Sammanfattning
Kristdemokraterna anser att nedanstående principer för vuxenutbildning ska gälla:
- Alla medborgare ska utifrån sina specifika behov, intressen och begåvningar erbjudas utbildning upp till treårig gymnasial nivå eller motsvarande. - Människor med funktionshinder eller utvecklingsstörning av olika slag ska utifrån sina förutsättningar ges jämbördiga möjligheter till utbildning.
- Den värdegrund som bygger på västerländsk humanistisk människosyn och som har förvaltats av kristen tradition ska återfinnas i utbildningen.
- Varje kommun ansvarar för att kunskaper kan valideras så att man kan tillgodoräkna sig dem.
- Olika utbildningsanordnare med olika pedagogiska profiler ska få bedriva vuxenutbildning.
- Folkbildningen med sin pedagogiska profil ska ha en särställning. Resurser ska tilldelas i särskild ordning genom Folkbildningsrådets försorg.
- Friskolor ska finnas med i princip samma villkor som inom ungdomsutbildningen.
- Studiefinansieringen ska bygga på ett enhetligt system som är rättvist och förutsägbart.
- Utbildningskonto ska finnas för dem som har fått en plats på arbetsmarknaden.
- Det ska löna sig att studera.
- Kommunerna ska ansvara för uppsökande verksamhet.
- Utbildning ska upphandlas så att mångfald och kvalitet garanteras.
- Vuxenutbildningen ska vara av hög kvalitet och med den studerandes motivation till lärande som utgångspunkt. Utgångspunkten är att varje människa har förmåga att utvecklas själv eller i gemenskap med andra.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om värdegrunden för vuxenutbildning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge personer med utvecklingsstörning samma rättighet till vuxenutbildning som andra.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utbildning skall löna sig.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av forskning inom området vuxenutbildning med inriktning mot handikappade.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att studerande erbjuds studiefinansiering som är rättvis och förutsägbar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om organisation av vuxenutbildningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att folkbildningen skall inta en särställning vid medelstilldelning.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla skall få möjlighet att erbjudas utbildning upp till treårig gymnasial nivå eller motsvarande.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att funktionshindrade ges erforderligt stöd och förutsättningar att delta i utbildningar.
Inledning
Utvecklingen i omvärlden påverkar den svenska utvecklingen, men det är främst samhällsförändringar i Sverige som vi kan styra. Vi har gått in i ett kunskaps- eller informationssamhälle där kunskapen är nödvändig för att kunna delta i samhället. Vuxenutbildningen har ökat kraftigt de senaste decennierna. Ett kunskapssamhälle innebär att både de som har och de som inte har skolutbildning behöver förkovra sig någon gång i livet. Arbeten har försvunnit, och teknifieringen får konsekvenser i nya, kunskapskrävande uppgifter inom i princip alla yrkesområden. Detta visar inte minst de OECD- rapporter som utgivits.
Kristdemokraterna ser det livslånga lärandet som en naturlig del av livet. När som helst i livet ska medborgaren få möjlighet att göra en omstart och tillägna sig de kunskaper som man av olika anledningar inte erövrat tidigare. Tillvaron förändras för människor och nya situationer kräver ny beredskap. Arbetsmarknaden förändras och gamla yrkesuppgifter ersätts med nya. Därför måste människor erbjudas nya möjligheter till kunskaper som anses vara nödvändiga för delaktighet i samhället.
Kunskapslyftskommittén har nyligen lämnat sitt slutbetänkande "Kunskapsbygget 2000 - det livslånga lärandet" (SOU 2000:28). Det har framarbetats med kristdemokratiskt inflytande och vi ställer oss positiva till huvuddelen av förslagen. Utvärderingarna av kunskapslyftsprojektet visar att satsningen i stort varit lyckad. Detta innebär inte att det inte finns områden där vuxenutbildningen behöver förbättras. Nedan beskrivs några områden som är särskilt viktiga.
En god ungdomsskola
Alla ska så tidigt som möjligt i livet få tillgång till en god plattform för lärande som möjliggör en kreativ och flexibel individuell utveckling. Därför är alltid basen för ett livslångt lärande en trygg uppväxtmiljö med en god ungdomsskola. Individerna ska vidare kunna realisera sina individuella studieplaner och personliga framtidsplaner genom att förutsättningar finns till kontinuitet i lärandet. Det fria yrkesvalet kräver att kunskap finns tillgänglig för alla som har förutsättningar att tillägna sig dem.
