1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nya riktlinjer vad gäller särskilda antagningsregler i grund-
och gymnasieskolan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om frihet att sätta lokala betyg och att ge skriftliga omdömen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning vad gäller förekomsten av elevavgifter och
motsvarande i den offentliga skolan samt erfarenheterna av nuvarande
regler ur friskolornas perspektiv.
Bakgrund
Den svenska skolan är till för alla. Grundskolan är
obligatorisk, och även om detta inte gäller för
gymnasieskolan är den ändå en skola som nästan alla
ungdomar väljer. Utan en gedigen utbildning är chanserna att
lyckas på arbetsmarknaden minimala.
En skola som är till för alla har vissa gemensamma regler oavsett
huvudman och var skolan är belägen. Ungdomsskolan kommunaliserades för
tio år sedan, men de nationella målen, antalet betygssteg och kriterier för
betyg liksom kursplaner beslutas på det nationella planet. Vi har inget att
erinra mot detta. En likvärdig utbildning av hög kvalitet för varje elev är ett
nationellt ansvar. Vårt förslag om en nationell skolpeng för grundskolan
understryker bland annat betydelsen av detta.
Gemensamma mål får emellertid inte betyda att skolan skall behandla alla
elever lika. Det är viktigt att man ser positivt på att skolor har olika syn på
hur
man skall nå de nationella målen. Enhetligheten får inte gå så långt att den
innebär en likriktning. Individen måste sättas i centrum och respekten för att
individer är olika måste stärkas. Aldrig så goda målsättningar, som t.ex. att
alla gymnasister skall uppnå allmän högskolebehörighet, faller platt till
marken när de konfronteras med verkligheten på den enskilda skolan, där
elevernas skiftande förutsättningar, intressen och behov är så uppenbara.
Nationella och
internationella alternativ
Det är därför glädjande att vi under den senaste
tioårsperioden fått ett stort antal fristående skolor med olika
pedagogiska inriktningar och med en mångfald av huvudmän
som bidragit till att öka valfriheten för alla parter. Att behovet
av friskolor är stort visar alla elevansökningar och inte minst
den omständigheten att många lärare gärna söker sig till dessa
skolor. Det kommunala monopolet inom skolans värld är på
väg att brytas till glädje för alla som på olika sätt är
engagerade i skolans värld.
Ett annat inslag i utbildningen som alltmer börjar göra sig gällande är
internationaliseringen. Genom EU:s Erasmusprogram fick svenska ungdomar
tidigt möjlighet att studera i ett EU-land, och ungdomar från andra länder fick
liknande möjligheter att studera i Sverige. Antalet svenskar som studerar
utomlands ökar hela tiden till gagn även för skolans utveckling i Sverige.
Bland annat studerar många blivande lärare vid något utländskt gymnasium
eller högskola.
Friskolorna och kontakterna med andra länder, inte minst inom den
europeiska unionen, har påverkat den svenska skolan. Vi har t.ex.
Europaskolor på många håll, där undervisningen är på engelska och där
kursinnehållet är internationellt. Det har visserligen funnits internationella
skolor tidigare, t.ex. Franska skolan, men först på senare tid har möjligheten
att i Sverige kunna undervisa på ett främmande språk blivit mera allmänt
förekommande.
Skolverket har att utöva tillsyn av utbildningen i den svenska skolan, både
den som drivs av kommunen och den som har en annan huvudman. Det är en
grannlaga uppgift. Samtidigt kan konstateras att förändringarna går så snabbt
i samhället att det krävs återkommande översyn av regelverket om det inte
skall bli till men för skolverksamhetens utveckling och kvalitet.
Möjlighet till egen
studieprofil
Vid en nyligen genomförd granskning har Skolverket
kritiserat vissa förhållanden vid Engelska Skolan Söder i
Stockholms stad. Man har bland annat framhållit att skolan
inte får genomföra tester eller prov för att elever skall bli
antagna. Skolan å sin sida menar att den är öppen för alla,
men mot bakgrund av att en hel del undervisning ges på
engelska anser man det rimligt att elevernas kunskaper i
språket prövas redan inför skolstarten. Med dagens regler
gäller att särskilda antagningsregler endast godkänns för
utbildningar med musik eller idrott som profil. Bakgrunden är
att en fristående grundskola enligt skollagen skall vara öppen
för alla.
Frågan är emellertid vilka värderingar som ligger bakom accepterandet av
prov eller test just vid studier i musik och idrott. Om man skall tillåta att
skolor specialiserar sig pedagogiskt och ämnesmässigt finns säkert
motsvarande svårigheter för många elever att följa undervisningen i andra
ämnen än musik och idrott. Att elevers förkunskaper prövas och ges betydelse
behöver per definition inte innebära att en skola inte lever upp till
grundläggande principer om öppenhet.
Vi anser att friskolor skall vara öppna för alla, men alternativa
antagningsregler måste vara möjliga att godkänna. Antagning bör bygga på
tydliga och väl kända principer, men det blir i ett mer mångfacetterat
skolsystem fyrkantigt att endast tillåta genomsnittsbetyg som urvalsgrund,
vilket är fallet i dag. Därför bör regelverket ses över i det här avseendet och
nya kriterier för antagning tas fram som underlag för Skolverkets prövning.
Skolverkets godkännande skall vara en förutsättning även i fortsättningen,
enligt vår uppfattning.
