Sverige lider akut brist på yrkesutbildade individer och
högutbildade unga akademiker. Bristen på utbildad
arbetskraft inom IT och telekom är särskilt påtagliga och
kostsamma.
En annan sektor med liknande problem är byggnadsbranschen där sex av
tio företag uppger att de har problem med rekrytering av utbildad respektive
yrkeserfaren arbetskraft. Inom den privata tjänstesektorn är det fyra av tio
företag som upplever liknande rekryteringsproblem.
Trots denna brist på arbetskraft så saknas det fortfarande ungefär 400 000
jobb för att lika många skall ha ett arbete år 2000 som år 1990.
Arbetslösheten måste avskaffas som samhällsproblem. Alla som vill ha ett
arbete skall också ha möjligheter att få det. Om detta skall bli möjligt är det
angeläget att kraftigt öka satsningen på eftergymnasial kvalificerad
yrkesutbildning, företagsförlagd lärlingsutbildning och kompletterande
utbildning för invandrare. Med denna motion framläggs förslag om bl.a. en
modern och flexibel yrkesutbildning:
- Fördubbla antalet studieplatser inom den eftergymnasiala kvalificerade
yrkesutbildningen.
- Genomför en satsning på fristående och flexibla yrkeshögskolor som
alternativ till den traditionella högskolan eller universitetet.
- Inför en lokalt utformad och företagsinriktad lärlingsutbildning där
huvudmännen kan utgöras av olika aktörer såsom kommunala
gymnasieskolor, friskolor eller utbildningsföretag.
- Förbättrade möjligheter för äldre arbetslösa att gå kortare och mer specifikt
inriktade yrkesutbildningar.
- Möjlighet för alla invandrare att lära sig svenska genom kompletterande
utbildning.
- Förbättrad validering av utländska utbildningar och examina, samt
förbättrade möjligheter att komplettera dessa.
- Införande av ett system med individuella utbildningskonton.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetsmarknadspolitikens konsekvenser.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det nuvarande utbildningssystemet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behoven av yrkeskunnande.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det växande utanförskapet på arbetsmarknaden. 1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om satsningar på den eftergymnasiala kvalificerade
yrkesutbildningen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av en flexibel yrkesskoleutbildning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av en företagsinriktad lärlingsutbildning.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om yrkesutbildning för äldre arbetslösa.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kompletterande utbildning för invandrare.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av flexibla och hållbara utbildningskonton.
11.
1 Yrkandena 1 och 4 hänvisade till AU.
AMS-politiken vid vägs ände
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) har i
en rapport sökt sammanfatta erfarenheterna av 1990-talets
arbetsmarknadspolitik. Ett problem med många av den
traditionella, aktiva arbetsmarknadspolitikens instrument är
att dessa leder till betydande undanträngningseffekter. För en
del arbetsmarknadsåtgärder kan undanträngningseffekterna
vara så betydande att det försvinner två reguljära
arbetstillfällen varje gång som det tillskapas tre
subventionerade.
Åtgärder som tränger undan ordinarie arbeten är exempelvis
beredskapsarbete, utbildningsvikariat, akademikerpraktik, invandrarpraktik
och anställningsstöd. Däremot finner man inga nämnvärda
undanträngningseffekter som resultat av utbildningsåtgärder.
Det finns skäl att dra slutsatser av detta, vilket också understryks av
tilltagande tudelning och flashalsproblem på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiken bör nu i allt större utsträckning inriktas på insatser
som underlättar företagens rekrytering, i stället för på volymåtgärder. Det var
mot denna bakgrund illavarslande när näringsministern i början av sommaren
ville ålägga AMS krav på att inordna ytterligare 50 000 individer i olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
I en annan rapport (Utvärdering av ungdomsåtgärder, 2000:3) har IFAU
funnit att deltagande i ungdomspraktik eller arbetsmarknadsutbildning för
unga tenderar att leda till lägre inkomst och lägre sannolikhet för att hitta en
anställning jämfört med om individen fortsatt att söka arbete som öppet
arbetslös.
