Skolan ska ge alla elever lust att lära. Trygga elever, där
nyfikenheten och lusten till lärande uppmuntras, kan
tillgodogöra sig kunskaper. Grundskolans mål är att alla som
lämnar skolan ska ha godkända betyg. Centerpartiet vill
forma en skola som ger lust att lära och för att nå detta
fokuserar vi på tre viktiga faktorer: Kunskaper, makt och
lärare.
Alla elever vill och kan lära men på olika sätt. Om alla ska kunna uppnå
godkända kunskaper måste det vara kunskapen som ska styra hur länge man
går i skolan - inte antalet år som man vistats i skolbyggnaden. Minuter,
timmar och år kan aldrig vara mått på mängden inhämtade kunskaper! Hur
lusten att lära uppmuntras är olika för olika människor och därför måste också
läroprocessen vara individanpassad och flexibel. Det är viktigt att
grundskolan på ett tidigt stadium uppmärksammar och hjälper elever som har
läs- och skrivsvårigheter. Inget barn ska känna sig misslyckat i skolan utan
alla ska få den hjälp de behöver för att inhämta de kunskaper som behövs.
Centralstyrning leder till rigida system som är anpassade efter ett generellt
kollektiv men inte till enskilda individer. Den lokala kunskap som
skolpersonal, föräldrar och elever besitter måste användas i större
utsträckning än idag. Kommunaliseringen av skolan decentraliserade makt
från staten till kommunerna. Reformen måste nu fortsätta så att makten flyttas
från kommunen till den enskilda skolan - in i varje klassrum. De som är nära
verksamheten kan bäst avgöra vad som behövs för just den skolan och hur
resurser kan användas mest effektivt för att alla elever ska uppnå godkända
kunskaper.
Skolans viktigaste resurs är engagerade och kunniga lärare. Utan lärare,
som trivs med sitt yrke och som känner att de kan utvecklas, kan heller inte
skolan fungera bra. Lärarnas möjlighet att påverka sin arbetssituation och hur
resurserna fördelas måste stärkas. Många är idag stressade av den ökande
arbetsbördan men främst över att de inte kan påverka situationen. För att
lärarna ska kunna förmedla lusten till kunskaper måste de känna att de kan
utvecklas och att de kan påverka de brister som de ser.
Kunskap ger makt; makt att påverka både samhället i stort men också makt
att göra sina egna val. Det är därför samhällets ansvar att ge alla individer en
bra grundutbildning. Skolpolitik handlar ytterst om människosyn.
Centerpartiet tycker att kunskap ska vara en rättighet för alla - inte ett
privilegium för några få. Grundskolans uppdrag är därmed klart: att ge varje
individ grundläggande kunskaper - att läsa, skriva och räkna. Men det
handlar också om att sprida värderingar om alla människors lika värde, om de
demokratiska grundtankarna etc och att skapa trygga individer. Skolan måste
erbjuda alla elever möjligheter att utvecklas och lära sig i sin egen takt. Att
satsa resurser på skolan, från förskola till högre studier, är en investering ur
ett tillväxtperspektiv men framför allt är det en satsning på den enskilda
människan. Därför är skolan ett viktigt område för Centerpartiet - en bra
utbildning ger redskapen för människor att infria sina framtidsdrömmar.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett införande av etableringsfrihet för förskolor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tidiga insatser för läs- och skrivutveckling.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändring av skollagen så att kunskapsmålen avgör när
grundskoleutbildningen skall anses avslutad.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjlighet att välja arbets- och organisationsformer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utveckla betygssystemet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samma betygsregler för friskolor som för kommunala skolor.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa individuella studieplaner.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avskaffa timplanen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skolelever skall omfattas av liknande villkor som i
arbetsmiljölagen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nolltolerans för våld och mobbning i skolan.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om framtagande av information om ätstörningar.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att göra en översyn av sanktionsmöjligheter mot kommunerna
i syfte att säkerställa en nationellt likvärdig skola.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättande av lokala skolstyrelser vid alla skolor.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till föräldrar.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta ett kvalitetsinstitut.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta specialisttjänster för att utveckla det pedagogiska
arbetet.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en strategi för att öka rekryteringen av
högskolelärare.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av fortbildning av lärare.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa särskilda riktlinjer för förskollärare i läroplanen.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lärare ges möjlighet till fortbildning om barns läs- och
skrivutveckling, dyslexi och dyskalkyli exempelvis enligt
Bornholmsmodellen.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kvalificerade lärarutbildningar för alternativa pedagogiker
ges tillräckliga resurser.
22. Riksdagen begär att regeringen låter utreda möjligheten att införa ett
riksgymnasium för blinda och synskadade barn med
multifunktionshinder.
23. Riksdagen begär att regeringen lägger fram sådana förslag till ändring i
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade att barns rätt till
personlig assistans i daglig verksamhet garanteras.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att särskoleelever skall ges möjlighet att läsa vidare till högre
utbildning.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av tidig diagnostisering av utvecklingsstörda barn, t.ex.
i samband med fyraårskontrollen.
Bakgrund
Under 1990-talet genomfördes stora skolreformer samtidigt
som Sverige genomgick en ekonomisk kris med ökad
arbetslöshet och sjunkande skatteintäkter för både stat och
kommun. Statsmakten lade nya, delvis ofinansierade,
uppgifter på kommunerna och det demografiska trycket på
barnomsorg och skola var hårt. Sedan 1990/91 har antalet
platser inom barnomsorg och skola ökat med sammanlagt
467 000 platser eller 27 procent. Detta motsvarar, med 1998
års priser, en kostnad för kommunerna på 22 miljarder
kronor.
Barnen från den s k babyboomen har börjat skolan under 90-talet och år
2003 når antalet grundskoleelever sin kulmen. Efter det blir det färre och färre
som börjar grundskolan och trycket flyttar över till gymnasieskolan.
1990-talets ekonomiska kris har drabbat skolan, och ytterst barn och
ungdomar, mycket hårt. Och trots att konjunkturen nu har vänt verkar det ta
tid innan utbildningsväsendet har hämtat sig. Fortfarande visar statistiken att
många elever inte når godkända kunskaper i kärnämnena. Andelen lärare per
elev har till alldeles nyligen minskat och när det gäller bristen på extra
stödinsatser refereras det ofta till bristande resurser. En lärare säger: "Jag
räcker inte till. Speciallärare och resurslärare saknas." Detta skapar en
frustration och stress för personalen över faktorer som de inte själva råder
över.
2000-talets kunskapsproblem löses inte med 1900-talets skolpolitik.
Framtidens skola måste därför lämna den traditionella "pluggskolan" för att
bli mer flexibel. Viktiga förmågor i framtiden är att kunna lära nytt och att
klara av att hantera det kaos som är verkligheten. Det står klart att för att
skolan ska kunna utföra sitt uppdrag så behövs mer resurser, men framför allt
så behöver en rad reformer genomföras.
En allmän förskola
Centerpartiet vill ha en allmän förskola för 4-5-åringar och vi
har varit pådrivande för en läroplan för förskolan. Med rätt
förutsättningar och attityd från det offentligas sida kan
förskolan bli mycket värdefull i processen av ett livslångt
lärande. Förskoleverksamheten måste hålla hög kvalitet. Det
är mycket viktigt att poängtera de resurser som regeringen
ställt till förfogande för kvalitetshöjning i förskolan enbart
gäller där man inför maxtaxa, och för att möta det ökade
behovet av barnomsorg.
En mångfald av förskoleformer med olika organisationsformer innebär att
de olika förskoleformerna kan stimulera varandra och bidra till en utveckling
av hela förskoleverksamheten i Sverige. Driften av förskolan är inte det
viktiga utan det är den pedagogiska verksamheten. Etableringsfriheten bör
därför återinföras. Detta bör ges regeringen till känna.
Förskolan är en viktig del i det livslånga lärandet och det är viktigt att alla
barn har rätt att gå i förskolan. Rätten till förskola ska omfatta barn vars
föräldrar arbetar, barn med arbetslösa föräldrar, barn med föräldralediga
föräldrar och barn till asylsökande.
