Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett betygsfritt antagningssystem till gymnasieskolan bör införas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en möjlighet att överklaga betyg i gymnasieskolan bör införas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en försöksverksamhet med betygsfria grundskolor bör påbörjas.
Utgångspunkter
Vänsterpartiet har länge drivit kravet på en betygsfri skola, såväl genom opinionsbildning i den skolpolitiska debatten som i form av motioner i riksdagen med förslag om utredningar och förändringar av gällande regler. Vi är övertygade om att möjligheterna att skapa en skola för alla, där kritiskt tänkande och förmågan att se helheter i den egna och i samhällets utveckling, skulle underlättas avsevärt om betygen avskaffades.
Den betygsfria skolan är dock inte alls kravlös, tvärtom. Vi menar att den betygsfria skolan istället skulle komma att ställa högre krav på såväl lärare som elever än dagens. Att uppmuntra ett kritiskt förhållningssätt och stödja verklig kunskaps- och färdighetsutveckling kräver helt enkelt mer än mekanisk ytinlärning och att leta efter blottor och svagheter. Det skulle också vara nödvändigt att fokusera på vad eleven verkligen lärt sig snarare än, som i dag, på vad man inte lärt sig. Självklart avser Vänsterpartiet inte att man skall kunna lämna skolan utan tillräckliga kunskaper; varje elev måste få det stöd han eller hon behöver för att skaffa sig dessa.
I den aktuella debatten är det dock uppenbart att många ännu är oroliga för vad ett avskaffande av betygen skulle innebära, om det över huvud taget är möjligt och vilka konsekvenser det skulle kunna få. Vi är själva övertygade om den positiva betydelsen av en betygsfri skola, och angelägna om att påbörja utvecklingen i den riktningen. Vi koncentrerar därför våra förslag i den här motionen runt de första stegen mot en betygsfri skola.
Betyg ur ett jämställdhetsperspektiv
Liksom på övriga områden i samhället påverkar skolan och därmed betygen relationen mellan tjejer och killar. Det är därför viktigt att analysera betygens vara eller inte vara ur ett könsperspektiv. Tjejer får generellt högre betyg än killar. Genom bättre betyg förstärks givetvis kvinnors relativa möjligheter till vidare studier och arbete, vilket är positivt. Frågan är dock vilka de bakomliggande orsakerna är till höga betyg i skolan och vad dessa sedan kommer att resultera i på arbetsmarknaden. Egenskaper som premieras betygsmässigt i skolan kanske inte är desamma som ger utvecklingsmöjligheter och bra lön på arbetsmarknaden. Pojkarnas lägre betyg kan också ibland vara ett resultat av ett beteende som i den konkreta undervisningssituationen innebär att pojkar tar plats och uppmärksamhet på flickors bekostnad.
Vad skulle då en betygsfri skola innebära för tjejers och killars möjlighet att utvecklas som individer utan att fängslas i traditionella könsbojor? Vi menar att det inte är självklart att en betygsfri skola skulle vara till nackdel för tjejer. Tjejer skulle kunna gynnas genom ökade möjligheter att bryta invanda handlingsmönster - och därmed ökade möjligheter att utvidga tjejers livsutrymme. Tjejer skulle då kunna ta plats och kräva utrymme, utan att på grund av detta riskera att få lägre betyg. Avgörande för om tjejers position och utrymme i skolan ska kunna stärkas är dock hur aktivt skolan arbetar för att motverka traditionella könsmönster och för att främja jämställdhet. Utan ett sådant aktivt arbete riskerar tjejerna att bli förlorare såväl i betygsskolan som i en betygsfri skola.
Inga hållbara argument för betyg
I den skolpolitiska debatten har betygsförespråkarna anfört i huvudsak tre argument för betyg. Betygen påstås vara nödvändiga för urvalet till vidare studier, de anses vara utvärderingsinstrument av elevens kunskaps- och färdighetsutveckling och utgöra stimulans och motivation för att bedriva studierna. Vänsterpartiet avvisar bestämt dessa argument.
Vi menar att det är möjligt att skapa en gymnasieskola där alla kommer in på sitt förstahandsval, liksom det är möjligt att bygga ut den högre utbildningen så att de allra flesta också här kommer in på den utbildning de själva valt. I de fall där ett urval ändå är nödvändigt är enligt vår mening andra urvalsmetoder att föredra, såsom intervjuer, underrepresenterat kön, upprepad ansökan och olika former av arbetsprov och lämplighetstester anpassade till den sökta utbildningen. Betyg har också visat sig ge en dålig förutsägelse av förmågan att bedriva vidare studier.
Vidare är de utvecklingssamtal, som numera används inom såväl grundskolan som gymnasieskolan, överlägsna betygen som instrument för att utvärdera elevens kunskaps- och färdighetsutveckling. Vänsterpartiet är dock kritiska till de standardiserade skriftliga omdömen som i dag ofta används i samband med utvecklingssamtalen. Formerna för utvecklingssamtalen bör visserligen utvecklas ytterligare på många skolor, men det är alltid bättre med samtal mellan elever, lärare och föräldrar om hur skolarbetet går och vad eleven behöver ägna mer tid åt än att i efterhand få en formaliserad markering genom betyget. I samtalsformen kan eleven och läraren i bästa fall mötas på ett jämlikt sätt och diskutera hur elevens skolarbete såväl som skolans arbete i stort kan utvecklas.