Betygsfrågan
Gemensamt för framgångsrika skolor oavsett styrform, är en
engagerad professionell personal med en stark ledning/rektor,
som förmår att formulera uppdraget på ett konkret sätt. Den
enskilda skolan som mäktar med att formulera sin
pedagogiska idé, förankrad bland hela personalen,
föräldragruppen och eleverna, har kommit en bra bit på vägen
mot framgång. Då handlar det om förhållningssätt till
kunskap och relationer i vid bemärkelse. Ett annat sätt att
uttrycka sig blir en gemensam värdegrund att stå på.
Exakt hur den enskilda skolan skall arbeta för att uppnå ett förbättrat
resultat är en fråga just för den enskilda skolan.
Många kommuner och enskilda skolor arbetar också intensivt för att
förbättra sin kvalitet med metoder man finner lämpliga.
En avgörande faktor för framgång är en rak och tydlig kommunikation
mellan skolan och familjen om elevens resultat. Bara en ständigt pågående
dialog och redovisning av den enskilde elevens resultat i förhållande till de
olika målen, ger en konkret möjlighet. För skolans del är den formaliserade
informationen ett viktigt instrument för att kunna individanpassa
utbildningen.
En grundförutsättning för att lyckas med sitt kvalitetsarbete är att varje
skola känner sig trygg i sin egen metod för information om studieresultatet.
Variationen mellan skolorna kan säkert vara stor metodiskt medan den stora
vinsten ligger i skolans frihet att själv bestämma metod, tidpunkt och
utformning av resultatmätning och redovisning. Många skolor vill använda
sig av skriftliga omdömen och betyg redan från skolstart medan andra finner
utvecklingssamtalet som bas för informationen tillräckligt de första åren, för
att längre fram formalisera informationen med hjälp av betyg.
Formalia hindrar
kvalitetsutvecklingen
Skollagen beskriver såväl utvecklingssamtal som skriftliga
omdömen. Vad gäller skriftliga omdömen vill lagstiftaren att
dessa inte får ha karaktären av betyg. När det gäller betyg så
är lagen utomordentligt luddigt formulerad när den säger att
betyg skall sättas i slutet av varje termin i årskurs åtta och när
ett ämnesblock har avslutats (4 §, kap. 7
grundskoleförordningen). Ingenstans i lagtexten finns något
förbud att sätta betyg tidigare än i årskurs åtta beskrivet. Den
lagtolkning och praxis som gäller är dock att betyg inte får
sättas tidigare än i årskurs åtta.
Sammantaget kan sägas att lagstiftningen, men framför allt tolkningen,
lägger direkta hinder i vägen för kommuner och enskilda skolor, friskolor
likaväl som kommunala, som vill använda sig av andra verktyg än de som står
till buds med nuvarande tolkning.
Rätt att fritt utforma
skriftliga omdömen och ge
betyg tidigare än i årskurs
åtta
Med insikten om att fria och självständiga skolor med stark
profil och god föräldrakontakt leder till höjd kvalitet och
bättre måluppfyllelse, bör friheten att utforma egna
informationssystem öka. Grundskoleförordningens lagtext
kan därmed ses som ett lägsta golv för skolorna att följa.
I en tid med ledord som globalisering, flexibilitet, engagemang och
kvalitet, är det främmande med regleringar som lägger hinder för enskilda
skolinitiativ som syftar till att stärka kvaliteten.
Den enskilda, självständiga skolan, bör därför ges, utöver kraven vad avser
nationella betyg, rätten att fritt utforma skriftliga omdömen på det sätt man
själv önskar samt att sätta betyg tidigare än i årskurs åtta. Texten i
grundskoleförordningen bör förtydligas i den riktningen.
Avgifter i skolan
En återkommande fråga i skoldebatten gäller elevavgifter.
När det gäller de fristående skolorna är reglerna tämligen
fasta och rimliga, men i den kommunala skolan är det en
påtaglig gråzon. Det förekommer att eleverna och deras
föräldrar bidrar ekonomiskt till sin skola på många olika sätt.
Man skjutsar barnen till olika aktiviteter, bakar till
försäljning, lämnar kontanter till lägerskola, teaterbesök,
material m.m. eller köper lotter för att bekosta årets skolresa.
Skillnaden mellan dessa bidrag och regelrätta elevavgifter är
mycket liten i praktiken. För flerbarnsföräldrar kan de många
"kraven" på insatser bli nog så betungande, samtidigt som
alla inser betydelsen av hemmens engagemang visavi barnens
skolor. Vi anser emellertid att nuvarande principer borde
förtydligas och gälla i alla skolor oavsett huvudman.
Frivilliga bidrag borde allmänt accepteras, men handlar det
om större summor bör dessa diskuteras och reglerna vara
tydliga och enhetliga.
Eftersom det finns en varierande förekomst av bidrag från föräldrar till
barnens skola bör kunskapen om hur det verkligen förhåller sig förbättras. Vi
föreslår att Skolverket ges i uppdrag att undersöka fakta avseende den
allmänna skolan som underlag för fortsatt debatt om skolans kostnader m.m.
Friskolornas avgifter är noga redovisade. Därutöver bör erfarenheterna av
avgiftsreglerna ur friskolornas perspektiv analyseras. Att avgifter skall vara
skäliga och inte segregerande borde inte betyda att förutsättningarna för
långsiktiga investeringar m.m. i en skola omintetgörs.