighet att erbjudas utbildning upp till treårig
gymnasial nivå eller motsvarande.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att funktionshindrade ges erforderligt stöd och förutsättningar
att delta i utbildningar.
Inledning
Utvecklingen i omvärlden påverkar den svenska
utvecklingen, men det är främst samhällsförändringar i
Sverige som vi kan styra. Vi har gått in i ett kunskaps- eller
informationssamhälle där kunskapen är nödvändig för att
kunna delta i samhället. Vuxenutbildningen har ökat kraftigt
de senaste decennierna. Ett kunskapssamhälle innebär att
både de som har och de som inte har skolutbildning behöver
förkovra sig någon gång i livet. Arbeten har försvunnit, och
teknifieringen får konsekvenser i nya, kunskapskrävande
uppgifter inom i princip alla yrkesområden. Detta visar inte
minst de OECD- rapporter som utgivits.
Kristdemokraterna ser det livslånga lärandet som en naturlig del av livet.
När som helst i livet ska medborgaren få möjlighet att göra en omstart och
tillägna sig de kunskaper som man av olika anledningar inte erövrat tidigare.
Tillvaron förändras för människor och nya situationer kräver ny beredskap.
Arbetsmarknaden förändras och gamla yrkesuppgifter ersätts med nya. Därför
måste människor erbjudas nya möjligheter till kunskaper som anses vara
nödvändiga för delaktighet i samhället.
Kunskapslyftskommittén har nyligen lämnat sitt slutbetänkande
"Kunskapsbygget 2000 - det livslånga lärandet" (SOU 2000:28). Det har
framarbetats med kristdemokratiskt inflytande och vi ställer oss positiva till
huvuddelen av förslagen. Utvärderingarna av kunskapslyftsprojektet visar att
satsningen i stort varit lyckad. Detta innebär inte att det inte finns områden
där vuxenutbildningen behöver förbättras. Nedan beskrivs några områden
som är särskilt viktiga.
En god ungdomsskola
Alla ska så tidigt som möjligt i livet få tillgång till en god
plattform för lärande som möjliggör en kreativ och flexibel
individuell utveckling. Därför är alltid basen för ett livslångt
lärande en trygg uppväxtmiljö med en god ungdomsskola.
Individerna ska vidare kunna realisera sina individuella
studieplaner och personliga framtidsplaner genom att
förutsättningar finns till kontinuitet i lärandet. Det fria
yrkesvalet kräver att kunskap finns tillgänglig för alla som
har förutsättningar att tillägna sig dem.
Sverige är det OECD-land som i förhållande till BNP investerar mest i
kunskap; ändå har vi inte den bästa skolan. Internationellt ligger Sverige inte
särskilt högt enligt OECD 1998. När det gäller befolkningen i stort som har
en längre högskoleutbildning ligger Sverige på delad 8:e plats. Om man mäter
antalet personer i arbetskraften ligger vi på 14:e plats och för gruppen 25-34
år på delad 18:e plats. Statistik som måste leda till eftertanke och handling. I
Sverige presenteras dystra rapporter om bristande kvalitet i ungdomsskolan.
Skolverkets rapport hösten 1999 visar att upp mot 100 000 elever inte mår
bra i skolan. Många elever, 15-20 %, lämnar gymnasiet utan betyget
godkänd. Höstterminen 1998 studerade 17 700 elever på det individuella
programmet, dvs 13 % av antalet studerande i årskurs 1. Gymnasieskolan
lever inte upp till kraven, det är de flesta överens om.
Kristdemokraterna menar att grundskolan och gymnasieskolan behöver
förbättras avsevärt. Vi utvecklar detta i särskilda motioner.
Vuxenutbildningen ska i huvudsak möta behov som uppstått på grund av
samhällsförändringar eller genom individuella behov. Den får inte bli en
ersättning för uppgifter som ungdomsskolan inte lyckats lösa. Däremot
behövs alltid vuxenutbildningen som en del i det livslånga lärandet.
Vilka utbildningar som kommer att behövas i framtiden kan inte
prognostiseras, menar många. Utvecklingen går fort och är i vissa avseenden
svår att förutse. Grundutbildning måste byggas utifrån människors behov. Då
kommer samhället att skapas utifrån mänskliga förutsättningar. Detta innebär
också att såväl spetskompetens som bred kompetens ska stimuleras. Ett
sådant förhållningssätt ställer krav i form av ökad flexibilitet på
utbildningssystemen både vad gäller innehåll, form och kvantitet.
