Kunskap är makt; uttrycket har aldrig haft större aktualitet än
nu. Kunskap ger varje människa möjlighet att utvecklas, växa
och skapa sig den tillvaro hon eller han vill ha. Den som har
kunskap har också makt över sitt eget liv.
Kunskap är också en förutsättning för tillväxt och företagande och en
nödvändighet i ett allt mer globaliserat samhälle. Det sätter press på Sverige
att skapa ett samhälle med de bästa tänkbara förhållanden för kunskap och
lärande.
För att Sverige skall kunna bli en kunskapsnation av absolut världsklass är
det nödvändigt att möta flera utmaningar. Det krävs ett utbildningssystem,
från grundskola till forskning, där enskilda människor utvecklas på ett sätt
som ger goda resultat.
Sverige måste också erbjuda ett klimat som stimulerar människor att satsa
på utbildning. Det kräver insatser inom ett flertal områden; skattetrycket
måste lätta, utbildningspremien måste bli högre, infrastruktur, bostadspolitik
och kulturmiljö måste fungera väl och verka inbjudande. Sverige måste kunna
locka människor att flytta hit från andra länder och göra det möjligt för dem
som bor här att trivas och stanna kvar.
Att bygga ett kunskapssamhälle kräver en långsiktig och genomtänkt
strategi.
Engångssatsningar inom enstaka områden räcker inte - det krävs
genomgripande strukturförändringar för att Sverige skall bli en hållbar
kunskapsnation. Den viktigaste grundstenen i kunskapsbygget är
utbildningssystemet - skolan måste fungera för att ge medborgarna
tillräckliga kunskaper.
- Skolan måste anpassas efter individen. Detta kan bara ske genom fler
skolor med olika inriktning som varje elev ges möjligheten att välja
mellan. Den enskilda människan skall sättas i centrum på ett helt annat sätt
än vad som sker i dag. Målet måste vara att ge alla möjligheten att
utvecklas utifrån sina egna förutsättningar, inte att staten skall bestämma
vad varje individs förutsättningar skall vara.
- Barnens lust att lära skall tas tillvara. Det är inte fel att lära sig medan
man
leker. Det är däremot fel att förutsätta att leken utesluter lärande. Vi vill
införa en frivillig barnskola för fyra- till sexåringar.
- Ett nytt synsätt på inlärning måste prägla skolan. Individens kunskaper
måste sättas i centrum och uppläggningen av studierna skall baseras på det.
Detta nya synsätt kan ta formen av ett "individuellt kunskapskontrakt"
mellan lärare, elever och föräldrar. Ingen elev skall lämna grundskolan
utan godkända kunskaper i de centrala ämnena.
- En gymnasieutbildning för alla betyder inte att alla skall läsa på samma
gymnasieskola. Individanpassad undervisning och stor valfrihet både vad
det gäller skola och innehåll är en förutsättning för att Sverige skall kunna
ta tillvara varje elevs unika förutsättningar. Vi vill begränsa antalet kärn-
ämnen i gymnasiet och samtidigt införa en ny och förbättrad yrkes- och
lärlingsutbildning. Även på gymnasienivå måste det finnas olika
alternativa skolor att välja mellan.
- Elevernas resultat måste synliggöras och följas upp. Vi vill att betyg skall
ges tidigare än i årskurs åtta och skriftliga omdömen från och med årskurs
ett. Vi vill också införa en modern gymnasieexamen och möjlighet att
tentera upp gymnasiebetygen i efterhand.
- Alla skolor skall vara fria skolor. Dagens kommunala skolor skall ha
samma möjligheter att utvecklas som dagens friskolor. En nationell
skolpeng, som går direkt till de skolor eleverna väljer, kan säkerställa
detta.
- Kvaliteten får inte lämnas åt slumpen. Lika väl som varje elevs kunskaper
utvärderas, måste varje enskild skolas kvalitet mätas och följas upp. Alla
skolor måste leva upp till de krav som ställs av samhälle, lärare, föräldrar
och elever. Vi vill inrätta ett från staten oberoende kvalitetsinstitut för att
säkerställa skolans resultat.
- Lärarutbildningen måste förstärkas. Lärarna skall genom en gedigen
utbildning ges de verktyg som krävs för att lära vidare till eleverna.
Ämneskunnandet måste förstärkas. Det är också nödvändigt att förbättra
lärarnas arbetsvillkor för att ge ny lust och kraft till redan yrkesverksamma
och för att locka fler till lärarutbildningen.
- Självbestämmande är nödvändigt för att skapa mångfald och valfrihet;
detta gäller lika väl inom den högre utbildningen som inom skolväsendet.
Universiteten och högskolorna måste bli självständiga och ges rätten att
fastställa sina egna antagningsregler samt att profilera sig inom vissa
områden. Det behövs en större mångfald inom den svenska högre
utbildningen.
- Studenterna skall sättas i centrum Därför vill vi att universitet och
högskolor skall tilldelas resurser efter studenternas val.
Studiefinansieringen måste också göras mer flexibel för att kunna anpassas
efter olika studenters olika livssituation. Vi vill avskaffa fribeloppet och
göra räntorna avdragsgilla.
