Motion till riksdagen
2000/01:Ub230
av Andersson, Yvonne (kd)

Utvecklingsstördas rättighet till vuxenutbildning


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utvecklingsstördas rätt till särvux.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de som avslutar sina studier på särvux skall få slutbetyg.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de utvecklingsstörda skall få undervisning i idrott och hälsa
på den utbildning som motsvarar gymnasiesärskolan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att elever i särvux skall få utbildning i naturkunskap.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att estetiska ämnen skall finnas i särvux på grundsärskolenivå.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att hemspråk skall finnas i särvux på grundsärskolenivå.
Inledning
Ett genomgripande reformarbete har genomförts inom
vuxenutbildningen de senaste fyra åren. Genom
Kunskapslyftet har hundratusentals vuxna fått möjlighet till
utbildning på grundskolenivå och gymnasial nivå. En
investering som ökar människors deltagande i samhällsliv
och yrkesliv. I den satsningen har vuxenutbildning för
utvecklingsstörda, särvux, totalt försummats vilket är helt
oacceptabelt.
Utvecklingsstörda är
missgynnade
Enligt Socialstyrelsens statistik finns det 20 912
utvecklingsstörda i åldern 23-64 år. Enligt Skolverkets
statistik deltog 3 888 genomsnittselever i Särvuxkurser år
1997. Det är därmed en mycket liten andel av dem som får
möjlighet till förkovran och utveckling av de förmågor som
finns. Enligt skollagen (1985:1100 12 kap. § 3) ska
kommunerna erbjuda särvux. Enligt 5 § ska kommunerna
också informera om möjligheterna till särvux samt verka för
att vuxna utvecklingsstörda deltar i sådan utbildning. Det
fungerar dock inte särskilt bra, kommunerna sköter inte sin
uppgift i detta avseende.
De vuxna utvecklingsstörda är utsatta, speciellt när föräldrarna blir gamla
och inte orkar engagera sig. Kommunerna i landet är relativt bra på att
tillgodose omsorgen för de utvecklingsstörda; bostäder, assistenter och andra
stödåtgärder finns. När det gäller utbildning, att höja den utvecklingsstördas
kompetens är det däremot svagt. Den utvecklingsstörda lär senare men måste
avbryta sin skolgång vid 21 års ålder, därefter finns ingen rättighet för den
vuxne till skolgång. Detta ska jämföras med den enorma satsning som har
gjorts genom Kunskapslyftet med uppsökande verksamhet och individuella
studieplaner för att öka delaktigheten i samhället.
Det är Skolverket som fördelar pengar till Kunskapslyftet, de menar dock
att dessa inte får användas för utvecklingsstördas utbildning. Däremot så
påtalar Kunskapslyftskommittén i sitt slutbetänkande (SOU 200:28) att de
med utvecklingsstörning har samma lagliga rättighet som andra.
Skillnader mellan särvux
och övrig vuxenutbildning
Särvux ska anordna utbildning för vuxna utvecklingsstörda.
Den ska med utgångspunkt i elevernas tidigare utbildning och
erfarenhet fördjupa och utveckla elevernas kunskaper för
deltagande i samhällsliv och yrkesliv. Utgångspunkten är att
varje människa kan utvecklas  utifrån de förutsättningar var
och en har om tillräckligt stöd ges. Syftet med särvux skiljer
sig inte från syftet för vuxenutbildning i stort men
tillgängligheten till utbildningen och utbildningens innehåll
skiljer sig i flera viktiga avseenden.
De utvecklingsstörda har
ingen rättighet till
vuxenutbildning
För alla vuxna är det en lagstadgad rättighet att gå
grundläggande vuxenutbildning. Kommunerna har skyldighet
att aktivt verka för att nå dem som har rätt till grundläggande
vuxenutbildning och för att motivera dem att delta. Den
rättigheten gäller inte för särvux. Många vet överhuvudtaget
inte om att utbildningsmöjligheter finns och kommuner har
ofta kö till de få platser som erbjuds. Eftersom
utvecklingsstörda lär i långsammare takt uppehålls de få
platserna ofta av samma personer varför tillgängligheten
försvåras.
De studerande som avslutar studier på
särvux får inget slutbetyg
Utbildning är en utveckling av kunskaper och alla kan
utvecklas i någon grad. Slutbetyget är en återkoppling på den
ansträngning som gjorts för att lära och är inte mindre viktigt
för en utvecklingsstörd än någon annan. Hittills har jag inte
kännedom om någon annan utbildning på motsvarande nivå
där slutbetyg inte ges.
Utvecklingsstörda får inte
undervisning i idrott och hälsa
På den utbildning som motsvarar gymnasiesärskolan ges
undervisning i alla ämnen som får finnas på ett nationellt
program med undantag av idrott och hälsa. Så sent som i
vårens arbete fördes idrott och hälsa in i läroplanen för
kommunal vuxenutbildning. Särvux omfattades dock inte av
förändringen.
I särvux ges inte utbildning i
naturkunskap
Naturen är den enklaste av miljöer för en utvecklingsstörd.
Estetiska ämnen finns inte i särvux på
grundsärskolenivå
Musik, bild och liknande ämnen innehåller möjligheter för
just dessa människor att utvecklas och ger verktyg att delta i
olika samhällsmiljöer.
Hemspråk finns inte i särvux på
grundsärskolenivå
Att utvecklingsstörda förhindras kunskaper i  sitt hemspråk
kan inte försvaras.
Aktuella exempel
Ulf bor i Linköping, en stad som finns med bland de 24 större
städerna i landet (SCB, 1997). Ulf är 36 år och kan enbart
tala några enstaka ord, hans dagliga sysselsättning under 15
år har huvudsakligen varit att sortera skruvar. Hans föräldrar
Carl 79 år  och Gustava 74 år  sökte svenska på särvux för
Ulf. De hoppades att han skulle lära sig tala i meningar. Han
fick beskedet att man dragit in en halv tjänst så han fick inte
plats. Hade Ulf, vilket han önskade, fått svenskundervisning
hade han kunnat delta i socialt liv på ett helt annat sätt. Efter
21 års ålder har Ulf inte fått någon utbildning. I Linköping
finns 39 platser på Särvux för uppskattningsvis 500 vuxna
som skulle behöva stöd.
Mats går sitt sista år på särskolan. Han har helt nyligen lärt sig läsa. För att
kunskaper ska bestå behöver Mats kontinuerlig träning. Nu är hans föräldrar
oroliga för en framtid för Mats där han inte kan delta i det sociala livet som
idag. De befarar att han kommer glömma bort det han nu kan om inte något
utbildningsstöd ges.
Ulf och Mats är exempel på all de tusentals utvecklingsstörda i vårt land
som skulle kunna utvecklas ytterligare och leva ett kvalitativt bättre liv om de
fick anpassat stöd. Det stödet ska självklart lagstadgas som för alla andra.
En vuxenutbildningsreform som omfattar också de utvecklingsstörda får
budgetkonsekvenser för landet.
Inte heller i årets budget finns en rad om utökning av antalet platser till
särvux. Det vore rimligt att kunskapslyftsprojektet också omfattade de som
gått särskola och är i behov av särvux. Särvux borde ingå i den
utbildningssatsning som budgeteras inom ramen för kunskapslyftsprojektet.

Stockholm den 22 september 2000
Yvonne Andersson (kd)