Ungdomars delaktighet i samhällets demokratiska processer
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ungdomars brist på delaktighet i samhällets demokratiska
processer skall uppmärksammas.
Motivering
Det svenska samhällets demokratiska institutioner är starkt
förankrade i flertalet medborgares medvetande och
värderingar. Extrema politiska rörelser har därför i modern
tid haft mycket begränsade framgångar i vårt land. Även om
det finns anledning att känna trygghet i denna breda
uppslutning kring gemensamma demokratiska värderingar
finns det också oroande tecken. Ett växande antal människor
står utanför det etablerade samhällets vedertagna
demokratiska organ. Detta gäller inte minst ungdomar som i
liten utsträckning låter sig engageras i de etablerade politiska
partierna.
Sverige har en unik folkrörelsetradition. Arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen
och nykterhetsrörelsen är historiskt viktiga beståndsdelar i uppbyggnaden av
det svenska välfärdssamhället. Dessa tre stora folkrörelser, som växte fram
runt det förra sekelskiftet, var framsprungna ur reaktioner mot sociala
orättvisor, religiöst förtryck och det omfattande alkoholmissbruk som hotade
folkhälsan och den sociala tryggheten. De stora folkrörelserna har också i hög
grad medverkat till en demokratisk fostran in i samhällsengagemang och har
ofta utgjort rekryteringsbas för partierna till politiska uppdrag.
Folkrörelserna
tog tidigt ett aktivt ansvar för människors såväl kroppsliga som andliga
välbefinnande. Detta engagemang, som ofta tog sig uttryck i uppbyggnad av
verksamheter och institutioner, har därefter i många fall kommit att innefattas
i samhällets trygghets- och välfärdssystem.
Såväl Demokratiutredningen som olika undersökningar visar entydigt på
ett minskat engagemang i etablerade partier och traditionella folkrörelser.
Särskilt påtaglig är svårigheten att engagera ungdomar i partipolitiskt arbete
och ideellt föreningsengagemang. Avhoppen från de politiska uppdrag man
åtagit sig är många, inte minst gäller det unga kvinnor. Skälen kan vara
svårigheten att förena traditionellt politiskt arbete i fullmäktige, nämnder och
styrelser med yrkesliv och familjesituation. Men skälen till avståndstagande
handlar ofta också om ett främlingskap inför arbetsformerna och en
frustration inför det som upplevs som tröghet i systemen.
Att unga människor ifrågasätter vuxensamhället, och till och med gör
uppror, är en naturlig och nödvändig del i utveckling och frigörelse.
Ifrågasättandet måste tas på allvar och mötas med respekt och beredskap till
samtal. Inte alltid har det etablerade samhället i form av institutioner,
organisationer eller partier visat den öppenheten. Kritiken riktas inte minst
mot de politiska partierna, som ofta upplevs vara fyrkantiga åsiktspaket där
man förväntas omfatta allt eller inget. Det finns anledning för alla partier att
vara ödmjukt självkritiska och beredda till omprövning av organisation och
arbetsformer. En större öppenhet och en bredare politisk debatt behöver
utvecklas där fler, ungdomar och andra, kan känna sig delaktiga och behövda.
För detta krävs ett tillåtande förhållningssätt där varje parti, utifrån sin
tydliga
idégrund, är berett att acceptera en mångfald av vägar till förverkligande av
sitt idealsamhälle.
Känslan av utanförskap är påtaglig hos alltför många i vårt samhälle idag.
Utanförskapet har många ansikten. Ofta handlar det om en känsla av
maktlöshet, att inte behövas eller ens vara önskvärd i det etablerade
samhället. När unga människor, mer eller mindre välgrundat, växer upp med
dessa känslor ligger desperationen nära. Det naturliga ifrågasättandet och den
nödvändiga frigörelseprocessen tar sig ibland desperata uttryck i form av
våldsaktioner och ett ifrågasättande av hela samhällsstrukturen. Militanta
veganer och aktivister av skilda slag på såväl den högra som vänstra
ytterkanten är beredda att ta till metoder som ödelägger stora materiella
värden och ytterst även riskerar andra människors liv och hälsa. Från olika
platser i vårt land kommer exempel på sådana aktioner som inneburit skador
på egendom och utsatt människor för allvarlig fara.
Inför sådana företeelser måste samhället alltid reagera med kraft och
tydlighet. När unga människor testar gränser måste man också uppfatta att
dessa gränser existerar och att det finns ett samhälle som är berett att värna
dem. Här får vi aldrig sväva på målet, det vore ett svek mot den unga
generationen och ett hot mot vårt demokratiska samhälles framtid. Våld och
skadegörelse kan aldrig accepteras som argumentationsform, vilket syftet än
må vara. Vuxengenerationen får inte svika på den här punkten. Det handlar
om sådana grundläggande värderingar som måste genomsyra all fostran från
hemmet, över förskola, grundskola och högre utbildning.
Medan den ena handen markerar en fast och tydlig reaktion på våld och
övergrepp måste den andra handen vara öppet inbjudande till samtal. Ett
samtal som präglas av lyhördhet och förmåga till inlevelse i den utsatthet som
många i ungdomsgenerationen känner. En känsla som dessvärre ofta är
berättigad i dagens hårda samhällsklimat där man kan drabbas av att bli
utslagen tidigt i livet. En människa som bemöts med respekt och öppenhet är
oftast mera benägen att föra dialog med ord än med våldsaktioner. Om stora
delar av en ung generation förlorar tilltron till demokratiska arbetsformer är
detta i själva verket ett hot mot hela det demokratiska samhället. De politiskt
valda organen på alla nivåer har ett speciellt ansvar för att uppmärksamma
situationen och aktivt verka för att stärka unga människors motivation och
förutsättningar för samhällsengagemang inom ramen för de demokratiska
värderingar och former som vi önskar också fortsättningsvis skall gälla i vårt
land.
På det lokala planet förekommer initiativ som ungdomsråd, rådslag,
mentorskap m m. Ungdomsrådet har tagit fram en mall utifrån vilken
kommunerna kan kartlägga ungdomarnas situation. Att demokratifrågorna får
ett stort utrymme i skolans verksamhet är en verksam metod för att skapa
engagemang hos unga människor.