- Kunskapssamhället kräver stora insatser på forskningsområdet. En fria
akademi leder till en fri forskning, vilket är en förutsättning för nydanande
och innovation. Satsningarna måste koncentreras på stabil grundforskning
av högsta internationella klass. Informationsteknologi och bioteknik är
viktiga områden där Sverige måste utveckla en världsledande roll.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättande av en barnskola för barn i åldern fyra till sex år.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att betyg skall ges tidigare än i grundskolans årskurs 8.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att elever med otillräcklig kunskapsnivå skall erbjudas fortsatt
utbildning i grundskolan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en reformering av gymnasieskolan.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om betygen i gymnasieskolan.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att möjligheten att tentera upp gymnasiebetyg återinförs.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en obligatorisk gymnasieexamen bör införas.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att entreprenadupphandling av undervisning skall tillåtas i
såväl grund- som gymnasieskolan.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en modern lärlingsutbildning behöver införas.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten att välja skola.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av en nationell skolpeng.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett oberoende nationellt utvärderingsinstitut för skolväsendet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en lärarhögskola skall omvandlas till en fristående
högskola.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av lärarcertifikat.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fler lektorat i skolan.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fler universitet och högskolor i stiftelseform.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att
universitet och högskolor skall ha rätt att utforma sina egna
antagningsregler.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att resurstilldelningen till den högre utbildningen skall baseras
på studenternas val.
19. Riksdagen beslutar att avskaffa fribeloppet i studiestödssystemet, samt att
räntorna på studielån skall vara avdragsgilla i enlighet med vad som
anförs i motionen.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrensutsättning av CSN.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta ett virtuellt universitet.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett nationellt institut för hälsa och medicin med särskilt ansvar
för bioteknik.
Inledning - kunskapens
betydelse
Kunskap ger egenmakt och
självförverkligande
Kunskap berikar livet och gör världen mer mångfasetterad.
Kunskap är den enskildes väg att realisera sina ambitioner
och drömmar. Den som har kunskap har också makten över
sitt eget liv.
Kunskap är alltså mer än en förutsättning för ekonomisk tillväxt och
företagande. Utbildning är mer än någonsin ett villkor för individens
personliga växt.
Kunskap är emellertid också en vital del av ekonomin. Det blir särskilt
tydligt när ekonomierna förnyas och de individuella insatserna får en mer
avgörande betydelse. Ju fler utbildningsvägar som erbjuds, desto större
möjligheter har den enskilde individen att skaffa sig en kunskapsbas som ger
konkurrenskraft på arbetsmarknaden. En god utbildning främjar social och
geografisk rörlighet. Sammantaget gör detta att kunskap är ett gott verktyg för
en konstruktiv fördelningspolitik, i så måtto att varje människa genom att
skaffa sig kunskaper kan skapa sig en bättre tillvaro.
Massproduktion och massutbildning, där allt kopieras, tillhör en svunnen
tid med andra ideal än dagens. För den enskilde är detta löftesrikt! Det öppnar
möjligheter till utveckling och självförverkligande på ett annat sätt än
tidigare. Målet är inte längre att människan skall vara stöpt i en form. Att ta
tillvara varje enskild individs talanger och förutsättningar har fått central
betydelse.
Utbildningspolitiken har aldrig varit viktigare än i dag. Den måste först
och främst handla om att skapa möjligheter för varje människa att utvecklas
till sin fulla potential.
Kunskap ger kompetens och skapar
tillväxt
Kunskap blir ett allt viktigare konkurrensmedel genom den
nya ekonomins förändringar av arbetsmarknaden.
Globaliseringen av ekonomin skärper konkurrensen. Bättre
kunskaper - men också större flexibilitet - är centralt för
företagen när de söker vägar att anpassa sig till de nya
utmaningarna. På arbetsmarknaden märks tydligt att kraven
på kunskap och kompetens ökar. Det är ekonomiskt klokt för
ett land att investera i utbildning.
Innovation är en viktig drivkraft för konkurrenskraft, tillväxt och
sysselsättning. Sverige har i jämförelse med USA och Japan inte samma
utveckling av arbetstillfällen och levnadsstandard. Fler kunniga människor
och ett positivt klimat för företagande är en viktig förutsättning för att öka
nyskapandet och företagandet i Sverige.
Det måste finnas en väl utvecklad samverkan mellan skola och företag.
Skolan, företagen och det offentliga har ett gemensamt ansvar för att
tydliggöra den viktiga relationen mellan skolan och näringslivet.
Kunskap är viktigt för globalisering
och rörlighet
Företag, individer, varor, tjänster och kapital rör sig fritt över
nationsgränserna. Den alltmer öppna handeln, den nya
ekonomin och de snabba framstegen inom
informationstekniken har suddat ut gränserna och Sverige
agerar nu på en internationell arena i konkurrens med alla
andra länder. Denna utveckling förstärker vikten av kunskap
och utbildning av absolut högsta klass samt av ett gott
internationellt samarbete.
Andelen svenska studenter som studerar utomlands har ökat under de
senaste åren och Sverige har också ett relativt stort antal utländska
gäststuderande. Det internationella utbytet är en nödvändighet för att Sverige
skall kunna tillgodogöra sig resultat frambringade i andra länder för att vår
egen utbildning och forskning skall kunna hålla en internationellt jämförbar
hög standard och för att göra svenskar väl rustade att verka utomlands.
Globaliseringen ger nya möjligheter för människor att studera och arbeta
utomlands och för Sverige som nation att attrahera ny kompetens. Det skall
vårt land bejaka. Globaliseringen både skärper och vidgar kvalitetskraven,
bland annat vad gäller språk och förståelse för olika kulturer.
Utmaningar för en
kunskapsnation
Ett utbildningssystem av högsta
kvalitet
Globaliseringen ökar beroendet länderna emellan.
Medborgarnas kunskaper och utbildningens kvalitet tillhör
emellertid det varje land kan påverka. För ett land som vill
vara en modern kunskapsnation är resultaten avgörande.
Den svenska grundskolan är basen för hela studiesystemet. Resultaten är
dessvärre otillräckliga och har dessutom försämrats. Många av de senaste
årens kunskapsrapporter är direkt alarmerande. Det hindrar naturligtvis inte
att många skolor också fungerar bra. Likväl måste varningssignalerna tas på
största allvar.
