Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en förändring av CSN:s praxis för de grunder på vilka
inackorderingstillägg beviljas.
Motivering
Ett stående argument mot etableringen av friskolor har varit
rädslan för att dessa skolor skall leda till en ökad ekonomisk
segregering. Detta med hänvisning till gamla tiders
privatskolor som i brist på annan finansiering var tvungna att
ta ut höga elevavgifter. Dessa avgifter exkluderade av
naturliga skäl stora delar av det potentiella elevunderlaget till
de då aktuella skolorna.
För att göra valet att gå på friskola möjligt för alla infördes skolpengen i
början på 1990-talet. Denna frihetsreform har i många fall också i praktiken
visat sig vara ett utmärkt sätt att ge alla barn, oavsett social bakgrund, en
reell
valfrihet på detta område. Mot denna bakgrund är det därför bekymmersamt
att CSN i sin tillståndsgivning vad gäller inackorderingstillägg kraftigt
begränsar möjligheten för barn med arbetar- och medelklassbakgrund att fullt
ut tillgodogöra sig friheten att t ex välja att gå på en fristående
gymnasieskola.
Flera av de fristående gymnasieskolorna får ett förhållandevis stort antal
ansökningar från intresserade ungdomar från andra orter i Sverige än den
egna kommunen. Problemet är att CSN inte beviljar inackorderingstillägg till
utifrån kommande elever. CSN:s policy gör det mycket svårt för dessa
ungdomar att förverkliga sin dröm om att få gå på ett fristående gymnasium.
Att CSN:s praxis leder till en situation där bara de välbärgade har en reell
valfrihet kan väl knappast accepteras av en socialdemokratisk regering.