med anledning av prop. 2000/01:63 Kvalificerad yrkesutbildning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om benämningen yrkeshögskola.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om grundläggande högskolebehörighet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjligheter till validering av kunskap.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tid för lärande i arbete.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en decentraliserad myndighetsstruktur.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om yrkescertifikat i stället för examen.
Inledning
I det moderna samhället är kunskap av stor vikt för alla
människor. Att lära har blivit en nödvändighet för alla inte
bara för barn och ungdomar. Kunskap består av två olika
typer av kunnande, det teoretiska och det praktiska. I Sverige
har vi under lång tid lyft fram den teoretiska på bekostnad av
den praktiska. Det svenska utbildningssystemet är idag i
mångt och mycket skapat av och för teoretiker, de teoretiska
kunskaperna dominerar och värderas generellt högre än
praktiska kunskaper. Utbildningssystemet bygger dessutom
på principen att alla ska lära sig samma saker med samma
metoder och på samma tid. Vi kristdemokrater menar att det
är ett av de grundläggande felen i den svenska skolan. Det
finns inte utrymme och tid för lärarna att se varje elev som en
unik individ med unika egenskaper som bör förvaltas på bästa
sätt. I en skola som på detta sätt präglas av en strävan efter
enhetlighet och där de praktiska kunskaperna trängs ut av de
teoretiska är det en stor grupp av elever som inte kommer till
sin rätt. Vi har därför länge strävat efter en skola som ser till
varje individs förutsättningar och behov och där de praktiska
kunskaperna, handens kunskap, uppvärderas. Redan i
grundskolan måste de praktiska kunskaperna ges en mer
framträdande plats. I gymnasieskolan bör detta sedan
fullföljas med rena lärlingsutbildningar för den elev som har
begåvning och fallenhet för mer praktiska ämnen. Idag måste
alla gymnasieprogram ge en generell högskolebehörighet och
alltså ha en stark teoretisk prägel, detta anser vi vara fel.
Alternativ måste finnas för den som inte har ambitionen att
studera vidare vid den traditionella högskolan. Alla vill inte
bli akademiker.
Som ett komplement till den traditionella högskolan har vi
kristdemokrater länge arbetat för utvecklandet av en yrkeshögskola.
Yrkeshögskolan skulle tillgodose den efterfrågan som finns inom många
branscher efter utbildad personal till mer kvalificerade yrken som inte hör
hemma inom den akademiska högskolans ram. Yrkeshögskolan skulle bli en
helt ny eftergymnasial utbildningsform och ge den mer praktiskt lagde
studenten ett fullvärdigt alternativ till den akademiska högskolan.
År 1996 startades en försöksverksamhet med eftergymnasial utbildning i
samarbete med arbetslivet, så kallad kvalificerad yrkesutbildning (KY). KY
har stora likheter med det kristdemokratiska förslaget om en yrkeshögskola. I
den liggande propositionen föreslår regeringen att denna försöksverksamhet
nu ska permanentas och att kvalificerad yrkesutbildning ska bli en ny
fristående utbildningsform i det svenska utbildningssystemet. Vi
kristdemokrater välkomnar denna satsning på praktisk kunskap från
regeringens sida. Regeringen tycks äntligen ha insett vikten av och värdet i
det praktiska kunnandet. Idag råder på grund av regeringens tidigare ensidiga
satsning på teoretiska utbildningar brist på yrkesutbildad arbetskraft inom
flera yrken.
Försöksverksamheten med KY har i stort varit en framgång men det har
funnits vissa brister, vilket påpekats för regeringen. I den nu liggande
propositionen är det dock uppenbart att regeringen inte tagit den kritiken på
allvar utan undviker att ge förslag till lösningar på problemen.
Kvalificerad yrkesutbildning
kontra yrkeshögskola
En av de första uppgifterna för en ny utbildningsform blir att
finna sin identitet. Utbildningen måste befästas i människors
medvetande och den måste hitta sin unika position i
förhållande till andra utbildningar. När vi arbetat med ett
förslag för uppbyggnaden av en eftergymnasial
yrkesutbildning har vi valt att kalla denna utbildningsform för
yrkeshögskola. Genom att använda ordet högskola vill vi visa
på den jämställdhet som ska råda mellan den nya
utbildningsformen och den akademiska högskolan. De är
båda eftergymnasiala utbildningar vars främsta syfte är att ge
kunskaper och kompetens som studenterna för med sig ut i
arbetslivet. Genom att använda namnet högskola minimeras
risken för att KY betraktas som en mellanstegsutbildning
mellan gymnasium och högskola. Prefixet yrkes- används för
att markera den tydliga kopplingen till arbetsmarknaden som
är utbildningens kännetecken.
Ytterligare ett argument som talar för användningen av begreppet
yrkeshögskola är att liknande utbildningsformer som finns i andra länder, till
exempel Tyskland och Finland, har den beteckningen. Flertalet av
regeringens remissinstanser förordade också benämningen yrkeshögskola.
Regeringen har ändå valt att stå fast vid begreppet kvalificerad
yrkesutbildning, vilket vi beklagar. Vi kommer därför fortsättningsvis i denna
motion att omnämna utbildningsformen som yrkeshögskola.
Behörighet
Som en följd av regeringens tidigare ensidiga satsning på
teoretiska kunskaper är det många elever som idag lämnar
gymnasieskolan utan fullständiga betyg och utan
högskolebehörighet. Det har nu blivit en förhållandevis stor
grupp som framför sig ser år av kompletteringar på komvux
för att ha någon möjlighet att gå vidare i sin utbildning.