Värdegrunden
Till statens särskilda uppgifter på utbildningsområdet hör att
ombesörja att den gemensamma värdegrund som samhället
bygger på aktualiseras. Den bör klargöras och praktiskt
tillämpas i alla verksamheter. I den nuvarande läroplanen för
de frivilliga skolformerna finns följande värdegrund fastlagd:
Människors okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt
solidaritet med svaga och utsatta är värden som den samhällsstödda
vuxenutbildningen ska förvalta och förmedla.I överensstämmelse med
den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism
sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans
och ansvarstagande. Undervisningen ska vara icke-konfessionell.
(Lpf 94, s. 5)
Även den samhällsstödda vuxenutbildningen bör bygga på
motsvarande värdegrund. Den behöver dock inte vara icke-
konfessionell eftersom vuxna människor själva väljer
inriktning på sin utbildning.
Staten har också en speciell uppgift att värna om de kulturella och
humanistiska inslagen i utbildningen. Det finns en demokratiaspekt av
utbildning och livslångt lärande som är ytterst viktig att markera. Kunskap ger
grund för delaktighet i samhället generellt men också för att kunna påverka
sitt eget liv i olika situationer. Vidare ska utbildningen fördelas jämlikt så
att
även utsatta grupper ges förutsättningar för livslångt lärande.
Utbildningen ska löna sig
Utbildningspolitiken är en drivkraft för bättre
konkurrenskraft och en del av infrastrukturen i ett
välfärdssamhälle. Att producera och sprida kunskap är viktigt
för ett utbildningssystem. I framtiden kommer detta med stor
sannolikhet att ske i samspel med andra aktörer.
Utbildningspolitiken behöver inriktas på att sprida utbudet till
alla medborgare, även till dem som kan förefalla stå långt
från arbetsmarknaden. Utbildningen ska vara frivillig och
ingen ska "parkeras" i utbildningssystemet som inte är
motiverad och intresserad. Det viktigt att utbildning lönar sig.
Resultat från ett europeiskt projekt i 15 länder om jämförbara data om
avkastningen på utbildningsinvesteringar, s.k. lönepremier, visar att
avkastningen i Sverige är bland de lägsta både för män och kvinnor. Även
andra undersökningar ger samma resultat. T.ex. visar en genomgång
(Björklund 1999) att utbildningens lönepremie i Sverige ligger på ca 4,5
procent, vilket internationellt sett är en låg siffra. Premien är högre i privat
än
i offentlig sektor. Eftersom premien är beräknad före skatt drar de höga
svenska skatterna ned premien till en ännu lägre nivå. Det konstateras också
att den relativt låga avkastningen på högskoleutbildning i Sverige antagligen
har påverkat tillströmningen till högskolan.
Kristdemokraterna kan inte acceptera att Sverige har en så låg avkastning
på investering i utbildning. Det är hög tid att vidta åtgärder för att höja
premien, dvs att det livslånga lärandet även ger ekonomiskt utbyte. Det är till
nytta för tillväxten och en stimulans för att studera och arbeta i Sverige.
Ett livslångt lärande har självfallet kvaliteter som inte är mätbara på
samma sätt som inkomsten före och efter studiernas genomförande. Dit hör
ökad möjlighet att få behålla sitt arbete eller att söka ett nytt arbete liksom
rent allmänt ett ökat självförtroende, som kan utgöra inkörsporten till
deltagande i demokratiska beslutsprocesser. Men detta är ofta inte nog utan vi
är övertygade om att det också krävs en högre lönepremie för att i varje fall
längre utbildningar skall vara attraktiva. Effekterna av god utbildning kan inte
mätas enbart i ekonomi för statens del heller. Socialt kapital, demokrati och
den enskildes rättigheter och skyldigheter är fördelar med en välutbildad
vuxenbefolkning.
God studiefinansiering
Kraven på utbildning och ett kontinuerligt lärande, där den
enskilde uppmuntras till återkommande studier, ställer krav
på studiefinansieringssystemen. Det är nödvändigt att ta ett
samlat grepp över hur människor i olika faser i livet skall
kunna finansiera sina studier. Den som står i begrepp att börja
studera måste kunna planera sin ekonomi. Dagens system
präglas av oklara gränsdragningar mellan arbetsmarknads-
och utbildningspolitik, vilket drabbar den enskilde. Vårt
system innebär att utbildningsplats och studiefinansiering ska
följas åt.