Tidiga insatser för läs- och
skrivutveckling
Tidiga insatser för läs- och skrivutveckling har visat sig
mycket positiva. Till exempel lyckades man i det så kallade
Bornholmsprojektet höja läs- och skrivfärdigheten hos barn
med svag språkförståelse, detta genom att man redan i
sexårsåldern började med olika språklekar. På ett år höjde
man språkförståelsen för alla elever men framför allt för dem
som riskerade att få läs- och skrivsvårigheter. År ett gjordes
en återkoppling, och när man sedan följde upp dessa elever
när de gick i år nio kunde alla läsa och skriva "normalt".
Slutsatserna från Bornsholmsprojektet har sedemera
utvecklats till den så kallade Bornholmsmodellen. Resurser
på läs- och skrivutveckling måste satsas tidigt, och därför är
det viktigt att förskolan och skolan tidigt är uppmärksam på
de barn som riskerar att få läs- och skrivsvårigheter.
Centerpartiet har i sin budget avsatt resurser till läs- och
skrivprogram för skolan, och delar av dessa insatser riktar in
sig redan på barn i förskolan. Resurserna till tidiga insatser
för läs- och skrivutveckling bör ökas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Fokusera på kunskaper -
inte på tid
Skolverkets statistik är skrämmande - allt färre elever når
kunskapsmålen i grundskolan. Andelen elever som inte blivit
godkända i ett eller flera ämnen har ökat från 20,4 % våren
1998 till 22,7 våren 1999. Bland kommunerna varierar
andelen elever som inte når målen från 3-43 %. Det finns
skolor där alla elever når alla mål och skolor där bara
varannan elev gör det!
Andelen elever som inte är behöriga att söka till gymnasieskolans
nationella program har också ökat (elev som inte fick godkänt i alla tre
ämnena svenska, engelska och matematik.) År 1998 var det 8,6 % av eleverna
som inte klarade godkänt i de tre ämnena. Ett år senare hade andelen ökat till
9,7 % och i den senaste rapporten har det ökat till 10,5 %. Antalet obehöriga
uppgår till mer än 9 000 elever. Vi kan inte fortsätta att lasta över
grundskolans problem på gymnasieskolan. Grundskolans problem måste lösas
inom grundskolans egna väggar. I annat fall urholkas kvaliteten i båda
skolformerna.
Om vi ska uppnå målet att alla elever ska få godkända betyg måste detta
också innebära att kunskapsmålen ska avgöra hur länge man ska gå i skolan.
Istället för att, som idag, skicka ut eleverna utan betyg i ett eller flera
ämnen
måste grundskolan ha ett åtagande att följa eleven till dess att hon/han uppnått
målen för skolgången. Skollagen bör sätta elevens kunskaper i fokus, inte
skoltiden. Dagens regelverk utgår från att grundskolan ska leverera nio års
obligatorisk skolgång, men det finns ingen garanti för att alla elever ska
uppnå kunskapsmålen. Centerpartiet tycker därför att den nioåriga
grundskolan ska avskaffas - eleverna ska inte sluta skolan förrän de uppnått
kunskapsmålen. Det måste klargöras att kommunen och skolan har ett klart
åtagande som inte är avklarat förrän eleven uppnår kunskapsmålen för
grundskolan. Centerpartiet vill att skollagen skrivs om med den
utgångspunkten. Vad som ovan anförts om ändring av skollagen bör ges
regeringen till känna.
En 10-årig grundskola är nu på väg att växa fram. Skolsystemet måste vara
öppet för att vissa elever kommer att gå snabbare fram medan andra ges
möjlighet att ta längre tid på sig. Det viktiga är att eleven uppnått godkända
kunskaper, inte hur länge hon/han gått i skolan. Förenat med individuella
studieplaner för varje elev kan skolan planera och lägga upp undervisningen
på ett sådant sätt att alla får det stöd de behöver.
Nya sätt att lära
Man måste fokusera på skolans huvuduppgift - att ge
kunskaper - i mycket högre grad än i dag. Det är en
huvuduppgift att se till att alla elever då de lämnar
grundskolan har godkända kunskaper i svenska, engelska och
matematik; ämnen som är en förutsättning för allt fortsatt
lärande. De elever som inte tillgodogjort sig dessa kunskaper
kommer annars bara att få en allt svårare skolgång.
Det har visat sig, enligt en rapport från Skolverket 1999, att andelen elever
som inte klarade målen och som inte fick godkänt ökade i stort sett i alla
ämnen. I ämnet svenska var det 3,7 % som inte klarade målet 1999. Ett år
tidigare var det 3,3 %. I matematik var det 6 %, vilket ska jämföras med 1998
då det var 5,3 %. I engelska var andelen 5,4 % jämfört med 4,5 % 1998.
Vi måste ha höga ambitioner för elevernas kunskaper och formulera dessa
som krav.
Samtidig måste vi lämna den fixering vid tidsstyrning som fortfarande
präglar skolan och skolpolitiken. Utgångspunkten måste vara elevens rätt att
få godkända kunskaper.
Genom att utveckla skolans undervisningsformer, arbetssätt och pedagogik
kan man få fler elever att nå kunskapsmålen. Integrerade ämnen och varvad
teori och praktik kan vara ett annat sätt.
Läs- och skrivprogram
Debatten om läs- och skrivsvårigheter har varit intensiv under
de senaste åren och den har visat att skolan inte alltid lyckats.
Skolverket har under 1998 utfört en nationell
kvalitetsgranskning vad gäller läs- och skrivprocessen i
undervisningen. I sin rapport redovisar
utbildningsinspektörerna att det fanns få skolmiljöer som
gynnande elevernas läs- och skrivprocesser. Bl a saknade
lärarna ofta kunskaper om läs- och skrivprocessens betydelse
för eleverna i olika ämnen. 5 % till 8 % av eleverna i varje
årskull är dyslektiker - i genomsnitt finns det ett till två barn i
varje klass med dyslexi. Det värsta för elever med dyslexi är
inte att de har svårt att stava utan att de upplever ständiga
misslyckanden i skolan vilket leder till ett försämrat
självförtroende. Med rätta insatser i tidig ålder kan man ge
även dessa elever, lust att lära. Ju längre man dröjer med att
satsa extra resurser på dessa elever desto dyrare blir det att
reparera skadan. Centerpartiet vill satsa resurser till läs- och
skrivutveckling i förskolan och genom hela grundskolan.
Ständig uppföljning av tidiga insatser är också viktiga.
Barn med svårigheter med det matematiska tänkandet - dyskalkyli - måste
också uppmärksammas. Dessa elever har ingen taluppfattning, de vet inte hur
tal är uppbyggda. Därför kan de exempelvis skriva 1003 i stället för 103.
Centerpartiet vill genomföra en särskild satsning innefattande bl a program
för matematik och läs- och skrivutveckling. Till detta har Centerpartiet den
kommande treårsperioden avsatt 75 miljoner kronor 2001, 275 miljoner
kronor 2002 och 275 miljoner kronor 2003, totalt 625 miljoner kronor. En del
av dessa går till tidiga insatser i förskolan. Se vidare vår budgetmotion
2000/01:Fi210.
Nedan presenteras några moment som bör ingå i ett sådant
program.
