Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av svenska för invandrare.
Motivering
För att få ett jobb och kunna tillägna sig utbildning och växa i
sitt yrke är språkkunskaper av central och, antagligen,
växande betydelse. Informationstekniken, betoningen av
lagarbete inom arbetslivet och ökade krav på flerspråkighet är
tecken på detta. Brister i språkkunskaper leder till risk för
utslagning från arbetsmarknaden. Kravet på livslångt lärande
är av central betydelse för den som invandrat med betyg och
yrkeserfarenhet från ett annat land.
Svenska för invandrare (SFI) syftar till att ge vuxna invandrare
grundläggande kunskaper i det svenska språket och om det svenska samhället.
Varje kommun är skyldig att erbjuda SFI till den som är bosatt i kommunen
och saknar grundläggande kunskaper i det svenska språket.
Om SFI skall fungera som ett instrument för en hållbar integration krävs
att utbildningen är av hög kvalité, i den mening att den ger goda
språkkunskaper, men också att utbildningen är anpassad efter arbetslivet och
ger möjligheter till ett vidgat kontaktnät. Många som behöver ytterligare
språkkunskaper har stått utanför arbetsmarknaden länge, och sambandet
mellan utbildningsinsatsen och ökade möjligheter på arbetsmarknaden är inte
självklart. Det är därför viktigt att den enskildes anknytning till
arbetsmarknaden stärks redan under själva utbildningstiden. SFI måste kunna
erbjuda utbildning också åt den som har erfarenhet från det svenska
arbetslivet men fortfarande har otillräckliga svenska kunskaper.
Det saknas fortfarande fungerande rikstäckande instrument för
kvalitetssäkring och utvärdering. Trots att ett nationellt prov fastställdes
redan
i kursplanen 1994 så är resultaten av proven svårtolkade. Fristående
utbildningsanordnare erbjuder ofta "svenska som andra språk" istället för
svenska för invandrare och skillnaden är ofta oklar. Den som är godkänd på
SFI-nivå i en kommun är inte nödvändigtvis godkänd på SFI-nivån i en annan
kommun.
Kopplingen mellan SFI och arbetsmarknadens krav är fortfarande dålig.
Sedan 1965 då SFI infördes har arbetsmarknaden förändrats radikalt. Kravet
på språkkunskaper har ökat samtidigt som det inte längre är självklart att den
enskilde går från en SFI-utbildning till ett jobb. SFI måste i högre grad vara
en introduktion till arbetslivet. Utbildningen måste kunna erbjuda, vid sidan
av skolutbildningen, en kontakt med arbetslivet. Praktikplatser där elever kan
använda svenska språket samtidigt som de får lära sig om villkoren på den
svenska arbetsmarknaden. Arbetsgivarna måste vara medvetna om vilka krav
som ställs på praktikplatsen och dess roll i språkinlärningen.
En grundlig översyn av svenska för invandrare är nödvändig.
Utgångspunkten för översynen bör vara ökad kvalité och individ- och
arbetslivsanpassning. För att motivera till SFI-studier och förbereda till
yrkeslivet så bör lektioner varvas med bra praktik och vara en väg in i
arbetslivet. Det är av stor vikt att det finns en rikstäckande norm, att
pedagogiken är individuellt anpassad och både är studie- och
arbetslivsförberedande. Utbildningen måste vara anpassad efter individens
ålder och arbetslivserfarenheter. Praktiken måste ge verkliga möjligheter till
att träna det svenska språket samt att praktisera yrkeskunskaper.