Det är viktigt att reglerna kring studiefinansiering är tydliga och att man
snabbt kan få en uppfattning om vad det är som gäller. Det gäller i fråga om
hur stort bidrag den enskilde skall kunna få av staten, hur länge dessa delas ut
och vilka krav som skall vara kopplade till bidragen. Ett andra krav på
finansieringssystemet är förutsägbarhet. De regler som gäller när den enskilde
beslutar sig för att börja studera får inte kraftigt försämras under studiernas
gång.
Nära kopplat till förutsägbarheten ligger kravet på att systemet är rättvist.
Det "först-till-kvarn-system" som nu finns är t ex både oförutsägbart och
orättvist. Det innebär att själva sökandet i sig, för att hitta bästa villkoren,
blir
påfrestande. Grundprincipen måste vara att den enskildes ekonomiska insats
skall vara likvärdig för samma typ av studier. Om det i något avseende skiljer
sig åt måste det därför också ur ett rättviseperspektiv kunna gå att förklara
skillnader. Detta är särskilt aktuellt i fallet vuxenstuderande på grundskole-
och gymnasienivå.
Kristdemokraterna vill ha en gemensam garanterad bidragsnivå. Alla
mellan 25 och 55 år som inte har fullständiga betyg från grund- och/eller
gymnasieskola skall erbjudas ett skattefritt bidrag som motsvarar 100 % av
totalbeloppet, dvs 7 098 kr under den delen av året som studier bedrivs. Den
studerande ges därutöver möjlighet att komplettera med en lånedel på upp till
3 000 kr/månad. CSN gör bedömningen av lämplig nivå på lånet med hänsyn
till den studerandes ålder och återbetalningsmöjlighet. Grundprincipen att
lånet skall återbetalas skall gälla. Volymen på det nya och högre stödet måste
anpassas till antagningen av studerande. Studerande på grund- och
gymnasienivå, som läser av eget intresse för att komplettera eller för att t ex
höja betyg, hänvisas till det ordinarie studiestödssystemet. Detta förändras
dock enligt följande:
Bidragsdelen höjs till 40 % av totalbeloppet. På sikt bör dock nivån
motsvara hälften bidrag, hälften lån.
Inkomsttaket tas bort, dvs det blir fritt för studenter att komplettera
bidragsdelen med eget arbete.
Förändringarna kompletteras med höga krav på resultat och principen att
lånen skall betalas tillbaka.
Idag är det få människor med fast arbete som ser det som ekonomiskt
möjligt att ta ledigt för studier. Ett individuellt utbildningskonto ger den
enskilde möjlighet att ta ansvar för sitt eget liv och sitt eget lärande. Det
ligger naturligtvis i den enskilda människans intresse att finna utbildningar
som efterfrågas på arbetsmarknaden. En del av dagens flaskhalsproblematik,
d v s det faktum att vi trots hög arbetslöshet har skriande brist på visst
yrkeskunnande, kan bemötas genom införande av ett utbildningskonto. I det
investerar både arbetsgivare och den enskilde med skatteavdrag enligt vissa
principer. Arbetstagaren bestämmer inriktningen på studierna och tar med sig
kontot vid byte av arbetsgivare. Medel som ej används förstärker pensionen.
Organisering och utbyggnad
av vuxenutbildning
Kommunerna har i huvudsak ansvar för vuxenutbildningen
på grundskole- och gymnasienivå. Det femåriga
kunskapslyftsprojektet syftade bland annat till att förnya och
utveckla kommunernas utbildningsverksamhet. Utvärderingar
visar att det syftet i stort sett uppnåtts. Kommunerna har
aktualiserat utbildningsbehoven på ett nytt sätt och det finns
all anledning att lita till att kommunerna nu kommer att ta sitt
ansvar för denna verksamhet. Därför ser vi inga skäl för att
organisera vuxenutbildningen på annat sätt än tidigare trots
att Kunskapslyftskommittén i sitt slutbetänkande föreslår det.
