Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skollagens begränsning gällande elever med behov av särskilt
stöd i fristående skolor.
Fristående skolors
skyldighet och stöd till elever
med särskilda behov
Enligt skollagen (1985:1100) ska en fristående skola vara
öppen för alla. I motsats till vad som gäller för en kommunal
grundskola är dock en fristående skola inte skyldig att ta
emot en elev, om mottagandet medför betydande
organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för skolan.
Antalet fristående skolor har ökat markant de senaste åren. Det finns nu
drygt 370 fristående grundskolor i Sverige och en fjärdedel av dessa är
koncentrerade till Stockholm, Göteborg och Malmö. Cirka tre procent av
Sveriges grundskoleelever går i privata fristående skolor. I vissa kommuner är
denna andel ännu större, såsom Lidingö där närmare en av fem elever går i
fristående skola. I dessa kommuner finns således enbart ett begränsat val för
den enskilde eleven att välja en kommunal grundskola. Detta har särskild
betydelse för de elever som är i omfattande behov av stöd.
Under våren har media rapporterat att barn med funktionsnedsättningar
inte godtas som elever i fristående skolor. Att fristående skolor ska vara
öppna för alla elever är än så länge en illusion eftersom de med hänsyn till
ovan refererade begränsning kan vägra att ta emot en elev som behöver
omfattande stöd för att genomföra sin skolgång.
Huvudsyftet med fristående skola är att öka valfriheten för individen. För
de elever som är i behov av stöd har ökningen av antalet fristående skolor
snarare inskränkt valmöjligheten då dessa elever inte har tillgång till
fristående skolor och då ökningen lett till en motsvarande minskning av
antalet kommunala skolor. Detta är allvarligt också med tanke på att vissa
fristående skolor tillämpar en pedagogik som är särskilt lämplig för barn med
funktionshinder.
Att alla barn inte får gå i fristående skola innebär en diskriminering som
står i strid med de grundsatser om full delaktighet och jämlikhet som svensk
handikappolitik vilar på och som formulerats av regeringen och riksdagen
(rskr. 1996/97:120). Begränsningarna gentemot elever i behov av stöd i
fristående skolor står även i motsättning till de principer om integrering och
normalisering som ska styra behandlingen av funktionshindrade personer.
Dessa målsättningar uttrycks även i FN:s standardregler. I konventionen om
barnets rättigheter finns ett uttryckligt förbud mot diskriminering på grund av
funktionshinder (Resolution 45/158, annex).
Riksdagen bör uttala att även fristående skolor skall vara öppna för elever i
behov av särskilt stöd. Fristående skolor skall, på samma sätt som de
kommunala skolorna, vara skyldiga att ta emot en elev, även om mottagandet
medför betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för skolan.
Det måste skapas förutsättningar på lika villkor för valfrihet när det gäller
skolform även för barn med funktionshinder. Skollagskommittén bör ta upp
dessa frågor i översynen av skollagen.