- I all lärarutbildning bör obligatoriskt ingå kunskaper om barns läs- och
skrivutveckling, dyslexi och dyskalkyli
- Fortbildning av lärare
- Specialisttjänster för lärare ska inrättas. Ett självklart område för sådana
specialisttjänster är resurslärare för läs- och skrivutveckling
- Skolverket bör få i uppdrag att sammanställa en nationell
erfarenhetsdatabas med exempel på hur man arbetar med läs- och
skrivproblem på olika skolor och göra den tillgänglig för såväl lärare som
elever och föräldrar på Internet
- Vi måste tidigt upptäcka de elever som har olika slags läs- och
skrivsvårigheter. Diagnostiska prov, som till exempel ordkedjetester, bör
genomföras redan under de första skolåren för att möjliggöra tidiga
insatser
- Stimulera forskning kring läs- och skrivsvårigheter. Sverige befinner sig
fortfarande i bakvattnet vad gäller sådan forskning
- Lärare i skolan ska kunna ta tjänstledigt på hel- eller deltid för att ägna
sig åt forskningsarbete och därigenom en närmare anknytning mellan
forskning och praktisk verksamhet i skolan
- Utveckling av läromedel för elever med läs- och skrivsvårigheter
- Regeringen bör ta initiativ till en kampanj för ökat läsande i samarbete
med landets kommuner, skolor och bibliotek
- Skolbiblioteken måste få resurser som gör att de kan spela en vital roll i
skolarbetet
Alla kan lära
Centerpartiets skolpolitik tar sin utgångspunkt i ett
humanistiskt bildningsideal; genom bildning växer
människan till något hon tidigare inte var och nya möjligheter
öppnas. Vi är övertygade om att detta gäller för alla
människor. Alla kan tillgodogöra sig nya kunskaper. Ofta
utgår man från att felet ligger hos eleverna, att det är de som
ska anpassa sig till skolan. Men om skolan ska vara till för
alla elever måste vi anpassa skolan efter alla elevers olika
förutsättningar.
Det är skolans uppgift att finna vägar att ta tillvara alla elevers olika
begåvningar och se till att de når kunskapsmålen. Vi accepterar inte ett
synsätt där man menar att vissa elever inte kan tillgodogöra sig nödvändiga
kunskaper. Olikheter ska inte utjämnas genom att sänka kunskapskraven för
alla, utan genom att ge dem som har svårigheter i inlärningen sådant stöd att
de klarar av högt ställda krav.
1990-talets besparingar har inneburit att specialundervisningen har minskat
och att många speciallärare saknas. Bristen på specialpedagoger har blivit ett
hinder för ett kvalificerat stöd till elever i grundskolan och en begränsande
faktor för ökad måluppfyllelse. I dag finns i grundskoleförordningen (4 kap.
1 §) krav på att elever som har svårigheter i skolarbetet ska få stöd. Vi menar
att detta inte är tillräckligt. Skolan bör i sitt arbete ta hänsyn till varje
elevs
unika förutsättningar och anpassa undervisningen, studiegången och
gruppindelningen efter detta.
Genom en ökad målstyrning och ett förtydligande av kravet att alla elever i
grundskolan ska uppnå kunskapsmålen ökar också kraven på skolan att
förmedla kunskaper anpassade efter varje elevs förutsättningar. Ansvaret att
finna vägar för att uppnå målen och att anpassa skolarbetet efter de lokala
förutsättningarna ska ligga lokalt på varje skola. En förutsättning för att
klara
detta är att skolan har en långtgående frihet att välja arbets- och
organisationsformer. Vad som ovan anförts om målstyrning bör ges
regeringen till känna.
Det är viktigt att skolan präglas av valfrihet och mångfald; olika
valmöjligheter garanterar också att föräldrarna kan välja pedagogisk
inriktning och arbetsform utifrån vad som passar deras barn. Alla elever lär
inte på samma sätt. Skolan måste kunna anpassa undervisningen efter hur
varje elev lär sig. Detta kan bl a göras genom att integrera teoretiska och
praktiska ämnen för att ge den teoretiska kunskapen verklighetsanknytning.
Att blanda teori med praktik - skapande med inlärning - ger större
förutsättningar för vissa elever att lära sig, exempelvis skulle man kunna
kombinera ämnen som engelska med musik eller matematik med slöjd.
Betyg
Ett viktigt instrument för kommunikation om elevernas
utveckling i grundskolan är utvecklingssamtalet mellan
lärare, föräldrar och elev. Det är viktigt att föräldrarna
engagerar sig i skolan och spelar en aktiv roll i att ta fram och
förverkliga de individuella studieplaner som kan bli resultatet
av samtalet.
Betyg ska ges som ett komplement. Betyg spelar en viktig roll för att ge
besked om själva kunskapsutvecklingen. För att så tidigt som möjligt komma
till rätta med eventuella brister bör betyg ges tidigare än idag. Centerpartiet
vill bygga vidare på dagens betygssystem, men anser att betyg ska ges
tidigare och i fler steg. Det behövs en bred överenskommelse om betygen så
att betygssystemet blir stabilt över majoritetsbyten. Regeringen bör ta
initiativ
till samtal med riksdagspartierna för att nå en överenskommelse om ett
förändrat betygssystem. Detta bör ges regeringen till känna.
Reglerna för betyg ska vara lika oavsett skolhuvudman, d v s samma
betygsregler ska gälla på friskolor som på kommunala skolor. Detta bör ges
regeringen till känna.
Individuella studieplaner till alla
elever
I likhet med vad som gäller för gymnasieskolan bör alla
elever också i grundskolan ges en individuell studieplan
genom en ändring av grundskoleförordningen. Denna bör
införas samtidigt som den centralt fastställda timplanen
avskaffas. Den individuella studieplanen bör upprättas
tillsammans med elev och föräldrar och gås igenom vid varje
utvecklingssamtal. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett beslut om individuella studieplaner bör förenas med insatser för
lärarfortbildning och åtgärder för att tillse att praktiska ämnen inte
missgynnas. Det är viktigt att individuella studieplaner också medför ett
större mått av integration mellan praktiska och teoretiska ämnen.
Avskaffa timplanen
Det finns en inbyggd motsättning mellan den målstyrning
som vi vill vidareutveckla för skolan och den tidsstyrning
som timplanen innebär. Det är inte antalet timmar som ska
utgöra grunden för den likvärdiga utbildningen utan målet för
undervisningen. Centerpartiet anser att det är bra att en
försöksverksamhet utan timplan i grundskolan genomförs.
Målet är att timplanen ska avskaffas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Skapa en skolmiljö som ger lust till
lärande
Upp till 100 000 elever mår dåligt i skolan, vantrivs, känner
sig mobbade eller saknar studiemotivation. Detta konstaterar
Skolverket i rapporten "Läget i grundskolan 1999". BRIS har
under juni och juli i år fått ca 16 500 telefonsamtal från barn
som är rädda inför skolstarten.
Skolan är elevernas arbetsplats. Precis som vuxna vill de ha en omgivning
som passar för arbetsuppgifterna. Både den sociala och den fysiska miljön
måste anpassas efter elevernas behov. Miljön måste ge lust till lärande. Med
tanke på att Sverige har skolplikt, vilket innebär att eleven måste infinna sig
i
skolan oavsett hur de uppfattar miljön, är det är varje kommuns och skolas
ansvar och skyldighet att se till att elevernas arbetsplats och studiemiljö är
bra
och att ingen elev mår dåligt av att vara i skolan. Det bör gälla liknande
villkor för eleverna vad det gäller arbetsmiljölagen som för de vuxna i skolan.
Detta bör ges regeringen till känna.
Elever ska inte behöva acceptera slitna lokaler eller tråkiga miljöer. I dag
är eleverna verksamma i miljöer som vuxna valt, men de borde ges möjlighet
att vara med och skapa sin egen värld. Arkitektur, inredning och utrustning i
skolan bör anpassas efter eleverna. Skolgårdarna är också viktiga ur flera
perspektiv. Tyvärr är ofta skolgårdarna sorgligt eftersatta och präglas av
asfalt, betong och gråa ytor.
Skoltrötthet är en naturlig reaktion på en dålig arbetsmiljö. En av de
viktigaste faktorerna för välbefinnandet är att kunna påverka sin tillvaro;
självklart gäller det också för eleverna. Med Centerpartiets förslag om en ny
skolpolitik ökar elevernas möjlighet att påverka sin egen skolgång.
Ordning för lärande
Större individuell frihet och anpassade planer för alla elever
innebär inte att kraven på ordning och reda minskar. En
viktig förutsättning för att eleverna ska kunna göra det som
förväntas av dem är att lugn och ro råder i skolan. Med lugn
och ro menar vi inte att skolan ska gå tillbaka till endast
bunden katederundervisning. En skola där eleverna arbetar i
projekt och grupper kan vara minst lika ordnad som vilken
katederlektion som helst.