Andelen elever som går ut grundskolan utan betyg i ett eller flera ämnen
har ökat till 22,7 procent 1998/99 från 20,4 procent år 1997/98. I en
promemoria till regeringen vid årets höstterminsstart framhåller Skolverket att
nästan var femte elev i grundskolan inte klarar att få godkänt resultat på de
nationella proven i matematik. Det är en fördubbling från 1998. En av fyra
elever lämnar också grundskolan utan att kunna läsa, skriva eller räkna
tillräckligt väl. Nästan en av sex elever i årskurs nio har så stora brister i
engelska att de inte kan anses uppfylla ens de mest grundläggande kraven.
Andelen behöriga till gymnasieskolans nationella program har minskat till
90,3 procent år 1998/99 från 91,4 procent år 1997/98. Av de 9 000 elever som
inte fick behörighet har så mycket som en tredjedel utländsk bakgrund.
Också gymnasieskolan har kvalitetsbrister. 34 procent av
gymnasieeleverna saknar betyg i svenska, engelska och matematik. Andelen
gymnasieelever med fullständiga slutbetyg har minskat överlag. Av de 94 300
som började sitt tredje år på gymnasieskolan hösten 1998 var det 79 procent
som erhöll slutbetyg vårterminen 1999. Läsåret innan fick 83 procent
slutbetyg.
Resultaten i skolan måste bli bättre. Alltför många elever lyckas inte nå de
kunskaper som krävs för att de skall kunna utvecklas väl och skapa sig en god
framtid. Kunskapsbrister grundläggs ofta tidigt. Detsamma gäller det
otillräckliga intresset för naturvetenskap och teknik.
Ett problem som har stor bäring på kvaliteten i utbildningssystemet är
lärarbristen. Många elever undervisas av lärare utan pedagogisk utbildning
eller relevant ämnesexamen. Stora pensionsavgångar väntas under de
närmaste åren. Bristen på grundskolelärare i årskurs fyra till nio beräknas år
2003 uppgå till 20 procent om inte antalet utexaminerade lärare ökar. Det
råder särskilt stor brist på lärare inom områdena matematik och
naturvetenskap. Få söker sig till dessa utbildningar, trots ett utökat antal
studieplatser.
En dynamisk miljö
Sverige kan inte omvandlas till en kunskapsnation styckevis
och delt. Hänsyn måste tas till hur olika områden hänger
samman. En framgångsrik nation attraherar kunniga
människor utifrån och stimulerar människors utveckling
inifrån.
Den svenska kunskapsmiljön ger inte tillräckliga incitament för utveckling,
vare sig för individer eller för företag. Goda förutsättningar tas inte
tillvara.
Företag som skulle kunna fungera som "välståndsmotorer" tillåts inte växa.
De för utvecklingen centrala IT-företagen kräver andra villkor än vad som
föreföll tjänligt under industrisamhällets tid.
Varje människa måste ha tilltro till den egna förmågan att bygga en bättre
framtid. Den enskildes investeringar i form av studieinsatser måste löna sig.
Om gedigna kunskaper inte ger den enskilde tillräckliga positiva ekonomiska
effekter försvagas synen på utbildning som en viktig egen investering.
Frestelsen att hoppa av utbildning innan den slutförts ökar, med de bekymmer
det senare kan innebära både för den enskilde och för samhället.
Utbildningspremien är ett centralt begrepp i diskussionen om den totala
kunskapsmiljön. Begreppet innebär skillnaden i nettolön mellan en person
med minst tre års högskoleutbildning jämfört med en person som börjat
arbeta direkt efter gymnasiet. I Sverige ligger utbildningspremien på 25
procent, vilket är lågt i jämförelse med andra europeiska länder. Detta betyder
att utbildningsinsatser lönar sig förhållandevis dåligt. I Frankrike, Italien
och
Tyskland är skillnaden mer än dubbelt så stor. De höga skatterna i Sverige gör
att löneskillnaderna efter skatt blir relativt sett ännu lägre i Sverige än i de
övriga länderna.
De svaga incitamenten för utbildning och kompetensutveckling leder till
samhällsekonomiska kostnader i form av utebliven tillväxt. Arbetsmarknaden
för högutbildade är numera i växande utsträckning gemensam för alla länder.
Tillåts inte utbildningspremien öka, framför allt genom en sänkning av
skatterna, riskerar Sverige en ännu större kompetensflykt till andra länder.
Kunniga medarbetare i företag och
näringsliv
Företagen har ett stort behov av kunnig personal och ställer
höga krav på sina medarbetare. Främst efterfrågar man goda
kunskaper i svenska, engelska, matematik och IT, samt goda
grundläggande yrkeskunskaper.
Ungdomar har efter gymnasieskolan ofta goda kunskaper i läsförståelse
(att läsa instruktioner och manualer) och att uttrycka sig muntligt. Däremot är
det sämre med kunskaper i matematisk problemlösning, att uttrycka sig
skriftligt på svenska och engelsk läsförståelse. Det framkommer också att
ungdomars förmåga att självständigt planera och genomföra sina
arbetsuppgifter bedöms som låg.
Skolverket har uppmärksammat brister i elevernas förmåga att se
övergripande sammanhang, att tänka kritiskt och att göra självständiga
ställningstaganden. Anställningsbarheten för ungdomar som hoppat av
gymnasiet är begränsad.
Många företag framhåller att ungdomar som får anställning direkt efter
gymnasieskolan har bristande kunskaper i hur företag fungerar. Skoleleverna
upplevs ha dålig insikt i såväl administration som produktion, samt i
företagens vardag avseende konkurrens och ekonomiska realiteter.