Sverige är det OECD-land som i förhållande till BNP investerar mest i kunskap; ändå har vi inte den bästa skolan. Internationellt ligger Sverige inte särskilt högt enligt OECD 1998. När det gäller befolkningen i stort som har en längre högskoleutbildning ligger Sverige på delad 8:e plats. Om man mäter antalet personer i arbetskraften ligger vi på 14:e plats och för gruppen 25-34 år på delad 18:e plats. Statistik som måste leda till eftertanke och handling. I Sverige presenteras dystra rapporter om bristande kvalitet i ungdomsskolan.
Skolverkets rapport hösten 1999 visar att upp mot 100 000 elever inte mår bra i skolan. Många elever, 15-20 %, lämnar gymnasiet utan betyget godkänd. Höstterminen 1998 studerade 17 700 elever på det individuella programmet, dvs 13 % av antalet studerande i årskurs 1. Gymnasieskolan lever inte upp till kraven, det är de flesta överens om.
Kristdemokraterna menar att grundskolan och gymnasieskolan behöver förbättras avsevärt. Vi utvecklar detta i särskilda motioner. Vuxenutbildningen ska i huvudsak möta behov som uppstått på grund av samhällsförändringar eller genom individuella behov. Den får inte bli en ersättning för uppgifter som ungdomsskolan inte lyckats lösa. Däremot behövs alltid vuxenutbildningen som en del i det livslånga lärandet.
Vilka utbildningar som kommer att behövas i framtiden kan inte prognostiseras, menar många. Utvecklingen går fort och är i vissa avseenden svår att förutse. Grundutbildning måste byggas utifrån människors behov. Då kommer samhället att skapas utifrån mänskliga förutsättningar. Detta innebär också att såväl spetskompetens som bred kompetens ska stimuleras. Ett sådant förhållningssätt ställer krav i form av ökad flexibilitet på utbildningssystemen både vad gäller innehåll, form och kvantitet.
Värdegrunden
Till statens särskilda uppgifter på utbildningsområdet hör att ombesörja att den gemensamma värdegrund som samhället bygger på aktualiseras. Den bör klargöras och praktiskt tillämpas i alla verksamheter. I den nuvarande läroplanen för de frivilliga skolformerna finns följande värdegrund fastlagd:
Människors okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som den samhällsstödda vuxenutbildningen ska förvalta och förmedla.I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen ska vara icke-konfessionell. (Lpf 94, s. 5)
Även den samhällsstödda vuxenutbildningen bör bygga på motsvarande värdegrund. Den behöver dock inte vara icke- konfessionell eftersom vuxna människor själva väljer inriktning på sin utbildning.
Staten har också en speciell uppgift att värna om de kulturella och humanistiska inslagen i utbildningen. Det finns en demokratiaspekt av utbildning och livslångt lärande som är ytterst viktig att markera. Kunskap ger grund för delaktighet i samhället generellt men också för att kunna påverka sitt eget liv i olika situationer. Vidare ska utbildningen fördelas jämlikt så att även utsatta grupper ges förutsättningar för livslångt lärande.
Utbildningen ska löna sig
Utbildningspolitiken är en drivkraft för bättre konkurrenskraft och en del av infrastrukturen i ett välfärdssamhälle. Att producera och sprida kunskap är viktigt för ett utbildningssystem. I framtiden kommer detta med stor sannolikhet att ske i samspel med andra aktörer. Utbildningspolitiken behöver inriktas på att sprida utbudet till alla medborgare, även till dem som kan förefalla stå långt från arbetsmarknaden. Utbildningen ska vara frivillig och ingen ska "parkeras" i utbildningssystemet som inte är motiverad och intresserad. Det viktigt att utbildning lönar sig.
Resultat från ett europeiskt projekt i 15 länder om jämförbara data om avkastningen på utbildningsinvesteringar, s.k. lönepremier, visar att avkastningen i Sverige är bland de lägsta både för män och kvinnor. Även andra undersökningar ger samma resultat. T.ex. visar en genomgång (Björklund 1999) att utbildningens lönepremie i Sverige ligger på ca 4,5 procent, vilket internationellt sett är en låg siffra. Premien är högre i privat än i offentlig sektor. Eftersom premien är beräknad före skatt drar de höga svenska skatterna ned premien till en ännu lägre nivå. Det konstateras också att den relativt låga avkastningen på högskoleutbildning i Sverige antagligen har påverkat tillströmningen till högskolan.
Kristdemokraterna kan inte acceptera att Sverige har en så låg avkastning på investering i utbildning. Det är hög tid att vidta åtgärder för att höja premien, dvs att det livslånga lärandet även ger ekonomiskt utbyte. Det är till nytta för tillväxten och en stimulans för att studera och arbeta i Sverige.