En skärpning av sanktionsmöjligheterna för lärare är ett sätt att öka
möjligheten att hantera problem innan de växer och bli ohanterliga. Samtal
med lärare, studierektor och föräldrar är det viktigaste och grundläggande
instrumentet, men det bör kompletteras med ytterligare möjligheter.
Möjligheten att hänvisa elever till enskild undervisning och att i svårare fall
omplacera elever är viktig även för de klasskamrater som störs av ett fåtal
bråkiga elever. Grundläggande för alla disciplinära åtgärder är ett de vidtas
enligt en stigande, tydlig skala, att åtgärderna vidtas i väl avmätta steg och
att
varningar utgår innan allvarligare sanktioner träder i kraft. Viktigt är att
dessa
sanktioner noggrant övervägs innan de införs.
Mobbning
Skolan får aldrig acceptera mobbning, våld och rasism inom
sina väggar. Det är en självklarhet att elever ska slippa
mobbas och det är vuxensamhällets ansvar att eleverna ges
den rättigheten. Centerpartiet anser att nolltolerans för våld
och mobbning i skolan omedelbart ska införas. För att klara
den målsättningen ska det framgå av skollagen att lärare och
övrig personal som upptäcker mobbning ges skyldighet att
rapportera till rektor för åtgärder. Det är också viktigt att det
förebyggande arbetet fungerar bra - att eleverna blir sedda
och att bryta anonymiteten. Vad som ovan anförts om en
nolltolerans mot våld och mobbning bör ges regeringen till
känna.
Det finns många goda lokala exempel på skolor som jobbat framgångsrikt
med mobbning. Arbetet måste vara kontinuerligt och inte bara i form av vissa
temainsatser. Elever måste kontinuerligt få diskutera relationer och
värderingar.
Att många vuxna finns i skolan är också viktigt för att motverka våld och
mobbning. Enligt Barnombudsmannens undersökningar visar det sig att
överst på elevernas önskelista står fler engagerade vuxna i skolan, vuxna som
har tid att prata och fråga hur man har det och som vågar ingripa mot
mobbning.
Könsmobbning och sexuella trakasserier
I jämställdhetslagen - som gäller i arbetslivet - definieras
sexuella trakasserier som "ovälkommet uppträdande grundat
på kön". Sexuella trakasserier behöver alltså inte ha något
med sexualitet att göra och kan drabba alla oavsett kön. I en
undersökning i Örebros skolor framkom att 69 % av flickorna
hade blivit kallade för luder, hora, bitch etc. 61 % hade blivit
ovälkommet tagna på stjärten och var femte flicka hade blivit
ovälkommet tagen mellan benen. Enligt eleverna reagerar
lärarna i väldigt få fall på sexuella trakasserier mellan
ungdomar.
Jämställdhetsarbetet måste börja i tidig ålder. En ojämställd skola bevarar
könsroller och begränsar individers livsutrymme. Jämo:s handbok mot
könsmobbning i skolan ger många idéer på hur man kan jobba med
jämställdhet inom skolans ram. Elevers skydd måste stärkas och liknande
lagstiftning som jämställdhetslagen måste därför gälla även dem. För att läsa
mer om jämställdhet se vår jämställdhetsmotion 2000/01:A809.
Sex- och samlevnadsundervisning
Sexualpolitik är och har alltid varit ett aktuellt ämne.
Centerpartiet anser att, förutom föräldrarna, har skolan ett
stort ansvar för undervisningen i sex och samlevnad. En
tydligare målformulering i läroplanen är nödvändig. Detta rör
även begreppet jämställdhet kopplat till sexualitet.
Sexualundervisnigen ska naturligtvis ge kunskap om
fortplantning, preventivmedel etc., men det är också viktigt
att ta upp att sexualitet också handlar om kärlek, identitet och
samlevnad. Man måste i skolan belysa att sex och samlevnad
upplevs väldigt olika av olika personer, beroende på vilken
sexuell orientering man tillhör. Det är nödvändigt att tala om
hur viktig kärleken är mellan två människor och att parterna
ska visa respekt för varandra. Centerpartiet anser att det är
viktigt att samarbeta med RFSU, ungdomsmottagningar,
olika ideella organisationer, barnmorskor etc. Detta är dock
inte tillräckligt för att öka upplysningen och kunskapen om
sex- och samlevnadsfrågor. I en tid av ökad missvisande bild
av sex och samlevnad i massmedia måste skolans personal
stärkas i sin roll som samtalsledare och i sin förmåga att tala
om sexualitet på ett naturligt sätt.
Läromedel
Läromedlens roll bör betonas. Det är allvarligt att det i
skolböcker sprids fördomsfulla, diskriminerande och
nedvärderande uppfattningar om människor och kulturer i
andra länder. Centerpartiet ska verka för att sådana läromedel
snarast byts ut.
Alkohol, narkotika, tobak
Att alla elever ges bra utbildning och information om olika
droger är viktigt. Attityden till att pröva så kallade
partydroger har mildrats bland ungdomar på senare år så att
alltfler prövar olika former av narkotika. Till undervisning
om alkohol, narkotika och tobak (ANT) kan skolan med
fördel bjuda in organisationer som jobbar med dessa problem
så att eleverna exempelvis får träffa en alkoholist som
berättar om hur lätt det är att hamna i missbruk.
Det är viktigt att få ungdomar att helt avstå från droger i unga år.
Alkoholkonsumtionen bland ungdomar är ett problem på många sätt, till
exempel är kroppen inte tillräckligt utvecklad vilket gör att den fysiska
skadan av alkohol kan blir stor. Tidig start med hög alkoholkonsumtion
riskerar att leda till hög alkoholkonsumtion i vuxen ålder.
I många skolor och på många orter finns det positiva exempel på hur man
jobbar för att förebygga att ungdomar börjar med droger. Genom att lova att
inte dricka alkohol eller pröva narkotika får unga rabatter i den lokala
butiken. På andra orter ger man pengar till en gemensam klassresa om
eleverna lovar att vara drogfria. De lokala eldsjälarna är viktiga i det
drogförebyggande arbetet men det är viktigt att skolan ger alla elever en bra
ANT-undervisning.
Ätstörningar
Skolan har en viktig uppgift i att förebygga ätstörningar.
Matvanor och förhållandet till mat grundläggs tidigt. En lugn
miljö i skolmatsalarna, bra skolmåltider och
hemkunskapsundervisning är alla viktiga delar i att förebygga
ätstörningar. En väl fungerande skolhälsovård och samarbete
med sociala myndigheter är också några viktiga delar. En
osund kroppsfixering ska motarbetas genom ett aktivt arbete
med attityder. Skolans sex- och samlevnadsundervisning bör
också ta upp ungas hälsa. Regeringen bör få i uppdrag att
skapa ekonomiska resurser för framtagande av information
och utbildning angående ätstörningar. Detta bör ges
regeringen till känna.
Idrott
När grundskolan fick en ny timplan i samband med
införandet av den nya läroplanen 1994 minskade antalet
timmar för idrott och hälsa jämfört med tidigare. Regeringen
föreslog dock 1997 en förändring i timplanen för grundskolan
som innebar en utökning av timtalet för ämnet. Anledningen
var bl a flera riksdagsmotioner, däribland från Centerpartiet.
Utökningen bestod av 40 timmar - från 460 till 500 för hela
grundskolan.
Vi vet att en förebyggande hälsovård i form av ökad kunskap om motion
och kostvanor är till stor nytta för att öka välmåendet och för att slippa
sjukdomar som är relaterade till bristande motion. Dessutom vet vi att bra
kondition underlättar för eleverna att tillgodogöra sig annan undervisning i
skolan.
Mer makt till skolan
Under 1990-talet har skolan genomgått ett omfattande
reformprogram. Ett nytt decentraliserat styr- och
finansieringssystem med kommunerna som huvudmän har
införts. Nya mål- och resultatorienterade läroplaner som ger
förutsättningar för en omfattande professionell frihet har
också införts. När skolan kommunaliserades var avsikten att
decentraliseringen skulle fortsätta ut till varje skolledning och
lärare. Denna fortsatta decentralisering har dessvärre på
många håll inte blivit av. Efter tio år med ett målstyrt system
konstaterar Skolverket att systemet formellt ger goda
förutsättningar för en framgångsrik styrning av skolan. Ändå
fungerar det inte som tänkt. Enligt Skolverket finns det idag
allvarliga brister i kommunernas ansvarstagande. Reformen
som kom till decentraliserade ansvaret för skolan till
kommunerna men resurserna följde inte med.
