1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
marknadsföringslagen bör förändras i enlighet med vad i motionen
anförs.
2. Riksdagen begär att regeringen uppdrar åt Skolverket att i samverkan
med Kommunförbundet ta fram etiska riktlinjer och råd för sponsring av
skolor i enlighet med vad i motionen anförs.
Bakgrund
Relationen mellan arbetsliv och skola är föremål för ständig
diskussion. Vänsterpartiet menar att det är angeläget att ha ett
gott samarbete mellan skolan och det omkringliggande
samhället, inklusive arbetslivet och dess parter. Ofta kan
dessa bidra till skolans arbete med erfarenheter som annars
inte skulle finnas, och omvänt är det viktigt att skolan deltar i
samhällsutvecklingen. Men det finns också situationer då det
är viktigt att sätta gränser för att säkra skolans möjligheter att
vara en plats där kritiskt tänkande och allsidighet har
företräde.
Ett sådant sammanhang är då företag och organisationer på olika sätt vill
stödja eller sponsra skolor. Detta har enligt en undersökning som nyligen
presenterats av Nordiska ministerrådet (Sponsring i skolan, en undersökning
av kommersiella aktiviteter i nordiska skolor och förslag till vägledning för
skolans bedömning av sponsringserbjudanden. Tema Nord 2000:522) ökat.
Av de skolor som besvarat den svenska delen av undersökningen uppger
53 % att de fått erbjudande om sponsring och 88 % av dessa har accepterat
erbjudandet. I en del fall, om än inte i alla, har också sponsorerna begärt
motprestationer från skolans sida.
Vänsterpartiets principiella uppfattning är att sponsring i skolan inte skall
förekomma, eftersom det riskerar att påverka eller rent av styra skolans arbete
och undervisningens innehåll. Om skolor väljer att tillåta olika typer av
sponsring menar vi att det under inga omständigheter får innebära att
undervisningen eller någon del av skolans arbete i övrigt styrs eller kan
misstänkas för att styras av företags- eller organisationsintressen. Inte heller
är skolan en plats för reklam för företag eller organisationer annat än som en
del av en kritisk diskussion inom ramen för den ordinarie undervisningen,
eller då organisationer bjuds in för att delge sina erfarenheter och åsikter.
När det gäller frågan om läromedel är det delvis en definitionsfråga om
reklam eller sponsring där skall vara tillåten. Vår uppfattning är att läromedel
i skolan skall förstås i bred bemärkelse som det material man använder i
undervisningen. Det kan handla om böcker som tagits fram för just
undervisning, men också om dagstidningar, artiklar, romaner, information
från Internet, filmer, konst, osv. I skolans uppgift ligger att allsidigt belysa
olika ämnen och ur olika perspektiv lyfta värderingar och spegla en bredd av
åsikter så att eleverna uppmuntras att själva ta ställning och utveckla ett
kritiskt förhållningssätt. Därför är det naturligt att man ibland använder också
rent propagandamaterial från till exempel politiska partier och organisationer
som läromedel, och man kan mycket väl ta del av reklam som ett led i
undervisningen. Däremot är vi starkt kritiska till att man på en del skolor utan
märkbara reflektioner i ämnesundervisningen använder sponsrade läroböcker
som gör direkt reklam för olika företag.
Generellt skall marknadsföring enligt lagen utformas så att det tydligt
framgår att det är marknadsföring. I marknadsföringslagen finns idag ingen
särskild paragraf som berör sponsring i skolan. Vi menar att det mot bakgrund
av ovanstående är otillräckligt och menar att marknadsföringslagen bör
förändras. Detta bör ges regeringen till känna.
Även med en utvecklad lagstiftning kommer det ibland att uppstå
gränssituationer i relationen mellan skola och arbetsliv. Idag rekommenderas
företagen att följa de regler och råd som har fastställts av Internationella
Handelskammaren (ICC) när det gäller marknadsföringen till barn och unga.
Vi menar att kommuner och skolor också behöver särskilda etiska riktlinjer
och praktiska råd för hur skolan skall ta emot stöd i olika former från
organisationer och företag. Regeringen bör uppdra åt Skolverket att ta fram
sådana riktlinjer och råd i samarbete med Kommunförbundet. Detta bör ges
regeringen till känna.