Ett livslångt lärande har självfallet kvaliteter som inte är mätbara på samma sätt som inkomsten före och efter studiernas genomförande. Dit hör ökad möjlighet att få behålla sitt arbete eller att söka ett nytt arbete liksom rent allmänt ett ökat självförtroende, som kan utgöra inkörsporten till deltagande i demokratiska beslutsprocesser. Men detta är ofta inte nog utan vi är övertygade om att det också krävs en högre lönepremie för att i varje fall längre utbildningar skall vara attraktiva. Effekterna av god utbildning kan inte mätas enbart i ekonomi för statens del heller. Socialt kapital, demokrati och den enskildes rättigheter och skyldigheter är fördelar med en välutbildad vuxenbefolkning.
God studiefinansiering
Kraven på utbildning och ett kontinuerligt lärande, där den enskilde uppmuntras till återkommande studier, ställer krav på studiefinansieringssystemen. Det är nödvändigt att ta ett samlat grepp över hur människor i olika faser i livet skall kunna finansiera sina studier. Den som står i begrepp att börja studera måste kunna planera sin ekonomi. Dagens system präglas av oklara gränsdragningar mellan arbetsmarknads- och utbildningspolitik, vilket drabbar den enskilde. Vårt system innebär att utbildningsplats och studiefinansiering ska följas åt.
Det är viktigt att reglerna kring studiefinansiering är tydliga och att man snabbt kan få en uppfattning om vad det är som gäller. Det gäller i fråga om hur stort bidrag den enskilde skall kunna få av staten, hur länge dessa delas ut och vilka krav som skall vara kopplade till bidragen. Ett andra krav på finansieringssystemet är förutsägbarhet. De regler som gäller när den enskilde beslutar sig för att börja studera får inte kraftigt försämras under studiernas gång.
Nära kopplat till förutsägbarheten ligger kravet på att systemet är rättvist. Det "först-till-kvarn-system" som nu finns är t ex både oförutsägbart och orättvist. Det innebär att själva sökandet i sig, för att hitta bästa villkoren, blir påfrestande. Grundprincipen måste vara att den enskildes ekonomiska insats skall vara likvärdig för samma typ av studier. Om det i något avseende skiljer sig åt måste det därför också ur ett rättviseperspektiv kunna gå att förklara skillnader. Detta är särskilt aktuellt i fallet vuxenstuderande på grundskole- och gymnasienivå.
Kristdemokraterna vill ha en gemensam garanterad bidragsnivå. Alla mellan 25 och 55 år som inte har fullständiga betyg från grund- och/eller gymnasieskola skall erbjudas ett skattefritt bidrag som motsvarar 100 % av totalbeloppet, dvs 7 098 kr under den delen av året som studier bedrivs. Den studerande ges därutöver möjlighet att komplettera med en lånedel på upp till 3 000 kr/månad. CSN gör bedömningen av lämplig nivå på lånet med hänsyn till den studerandes ålder och återbetalningsmöjlighet. Grundprincipen att lånet skall återbetalas skall gälla. Volymen på det nya och högre stödet måste anpassas till antagningen av studerande. Studerande på grund- och gymnasienivå, som läser av eget intresse för att komplettera eller för att t ex höja betyg, hänvisas till det ordinarie studiestödssystemet. Detta förändras dock enligt följande:
Bidragsdelen höjs till 40 % av totalbeloppet. På sikt bör dock nivån motsvara hälften bidrag, hälften lån.
Inkomsttaket tas bort, dvs det blir fritt för studenter att komplettera bidragsdelen med eget arbete.
Förändringarna kompletteras med höga krav på resultat och principen att lånen skall betalas tillbaka.
Idag är det få människor med fast arbete som ser det som ekonomiskt möjligt att ta ledigt för studier. Ett individuellt utbildningskonto ger den enskilde möjlighet att ta ansvar för sitt eget liv och sitt eget lärande. Det ligger naturligtvis i den enskilda människans intresse att finna utbildningar som efterfrågas på arbetsmarknaden. En del av dagens flaskhalsproblematik, d v s det faktum att vi trots hög arbetslöshet har skriande brist på visst yrkeskunnande, kan bemötas genom införande av ett utbildningskonto. I det investerar både arbetsgivare och den enskilde med skatteavdrag enligt vissa principer. Arbetstagaren bestämmer inriktningen på studierna och tar med sig kontot vid byte av arbetsgivare. Medel som ej används förstärker pensionen.