Inom en majoritet av svenska storföretag har man under senare år märkt en
tendens till att det blivit svårare att rekrytera yngre, högutbildade
medarbetare. Problemet är större bland industriföretag än bland tjänsteföretag.
Sju av tio svenska storföretag tror dessutom att det kommer att bli än svårare
att rekrytera i framtiden. Tillgången på yrkesutbildade unga är knapp.
Sverige lider brist på högutbildade unga akademiker. Enligt OECD:s
statistik ligger Sverige på plats 21 av 25 när det gäller andelen personer i
åldern 25-34 år, med lägst treårig högskoleutbildning. Andelen sökande
under 25 år till högre utbildning är också den på nedåtgående och
direktövergångarna från gymnasium till högre utbildning är påtagligt få.
IT-branschen är en av de viktigaste komponenterna i ett svenskt
kunskapssamhälle. Sverige rankades nyligen som nummer ett bland världens
IT-nationer. Tidningen Wired rankar Stockholm/Kista som väldens andra
ledande IT-centrum efter Silicon Valley. Det som brister är utbildning.
Tillgång på kompetent IT-personal är en bristvara. Invest in Sweden Agency
(ISA) konstaterar att företagen ser rekryteringsproblem som en svaghet i
Sverige. Bristen på IT-kompetens på arbetsmarknaden fortsätter och förväntas
öka genom högkonjunkturen och kraftiga investeringar i IT-utbyggnad.
Siffror från Statistiska centralbyrån visar att det år 2005 kan komma att
saknas omkring 8.600 systemvetare. Det finns behov både av yrkesutbildade
(IT-tekniker) och av akademiker. Bristen är hämmande för de svenska
företagens utveckling.
Problemet är emellertid inte först och främst att det brister i antalet
utbildningsplatser inom naturvetenskap och teknik, utan att studenterna inte
vill satsa på studier inom dessa områden. Årets ansökningar till
högskoleprogrammen, med början höstterminen 2000, visar att flera lärosäten
möter svårigheter att fortsätta den kraftiga expansionen inom naturvetenskap
och teknik. Orsaken är brister längre ned i utbildningssystemet.
Utbildning är nödvändigt för att ge individen goda förutsättningar på
arbetsmarknaden och för att stimulera företagande. Det är av central betydelse
att inte utbildnings-systemet blir en akilleshäl för Sveriges möjligheter att
konkurrera om de mest avancerade företagen.
Att behålla kompetensen
Det finns stora problem inte bara med att rekrytera utan också
att behålla akademiskt utbildad personal i Sverige.
Fenomenet "brain drain" är ett avsevärt problem. Enligt en
IMD-rapport från 1999 hamnade Sverige på 43:e plats av 46
undersökta länder i fråga om förmågan att behålla
högutbildade i landet.
Bland de grupper som är mest flyttbenägna finns civilingenjörer,
civilekonomer och tekniskt-naturvetenskapligt utbildade människor. År 1998
utvandrade 699 civilingenjörer, 626 civilekonomer och 832 tekniker och
naturvetare. Återflyttningen uppgår endast till 45-50 procent inom dessa
yrkeskategorier. De yngre är mindre benägna att flytta tillbaka än de lite
äldre.
Den höga andelen utflyttade högskoleutbildade i kombination med det
faktum att Sverige har brist på utexaminerade från universitet och högskolor -
särskilt naturvetenskapare och tekniker - är ett stort problem för Sveriges
kunskapsförsörjning.
Forskning och utveckling
En modern forskningsstrategi och många forskarutbildade är
en förutsättning för att nå de stora framstegen. Tekniska
framsteg är av avgörande betydelse för ekonomisk tillväxt.
Det fria kunskapssökandet är forskningens oundgängliga bas.
Den tillämpade forskningen utgör en viktig länk mellan
vetenskaplig grundforskning och utvecklingen av
kommersiella produkter. Ett viktigt exempel är biotekniken,
där man kombinerar olika vetenskapliga områden för
nyskapande kommersiell och akademisk forskning.
Sverige hade 1997 bland de högsta utgifterna för forskning och utveckling
bland OECD-länderna. Av dessa utgifter stod företagssektorn för lejonparten.
Samtidigt kunde man notera att andelen högskoleutbildade var lägre i Sverige
än i flera av de länder som har lägre FoU-kostnad, däribland USA,
Nederländerna, Kanada, Norge och Danmark. Andelen högskoleutbildade
inom naturvetenskap och teknik är dessutom mycket låg i Sverige, i
jämförelse med andra OECD-länder.
Sverige behöver en fri och innovativ forskning som förmår tänka nytt och
banbrytande.
Att bygga en
kunskapsnation
Individen i centrum
Barn är olika. Utbildningen måste syfta till att ge var och en
de bästa "förutsättningarna" utifrån hans eller hennes
individuella förutsättningar och önskemål. Skolan skall inte i
första hand se elevernas begränsningar, utan erbjuda
spännande utmaningar i lärandet inom olika ämnesområden.
Tilltron till varje elevs förmåga och vilja att växa i kunskap
och som människa präglar den goda skolan.
Arbetet i skolan skall medverka till individens självbildning, men också
överföra kunskaper och erfarenheter från tidigare generationer samt aktuellt
vetande, men också till individens personliga utveckling. Var och en skall ges
en allsidig utbildning och ges möjlighet att utveckla olika sinnen. Individens
skapande förmåga, att ta initiativ, finna lösningar och samverka med andra,
måste stimuleras, liksom förmågan till personligt ansvarstagande.