Det är en dålig lösning att åter öka den statliga styrningen. Centerpartiet
motsätter sig varje tendens till att åter förstatliga och centralisera skolan.
Tvärtom bör den lokala styrningen ökas än mer genom decentralisering till
den enskilda skolan. Skolan ska ges större frihet att uppnå målen, men också
avkrävas större ansvar. Regeringen vill i sitt förslag till skolpolitik gå
omvägen över Skolverket för att ge mer pengar till skolan. Det är en tydlig
misstroendeförklaring mot den kommunalisering av skolan som Göran
Persson själv genomfört. Centralisering har aldrig löst några problem och
kommer inte att göra det denna gång heller!
Vi som politiker måste våga ge större utrymme för den initiativkraft och
skaparförmåga som finns hos lärare, elever och föräldrar. Lita på att kraften
till förändring finns i skolan själv. Aktiva skolledningar som verkligen
förfogar över olika beslut kan också finna många olika lösningar. Det finns i
skolan mängder med skickliga skolledare och lärare som är beredda att ta ett
stort ansvar för att utveckla skolan. Vi vill ge dem det ansvaret. Det politiska
ansvaret för skolan bör vara tydligt så att väljarna också kan utkräva det.
Kommunerna ska inte ägna sig åt detaljstyrning av skolans inre verksamhet.
Kommunen måste fokusera den enskilda skolans möjligheter och
decentralisera fler beslut ut till skolan - ända in i klassrummen till elever
och
lärare. Med en decentraliserad makt måste följa ett ansvar. Idealet är att
kommunen sluter ett avtal med varje skola. Avtalet reglerar då vilka
möjligheter skolan ska ha i form av frihet och pengar.
Genom att kombinera det klara målet att ingen ska lämna grundskolan utan
att vara godkänd med mycket större möjligheter att lokalt bestämma över
resursernas fördelning blir det naturligt att rikta mer resurser till de elever
som allra bäst behöver dem. Om skolan inte riktar mer resurser till elever med
behov av särskilt stöd kommer man heller inte att klara sitt åtagande. Det kan
också innebära omfördelning av resurser mellan olika skolor i kommunen.
Centerpartiet slår vakt om kommunaliseringens fördelar. Däremot måste
staten ställa tydligare krav på kommunerna för att skapa en nationellt
likvärdig skola. I skolan, liksom i annan verksamhet, ska de professionellas
roll respekteras. Samtidigt måste det göras klart att misslyckanden i skolan
inte är acceptabla. Detta förutsätter att ansvaret görs tydligt inom skolan.
Staten bör, liksom i dag, formulera skolans kunskapsmål och granska
kommunernas egna arbete med utvärdering och utveckling. Det finns
anledning att se över statens sanktionsmöjligheter mot kommuner och
eventuellt införa sådana sanktioner mot kommuner som trots upprepad kritik
från Skolverket inte korrigerar brister i den egna verksamheten. Staten måste
se till att de ansvariga - skolhuvudmän och skolledningar - verkligen når
målen. Detta bör ges regeringen till känna.
Skolledare
I ett decentraliserat skolsystem som Centerpartiet vill införa
är skolledarens roll mycket viktig. Skolledningen kommer att
ha det yttersta ansvaret för att alla skolans elever uppnår
kunskapsmålen men med det ökade ansvaret följer också
ökade beslutsbefogenheter. Det är därför viktigt att även
skolledare får möjlighet till kompetens- utveckling.
Skolledaren ska vara den pedagogiska ledaren för skolan och
ska inte belastas med onödigt byråkratiskt arbete.
Skolledaren för skolan har det yttersta ansvaret för att klara målet att alla
elever ska klara kunskapsmålen. Centerpartiet anser att skolledaren bör ges en
starkare roll i skolans utvecklingsarbete. Det är angeläget att skolledaren
själv
får möjlighet att besluta om viktiga stödfunktioner för skolledarrollen, t.ex. i
form av administrativt stöd, så att skolledaren också får tid till att leda
skolans
pedagogiska utveckling. En mer självständig roll för skolledarna bör beslutas
i varje kommun. Skolledningens befogenheter och ansvar måste klargöras
inom ramen för ökad decentralisering från kommunen till skolan och inom
skolan.
Hittills har vi sett rektorer bytas ut för att de inte klarar att hålla
budgeten.
Ännu finns inget exempel på att en rektor som tvingas avgå för att hon/han
inte klarat kunskapsmålen, som egentligen är mycket viktigare. Skolledningen
måste ha ett uttryckligt ansvar för att klara åtagandet att varje elev lyfts
till
godkända kunskaper och betyg. För att klara detta måste de ges redskap och
resurser. En skolledning som trots detta inte klarar av sitt åtagande ska kunna
bytas ut. En skola som inte klarar målen ska kunna läggas ut på entreprenad.
Öka elev- och föräldrainflytandet
I och med 1994 års läroplaner betonas elevinflytandet med
större eftertryck än tidigare. Trots detta anser många lärare
fortfarande att elevernas medverkan i undervisningen inte är
nödvändig för att studieresultaten ska förbättras. Det är
främst när det gäller trivsel- och miljöfrågor som de anser att
elevernas inflytande bör ökas. Många elever känner sig i dag
utlämnade och maktlösa i skolan. I alltför stor utsträckning
anser de att de saknar inflytande över såväl sitt eget lärande
som skolsituationen i stort, enligt Skolverket.
Det krävs en förändrad syn på elever och deras rätt till inflytande och
skyldighet att ta ansvar för läroprocessen. Elevinflytande får inte bara vara
vackra ord som står i läroplanerna, men som sällan efterlevs. Eleverna måste
få en starkare ställning och deras rätt till inflytande och ansvar måste tas på
allvar. Eleverna ska ha ett inflytande i skolan som växer med stigande ålder.
Elevinflytande ska inte bara vara ett projekt som drivs under någon period.
Varje skola har ett uppdrag att se till att alla elever, oavsett kön och social
bakgrund, får ett verkligt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och innehåll i
undervisningen.
Elev- och föräldrainflytande på skolan är ett bra sätt att stärka demokratin,
att ge elever och föräldrar ett demokratiskt fotfäste. Skolan ska inte stå
isolerad från det omgivande samhället. Att knyta fler föräldrar till skolan är
nödvändigt för att skapa en bra skolmiljö och för att öppna skolan mot
yttervärlden. Skolan får en helhetssyn på barnen från dem som känner barnen
bäst. Föräldrarna kan bidra med livskunskap och olika livserfarenheter
utanför skolans värld, nya infallsvinklar och idéer samt kritik, både positiv
och negativ. Om fler föräldrar var engagerade i skolan skulle skolan inta en
helt annan plats i samhällssystemet. För att ge föräldrar rättighet och
ekonomisk möjlighet att delta i barnens vardagsarbete i skolan är det viktigt
att kontaktdagar återinförs. Regeringen har i årets budgetproposition lagt
förslag om just detta, vilket Centerpartiet välkomnar.
Centerpartiet medverkade till den försöksverksamhet med lokala styrelser
med föräldramajoritet som nu genomförs i hela landet. Vi menar att
erfarenheterna nu finns för att gå vidare och införa lokala styrelser vid alla
skolor. Detta bör ges regeringen till känna.
Då styrelserna blir permanenta bör deras befogenheter avgränsas så att
skiljelinjen mellan lärarnas och skolledningarnas pedagogiska ledarskap och
föräldrastyrelsernas uppgifter blir tydlig. Det kan också finnas anledning att
se över styrelsernas sammansättning i syfte att också bjuda in andra än
föräldrar och elever att delta i styrelserna.