Kommunerna ska ta sitt ansvar för upphandling och
genomförande och Skolverket ska ha sin främjande och
utvecklande uppgift liksom sitt tillsynsansvar. Det ska finnas
olika utbildningsanordnare. Folkbildningen med sin
pedagogiska profil intar här en särställning genom
medelstilldelningen via Folkbildningsrådet. Den bör speciellt
med tanke på den goda verksamhet kring funktionshindrades
kompetensutveckling som bedrivs erbjudas medel inom
ramen för regeringens ITIS-satsning. Kristdemokraterna ser
gärna friskolor också inom vuxenutbildningen. Här bör
Skolverkets roll som oberoende myndighet förtydligas.
Kristdemokraterna menar att vuxenutbildningen ska byggas ut och god
kvalitet eftersträvas. Det är viktigt att det klart framgår om satsningarna
gäller
utbildning eller åtgärder som mer handlar om direkta arbetsmarknadsinsatser.
Kunskapslyftsprojektet ska utvärderas enligt planen och erfarenheter dras
om vuxenutbildningens reformering inför 2000-talet. Särskilt viktigt är att
också vuxna med handikapp, eller andra speciella förhållanden, kommer i
åtnjutande av utbildningssatsningen. De utvecklingsstördas situation bör
särskilt lyftas fram. Denna grupp glöms ofta bort och deras behov av
kompetenshöjning måste beaktas.
Utbildningens
förutsättningar
Vuxenutbildningsområdet har under lång tid varit mycket
omfattande. Det rymmer folkbildning med folkhögskolor och
studieförbund, kommunal vuxenutbildning,
arbetsmarknadsutbildning, personalutbildning och egentligen
också högskoleutbildningar. I takt med att vi med stormsteg
går in i ett kunskaps- och kommunikationssamhälle ökar
behovet av studier även efter grund- och gymnasieskola. Det
livslånga lärandet är numera något högst påtagligt och
nödvändigt. Vi menar därför att det behövs lärare som har
gedigna kunskaper om den vuxna människans lärande.
Det behövs också en kraftfull och omedelbar satsning på forskning inom
området vuxenutbildning och livslångt lärande. Här vill vi också markera
folkbildningsforskningen. Vi ser det angeläget att forskningen tar ansvar för
forskningsinformation och därmed ger möjlighet till en kunskapsproduktion
och utveckling inom olika områden. Särskilt vill vi lyfta fram den forskning
Centrum för handikappvetenskap bedriver vid Linköpings och Örebro
Universitet och som bör involveras som en naturlig del vid utvecklingen av
vuxenutbildning för alla medborgare.
Individens motivation och lust att studera beror bl.a. på hur starkt behovet
av utbildning är och tidigare erfarenheter av lärandet i skolan, vardagslivet
och arbetslivet. Individens behov ska vara utgångspunkten för den
individuella utbildningsplanen. Det är viktigt med uppsökande verksamhet för
att nå dem som inte är motiverade att studera. Kommunen ska ha ansvar för
att göra utbildningen tillgänglig för varje invånare och den uppsökande
verksamheten ska finansieras genom kommunbidraget. Fackliga
organisationer kan också fortsättningsvis ombesörja uppsökande verksamhet
men inom ramen för sin reguljära verksamhet.
Människor med
funktionshinder
Det finns uppenbara problem för studerande med olika typer
av funktionshinder att få en utbildningssituation som är
anpassad till egna villkor. Det gäller personligt stöd i form av
stödundervisning, assistans eller tolktjänst för döva och när
det gäller att förflytta sig till utbildningslokalerna. Dessa
problem måste lösas.
En grupp som i dagsläget inte är garanterad utbildning ens på
grundläggande nivå är personer med utvecklingsstörning. Det finns inget som
helst skäl för att de inte ska få samma rättigheter som andra medborgare. De
ska därför garanteras utbildning i en omfattning som motsvarar de nationella
eller specialutformade program som ungdomar med utvecklingsstörning kan
studera vid gymnasiesärskolan.
Människor med funktionshinder av olika slag ska ha lika möjligheter och
samma rätt till en högkvalitativ utbildning som övriga medborgare. Det är den
studerandes intresse och inte utbildningsform, val av utbildning eller tillgång
till särskilt stöd som ska styra den studerandes val av utbildning. Den
enskilda individens behov ska alltid tillgodoses utifrån vars och ens
förutsättningar. Individuella utbildningsplaner är viktiga för att nå de
uppsatta
målen.