Enligt reglerna för arbetsmarknadsutbildning och ungdomspraktik
förväntas deltagarna vara aktiva sökare av arbete även under den tid de deltar
i arbetsmarknadsåtgärden. Flera studier tyder dock på att så inte är fallet. I
stället riskerar sökaktiviteten att avta hos personer som deltar i aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Även när det gäller traditionell arbetsmarknadsutbildning för äldre
personer så är resultaten blandade. Träffsäkerheten i utbildningarna är också
ett problem. Andelen individer som får arbetsmarknadsutbildning inriktad
mot IT och teknik minskade från 17 procent år 1999 till 12 procent i år. En
undersökning som Företagarnas Riksorganisation gjort visar att nästan 45
procent av det branschinriktade stödet på 4,5 miljarder kronor går till framför
allt stora företag i tillverknings- och byggindustrin medan 25 procent går till
kortare kurser i ADB och kontorsadministration. Den växande servicesektorn
får däremot bara 10 procent av utbildningen och teknik och naturvetenskap
endast 8 procent.
Dagens utbildningssystem
håller inte måttet
Samtidigt klarar inte det svenska utbildningssystemet av att
möta vare sig enskildas behov eller arbetsmarknadens krav.
Det gäller såväl ungdomsskolan som arbetsmarknads- och
yrkesutbildningen.
De senaste åren har många rapporter påvisat brister i elevernas
baskunskaper. Nästan en av fyra elever i grundskolan når inte betyget
Godkänd i ett eller flera ämnen. Ungefär 4 000 elever lämnar varje år
grundskolan utan att kunna läsa, skriva och räkna.
Varje år är det 9 000 grundskoleelever som inte uppnår behörighet till ett
nationellt program i gymnasieskolan. Det innebär att var tionde elev
utestängs. Särskilt bekymmersam är situationen för elever med
invandrarbakgrund. Där är det en av tio elever som utestängs från
gymnasieskolans nationella program.
I stadsdelen Rosengård i Malmö lämnar sex av tio elever grundskolan utan
att ha uppnått betyget Godkänd i ett eller flera ämnen.
Mer än fyra av tio gymnasieelever med invandrarbakgrund hoppar av sina
gymnasiestudier och avhoppen ökar. Trenden är tydlig. Det är fler och fler
elever med invandrarbakgrund som slås ut innan de fullgjort sin
gymnasieutbildning.
Detta är siffror som är helt oacceptabla. De påvisar ett växande
utanförskap och en ökande tudelning av den svenska skolan. Ytterligare en
generation döms till arbetslöshet och evigt bidragstagande.
Teknikintresset minskar
Ett annat allvarligt problem är ungdomars minskade intresse
för teknikstudier. Av de gymnasieungdomar som planerar att
läsa vidare vill alltfler läsa ekonomi och allt färre teknik.
Särskilt nedslående är siffrorna för flickors studieinriktning.
Av de flickor som läser på det naturvetenskapliga
programmet önskade en tredjedel läsåret 1994/95 börja läsa
teknik på universitet eller högskola. Motsvarande siffra
vårterminen år 2000 var en av tio. Det innebär att trots goda
utsikter på arbetsmarknaden inom tekniska yrken i IT- och
telekomsektorn så minskar intresset bland kvinnor för att
skaffa sig en teknisk utbildning.
Bristande jämlikhet råder i skolan. Flickor och pojkar behandlas lika, d.v.s.
kunskaperna om manligt och kvinnligt är otillräckliga. Det verkar som om
personalen i skolan tolkar skollagen så att skolan skall bortse från kön. Det
faktum att skolan förhåller sig strikt könsneutral medför negativa
konsekvenser för båda könen och är en av förklaringarna till att
jämställdhetsarbetet i skolan ännu inte visat mer påtagliga resultat. Genom att
skolan inte ser till varje individs unika egenskaper och förutsättningar bryts
inte de traditionella valen av utbildningsvägar och yrkesinriktningar för
flickor respektive pojkar.
Friskolorna visar vägen
Minst hälften av eleverna vid fristående yrkesförberedande
gymnasieskolor går enligt SCB vidare till högre studier eller
annan utbildning. Normalt är det annars bara tre av tio elever
från yrkesförberedande program som brukar gå vidare.
Många av de fristående yrkesförberedande gymnasieskolorna
ger också eleverna betydligt mer arbetsplatsförlagd
utbildning (APU) än sina kommunala motsvarigheter.
De fristående yrkesförberedande gymnasieskolorna samarbetar med
näringslivet i betydligt större utsträckning än de kommunala skolorna. Detta
ger eleverna bättre förutsättningar att få arbete efter fullföljda studier.
Elever
på fristående gymnasieskolor erbjuds ofta arbete direkt efter avslutade studier
inom företag som driver eller samverkar med fristående skolor. Exempel på
sådana företag är Perstorp Chemicals, SKF, ABB och Saab-Scania.
