med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförs om ändringar av
regeringens förslag till mål och strategi för vuxnas lärande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrensutsättning av sfi-undervisningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett statligt finansieringsansvar för utbildningstolkning inom
vuxenutbildningen.
Propositionens förslag
I föreliggande proposition läggs förslag om mål och strategi för
utveckling av vuxnas lärande. Statens skolverk föreslås få i uppdrag att
initiera forskning och utveckling samt stödja kompetensutveckling av
lärare. I propositionen framhålls att det är angeläget att kommunerna
bedriver ett utvecklingsarbete som främjar vuxnas lärande och att berörda
myndigheter bör analysera eventuella hinder i myndigheternas regelverk
som försvårar utvecklingsarbetet.
I utvecklingsarbetet som bedrivs i kommunerna framhålls vikten av en
mångfald av anordnare och att utveckling av individuella studieplaner och
validering fortsätter. Förändringar av kursplanerna och betygssystemet inom
den grundläggande vuxenutbildningen aviseras.
Statens skolor för vuxna föreslås bli en myndighet från och med
halvårsskiftet i år och skall bland annat åläggas att stödja kommunernas
användning av distansmetoder i vuxenutbildningen.
En ändring föreslås i skollagen med innebörden att svenskundervisning
för invandrare (Sfi) inte enbart skall ges nyanlända grundläggande kunskaper
i svenska språket och om det svenska samhället. Utbildningen skall i
fortsättningen kunna anordnas som flera kurser.
Det föreslås att särvux byggs ut i syfte att öka undervisningstiden och
förbättra möjligheterna för den enskilde att nå målen. Vidare föreslås en
statlig utvärdering av folkbildningen samt ett vidgat uppdrag för den nya
myndigheten som skall ansvara för vissa specialpedagogiska frågor att också
utveckla former för specialpedagogiskt stöd till vuxenutbildningen och
utveckla läromedel inriktade mot vuxna funktionshindrades behov.
Regeringen föreslår ytterligare en bidragsnivå för studerande vid
grundläggande och gymnasial vuxenutbildning. Samtidigt avvecklas det
särskilda utbildningsbidraget (UBS).
Slutligen föreslås att ett nytt riktat statsbidrag för kommunal
vuxenutbildning samt att ett särskilt riktat bidrag till folkbildningen för
kurser
inom folkhögskolan skall införas från och med den 1 januari 2003. Dessa
skall sedan år 2006 inordnas i det generella bidraget till kommunerna
respektive folkbildningen.
Kunskaper krav för rättvisa?
Det föreslagna målet för utveckling av vuxnas lärande föreslås formuleras
enligt följande:
Alla vuxna skall ges möjlighet att utvidga sina kunskaper och utveckla
sin kompetens i syfte att främja personlig utveckling, demokrati,
jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt en rättvis
fördelning.
Begreppet "rättvis fördelning" i detta sammanhang innebär att man
uppenbarligen förutsätter vidgade kunskaper och utvecklad kompetens
hos den enskilda människan för att målet "rättvis fördelning" (som väl
skall vara ett övergripande samhällsmål) skall kunna nås. Förmodligen
avser man att den enskilda människan blir bättre på att se och påtala
orättvisor om kunskaper och kompetens ökar. Detta är naturligtvis i så fall
riktigt, men samtidigt leder formuleringen till oklarheter och kan också
uppfattas som ett krav på utbildning för den enskilda människan om
han/hon skall få del av en rättvis fördelning i samhället. Jag trodde att det
var en viktig politikeruppgift att bevaka rättviseaspekter och ta ställning i
fördelningsfrågor oavsett om de människor frågan berör har en viss
kunskap och kompetens.
Av denna anledning föreslår jag att formuleringen "samt en rättvis
fördelning" i målet utgår.
Beakta fakta eller erkänna fel?
I den föreslagna strategin för att nå målet för utveckling av vuxnas
lärande uttalas i andra punkten att "Individens lärande och
kunskapssökande stöds genom rådgivning och vägledning, baserad på
erkännande av faktiska, redan förvärvade kunskaper."
Jag anser att begreppet "erkännande" i detta sammanhang leder tanken
fel. Formuleringen innebär nämligen också att man inte behöver "erkänna"
faktiska, redan förvärvade kunskaper. Formuleringen skall möjligen tolkas
som ett inlägg i debatten om att vi i Sverige har varit och är dåliga på att
tillvarata kunskaper och kompetens som inhämtats utomlands. Detta är riktigt,
men vi behöver för den skull inte utgå från en negativ tanke när vi formulerar
strategier. I själva verket nedvärderar formuleringen "erkännande"
fortsättningen av strategin i form av "faktiska" kunskaper. Berörd punkt bör i
stället formuleras: "Individens lärande och kunskapssökande stöds genom
rådgivning och vägledning, baserad på faktiska, redan förvärvade
kunskaper."
