Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nationellt ansvar för att motverka sexuella trakasserier och
övergrepp.
Flickors utsatthet
En oroande tendens i samhället idag är att flickor utsätts för
sexuella trakasserier och övergrepp både på fritiden och i
skolmiljön. Det har blivit en hårdare miljö, ett sexualiserat
språkbruk med nedvärderande och kränkande beteckningar
för unga kvinnor och även för killar används.
Rapporten "Stopp för sexuella trakasserier" 1996 bygger på en
enkätundersökning bland 714 flickor på högstadie- och gymnasieskolorna i
Stockholm. 47 procent av flickorna angav att de någon gång blivit utsatta för
någon form av sexuella trakasserier; runda ord, pornografiska bilder,
ovälkomna sexuella anspelningar, tafsande eller annan ovälkommen
medveten kroppsberöring.
Redan på mellanstadiet kommer signaler om att flickor utsätts av
jämngamla pojkar - vi står inte ut med killarna längre, de håller på med oss
hela tiden, slutar inte fast vi säger till dem - sådana nödrop kommer från
flickor i mellanstadiet.
Det är en skrämmande utveckling som måste brytas. Det är viktigt att unga
flickor och pojkar växer upp med en respekt för varandra som människor.
Redan på ett tidigt stadium måste ämnen som identitet, sexualitet, kärlek,
jämställdhet diskuteras. Vikten av att tala om värderingar, människosyn och
språkbruk måste betonas. Det behövs en demokratisk medvetenhet och en
diskussion om människovärde.
Jämställdhetsombudsmannens särskilda metodprojekt för skolan - Våga
bryta mönster - från 1999 verkar vara ett lyckat projekt, och erfarenheter från
detta projekt har omsatts i metodkurser för skolpersonal.
Det behövs ett nationellt ansvar för att sprida erfarenheter och se till att
alla skolor formulerar en policy för skolans jämställdhetsarbete och utarbetar
jämställdhetsplaner och handlingsplaner mot sexuella trakasserier samt
utbildar sin personal i könsfrågor och jämställhet.