Stort behov av
yrkeskunnande
Sverige lider akut brist på yrkesutbildade individer och
högutbildade unga akademiker. Vi befinner oss på plats 21 av
25 när det gäller antal personer i åldern 25-34 år med minst
treårig högskoleutbildning. Sverige avviker påtagligt från det
internationella mönstret att den yngre delen av befolkningen
är mer välutbildad än den äldre.
Statistiska centralbyrån förutser en betydande brist på såväl civil- som
högskoleingenjörer. Detta gäller även om den totala sysselsättningen ligger
kvar på nuvarande nivå. Den kraftiga expansionen av IT- och telekomsektorn
beräknas leda till en betydande brist på systemvetare under den kommande
femårsperioden.
Bristen på utbildad arbetskraft inom IT och telekom är i dag särskilt
påtaglig och kostsam. Bristen uppgår för närvarande till minst 60 000
personer i Sverige bara i år. Och trenden är tydlig. Bristen på IT-utbildad
arbetskraft kommer bara att öka om inte konkreta och omedelbara åtgärder
vidtas.
I Europa beräknas kostnaden för detta till minst 3 230 miljarder kronor
under de tre närmaste åren, enligt en undersökning från Datamonitor.
Undersökningen visar att det kommer att saknas ungefär 1,7 miljoner IT-
utbildade individer om 3 år om nuvarande utveckling håller i sig i den
europeiska ekonomin. Redan i dag råder en brist på 1,2 miljoner IT-kunniga i
arbetskraften. Detta beräknas redan ha kostat 850 miljarder kronor i uteblivna
skatter och intäkter för företagen.
Byggbranschen och Sveriges Verkstadsindustrier rapporterar en ökande
brist på kvalificerade yrkesarbetare. Av de små företagen anger 21 procent
brist på kvalificerade yrkesarbetare. Vad gäller tekniker/ingenjörer uppger 28
procent av företagen att det råder uppenbar brist.
Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att det fortfarande saknas 400
000 jobb för att lika många skall ha ett arbete år 2000 som år 1990. Detta
samtidigt som sju av tio företag alltså rapporterar om svårigheter att få tag på
utbildad och kompetent arbetskraft.
Ett växande utanförskap
Läget på arbetsmarknaden för de långtidsarbetslösa ljusnar
men alldeles för långsamt. Enligt Svensk handel finns det 60
000 individer som vill ha ett jobb men som statistiken inte
ens räknar med som tillhörande arbetskraften. Detta beroende
på att de inte vill ha ett arbete för tillfället eller har givit upp
och inte sökt något jobb under en period.
Mer än 1 000 000 svenskar i arbetsför ålder saknar idag ett arbete av skilda
orsaker. Detta skapar ett växande utanförskap, vilket i sin tur leder till en
tudelning av landet. Antalet långtidsarbetslösa och arbetslösa med
invandrarbakgrund illustrerar tyvärr utanförskapets snabba tillväxt och
behovet av åtgärder.
Den ökande arbetslösheten har drabbat utomnordiska medborgare och
utrikesfödda allra värst. Trots en stark högkonjunktur är fortfarande en
majoritet av de nya svenskarna utan jobb. Det är oacceptabelt.
Stort antal unga långtidsarbetslösa
I åldersintervallet 16-34 år är i dag fortfarande ungefär 100
000 personer arbetslösa, enligt AMS. Ett stort antal av dessa
är långtidsarbetslösa. Arbetslösheten varierar i olika åldrar.
Den omfattar ca 60 000 personer i åldersgruppen 25-34 år,
till ungefär 40 000 personer i åldersgruppen 55-64 år.
För närvarande är ungefär 60 000 individer långtidsinskrivna vid
arbetsförmedlingen, antingen som arbetssökande eller i
arbetsmarknadspolitiska program. De utgör därmed 20 procent av alla som är
inskrivna vid arbetsförmedlingen. Andelen långstidsinskrivna under 35 år är
23 procent. Det innebär att fler än var fjärde långtidsarbetslös är att betrakta
som relativt ung på arbetsmarknaden. Ungefär sex av tio långtidsarbetslösa är
män.
Många äldre långtidsarbetslösa
De individer som är långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen
är något äldre än övriga arbetslösa. De har generellt sett en
något lägre utbildningsnivå. Hälften av dem är i
åldersintervallet 35-54 år, medan 27 procent är över 55 år.