Stöd till föräldrautbildning
Det är viktigt att föräldrarna deltar i barnens skolarbete
hemma och i skolan och att de följer upp och stöder barn i
läroprocessen. Skolan måste uppmuntra föräldrarna att ta
detta ansvar. Skolan bör också kunna ge föräldrarna stöd och
råd om barns inlärningsprocess genom exempelvis
temakvällar om läs-, skriv- och matematikinlärning eller
genom att erbjuda stöd för föräldrar som läser läxor med sina
barn. Centerpartiet har i sin budgetmotion 2000/01:Fi210
avsatt resurser för att detta ska möjliggöras. De bör ges
regeringen till känna vad som ovan anförts om att införa stöd
till föräldrautbildning.
Skärp kraven på
uppföljning och
utvärdering
Förändringen av den politiska styrningen och införandet av
en mål- och resultatstyrning ställer krav på den lokala
förmågan att följa, värdera och kontrollera verksamheten.
Utvecklingen har gått långsamt och Skolverket har under de
senaste åren varit kritisk mot kommuner och skolor för
bristande uppföljning och utvärdering av skolans resultat. 8
av 10 kommuner uppfyller inte skollagens krav att varje år
genomföra en skriftlig kvalitetsredovisning som har till syfte
att följa upp och utvärdera uppsatta mål.
Utvärdering och kvalitetsfrågor är mycket viktiga i ett decentraliserat sy-
stem, bl a för att garantera likvärdigheten oavsett var i landet undervisningen
ges. Centerpartiet anser att arbetet med utvärdering och kvalitetsutveckling
görs bäst lokalt. Därför vill vi vidareutveckla kommunernas och skolornas
eget ansvar för att kvaliteten är bra.
Regeringens svar på kraven på mer utvärdering och uppföljning var att
inrätta nationella kvalitetsinspektörer som ska besöka och granska landets
skolor. Centerpartiet avvisar tanken på skolinspektörer. Den innebär dels en
återgång till en statlig detaljreglering av skolans arbete där mer fokus läggs
på
hur skolan arbetar än på vilka resultat den uppnår, dels att utvärderingsarbetet
blir ineffektivt eftersom skolinspektörerna endast klarar av att besöka ett
fåtal
skolor varje år. Beslutet att inrätta skolinspektörstjänsterna var ett steg i
fel
riktning och bör återkallas. Centerpartiet föreslår att ett nationellt
kvalitetsinstitut inrättas. Detta bör ges regeringen till känna.
Som huvudmän för detta skulle t ex kommunerna och lärarnas
organisationer kunna fungera. Institutet bör ha till uppgift att jämföra data
kommun för kommun och skola för skola. Det bör också ha till uppgift att
utveckla och förfina metoder för utvärdering och att stödja kommunerna i
deras eget arbete, bl a genom att erbjuda expertis inom området. I många
kommuner pågår nu ett framgångsrikt kvalitetsarbete. Erfarenheterna från
dessa bör spridas och utnyttjas i större utsträckning. Detta bör vara en uppgift
i ett kvalitetsinstituts arbete med att utveckla metoder för utvärdering.
Skolverkets möjlighet att ålägga kommuner att rätta till brister i skolan eller
utvärderingen bör stärkas. Det ska leda till mycket klara konsekvenser om
skolor inte når upp till uppsatta mål, t ex att skolan ges en ny ledning eller
att
utbildningen läggs ut på entreprenad.
Satsa på lärarkåren - utan
bra lärare stannar skolan
Bristen på lärare
Skolverket presenterade en studie som visar att år 2014 har
drygt 40 % av de behöriga lärarna gått i pension och drygt 20
% av dem som i fjol var 46 år eller äldre har lämnat yrket
före 60 års ålder. Totalt har mer än 54 % lämnat yrket år
2014.
Det saknas i dag ca 21 000 lärare samtidigt som var tredje plats på
Lärarhögskolan står tom. Under läsåret 1999/2000 var det ca 17 % av lärarna
som saknade examen från lärarutbildning. Kommunerna har stor frihet att
inom skollagens ram bestämma vilken kompetens nyanställda lärare ska ha,
vilket kan leda till stora kvalitetsskillnader i undervisningen över landet.
Undersökningar visar att var fjärde lärare anser att han/hon har valt fel
bana. Dessutom förutsäger närmare hälften av de lärarstuderande och lärarna
att läraryrket inte är ett attraktivt framtidsyrke. Bland grundskolans äldre
lärare har tre av fyra den åsikten. Det visar på ett skrämmande sätt att mycket
av varje lärares ursprungliga entusiasm försvunnit och att läraryrket blev
något annat än den stora majoriteten tänkt sig.
Skolan måste bli en attraktiv arbetsplats för att dagens problem ska kunna
lösas. Centerpartiet anser att det är en viktigt uppgift att öka intresset för
läraryrket och lärarutbildningen, inte minst med tanke på den stora brist på
lärare som råder runt om i vårt land.
Centerpartiet anser att personer som har de rätta ämneskunskaperna bör
kunna komplettera med en pedagogisk del för att sedan kunna arbeta som
lärare. Däremot anser vi inte att problemet med lärarbristen löses genom att
snabbutbilda olika yrkesgrupper för att få in fler lärare i våra skolor. Det är
inte en väg att gå om vi vill höja läraryrkets status.
Karriärvägar
Det livslånga lärandet är för många en viktig del av
livskvaliteten. I dag lämnar många duktiga lärare skolan när
de vill utveckla sig själva och göra annat än undervisa. Det
måste finnas fler karriärvägar att gå inom skolan. En lärare
ska inte behöva söka sig bort från skolan bara för att läraren
vill vidareutbilda eller vidareutveckla sig.
Att till exempel möjliggöra lärartjänstgöring på halvtid kombinerat med
forskning på halvtid är ett sätt att ge tillfälle till vidareutveckling. Att
inrätta
lektorat som karriärbefattning är ett annat sätt. Men det måste finnas
ytterligare karriärbefattningar som höjer läraryrkets status och som gör att
man söker sig till läraryrket och sedan utvecklas inom yrket. Satsningen ska
också användas för att möjliggöra för lärare, aktiva i skolan, att ta
tjänstledigt
på hel- eller deltid för att ägna sig åt forskningsarbete.
För att främja vidareutbildning och specialisering i lärarkåren menar
Centerpartiet att specialisttjänster ska inrättas i skolan och att man bör öppna
för lärare med erfarenhet och vidareutbildning. Specialisttjänsterna ska
inrättas för att utveckla det pedagogiska arbetet eller för att ge annan
undervisning. Detta bör ges regeringen till känna.
Fortbildning och kompetensutveckling
Det livslånga lärandet måste naturligtvis även omfatta
lärarna. Lärarna måste, precis som andra arbetsgrupper, få
möjligheter att utveckla sin kompetens. Det har visat sig i en
studie om kompetensutveckling, som Lärarnas Riksförbund
gjort, att färre än var femte lärare har en individuell
kompetensutvecklingsplan och mindre än hälften av lärarna
får avtalsenlig kompetensutveckling. Detta trots att avtal
2000 stipulerar att lärarna i genomsnitt ska få 104 timmar
kompetensutveckling under ett läsår. Fyra av tio anser att
tiden de får för kompetensutveckling är otillräcklig och
knappt hälften av lärarna ger underbetyg åt kvaliteten i den
kompetensutveckling man fått.
Kompetensutveckling av lärarna är på många sätt avgörande för vår skola,
inte minst med tanke på alla förändringar som ständigt sker i skolan. Om
lärarna ska få en rimlig chans att genomföra förändringar och vidareutveckla
sig själva för att ge eleverna bästa möjliga undervisning, måste det finnas
chans till kompetensutveckling. Detta bör ges regeringen till känna.
I dag är det kommunerna, enligt skollagen, som ansvarar för fortbildning
av sin personal. Hur stora resurser som avsätts för lärares
kompetensutveckling blir en fråga om politiska prioriteringar, den
kommunala ekonomin, resursfördelningen till skolan samt kollektiva och
individuella kompetensutvecklingsbehov.
