Motion till riksdagen
2000/01:Ub284
av Ask, Beatrice (m)

Skolans uppdrag att informera i ordnings- och uppförandefrågor m.m.


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om översyn av reglerna för elevers tillrättaförande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av tydligare mål för skolans uppgifter vad avser
elevers utveckling av social kompetens.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om skolans
skyldighet att på lämpligt sätt informera föräldrar och huvudmän i
ordnings- och uppförandefrågor.
Sammanfattning
Skolans inre arbetsklimat diskuteras ibland med anledning av
larmrapporter om akuta händelser. Medierapporteringen tyder
på att problemen ökat, inte minskat, under senare år.
Mobbning, ett tuffare klimat elever emellan och svårigheter
för många lärare att sätta gränser för elever är exempel på
problemen. Direkta trakasserier av enskilda lärare
förekommer. Många elever mobbas. Vi anser att utvecklingen
vad gäller barn och ungdomars sociala förmåga men också
psykiska hälsa under en följd av år varit bekymmersam,
varför frågor som rör barns och ungdomars uppväxtvillkor
och fostran måste tas på stort allvar. I denna motion föreslås
tre konkreta initiativ som behöver tas för att stärka skolans
möjligheter att utveckla elevers sociala kompetens samt
tillrättaföra elever.
Många förändringar - oro,
otrygghet och destruktivitet
Ökande ungdomsvåld, allt längre ner i åldrarna, är en
växande epidemi i hela västvärlden. I USA döms barn och
ungdomar för mord varje år. Problemet är långt ifrån
förhållandena i Sverige, men tendenserna finns i alla länder.
Problemen stannar inte i vissa områden, utan sprider sig med
tiden. En orsak är att många barn växer upp med våld,
aggressivitet, hot på gatan, i skolan och hemma. En annan är
att föräldrar inte hinner, orkar eller kan ta tillräckligt stort
föräldraansvar. Till detta kommer det idealiserade våldet i TV
och andra medier. Osäkra och aggressiva barn hamnar alltför
lätt i situationer som ger fel inställning till livet och hur
problem skall lösas. Detta har gjort att kraven på skolan ökar.
Men skolans förutsättningar att ta ett ökat ansvar kan och
måste ifrågasättas.
Värdegrunden gäller
I läroplanen för det obligatoriska, liksom för det frivilliga
skolväsendet finns den värdegrund arbetet skall vila på,
liksom allmänna mål för skolans fostrande uppgifter. Arbetet
kring skolans värdegrund är viktigt om tankarna skall
omfattas av alla i skolans arbete. Att många fortfarande inte
har ett tydligt förhållande till begreppet är ett underbetyg för
förankringen och informationen om en grundläggande princip
som skolväsendet skall vila på. Vi anser därför att
kunskaperna om läroplanens grund och intentioner måste
förbättras. Samtidigt måste målen konkretiseras och skolan
ges användbara verktyg och riktlinjer för det konkreta och
vardagliga arbetet.
Eleven i centrum
Under nio år är alla barn tvingade att gå i skolan och föräldrar
skyldiga att skicka dem dit. Obligatoriet ställer starka krav på
respekt för den enskilde individen utifrån olika aspekter. Det
handlar dels om kravet på att skolan skall ge varje elev de
bästa förutsättningarna för intellektuell och social utveckling,
dels om krav på skolan när det gäller elevens ställning. Ett
grundläggande krav måste vara att varje barn skall känna
trygghet och ges förutsättningar att växa som civiliserad
människa.
Elever skall mötas med respekt, men också lära sig att respektera andra.
Elever skall utveckla sin förmåga att göra och uttrycka medvetna etiska
ställningstaganden grundade på kunskaper och personliga erfarenheter, heter
det i läroplanen. Detta sker dock inte utan undervisning och förebilder. Det
klimat som råder i skolan är betydelsefullt. Vi menar att ambitionen
fortfarande måste vara att skapa en "Skola för bildning", vilket den utredning
som låg till grund för läroplanen heter. I begreppet ryms stor respekt för varje
elev, men ställs också krav på alla enskilda vad gäller mål att nå och mål att
sträva efter. Om det i utredningar konstaterats att de som arbetar inte känner
sig förtrogna med de nationella målen och bakgrunden till dem måste
regeringen skyndsamt överväga insatser.
Vuxnas ansvar
Det är ett svek mot eleverna att inte ta itu med de
ordningsproblem som finns i många skolor.
Ordningsproblemen är av olika slag, men genomgående tycks
det som om skolans vuxna och många föräldrar inte kan eller
orkar ta sitt vuxenansvar. Tydliga gränser samt vuxna som
hävdar sin auktoritet är viktigt. Det är bara starka vuxna som
skapar utrymme för det elevinflytande och medansvar många
talar om.
Att successivt utveckla elevernas förmåga att ta ansvar är en del av
läroplanens mål. Det kräver tydliga regler och utrymme för att få dem
prövade i skolans vardag. Elever som löper amok i korridorerna, sitter inne
med jackor och luvor, klottrar eller skriker okvädingsord efter lärarna är
såvitt
vi kan förstå uttryck för ungdomar som under lång tid inte mött nödvändiga
reaktioner från vuxna. Att stärka rektorer och personal i frågor som rör
normer och värderingar och få de vuxna i och utanför skolan att samverka är
