1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att på de skolor där eleverna så önskar skall
självförsvarsträning för flickor ordnas.
2. Riksdagen begär att regeringen ger Skolverket i uppdrag att inom ramen
för befintliga medel utveckla ett projekt som syftar till att förmå grund-
och gymnasieskolor att anordna självförsvarsträning för flickor.
Bakgrund
Under det förra riksdagsåret lämnade Vänsterpartiet in en
motion (1999/
2000:Ub218) med hemställan om att Skolverket inom ramen
för befintliga medel skulle ges i uppdrag att utveckla ett
projekt som syftar till att förmå grund- och gymnasieskolor
att anordna självförsvarsträning för tjejer. Motionen avslogs,
men den debatt som föregick beslutet visade att det bland
flera partier som deltog finns en öppenhet för att diskutera
frågan. Man angav dock att man inte ansåg att förslag om
sådan verksamhet skulle beslutas uppifrån, utan utgå från de
behov som eleverna själva känner. Vänsterpartiet väljer
därför att under detta års allmänna motionstid återigen
beskriva situationen för unga tjejer på landets skolor och
lägga förslag om hur sådana lokala initiativ skall kunna
stödjas. Vi vet att behovet finns, och vi känner till initiativ
som tas. Flera skolor har redan inlett sådan verksamhet med
stöd av skolledningar och under ledning av utbildade
instruktörer och samtalsledare, och resultatet är mycket
positivt.
Trakasserier och övergrepp
De senaste åren har flera undersökningar visat att unga tjejer
utsätts för sexuella trakasserier. Att bli kallad för "fitta" eller
"hora" och andra nedsättande omdömen grundade på kön
tillhör dessvärre vardagen för många unga tjejer. Också
ovälkomna fysiska närmanden är vanliga. Den största delen
av trakasserierna sker från jämnåriga pojkar i skolan. Det
händer också att lärare utsätter elever för sexuella
trakasserier, vilket är extra allvarligt eftersom eleven befinner
sig i beroendeförhållande till läraren. I en undersökning bland
elever i Stockholms skolor 1996 uppgav 47 % av de
tillfrågade flickorna i årskurs 9 och första året på gymnasiet
att de blivit utsatta för sexuella trakasserier och
8 % uppgav att det skett från en lärare. Barnens rätt i
samhället (BRIS) har också nyligen rapporterat att samtalen
till Barnens Hjälptelefon om sexuella övergrepp och
ofredanden har ökat dramatiskt under första halvåret 1999.
Även mobbningen, som i första hand sker i skolan, bedöms
av BRIS bli grövre och mer sexualiserad. Flera
uppmärksammade våldtäkter av unga tjejer har också skett de
senaste åren. Vänsterpartiet konstaterar att många unga tjejers
vardag är fylld av rädsla, undergivenhet och fruktan för
övergrepp. För den individ som utsätts är givetvis
trakasserierna eller övergreppet det värsta, men för många är
just denna rädsla i sig begränsande för livsutrymmet,
begränsande för hur livet kan levas. Det är inte resultatet av
enstaka sjuka individers handlingar utan av ett samhälle där
kvinnor konsekvent är underordnade män och där ett av de
yttersta uttrycken för detta är att kvinnan inte ens äger rätten
till sin egen kropp.
Självförsvarsutbildning
En del skolor och kommuner anordnar redan idag
självförsvarsutbildning och intresset har bara det senaste året
växt mycket. Kortare kurser hålls också på fritids- och
ungdomsgårdar och av olika organisationer. Hur denna
utbildning genomförs och vad som ingår varierar, med det
gemensamma är att det handlar om att stärka unga tjejers
självkänsla, ge dem kunskap om hur man undviker farliga
situationer och om hur man rent fysiskt tar sig ur dem.
Vänsterpartiet menar att det är oerhört viktigt för unga tjejer att i grupp få
möjligheten att samtala om sina erfarenheter och inse att man inte är ensam
om att drabbas. Genom detta skapas en känsla av samhörighet mellan unga
tjejer där det helt enkelt inte är acceptabelt med några former av sexuella
trakasserier. Det handlar om att få sätta ord på vad man upplevt och upplever,
om att se det strukturella i mäns trakasserier av kvinnor, om att inse att man
aldrig själv bär ansvaret för ett övergrepp och om att få kunskap om vilka
rättigheter man egentligen har. Det handlar också om att lära sig att använda
sitt kroppsspråk och sin röst så att man stärker sitt uppträdande och
självförtroende, att ta plats och kräva utrymme. Och det handlar ytterst om att
veta och få träna på hur man tar sig ur ett angrepp, vad man försvarar sig med
och hur man riktar sitt motangrepp. Det är värt att notera att feministiskt
självförsvar är en specifik form av träning som utgår från tjejers fysiska
förutsättningar och handlar just om att försvara sig mot övergrepp. Det är
alltså inte i första hand vanlig kampsportsteknik och handlar inte om att lära
sig att slåss i allmänhet.
Majoriteten i riksdagens utbildningsutskott skrev bl.a. så här i betänkandet
1999/2000:UbU11:
"När det gäller självförsvarsträning för flickor anser utskottet att det är
viktigt att skolan medverkar till att hos eleverna skapa förståelse för
människor av båda könen och att skolan anvisar vägar att genom samtal
lösa konflikter och motsättningar."
Vänsterpartiet instämmer i den beskrivningen, och en del av
träningen syftar till att ge tjejer självförtroende att ta för sig
av samtalsutrymmet. Men det finns också tillfällen då det inte
är tillräckligt. Det går inte att samtala när övergreppet redan
håller på att bli verklighet. Vi kan konstatera att så länge som
tjejer i landets skolor är utsatta för trakasserier måste något
göras för att ge dem självförtroendet och styrkan att stå emot.
Vi upprepar: när fyra kvinnor våldtas varje timme i Sverige
är det dags att lära sig att försvara sig.