Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av särskilda insatser för grupper med läs- och skriv-
svårigheter eller dyslexi.
Motivering
Det blir allt viktigare med utbildning. Det räcker inte med att
utbilda sig en gång. Det behövs fortlöpande utbildning som
bygger vidare på den utbildning man har för att öka sin
kompetens. De kraven ställer dagens arbetsmarknad på oss
om vi ska kunna vara med och konkurrera. Följer vi inte med
i utvecklingen minskar våra möjligheter att hänga med och
klyftorna mellan olika grupper blir större.
För många är utbildning och fortsatt utbildning under livstiden ett naturligt
steg, men för många är både utbildning och skola något man helst vill
glömma. Har man en gång "sluppit" från skolan med "livet i behåll" vill man
inte utsätta sig för risken att återigen bli hånad och för sig själv få
bekräftat att
man är annorlunda, kanske rent av obegåvad.
Vi har i dag cirka 1,4 miljoner svenskar som har läs- och
skrivsvårigheter/dyslexi. Det är en funktionsnedsättning som numera är
klassad som ett handikapp. Detta handikapp kan göra att man hamnar utanför
den demokratiska gemenskapen eftersom man inte kan ta till sig skriftlig
information, bearbeta den och sätta in den i ett sammanhang. Orden ställer till
förtret och en följd av det blir frustration och hjälplöshet. Många av de
personer som lider av detta handikapp kan utgöra en risk för både sig själva
och andra på sina arbetsplatser och om inte skyddsombuden känner till
personens problem kan det heller inte avhjälpas. Mycket av den textmassa
som finns på säkerhetsföreskrifter upplevs som alldeles för ogenomtränglig.
Många av de människor som står utanför arbetsmarknaden och även den
sociala tryggheten kanske gör det för att de har dåliga skolkunskaper. Många
skulle troligen mycket väl kunna ta till sig teoretiska kunskaper om de bara
fick tillgång till förutom kompensatoriska hjälpmedel, det mest värdefulla
instrumentet - nämligen tid.
Tyvärr sätter dagens studiefinansieringssystem käppar i hjulet för dessa
människor. Många tvingas studera i ett rasande tempo efter den poängsättning
som i dagsläget gäller och som ligger till grund för den enskildes ekonomi
under studietiden.Visserligen kan man studera på deltid men då reduceras
också ersättningen. Många personer med läs- och skrivsvårigheter kan inte
heller kasta sig rakt in i gymnasiala kurser eftersom flera inte har en komplett
grundskolekompetens bakom sig.
Ett studieprojekt för den enskilde kan mycket väl spänna över flera år
vilket innebär att många avstår på grund av ekonomiska hinder. Det är inte
alla gånger möjligt att övertyga sig själv om att studier ska ses som en
investering när det är svårt att överblicka en lång tidsperiod när man inte vet
om det går att klara sig själv och eventuellt sin familj ekonomiskt under
studietiden.
Samtidigt som Kunskapslyftet startade i juli 1997 inrättades också ett nytt
studiestöd kallat särskilt utbildningsbidrag (UBS) som i första hand riktades
till arbetslösa med kort utbildning. Genom UBS fick flera en möjlighet att
studera med ett studiestöd som motsvarar a-kasseersättningen.
Studiesatsningen Kunskapslyftet och studiestödet gjorde det möjligt för nya
grupper att studera, men för personer med läs- och skrivsvårigheter behövs
ytterligare insatser. Studiestödet betalas ut för 360 dagar och det räcker inte
till en komplett utbildning om man i första hand måste se till att förkovra sig
så man kan söka gymnasiala kurser. De som har läs- och skrivsvårigheter
hamnar vid sidan om eftersom de behöver mer tid på sig. De har ingen
möjlighet att hänga med i den studietakt med vilken vuxenutbildningen
bedrivs idag. Många avstår därför från den viktiga utbildningen och
kompetensutvecklingen.