De långtidsarbetslösa är spridda över hela landet, men Norrbotten är med
sina 4 000 långtidsinskrivna individer överrepresenterade. Fyra av tio
långtidsarbetslösa saknar gymnasieutbildning. Bland de långtidsarbetslösa har
ungefär 35 000 personer varit kontinuerligt inskrivna vid arbetsförmedlingen i
mer än fyra år.
Av dem som i dag fortfarande är långtidsarbetslösa har över åtta av tio
fullföljt en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Och fem av tio har genomgått
minst fyra olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ungefär en av fyra av dem
som var arbetslösa i januari 1994 var fortfarande arbetslösa fem år senare.
Arbetslösheten bland invandrare
Situationen på arbetsmarknaden för individer med
invandrarbakgrund har förbättrats under det senaste året, men
dessa är fortfarande kraftigt överrepresenterade bland såväl
arbetslösa som långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen.
Arbetslösheten är tre gånger högre än för personer födda i
Sverige.
Ungefär en av tre individer som är långtidsinskrivna är födda utomlands
och en av sju är utomnordiska medborgare. För dem som invandrat till
Sverige efter 1995 uppgår arbetslösheten till 22 procent.
Sysselsättningen har under det senaste året ökat för individer med
invandrarbakgrund, men situationen är fortfarande oacceptabel. Av dem som
invandrade före 1995 är ungefär fem av tio individer i sysselsättning och
bland dem som invandrade efter 1995 är tre av tio individer i sysselsättning.
Motsvarande siffra för hela befolkningen är sju och en halv av tio individer i
sysselsättning. Sysselsättningsgraden bland individer med invandrarbakgrund
är låg och avståndet till övriga befolkningen är avgrundsdjup och ett bevis för
växande utanförskap.
Det är ingen liten samling individer som de med invandrarbakgrund utgör i
det svenska samhället. Inom den arbetsföra befolkningen omfattande alla
mellan 16 och 64 år utgör de utrikesfödda 12 procent av befolkningen. I
absoluta tal omfattar dessa 660 000 individer i relation till 5 580 000
människor i arbetsför ålder. Problemen är omfattande. De hittills genomförda
åtgärderna är alltför få och begränsade till sin omfattning.
Ett reformprogram för en
rörligare arbetsmarknad
Förbättra lärlingsutbildningen
Försöksverksamheten med lärlingsutbildning med den
utformning Socialdemokraternas uppgörelse med Centern
gav är ett misslyckande. Att förlänga den med hänvisning till
en framtida översyn av gymnasieskolans programstruktur
innebär med stor sannolikhet att utbildningsformen än en
gång läggs åt sidan. Det är inte acceptabelt.
Vi anser att den nuvarande försöksverksamheten har flera brister.
Kontaktnätet mellan skolor och företag är alltför dåligt. Regelverket är oklart
och det är svårt att få företagen intresserade av att ge plats för lärlingar. En
alltför liten del av den totala utbildningstiden utgörs av arbete i företagen.
Informationen och marknadsföringen av verksamheten har också varit
otillräcklig.
Tiden är nu mogen för att utforma en modell för lärlingsutbildning där
dessa problem bemöts och löses och där olika aktörer ges möjlighet att
kreativt bidraga till nya utbildningsformer.
Inför en företagsinriktad lärlingsutbildning
En fungerande lärlingsutbildning måste bygga på en mer
likvärdig ställning såväl mellan skola och företag som
mellan teori och praktik. Först då kan den nödvändiga
samverkan och integrationen utvecklas.
En ny modell förutsätter att de ekonomiska villkoren för skolor och företag
är rimliga. Lärlingsutbildningen bör i sina principiella huvuddrag kunna
utvecklas enligt följande;
- Huvudman för utbildningen kan vara en kommunal gymnasieskola, en
friskola eller ett utbildningsföretag. Utbildningen skall utformas lokalt.
Varje skola skall skapa sin egen profil i samverkan med det lokala
näringslivet.
- Huvudmannen upprättar en utbildningsplan som skall godkännas av
Skolverket. Utbildningen skall ge gymnasiekompetens i svenska,
matematik och förekommande karaktärsämnen. Undervisning i engelska
skall ges. Språkutbildningen får profileras med hänsyn till
lärlingsutbildningens inriktning. Förläggning och omfattning av
kärnämnen och lärande i företag får variera.
- Godkänd lärlingsutbildning ges offentligt stöd som följer eleven till
utbildningens huvudman.
- Reglerna skall ge frihet vad gäller lärlingens status som elev eller anställd.