Fria, självständiga medborgare med gedigna kunskaper är vårt mål.
Sverige skall ha ett kulturklimat som bejakar initiativ, kunskap och
företagsamhet.
Ta tillvara barnens lust och förmåga
att lära
Barns lust och förmåga till inlärning måste tillvaratas bättre
än i dag. Inlärningen är som mest effektiv under de tidiga
åren när hjärnan utvecklas. Det måste tas tillvara.
Mot införandet av mer organiserad pedagogik för barn i förskoleåldern
anförs ofta argumentet att "barn måste få vara barn". Man förfäktar härvid en
mer lekinriktad och mindre kunskapscentrerad uppväxt. Vi är av den
bestämda uppfattningen att det ena inte behöver utesluta det andra.
Verksamheten i Liten Lär i Uppsala är ett utmärkt exempel på hur man
kombinerar leken med inlärningen och gör inhämtandet av ny kunskap
spännande och lustfyllt. Barn, liksom vuxna, växer med sina nya färdigheter.
Vi föreslår att en frivillig barnskola för barn i åldern fyra till sex år
inrättas. Erfarenheterna av förskoleklassen som egen skolform kan därmed tas
tillvara. Verksamheten skall ha en tydlig pedagogisk inriktning och vara ett
alternativ som föräldrar kan välja. Vi utvecklar våra tankar om detta i motion
1999/2000:Ub642 med anledning av proposition 1999/2000:129 Maxtaxa och
allmän förskola. Vi anser också att skolstarten skall vara flexibel.
Varje barns lärande stimuleras av individuell uppföljning av
studieresultaten. Individens insatser måste synliggöras och uppmärksammas.
De som avvisar skriftliga omdömen och betyg gör det utifrån en
kollektivistisk människosyn och fördomar om hur omdömen kan utformas. Vi
anser att betyg skall kunna ges tidigare än i dag. Skriftliga omdömen skall ges
senast i grundskolans årskurs fem och för den som vill redan i årskurs ett.
Utbildningens innehåll och struktur
måste fokusera på individen
Alla skall kunna läsa, skriva och räkna. Ingen elev får tillåtas
lämna skolan utan dessa färdigheter. Den globaliserade
marknaden och nya internationella relationer kräver dessutom
goda färdigheter i språk. Det räcker inte längre med att kunna
engelska - det behövs färdigheter i ytterligare ett eller helst
två språk. En föränderlig värld kräver också struktur.
Kunskaper i historia och kultur ger sammanhang och
perspektiv. Matematiska färdigheter skapar basen för
problemlösning.
Skolans obligatoriska undervisning är viktig, men eleverna måste också
ges möjlighet att fördjupa sina kunskaper i ämnen de är särskilt intresserade
av.
Att ingen elev skall tvingas lämna skolan utan gedigna baskunskaper
förutsätter stor flexibilitet. Undervisningen måste utgå från varje elevs
personliga förutsättningar och behov. Utbildningen skall få ta den tid varje
elev behöver. Skolan måste bli bättre på att använda tiden i ett
individperspektiv. Otillräckliga resultat rättas inte nödvändigtvis till genom
ökad lärartäthet. Ofta handlar det om att elever behöver mer tid för att
tillgodogöra sig kunskap. Vi vill att studietiden skall anpassas efter individen
- exempelvis borde elevernas kunskapsnivå avgöra hur många års grundskola
de skall erbjudas.
Vi vill skapa ett nytt sätt att se på utbildningen genom ett ömsesidigt
ansvarsåtagande mellan eleven och skolan. Man kan kalla det för ett
"kunskapskontrakt" mellan skolan, eleven och föräldrarna. Eleven åtar sig att
ta studierna på allvar medan skolan åtar sig att ge eleven de bästa
möjligheterna att lära. Föräldrarna ges också större ansvar för elevernas
arbete. På detta sätt skapar man ett uttalat gemensamt mål för alla berörda
parter; lärare, föräldrar och elever. Detta gemensamma engagemang skapar
tilltro och motivation, vilket är en förutsättning för en god inlärningsmiljö.
Gymnasieutbildning för alla
Gymnasieskolans uppgift är att förbereda för vidare studier
vid universitet och högskolor och att genom
yrkesförberedande program ge elever de kunskaper och den
kompetens som behövs på en arbetsmarknad stadd i ständig
förändring.
Gymnasieutbildningen måste bättre än i dag ta tillvara den enskilde
elevens förutsättningar och mål med studierna. I stället för enhetlighet och
likriktning skall gymnasieskolan ge individanpassad undervisning och stor
valfrihet avseende både studieinriktning och svårighetsgrad. Elever med
studieluckor skall kunna få gedigna stödinsatser och de som har lättare för
studier få den stimulans de behöver. Våra synpunkter på gymnasieskolan
presenteras i detalj i vår motion 1998/2000:Ub210 En gymnasieskola med
kunskap och kvalitet.
Många avbryter sina studier därför att de saknar tillräckliga förkunskaper
och/eller motivation för alla de gemensamma kurser som i dag är
obligatoriska. Vi vill begränsa kärnämnena till engelska, svenska, matematik,
samhällskunskap samt idrott och hälsa. Kärnämneskurser skall kunna ges i
olika svårighetsgrad. Vi anser inte att alla omedelbart behöver en
gymnasieutbildning som ger behörighet till universitets- och högskolestudier.
Olika intressen måste kunna tillgodoses med goda möjligheter att kunna
komplettera utbildningen. Elevernas egna val av ämneskurser skall också ges
ökad tyngd.
Det betygsrelaterade antagningssystemet till den högre utbildningen leder
till ytterligare problem för gymnasieeleverna i form av "taktikläsning".