Konkurrensutsätt sfi-undervisningen
Språket spelar en avgörande roll i människans liv. Genom att lära sig ett
nytt språk skaffar man sig insikter i och förståelse för ett nytt samhälle
med kanske ett annat kulturmönster än vad man är uppväxt med. Att
flyktingar/invandrare inte lär sig svenska tillräckligt bra är ett allvarligt
samhällsproblem och inte endast en skol- eller utbildningsfråga. Det
handlar om delaktighet i samhället, hur man kan påverka sina egna
livsförhållanden. Hur man kommunicerar med t.ex. dagis, skola och
äldrevården och hur man får sin röst hörd i en politisk församling. Att inte
förstå språket utgör ett hot mot medverkan i ett lands demokratiska
utveckling.
Svenskundervisning för invandrare (sfi) infördes som en
försöksverksamhet 1965. Sedan dess har utbildningen permanentats,
omorganiserats och förändrats åtskilliga gånger. Trots vidareutveckling av sfi
har det vid upprepade granskningar visat sig att undervisningsresultaten varit
otillfredsställande. Undervisningen är inte anpassad till den grupp elever som
har de sämsta förutsättningarna att tillgodogöra sig svenskundervisningen.
Undervisningen bedrivs ofta i grupper och är inte individanpassad. Många
elever stannar för länge i utbildningen utan att ha förbättrat sina
språkkunskaper. Sfi-undervisningen har också ibland beskrivits som en social
verksamhet.
Resultaten från sfi visar att endast hälften av dem som genomgått
utbildningen har uppnått godkänd nivå efter fyra år. Två av tio klarar endast
enkel vardagssvenska och fyra av tio klarar inte ens att läsa en enkel
tidningsartikel; de är i princip funktionella analfabeter. Svenska för
invandrare erbjuds till alla men motivationen har många gånger varit låg.
Utbildningens primära syfte är i dag språkinlärning. Den ger i allmänhet inte
tillräckliga språkkunskaper för att elever efter avslutad utbildning skall kunna
ta sig in på arbetsmarknaden. Vore det så att det krävdes vissa grundläggande
kunskaper i svenska språket för att kunna söka svenskt medborgarskap skulle
säkert fler mer aktivt delta i undervisningen.
Regeringen har prövat frågan om sfi-undervisningen skall upphöra som
egen skolform och inordnas i den kommunala vuxenutbildningen. Detta
föreslogs av Kunskapslyftskommittén. Regeringen anser dock att skolformens
identitet och status behöver stärkas och att ett avgörande hinder för att
inordna sfi-undervisningen i den kommunala vuxenutbildningen är frågan om
studiefinansiering.
Regeringen framhåller, när det gäller den fortsatta kommunala
utvecklingen av vuxnas lärande, vikten av en mångfald av anordnare och att
utveckling av individuella studieplaner och validering fortsätter. Detta synsätt
kan med lätthet och fördel också appliceras på sfi-undervisningen.
För att säkerställa en god utbildning måste det finnas så många alternativ
som möjligt. Mot den bakgrunden föreslås ett tillkännagivande till regeringen
om vikten av en konkurrensutsättning av sfi-undervisningen.
Vuxna dövas möjligheter till lärande
Kunskapslyftskommittén föreslog i sitt slutbetänkande att staten skulle
finansiera de kostnader som uppstår för utbildningstolkning inom
vuxenutbildningen. Ett förverkligande av kommitténs förslag skulle
innebära en stor förbättring av utbildningsmöjligheterna för döva vuxna.
Ett genomförande av förslaget skulle bland annat innebära att döva, i
likhet med andra medborgare, kunde få komma in på de
vuxenutbildningar de själva väljer utan att de först behöver diskutera vem
som skall betala tolkkostnaderna. Regeringen avvisar dock
Kunskapslyftskommitténs förslag.
Jag anser att det ur ett värde- och valfrihetsperspektiv är nödvändigt att
även funktionshindrade vuxna i så stor utsträckning som möjligt skall kunna
få del av utbildningsutbudet för vuxna. Därför ställer jag mig bakom
Kunskapslyftskommitténs förslag och föreslår ett tillkännagivande till
regeringen härom.