Det förutsätts att lärlingen ges ersättning grundad på den insats som görs i
produktionen. Avtal skall tecknas som reglerar lärlingens utbildning på
arbetsplatsen.
- Utbildningen skall avslutas med ett gesällprov eller motsvarande
yrkesexamination. Gesällprovet och innehåll i yrkesutbildningen skall tas
fram i nära samarbete med berörd bransch. Lärlingsutbildningen behöver
inte ge allmän behörighet till högskolan. Lärlingsutbildning för unga
arbetslösa skall kunna ingå i dessa skolors verksamhet.
Satsa på yrkesutbildningen
Det är av avgörande betydelse för landets framtida välstånd
att ha förmåga att kunna skapa ett bra individ- och
samhällsklimat. Arbetslösheten måste avskaffas som
samhällsproblem. Alla som vill ha ett arbete skall också ha
möjligheter att få det.
Om detta skall bli möjligt är det nödvändigt att kraftigt öka satsningen på
kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning, avancerad lärlingsutbildning och
olika former av kompletterande utbildning för invandrare.
Fördubbla den eftergymnasiala kvalificerade
yrkesutbildningen
Regeringens satsning på yrkesutbildning är otillräcklig. Vi
förordar därför en fördubbling av antalet studieplatser inom
den eftergymnasiala kvalificerade yrkesutbildningen. Dessa
platser skall tillkomma utöver dem som redan finns i
påbyggnadsutbildningarna och kompletterande skolor.
Satsa på en flexibel yrkesskoleutbildning
Fristående och flexibla yrkeshögskolor kan bli ett alternativ
till den traditionella högskolan eller universitetet.
Yrkeshögskolor är också ett alternativ för personer från
arbetslivet som behöver vidareutbildning av sådant slag som
inte finns på vanliga högskolor eller universitet.
För yrkesverksamma med gedigna yrkeskunskaper, men utan tillräcklig
teoretisk utbildningsbakgrund krävs andra ingångar än vad som i dag kan
erbjudas.
Vi anser att detta är möjligt att åstadkomma genom varierande
utbildningsformer och bättre kunskaper om arbetslivet i aktuell bransch. Med
en mer flexibel utbildningsform är vi övertygande om att den kvalificerade,
eftergymnasiala utbildningen kommer att få allt större betydelse i framtiden.
Den kommer att kunna fylla ett stort behov som aldrig kan ersättas av
traditionella insatser i form av "arbetsmarknadsutbildning".
Yrkesutbildning för äldre arbetslösa
Det måste också skapas möjlighet för äldre arbetslösa att
genomgå kortare och mer specifikt inriktade
yrkesutbildningar. Sådana kan arrangeras såväl av
yrkeshögskolor som inom ramen för en företagsinriktad
lärlingsutbildning.
De äldres erfarenheter och kunnande måste bättre tas till vara på
arbetsmarknaden. Det kräver ett generellt förbättrat klimat för arbete och
företagande med inslag av nya och okonventionella metoder för att bryta
arbetslösheten i allmänhet och långtidsarbetslösheten i synnerhet.
Kompletterande utbildning för
invandrare
Den höga arbetslösheten bland invandrare utgör ett gigantiskt
slöseri med mänskliga resurser. En viktigt förutsättning för
att dessa individer skall kunna komma ut på arbetsmarknaden
är tillräckliga kunskaper i svenska språket.
Kraven på utbildningen svenska för invandrare (sfi) måste skärpas,
individualiseras och utsättas för större konkurrens. Dagens sfi håller inte
måttet. Låt intresserade utbildningsföretag och fristående skolor få möjlighet
att konkurrera på lika villkor.
Alla som vill måste ges möjligheter att kunna komplettera sina tidigare
kunskaper. Det kan gälla språkkunskaper i svenska eller engelska respektive
yrkeskunskaper inom exempelvis IT, elektronik och medicin. Formerna för
validering av utländska utbildningar måste ses över och bli mer flexibla och
trovärdiga.
Skapa flexibla och hållbara
utbildningskonton
Moderaterna förordar införande av individuella
kompetens/utbildningskonton, där den enskilde och dennes
arbetsgivare kan avsätta resurser för återkommande
kunskapsförsörjning och som får användas när helst det
passar arbetstagaren och arbetsgivaren.
Det offentligas respektive den enskildes ansvar för finansiering av
utbildning behöver tydliggöras. För att åstadkomma en kontinuerlig
kunskaps- och kompetensutveckling under en individs samlade tid i aktivt
arbetsliv behöver nya, individuella finansieringsmöjligheter skapas.