Organisering och utbyggnad av vuxenutbildning
Kommunerna har i huvudsak ansvar för vuxenutbildningen på grundskole- och gymnasienivå. Det femåriga kunskapslyftsprojektet syftade bland annat till att förnya och utveckla kommunernas utbildningsverksamhet. Utvärderingar visar att det syftet i stort sett uppnåtts. Kommunerna har aktualiserat utbildningsbehoven på ett nytt sätt och det finns all anledning att lita till att kommunerna nu kommer att ta sitt ansvar för denna verksamhet. Därför ser vi inga skäl för att organisera vuxenutbildningen på annat sätt än tidigare trots att Kunskapslyftskommittén i sitt slutbetänkande föreslår det. Kommunerna ska ta sitt ansvar för upphandling och genomförande och Skolverket ska ha sin främjande och utvecklande uppgift liksom sitt tillsynsansvar. Det ska finnas olika utbildningsanordnare. Folkbildningen med sin pedagogiska profil intar här en särställning genom medelstilldelningen via Folkbildningsrådet. Den bör speciellt med tanke på den goda verksamhet kring funktionshindrades kompetensutveckling som bedrivs erbjudas medel inom ramen för regeringens ITIS-satsning. Kristdemokraterna ser gärna friskolor också inom vuxenutbildningen. Här bör Skolverkets roll som oberoende myndighet förtydligas.
Kristdemokraterna menar att vuxenutbildningen ska byggas ut och god kvalitet eftersträvas. Det är viktigt att det klart framgår om satsningarna gäller utbildning eller åtgärder som mer handlar om direkta arbetsmarknadsinsatser.
Kunskapslyftsprojektet ska utvärderas enligt planen och erfarenheter dras om vuxenutbildningens reformering inför 2000-talet. Särskilt viktigt är att också vuxna med handikapp, eller andra speciella förhållanden, kommer i åtnjutande av utbildningssatsningen. De utvecklingsstördas situation bör särskilt lyftas fram. Denna grupp glöms ofta bort och deras behov av kompetenshöjning måste beaktas.
Utbildningens förutsättningar
Vuxenutbildningsområdet har under lång tid varit mycket omfattande. Det rymmer folkbildning med folkhögskolor och studieförbund, kommunal vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning, personalutbildning och egentligen också högskoleutbildningar. I takt med att vi med stormsteg går in i ett kunskaps- och kommunikationssamhälle ökar behovet av studier även efter grund- och gymnasieskola. Det livslånga lärandet är numera något högst påtagligt och nödvändigt. Vi menar därför att det behövs lärare som har gedigna kunskaper om den vuxna människans lärande.
Det behövs också en kraftfull och omedelbar satsning på forskning inom området vuxenutbildning och livslångt lärande. Här vill vi också markera folkbildningsforskningen. Vi ser det angeläget att forskningen tar ansvar för forskningsinformation och därmed ger möjlighet till en kunskapsproduktion och utveckling inom olika områden. Särskilt vill vi lyfta fram den forskning Centrum för handikappvetenskap bedriver vid Linköpings och Örebro Universitet och som bör involveras som en naturlig del vid utvecklingen av vuxenutbildning för alla medborgare.
Individens motivation och lust att studera beror bl.a. på hur starkt behovet av utbildning är och tidigare erfarenheter av lärandet i skolan, vardagslivet och arbetslivet. Individens behov ska vara utgångspunkten för den individuella utbildningsplanen. Det är viktigt med uppsökande verksamhet för att nå dem som inte är motiverade att studera. Kommunen ska ha ansvar för att göra utbildningen tillgänglig för varje invånare och den uppsökande verksamheten ska finansieras genom kommunbidraget. Fackliga organisationer kan också fortsättningsvis ombesörja uppsökande verksamhet men inom ramen för sin reguljära verksamhet.
Människor med funktionshinder
Det finns uppenbara problem för studerande med olika typer av funktionshinder att få en utbildningssituation som är anpassad till egna villkor. Det gäller personligt stöd i form av stödundervisning, assistans eller tolktjänst för döva och när det gäller att förflytta sig till utbildningslokalerna. Dessa problem måste lösas.
En grupp som i dagsläget inte är garanterad utbildning ens på grundläggande nivå är personer med utvecklingsstörning. Det finns inget som helst skäl för att de inte ska få samma rättigheter som andra medborgare. De ska därför garanteras utbildning i en omfattning som motsvarar de nationella eller specialutformade program som ungdomar med utvecklingsstörning kan studera vid gymnasiesärskolan.
Människor med funktionshinder av olika slag ska ha lika möjligheter och samma rätt till en högkvalitativ utbildning som övriga medborgare. Det är den studerandes intresse och inte utbildningsform, val av utbildning eller tillgång till särskilt stöd som ska styra den studerandes val av utbildning. Den enskilda individens behov ska alltid tillgodoses utifrån vars och ens förutsättningar. Individuella utbildningsplaner är viktiga för att nå de uppsatta målen.
Stockholm den 4 oktober 2000
Yvonne Andersson (kd)
Inger Davidson (kd)
Erling Wälivaara (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)
Maria Larsson (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Lars Gustafsson (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Fanny Rizell (kd)
Magda Ayoub (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Dan Kihlström (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Helena Höij (kd)