Eleverna leds till att välja kurser där det är lätt att få höga betyg, snarare
än att
studera ämnen som skulle kunna vara till större nytta för den tänkta
högskoleutbildningen.
En översyn av betygssystemet behövs. Vi vill införa fler betygssteg och
klara, tydliga kriterier för vad som krävs för varje betygsnivå. Betygssystemet
skall vara överblickbart och förutsebart för att eleverna skall känna
rättssäkerhet och veta vad som krävs av dem. I likhet med Skolverkets
inspektörer förordar vi att möjligheten att tentera upp betyg skall återinföras.
Vi vill också införa en modern gymnasieexamen. Denna skall utgöra
beviset på den kunskap eleverna tillgodogjort sig under studierna. Den som
inte klarar examen skall ha möjlighet att komplettera sina studier. Ingen skall
lämnas utanför.
Vi vill att gymnasieskolan skall kunna erbjuda gedigna yrkesförberedande
program och en genomtänkt och modern lärlingsutbildning. Samarbetet med
näringslivet måste utvecklas. Ökad entreprenadupphandling av utbildning och
fler fristående gymnasier verkar i den riktningen. Lärlingsutbildningen i
moderat tappning presenteras utförligare i motion 1999/2000:Ub17 med
anledning av proposition 1999/2000:68 Angående vissa skolfrågor.
Alla skolor skall vara fria skolor
Det finns en inneboende kraft i den svenska skolan som kan
frigöras genom större frihet, konstruktiv konkurrens och
ständigt förbättringsarbete i kombination med oberoende
kvalitetsgranskning.
Olika typer av skolor skapar kvalitet och mångfald. Ett monopoliserat
utbildningssystem klarar inte av den nya tidens krav. Utbildningsstrukturen
måste vara flexibel för att varje elev skall kunna komma till sin rätt och för
att
skolans professionella skall kunna utveckla undervisning och organisation
efter nya behov. Det måste finnas utrymme för självständiga skolledare och
lärare att utarbeta och utveckla skolarbetet utan byråkratiska och politiska
pekpinnar. Det är i de enskilda skolorna huvudansvaret för hur arbetet i
skolan genomförs skall ligga.
Skolsystemet skall ge elever den frihet de behöver för att kunna främja
studier som passar den egna begåvningsprofilen och läslusten! Vi vill att alla
elever skall ha rätt att fritt välja skola. Att kunna välja skola, kommunal
eller
fristående i hemkommunen eller i en annan kommun, är viktigt för att känna
motivation och entusiasm inför sitt lärande och sin utveckling.
I syfte att säkra elevers och föräldrars möjlighet att fritt välja skola vill vi
att staten skall överta finansieringsansvaret för grundskolan från
kommunerna. Vi vill införa en nationell skolpeng, motsvarande kostnaden för
utbildningen - som går direkt från staten till den skola eleven själv valt.
Skolledaren får ansvaret för att disponera resurserna. Alla skolor blir
därigenom fria skolor.
Våra närmare förslag till ökad valfrihet presenteras i motion
2000/01:Ub258 En frigörelse av skolan.
Ett fristående utvärderingsinstitut
Staten skall ange de nationella målen för skolan och följa upp
resultaten. Uppföljning, utvärdering och tillsyn är eftersatta
områden i dag. Därtill kommer att Skolverket, med dubbla
roller, varken haft förutsättningar eller förmågan att utveckla
granskningen av skolornas resultat och kvaliteter på det sätt
som krävs.
Utbildningens kvalitet måste säkras. Vi vill inrätta ett fristående, nationellt
kvalitetsinstitut, med uppdrag att utvärdera alla skolors verksamhet. Ett
sådant institut kan utgöra ett viktigt stöd för elever och föräldrar när de
skall
välja skola samtidigt som det kan ge regering, riksdag och allmänhet viktig
information om utbildningsväsendet och enskilda skolors resultat.
Kvalitetsinstitutet skall inte vara en koncentrerad struktur för utvärdering.
Institutet måste ges resurser för utvärdering enligt givna kriterier och ha
utrymme för egeninitierade analyser. Skolor bör kunna hyra in inspektörer för
att utföra utvärdering på objektiva, nationellt fastställda grunder. Lärare med
gedigen arbetslivserfarenhet kan tjänstgöra som inspektörer vid
kvalitetsinstitutet. Vid kvalitetsgranskning är transparens av största vikt.
Resultaten skall offentliggöras så att föräldrar och elever kan ta del av
skolornas kvalitet och basera sina val på detta.
Institutet kan med fördel ta vara på erfarenheter bl.a. från England
(Qualification and Curriculum Authority samt Office for Standards in
Education), där kvalitetsmätning och redovisning är mycket väl utvecklat.
Förnya lärarutbildningen och
förbättra lärarnas arbetsförhållanden
Lärarna har avgörande betydelse för att utbildningssystemet
skall kunna utvecklas kvalitativt. De krav som vi förväntar
oss att framtiden ställer på skolan innebär behov av
förändring av undervisningen. Därmed berörs i allra högsta
grad lärarna. Det skall ankomma på dem att välja innehåll
och arbetssätt i skolan för att eleverna skall kunna uppnå de
fastställda målen. Våra förslag på lärarutbildningens
utformning återfinns i motion 1999/2000:Ub34 med
anledning av proposition 1999/2000:135 En förnyad
lärarutbildning.
Lärare måste vara flexibla och utvecklingsbenägna i en föränderlig värld.