Liksom en del elever stimuleras av betygen hämmas andra. För den grupp som ständigt får självförtroendet sänkt på grund av låga betyg innebär de sällan någon uppmuntran att studera mer. Istället blir de en bekräftelse på att man själv är misslyckad och självförtroendet, liksom intresset för studierna, riskerar att sjunka ytterligare och göder en kritisk självbild. Men också för de elever som upplever betygen som en morot är det rimligt att ifrågasätta vilken stimulans de verkligen utgör. Risken är stor att det är själva betyget man strävar efter, och inte kunskapen och färdigheterna skolan syftar till att lära ut. Istället för att lära sig så mycket som möjligt jagar man så höga betyg som möjligt, och det är sällan samma sak.
Betygen styr undervisningen
Vi är övertygade om att betygen på flera punkter påverkar undervisningen och elevernas utveckling negativt. Betygen premierar fragmentariserad kunskap, korttidsinlärning, skapar hets i skolarbetet och förstärker en ojämlik maktrelation i klassrummet.
I betygsskolan blir kunskap lätt lika med det som är enkelt att mäta. Betygen kopplas ofta hårt till resultatet på skriftliga prov, där kunskapen förutsätts mätas. Men kunskap i ordets vidare mening och inneslutande förmåga till kritiskt tänkande och ifrågasättande, till analys och helhetsperspektiv är inte mätbar i ett snävt provformulär och inte heller i betyg. Därför får sådan djupare förståelse och kunskap ofta stå tillbaka för det som är ytligare och mer faktabetonat. Det är fortfarande vanligare att elever får frågan om när Karl XII dog än varför, vilket är märkligt med tanke på att det alltmer avancerade arbets- och samhällslivet ställer ökade krav på förståelse och insikt, på förmågan att samarbeta och lösa gemensamma utmaningar.
I den skola som bygger på prov som skall leda fram till betygssättning skapas också stress som riskerar att inverka negativt på kunskaps och färdighetsutvecklingen. Det handlar om att kunna något tillräckligt länge för att kunna få ur sig det på ett prov och sedan kan man glömma det och fylla på med annan kunskap för nästa prövning. Korttidsinlärning och stress inför provtillfällena är allt annat än gynnsamma förhållanden för den som vill skaffa sig kunskap och färdigheter som kan användas hela livet.
Makten i klassrummet är i dag ojämlikt fördelad, vilket är oförenligt med en modern syn på skoldemokrati. Betygen är ett av de bärande elementen i denna ojämlika maktrelation och innebär att eleverna svårligen kan ifrågasätta lärarens auktoritet utan att riskera ett sänkt betyg. Vi avser inte att utplåna rollskillnaderna mellan lärare och elever i skolan, men alla relationer måste bygga på ett demokratiskt förhållningssätt, på ömsesidig respekt och förtroende. Så länge läraren har betygen som sanktionsmedel är detta svårt att uppnå.
Betygsfri antagning till gymnasieskolan
I dag kommer åtta av tio in på sitt förstahandsval i gymnasieskolan. I samband med den nationella kvalitetsgranskningen år 2000 anmärkte Skolverkets kvalitetsgranskningsnämnd bland annat följande:
Istället för att fortsätta med att anta eleverna till gymnasieskolan på basis av grundskolebetygen föreslår nämnden att regeringen utformar ett förslag där eleverna kan antas till gymnasieskolan efter intresseval.
Man anger vidare att det är viktigt att detta föregås av en utvidgad valdialog mellan eleverna, föräldrarna och lärarna så att eleverna kan göra realistiska val av studieväg. Dessutom bör regeringen i sitt förslag ange modeller för hur gymnasieskolan kan utformas så att man kan möta de felval eleverna kan komma att göra.
Vänsterpartiet delar nämndens uppfattning. Vi menar att det också är värt att notera att många i dag väljer andra utbildningsvägar än de skulle vilja gå mot bakgrund av att de fått låga betyg och dåligt självförtroende. Vi anser att det bör vara möjligt att forma gymnasieskolan så att alla elever får välja efter intresse och komma in på sitt förstahandsval. Vid felval skall man ha möjlighet att byta inriktning inom ramen för gymnasieskolan. Detta bör ges regeringen till känna.
Överklagande av betyg
Skolverkets kvalitetsgranskningsnämnd föreslår i nämnda redovisning också att elever i gymnasieskolan bör ha rätt att överklaga betyg. Vänsterpartiet instämmer i detta förslag och ser det som ett sätt att ge eleverna en ökad rättssäkerhet och en stimulans för lärarna att bättre motivera de betyg som utdelas. Så länge betygen finns kvar skulle en möjlighet att överklaga något jämna ut den ojämlika maktrelationen i klassrummet. Detta bör ges regeringen till känna.
Försöksverksamhet med en betygsfri grundskola
Vänsterpartiet är, som framgår av ovanstående, av den uppfattningen att en betygsfri grundskola skulle gynna både elever och lärare. De funktioner som betygen av förespråkarna anses ha menar vi bättre kan fyllas på andra sätt, och man skulle komma bort ifrån att betygen styr undervisningen negativt. Därför vill vi ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om hur en försöksverksamhet med betygsfria grundskolor kan utformas.
Stockholm den 29 september 2000
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Britt-Marie Danestig (v)
Lennart Gustavsson (v)
Kalle Larsson (v)