därför nödvändigt. Kunskaperna om gällande regelverk och dess intentioner,
andra myndigheter och institutioner o s v är nödvändiga om skolan skall
kunna fullgöra sina uppgifter.
Men det räcker inte. Vi måste få stopp på den negativa utvecklingen i
grundskolans senare årskurser och i gymnasiet. Det är inte bara med
kunskaper de unga skall konkurrera internationellt. Människors sociala
förmåga - dit hör ett trevligt uppförande och stil - är betydelsefullt och en
del
av skolans undervisande och fostrande uppgift som måste ges tydligare mål
och högre prioritet. Den kultur som utvecklas i skolan måste präglas av en
helhetssyn över vad som är bra respektive dåligt. Nedslitna skolmiljöer eller
skolor präglade av skadegörelse som inte åtgärdats förstärker känslan av att
ingen bryr sig, medan välstädade skolor där man omedelbart tar itu med
skadegörelse eller andra brister gör att också eleverna kan känna sig stolta
över sin skola.
När det gäller vardagsarbetet borde en utgångspunkt för vad som skall
gälla vara samma regler som i arbetslivet i övrigt. Det handlar om att passa
tider, vara hjälpsam, göra sitt bästa, kunna lyssna, ta initiativ och personligt
ansvar. I skolledningens ansvar ligger att organisera och leda personalens
arbete efter de principer läroplanen bygger på så att var och en också kan
utgöra en positiv vuxen förebild för eleverna.
Ett övergripande ansvar - se
över reglerna för elevers
tillrättaförande
Ofta hänvisas frågor som rör skolans inre arbetsmiljö till
skolorna själva alternativt kommunerna. Vi anser att det ofta
handlar om frågor som bäst hanteras direkt och av dem som
är direkt berörda. Likväl finns också ett övergripande ansvar.
Av och till hävdas i debatten synpunkter om att lärare "inget
kan göra" eller att skolan alltid måste stå öppen för var och
en. Notoriska skolkare går igenom grundskolan utan att vara
där. Till och med direkt kriminella ungdomar har en plats i
skolan, eftersom socialtjänsten har det primära ansvaret för
unga lagöverträdare. Tyvärr ges skolan sällan de
förutsättningar som krävs för att det skall fungera. Övriga
elever får sitta emellan. Någon fostran som kan ta tag i den
enskilde eleven åstadkoms inte heller.
Vi anser att samarbetet mellan skolan och socialtjänsten behöver utvecklas
och ges direkt konkreta former när ungdomar ställts under socialtjänstens
övervakning. Det är viktigt att regler för sekretess m.m. inte omöjliggör ett
fungerande samarbete i syfte att förebygga brott och missbruk bland unga.
Vad gäller synen på reformerat påföljdssystem för unga lagöverträdare
hänvisar vi till en särskild motion av Gun Hellsvik m fl.
Skolans ansvar att tillsammans med hemmen fostra barn och ungdomar har
blivit allt svårare. De sociala förändringarna i snabb takt, tillsammans med
skolans utmaningar som beror på den snabba och internationaliserade
kunskapsutvecklingen, har gjort denna uppgift svårare. Samtidigt har en del
av de verktyg skolan haft försvunnit eller blivit kraftlösa. Därför anser vi att
en översyn av skolförordningens bestämmelser om disciplinära åtgärder mot
elever behövs. Borde elever kunna avstängas? Från grundskolan? Från
gymnasiet? Hur tillförsäkras elever som inte uppfyller elementära krav på
uppförande i så fall utbildning? Hur kan skolans uppgift att fostra eleverna
konkretiseras? På vilket sätt bör social kompetens definieras och värderas?
Vilken ansvarsfördelning bör råda mellan hem och skola? Hur kan ett
fungerande vuxenkontrakt mellan föräldrar, lärare och andra etableras? I
denna översyn måste givetvis också frågor som rör mobbning i skolan prövas.
Uppenbart är att många skolor fortfarande inte lever upp till de krav på
förebyggande och aktiva insatser mot mobbning som finns.
Föräldrar skall informeras
En förutsättning för att samarbete mellan hem och skola skall
vara möjligt är ömsesidigt informationsutbyte i relevanta
frågor. Vi anser att det är självklart att föräldrar under hela
skoltiden informeras om en elev är ogiltigt frånvarande.
Skolk är ofta ett tecken på problem. Stor frånvaro skapar risk
för att elever dras med i gäng med olika sociala problem och
beteenden.
Det finns också skäl att pröva frågan om vad som kan göras för att
förhindra att skolor och/eller enskilda lärare gömmer disciplinproblem. Hur
många föräldrar och politiker har inte tagits på sängen när skolor stängts på
grund av akuta ordningsproblem? Sällan handlar det om en enstaka händelse
eller en plötslig ingivelse. Ofta är det kulmen på en problematik som pågått i
månader och år. Vi anser att skolorna bör informera föräldrar och respektive
skolstyrelse oftare. Det skulle ge bättre förutsättningar för ett konstruktivt
agerande. De skolor som klarat ut besvärliga situationer har ofta gjort det
tillsammans med andra vuxna som eleverna möter. Därför anser vi att
skolorna borde åläggas skyldighet att informera föräldrar och skolhuvudmän
i ordning- och uppförandefrågor.

Stockholm den 4 oktober 2000
Beatrice Ask (m)
Lars Hjertén (m)
Tomas Högström (m)
Per Bill (m)
Anders Sjölund (m)
Anita Sidén (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Sten Tolgfors (m)