Detta ställer krav på lärarutbildningen. Ämneskunskaperna måste förstärkas,
inte försvagas. Den pedagogiska utbildning som behövs varierar beroende på
vilken sorts utbildning som skall bedrivas. Modern lärarutbildning måste
byggas på vetenskaplig grund avseende frågor om barns utveckling, inlärning
och pedagogik. Alla lärare behöver gedigna kunskaper i kommunikation och
modern informationsteknik, likväl som förankring i den klassiska bildningen.
Vi anser också att alla blivande lärare bör studera ledarskap, samt uppföljning
och utvärdering.
Det måste finnas flera inriktningar inom lärarutbildningen, anpassade till
de olika krav som arbete inom skolans olika nivåer ställer. Vi vill förlänga
utbildningen för grundskolans tidiga år. Det måste finnas olika vägar till
läraryrket. "Enhetslärare" klarar inte kraven skolan ställs inför.
Lärarutbildningen är central för att skapa goda lärare, men vi måste också
se till att människor med goda förutsättningar söker sig till lärarutbildningen.
Lärarbristen är ett faktum och hittills har de ansvariga i regeringsställning
endast visat obetydliga tecken på att ha förstått vidden av problemet. Jan
Björklund (Fp) skriver i SvD 18/8-00 om regeringens lärarutbildningsreform:
Det står utom rimligt tvivel att de sammantagna förändringarna innebär
kraftigt sänkta akademiska ämneskrav...i den föreslagna
lärarutbildningen. Sänkta akademiska krav kommer att leda till
ytterligare sänkt status och därmed ännu (större svårigheter att) rekrytera.
Det är oerhört viktigt att bibehålla och stärka läraryrkets
status och detta kan vi delvis göra genom att höja den
akademiska ribban. Vi måste dock också se till att människor
som tidigare läst in en akademisk examen kan anställas som
lärare för att tillföra skolan nya impulser och kunskaper. En
ny, kunskapsinriktad skolpolitik och högre löner för lärare är
också goda medel mot lärarbristen och
rekryteringssvårigheterna.
Antagningskraven till lärarutbildningen bör skärpas. Vi vill införa ett
lärarcertifikat som bevis på genomgången utbildning, vilket bör förnyas vart
femte år. Detta underlättar en kontinuerlig kvalitetskontroll och
kompetenshöjning.
Lärarutbildningen och den pedagogiska forskningen måste knytas närmare
varandra. Forskningsinsatserna inom lärarutbildningen bör stärkas. Vi
förordar dessutom införandet av fler lektorat i skolan för att knyta forskning
och undervisning närmare varandra och för att bredda lärarnas
karriärmöjligheter.
Befria den högre utbildningen
Den akademiska friheten måste stärkas. Det är i en fri
kunskapsmiljö människor kan växa och utvecklas till
självständiga individer, med möjligheter att forma sitt liv
efter egna val. Enhetstänkandet måste brytas och det behövs
en större mångfald inom den högre utbildningen. Vi utvecklar
vår syn på den högre utbildningen i motion 1998/1999:Ub424
Kvalitet i den högre utbildningen.
Universiteten och högskolorna har många olika uppgifter, alltifrån
yrkesutbildning till förberedelse för forskning. Därför behövs många olika
typer av högskolor och en varierad universitetsstruktur. Vi anser att man bör
inrätta fler oberoende universitet och högskolor i stiftelseform. Lärosätena
skall kunna profilera sig inom olika specialområden. Något universitet skulle
kunna inriktas enbart mot masters- och doktorsexamen. Högskolor med en
huvuduppgift i grundutbildning och/eller tillgodoseende av regionala behov
kan också tänkas.
En större mångfald skulle skapa den hälsosamma konkurrensmiljö som
krävs för utveckling av den högre utbildningen. Det är positivt att låta
lärosätena marknadsföra sina utbildningsprogram genom att lyfta fram
högkvalitativa alternativ. Utvecklingen av såväl enskilda utbildningar som
utbildningsväsendet i stort stimuleras av detta.
Självbestämmande och konkurrens driver fram ett ansvarstagande för
utbildningens kvalitet varför vi förordar en decentralisering av
beslutsfattandet. Ansvaret för utformning, tolkning och tillämpning av
antagningsregler bör därför anförtros de enskilda universiteten och
högskolorna. Ett modernt antagningsförfarande är decentraliserat, varierat och
anpassat till de olika utbildningsalternativens krav på förkunskaper och
färdigheter.
Låt studenternas fria val avgöra var
den högre utbildningen skall byggas ut
Vad och var man skall läsa efter gymnasiet tillhör ett av de
viktigaste valen i en ung människas liv. Det är inte
acceptabelt att studenternas val av utbildning och lärosäte
underordnas regionalpolitiska hänsyn.
Sverige skulle vara betjänt av att låta konkurrensen om studenterna vara
drivkraften för utbyggnaden av den högre utbildningen. I USA måste
universiteten mäta och förbättra sin kvalitet samt marknadsföra sig gentemot
studenter som skall söka sig vidare. Konkurrensen har både lett till höga krav
på den högre utbildningens kvalitet och till god information till framtida
studenter.
En sådan ordning skulle undanröja de orimligheter som nu är så tydliga i
form av tomma platser på en del högskolor och långa köer till andra.
Platsfördelning efter politiska mål strider mot respekten för enskilda
studenters ambitioner samtidigt som erfarenheterna av misslyckad planering
är väl dokumenterad. Vi förordar att resurstilldelningen till den högre
utbildningen främst skall ske efter studenternas val.
Inför ett flexibelt studiestödssystem
Inget studiestödssystem kan fungera väl i ett land med höga
skatter och en oflexibel lönebildning. Låsta skatter och en
mera dynamisk lönestruktur är en grundläggande
förutsättning för ett fungerande studiestödssystem.