Centerpartiet har avsatt extra resurser utöver regeringens budgetförslag till
en extra satsning på skolutveckling. Satsningen omfattar bl.a.:
- kompetensutveckling av skolledare och kommunpolitiker för att stärka
kunskapen om målstyrning och kvalitetssäkring,
- stöd för forskning kring läs- och skrivsvårigheter, även så att lärare kan
ta tjänstledigt på hel- eller deltid för att forska,
- program för läs- och skrivutveckling samt räkning,
- resurser för att stärka didaktisk forskning.
Den högre utbildningen ska vila på en vetenskaplig eller
konstnärlig grund. Det är därför av stor vikt att lärarna också
har anknytning till forskningsvärlden. Alla lärare i den högre
utbildningen bör själva ha en forskarutbildning som bas för
sin undervisning.
Centerpartiet har uppmärksammat behovet av kompetenta högskolelärare
de senaste åren och pekat på behovet av en samlad strategi för att få fler
lärare. Vi efterlyser alltjämt ett strategiförslag kring hur rekryteringen av
högskolelärare kan ökas. Regeringen bör återkomma med ett strategiförslag
kring detta. Vi återkommer till detta i vår motion om högre utbildning.
Lärarutbildningen
Förskollärare
Centerpartiets uppfattning är att kvalitet i förskolearbetet är
ett resultat av en pedagogisk kompetent och
kvalitetsmedveten personal. Självfallet spelar alla
personalkategorier en viktig uppgift i förskolan och det ska
finnas ett flertal olika personalgrupper representerade i
verksamheten och i arbetslaget. Vi anser att förskolan, om
man menar allvar med att förtydliga det pedagogiska arbetet,
också måste ha pedagogisk personal. Det bör därför finnas
krav på att det i förskoleverksamheten finns förskollärare,
något som också bör återspeglas i läroplanen, med särskilda
riktlinjer för förskollärare. Detta bör ges regeringen till
känna.
Det är mycket viktigt att personalen på förskolan får utbildning i hur man
upptäcker barn med dyslexi och dyskalkyli och olika metoder för att
minimera framtida läs- och skrivsvårigheter för varje individ.
Förskollärare måste få möjlighet att vidareutbilda sig till speciallärare.
Lärare i grundskolan får ofta möjligheten att vidareutbilda sig på
arbetsgivarnas bekostnad. Däremot brukar inte förskollärare erbjudas den
möjligheten.
Förnyad lärarutbildning
Riksdagen förväntas anta regeringens proposition En förnyad
lärarutbildning (prop. 1999/2000:135). Förslaget betonar
vikten av en utbildningsvetenskaplig grund, större
verklighetsförankring och fördjupade ämneskunskaper.
Centerpartiet stödjer detta förslag eftersom en ökad kunskap
om pedagogik, didaktik och metodik hos lärarkåren ökar
möjligheter att möta elevernas krav.
Läs- och skrivutveckling
Läs- och skrivutveckling i skolan ska inte avgränsas endast
till ämnet svenska. I all verksamhet ingår språkliga delar och
eleverna förväntas kunna använda språket i all verksamhet
när de lämnat skolan.
Givetvis måste inte alla lärare ha detaljerade kunskaper om läs- och
skrivutveckling, men alla bör ha åtminstone sådana kunskaper att de kan följa
elevernas utveckling och observera om något är fel. Alla lärare bör också ges
möjlighet att ta del av sådan fortbildning. Detta bör ges regeringen till känna.
Stöd till skolor med annan inriktning (ex.
Waldorf)
Centerpartiet välkomnar att en mångfald av pedagogiker
används inom skolan. För att dessa pedagogiska skolor ska
ges goda möjligheter att verka och utvecklas måste
kvalificerade lärarutbildningar för dessa pedagogiker ges
tillräckliga resurser. Detta bör ges regeringen till känna.
Mångfalden inom lärarkåren
Bristen på lärare med utländsk bakgrund
Behovet av fler lärare med invandrarbakgrund är stort. I dag
finns det få personer med utländsk bakgrund som arbetar som
lärare i skolan. Ändå finns det personer som skulle spela en
betydelsefull roll i skolan genom sin dubbla kulturella
kompetens. Som exempel kan nämnas att det i dag ges
undervisning i modersmål på minst 72 språk i skolan.
Bristen på manliga lärare
Eleverna i skolan och förskolan behöver både manliga och
kvinnliga förebilder. Både i förskolans och skolans läroplaner
har skolan till uppgift att främja jämställdhet mellan kvinnor
och män. I dag kan vi konstatera att en allt större andel av de
tjänstgörande lärarna i grundskolan är kvinnor. I grundskolan
är 73 % kvinnor (1997). I gymnasieskolan är det 48 % av de
tjänstgörande som är kvinnor.
Om man ska öka andelen manliga lärare i skolan och då speciellt i
grundskolan, är det en rad åtgärder som behöver göras. Som vi tidigare
påpekat handlar det om att höja statusen på läraryrket och att höja lönen, men
det handlar också om att påverka attityder. De män som väljer att utbilda sig
till förskollärare eller lärare för yngre barn bryter konventioner och gängse
könsrollsmönster. Det krävs att de är starka personer eftersom de blir en
minoritet i sin arbetsgrupp. På senare år har dessutom debatten om sexuellt
utnyttjande av barn säkert bidragit till att män inte sökt sig till dessa yrken.
Lärarnas arbetssituation
En skolmiljö som ger lust till undervisning
Skoltrötthet är en naturlig reaktion på en dålig arbetsmiljö.
Varken elever eller lärare ska behöva acceptera slitna lokaler
eller tråkiga miljöer. En av de viktigaste förutsättningarna för
välbefinnande är att kunna påverka sin tillvaro. Genom att ge
skolorna mer resurser och mer makt över sin situation kan
lärare och elever förbättra sin miljö för att skapa lust till
lärande.
Läraren som kurator
En stor del av lärarnas undervisningstid går i dag åt till att
hantera svåra sociala situationer i och utanför klassrummet.
Läraryrket handlar inte bara om arbetet som pedagog, utan
också om att hantera olika sociala relationer, att "ta hand om"
elever som inte mår bra av en eller annan orsak, samt
konflikthantering.
Det kan inte bara vara lärarnas ansvar att lösa alla problem i skolan.
Samhället måste också ta sitt ansvar och ställa upp. Det är viktigt att det
finns
fler vuxna på skolorna, t.ex. kuratorer och skolpsykologer, dels för att de har
en specialkunskap att hjälpa elever dels så att inte hela ansvaret behöver
ligga på lärarna.
Möjligheter att påverka arbetet
När skolan kommunaliserades 1989 innebar det en
decentralisering, men en decentralisering som inte nådde
ända fram. Centerpartiet anser att det är viktigt att
decentralisera alltfler beslut ut till skolan ända in i
klassrummen till elever och lärare.
En ny skollag måste förtydliga ett större ansvar för den enskilde läraren.
Att öka inflytandet för lärarna där lärarna får bestämma över hur resurserna
fördelas och hur arbetstiden utnyttjas kan vara ett sätt att göra läraryrket mer
attraktivt. Om vi ska uppvärdera läraryrket måste det också synas i
lönekuvertet. Det bör finnas möjligheter för lärare att genom utbildning och
praktik få diplomering för specialisttjänster i olika ämnen. Genom den
utveckling som sker mot lärarlag underlättas också en ökad specialisering hos
de enskilda lärarna.
Den tydligare ansvarsfördelningen i skolan som Centerpartiet föreslår
innebär att lärarna får ett större ansvar och ett större inflytande över hur
målen uppnås. Det bör klart uttryckas att beslut som omfattar lärarnas
professionella roll, som den egna undervisningen och fortbildningen, ska
fattas av läraren, lärarlaget och skolledaren. Lärare ska också ha möjlighet att
påverka skolans utveckling i stort.
Åtgärder för ordning och reda i skolan
Läraryrket har förändrats de senaste åren mot mer av
mentorskap och mindre läroverkstradition. Det förändrar inte
det faktum att det finns behov av arbetsro och ordning och
reda i ett klassrum för att ge eleverna en så god miljö som
möjligt för deras studier. Läraren måste ha auktoriteten och
befogenheterna för att kunna skapa en bra arbetsmiljö. Det
får inte vara så att hela klassen drabbas av en eller några få
stökiga elever och därmed hindras i sitt skolarbete.