Studiefinansieringen skall vara ekonomiskt rimlig för den enskildes behov
på kort och lång sikt. Utgångspunkten för ett nytt system för
studiefinansiering måste vara att det skall fungera för människor i olika
situationer och ändå vara rättvist. Den enskildes vilja att investera i sin egen
kunskapsutveckling måste främjas. Våra krav specificeras ytterligare i motion
1999/2000:Ub10 med anledning av proposition 1999/2000:10 Ett reformerat
studiestödssystem.
Vi vill avskaffa fribeloppet för att ge studenterna större frihet vad det
gäller finansieringen av studierna. Dagens system inbjuder till svartjobb och
tillåter knappt någon flexibilitet med studieupplägget. (Vi anser att räntorna
på studielånet skall vara avdragsgilla.) Studiefinansieringssystemet bör vara
internationellt anpassat och i större utsträckning möjliggöra studier
utomlands.
CSN bör konkurrensutsättas, inte bara av finansiella skäl utan också för att
myndigheten visat tydliga prov på att inte kunna sköta sin uppgift.
Handläggningstiderna är för långa och det är inte realistiskt att försöka sköta
kontakterna med dem per telefon. "Tolvterminersregeln" har fått olyckliga
effekter. Långa utbildningar och påbyggnadsutbildningar måste kunna
genomföras utan störningar. Regeringen och CSN måste skyndsamt
föranstalta om nödvändiga förändringar av regelverket. Individuella
finansieringsmöjligheter, i form av exempelvis individuella
kompetenskonton, behövs för att säkerställa ett kontinuerligt lärande.
Ta tillvara informationsteknikens
möjligheter
Genom de möjligheter som öppnats av informationsteknikens
framsteg blir all kunskap lättare nåbar för alla elever,
studenter och forskare. Tekniken förstärker möjligheterna till
individuell utbildning, anpassad efter egna behov och
intressen.
Ett virtuellt universitet, med tillgång till kurser från universitet och
lärosäten i hela världen online, kan spela en stor roll för utvecklingen av
kunskapssamhället, både på grundutbildningsnivå och högre upp i
utbildningsväsendet. Vi anser att ett virtuellt universitet bör inrättas i
Sverige.
Vi förordar också en utbyggnad av digital distansutbildning vid varje
högskola och universitet.
Informationstekniken kan också betyda större möjligheter för elever med
handikapp eller inlärningssvårigheter att studera i egen takt och efter egna
förutsättningar. Satsningarna på informationstekniken i skolan bör därför
fortsätta och utvecklas ytterligare.
Gör en storsatsning på den nya
biologin
Forskningen får aldrig göras till en del av en kortsiktig
arbetsmarknads- och regionalpolitik. En strategiskt inriktad
forskningspolitik bygger på följande hörnstenar: Fokus på
forskningens kvalitet, satsningar på det nydanade och
excellenta, internationellt samarbete, stabil grundforskning,
korsande av kunskap mellan olika forskningsområden och ett
nära samarbete mellan akademi och näringsliv.
Ett kunskapssamhälle fordrar unika miljöer för det allra mest avancerade
kunnandet. Den moderata synen på forskningsorganisationen redovisas mer
detaljerat i vår motion 1999/2000:Ub25 med anledning av proposition
1999/2000:81 Forskning för framtiden.
För att Sverige skall kunna hävda en position som en ledande
kunskapsnation måste forskningen byggas ut. Det gäller på flertalet områden
men särskilt där vårt land har speciella förutsättningar, personellt eller av
andra skäl.
En hörnsten i en framgångsrik forskningspolitik är tilltron till forskningens
förmåga och förutsättningar att söka det excellenta. Staten får inte, vare sig i
retorik eller praktik, kringskära forskningen på ett sådant sätt att det i
realiteten blir statens önskemål snarare än forskningens möjligheter som
avgör åt vilket håll den mest avancerade kunskapsutvecklingen går.
Ett av de områden där Sverige har särskilt goda förutsättningar, förutom IT
och telekom, är inom biotekniken, varför satsningar bör göras särskilt inom
detta vetenskapsområde. Den svenska biomedicinska forskningen håller
mycket hög klass internationellt sett. Vi vill inrätta ett nationellt institut
för
hälsa och medicin, med särskilt ansvar för bioteknik - en svensk motsvarighet
till det amerikanska National Institute of Health. Ett sådant institut skulle
kunna tillvarata den potential som finns inom medicin, bioteknik, hälso- och
sjukvård, beteendevetenskap, social omsorg, arbetsmiljö och
informationsteknik. Det blir en stark forskningsfinansiär med ansvar för hela
det samlade hälsovetenskapliga spektrat.
Ge humaniora en renässans
De senaste åren har den humanistiska forskningen fått allt
hårdare villkor. Det beror bland annat på en centralstyrd
studiefinansiering för doktorander och på statens tilldelning
av forsknings- och utbildningsresurser.
Ett samhälle som vill vara framgångsrikt kan inte nedrusta humaniora. Då
vittrar själva basen för den goda framtiden sönder. Samtidigt försämras vårt
lands möjligheter att förstå och samverka med en värld av många kulturer och
traditioner. Vid olika lärosäten återbesätts inte professurer i klassiska språk,
och i gymnasieskolan har begrepp som humanistiskt och humaniora
försvunnit. Det behövs en renässans för kulturvetenskaperna i både utbildning
och forskning.
Per capita-ersättningen till humaniora och samhällsvetenskap måste höjas.
Det är inte bara naturvetenskap och teknik som behöver avancerad utrustning.
Forskningsfinansieringsreformen bör rivas upp. Förutsättningen för tillträde
till doktorandstudierna skall inte vara någon utfäst studiefinansiering utan
möjlighet att klara studierna.