Möjligheten att skärpa lärarnas möjligheter att använda lättare typer av
åtgärder för ordning och reda i skolan bör därför övervägas. Det viktigaste
instrumentet ska vara samtal med föräldrar och elever, men det bör
kompletteras med ytterligare möjligheter. Samtal med föräldrar kan följas av
samtal med studierektor och rektor, formell kommunikation med föräldrarna,
enskild undervisning, kortare avstängning, omplacering och ytterst
avstängning, som bör beslutas av skolnämnden.
Kuratorer, skolsköterskor och
psykologer
Det är viktigt att det finns kuratorer, skolsköterskor och
skolpsykologer i skolan, dels för att de har en specialkunskap
att hjälpa elever, dels så att hela ansvaret inte behöver läggas
på lärarna. Under den ekonomiska krisen har det varit en
tendens i kommunerna att skära ned på kuratorer,
skolsköterskor etc. När nu mer pengar tillförs skolan är det
viktigt att dessa personalgrupper inte glöms bort utan att man
även prioriterar barns behov av hjälp för fysiska och psykiska
sjukdomar.
Friskolor
Att det finns möjlighet att välja skola och att det finns en
mångfald av alternativ är viktigt för alla barn. De fristående
skolorna är en del av en stark rörelse i samhället där
människor visar att de vill ta ett större ansvar, ha större
möjligheter till egna initiativ och vara mycket mer delaktiga i
samhället. För flera hotade landsbygdsskolor har detta varit
ett lyft då personal, föräldrar etc. själva tar över driften när
kommunen vill lägga ned skolan.
Funktionshindrade i skolan
Utgångspunkten för en politik för funktionshindrade barn och
ungdomar bör vara deras egna upplevelser av situationen.
Integration i den kommunala skolan måste vara frivillig.
Barnen ska ha en rättighet och inte en skyldighet att gå
integrerat. Segregation kan vara något positivt - när den är
självvald.
Specialskolorna
Centerpartiet anser att det är angeläget att kommunerna har
ansvaret för skolan och att alla elever får samma mål att
sträva efter. Samtidigt måste utgångspunkten vara elevernas
välbefinnande, deras möjlighet att ha normala sociala
kontakter samt möjligheter att få rätt stöd utifrån sina egna
förutsättningar. Respekten för olikheter innebär att vi bör
respektera det faktum att några elevers skolgång bäst skulle
tillgodoses inom ramen för specialskolorna. Likvärdighet
innebär inte detsamma som likformighet. Olika barn har olika
behov och samhällets stöd och insatser måste utgå från detta
faktum.
Centerpartiet har svårt att förstå varför regeringen avvecklade
specialskoleverksamheten. Utgår man från regeringens argumentering i den
proposition som man tidigare lagt fram Elever med funktionshinder - ansvar
för utbildning och stöd framstår det som tydligt att två principer tillåts väga
tyngre för regeringen än barnens och föräldrarnas bästa.
- Den ena är att barnen - med eller mot sin vilja - skall integreras i den
vanliga skolan. Går alla andra barn integrerat så skall också barn med
multifunktionshinder också göra det.
- Den andra principen är skolans kommunalisering - går de flesta andra
barn i kommunala skolor, skall också dessa barn göra det.
När nu regeringen gett kommunerna ansvaret att utforma
utbildning till dessa elever är det av stor vikt att kommunerna
får resurser för att klara utbildning av dessa elever.
Den kommunala kompetensen
När nu de statliga specialskolorna läggs ned kommer landets
kommuner behöva gå samman och bygga upp nya liknande
verksamheter för ett mindre antal barn med mycket speciella
behov. De mindre kommunerna kommer då att få problem att
klara av att möta barnens behov. En lärare kanske möter en
elev med sådana behov som det är frågan om en enda gång
under hela hennes eller hans lärarbana. Centerpartiet var
därför emot att lägga ner specialskolorna.
Kommunerna kommer att få stora problem med att bära kostnadsansvaret
för barn med multifunktionshinder, vars behov kan kosta miljontals kronor.
Risken är att barnen blir betraktade som problem, i tider av redan hårt
ansträngda kommunala skolbudgetar. Det är därför viktigt att kommunernas
ökade ansvar för barn med multifunktionshinder även tilldelas statliga
resurser.
Erfarenheterna av kommunernas behandling av barn med funktionshinder
är knappast odelat goda. Enligt Handikappombudsmannen (HO) bryter många
kommuner mot lagen och undanhåller människor med funktionshinder
rättigheter, såsom särskilt boende eller personliga assistenter. Antalet fall
ökar
från en redan hög nivå. Kommunerna informerar heller inte handikappade om
deras rättigheter som de borde, enligt HO.
Skapa ett nytt riksgymnasium
I dag saknar blinda och synskadade barn med
multifunktionshinder tillräckligt bra möjligheter att studera
vidare efter grundskolan. Resultatet blir att mycket få av
ungdomarna går vidare, vilket är fel. De har rätt att kunna gå
vidare i sin utbildning och utvecklas i sin egen takt, oavsett
ålder. Centerpartiet anser att möjligheterna bör utredas för att
införa ett nytt riksgymnasium för blinda och synskadade barn
med multifunktionshinder. Detta bör ges regeringen till
känna.
Barns rätt till personlig assistans
Centerpartiet har under föregående riksmöten medverkat till
att stödet ej har urholkats och att personkretsen som ska vara
berättigad till assistans inte snävats in. Socialutskottet slog
våren 1996 fast att assistansersättningen även kan utgå, då
den funktionshindrade vistas i barnomsorg, skola eller annan
daglig verksamhet när det föreligger särskilda skäl för detta.
Det har återigen framkommit att riksdagens intentioner inte
tillämpas i verksamheten. Det föreligger en skillnad mellan
riksdagens beslut och myndigheternas föreskrifter.
Centerpartiet anser med bakgrund av detta att riksdagen bör
skärpa lagen ytterligare. Riksdagen bör därför hos regeringen
begära förslag om ändring i lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade så att barns rätt till personlig
assistans i daglig verksamhet garanteras. Detta bör ges
regeringen till känna.
Särskolan
I särskolan går i första hand barn med utvecklingsstörningar.
Under hela 1990-talet har antalet elever i särskolan blivit fler
och fler - under de senaste åtta åren har antalet elever ökat
med 52 %. Ökningen är störst inom grundsärskolan.
Skolverket anmärker i sin rapport Jämförelsetal för
huvudmän på att variationerna över landet är stora. Olika
praxis och synsätt tycks råda i kommunerna om vilka barn
som hör hemma i särskolan. Ett par studier pekar på att
föräldrar ofta ställs inför att antingen välja grundskola med
bristande resurser för särskilt stöd eller särskolan. Så får det
inte vara. Det måste vara barnets egen förmåga att
tillgodogöra sig undervisningen som ligger bakom beslutet att
ta emot barnet i särskolan.
Det har förekommit att barn som t.ex. blivit feldiagnostiserade hänvisats
till särskola och därför gått miste om grundläggande högskolebehörighet, som
de skulle kunna uppnå med adekvat stöd i den vanliga skolan. Elever som gått
i särskolan bör få möjlighet att läsa på högskole- eller
universtitetsutbildningar om de har förutsättningar och en önskan att
tillgodogöra sig en högre utbildning. Detta bör ges regeringen till känna.
Vidare är det viktigt att ge stöd så tidigt att så många barn som möjligt får
möjlighet att ta del av den ordinarie skolans undervisning. Det är möjligt att
undvika en del av det som kan komma att bli problem i framtiden genom tidig
diagnostisering i samverkan mellan skola och landsting. Detta skulle kunna
ske t.ex. i samband med fyraårskontrollen, där personal tränad för att
upptäcka sådana problem bör kunna medverka. Som ett exempel på detta kan
nämnas logopeder. Det bör ges regeringen till känna vad som ovan anförts om
tidig diagnostisering.