Sannolikt är att många av dessa redan från början hade valt
en mer praktiskt inriktad utbildning om den möjligheten
funnits. Vi skulle vilja se yrkeshögskolan som en möjlighet
för dessa elever att genom en utbildning där teori och praktik
förenas gå vidare och hitta ett passande yrke. Yrkeshögskolan
skulle kunna bygga på studentens faktiska kunskaper och inte
på en generell behörighetsgräns. Genom till exempel
gesällprov och andra tester skulle studenternas kvalifikationer
kunna avgöras. Genomfördes även lärlingsutbildningar redan
i gymnasiet skulle de kunna vara en lämplig väg in i
yrkeshögskolan för studenter som strävar efter ett mer
kvalificerat praktiskt yrke.
Regeringens förslag om en kvalificerad yrkesutbildning öppnar inte den
vägen för dessa studenter. I propositionen föreslås nämligen att samma regler
för grundläggande behörighet som gäller för högskolan ska gälla för
yrkeshögskolan. Ungdomar som inte har klarat sig igenom ett teoretiskt
inriktat gymnasieprogram är alltså inte välkomna till yrkeshögkolan även om
de vore lämpliga för utbildningen. Vi kan av den anledningen inte acceptera
att grundläggande högskolebehörighet ska gälla generellt även för
yrkeshögskolan.
Ytterligare ett faktum som talar emot centralt ställda behörighetskrav för
yrkeshögskolan är att denna utbildningsform består av en mängd olika typer
av utbildningar inom olika branscher och yrken. Att från centralt håll sätta
behörighetskrav är därför en orimlighet. Det måste vara upp till den enskilde
utbildningsanordnaren att tillsammans med branschorganisationerna sätta upp
vilka behörighetskrav som ska gälla för respektive utbildning beroende på den
specifika utbildningens behov. Det finns en viss ambivalens kring detta i
regeringens proposition. Regeringen säger visserligen att grundläggande
behörighet för högskolan ska gälla även yrkeshögskolan men samtidigt
påpekas vid ett flertal tillfällen vikten av att kunna göra undantag från denna
generella behörighet beroende av utbildningens behov.
Vi anser att det enda rimliga vore att ta bort det generella
behörighetskravet och låta den enskilde utbildningsanordnaren i samarbete
med tillsynsmyndigheten och branschorganisationen sätta behörighetskrav. På
det sättet skulle utbildningsmöjligheten öppnas även för dem som lämnat
gymnasieskolan med ofullständiga betyg men som har kvalifikationerna för
att gå en praktiskt inriktad högre utbildning.
Kunskapsvalidering
Det samhälle vi lever i genomgår ständigt förändringar. Det
har inneburit att det livslånga lärandet har blivit en
nödvändighet inom de flesta yrken och för de flesta
människor. Det räcker inte att gå i skola en gång i ungdomen
utan kunskaper är idag en färskvara som måste förnyas. En av
de viktigaste uppgifterna för en yrkeshögskola blir att utgöra
en länk i detta livslånga lärande. Utbildningen måste därför
stå öppen för en mycket stor grupp människor i olika åldrar,
med olika kunskaper och bakgrund. En avgörande fråga blir i
detta läge validering av studenternas kunskaper. Kunskaper
som införskaffats via en mängd olika vägar från utbildning
och arbetsliv till eget lärande måste värderas och förankras.
Ett väl fungerande valideringssystem är av stor betydelse i ett
system av livslångt lärande och skulle få stor betydelse för
såväl invandrare som svenskar med en låg formell utbildning
men med hög grad erfarenhetsbaserad kunskap.
Propositionen ger inte någon lösning på detta viktiga
problem. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med
förslag om hur valideringen ska genomföras.
Vid införandet av en yrkeshögskola är det viktigt att denna
utbildningsform får en tydlig identitet och en självklar plats i människors
medvetande. Yrkeshögskolan ska som sagt vara en utbildningsform vid sidan
om högskolan som leder studenterna ut till kvalificerade arbeten på
arbetsmarknaden. Den får inte betraktas som en andra klassens högskola. Det
kommer dock att finnas studenter vid yrkeshögskolan som efter slutförd
yrkesutbildning vill söka sig vidare till teoretiska studier vid de akademiska
högskolorna. Även här blir frågan om validering av stor betydelse. Ett
problem som funnits för de studenter som deltagit i KY under
försöksperioden har varit just valideringen av deras kunskaper. Det har inte
funnits något tydligt system för hur deras kunskaper ska tillgodoräknas. Det
är viktigt för den elev som har för avsikt att påbörja utbildningen att denna
vet
vilka förutsättningar som finns för eventuellt fortsatta studier. Det är även av
stor vikt när det gäller yrkeshögskolans förhållande till andra
utbildningsformer att kunskapsvärdet i förhållande till andra utbildningar är
tydlig. Detta gäller även i ett internationellt perspektiv där det är viktigt
att
kunna jämföra yrkeshögskolans utbildningar med liknande utbildningar
utomlands. Flera av regeringens remissinstanser har också efterlyst ett
utarbetat system för validering av kunskaper vid övergångar till och från
andra utbildningar. Detta är även av betydelse för studenter som vill gå över
från den akademiska högskolan till en yrkeshögskoleutbildning. Regeringen
ger dock inget förslag till lösning i propositionen utan noterar enbart
problemet. Regeringen vill att studentens kunskap ska mätas i KY-poäng,
men vad står egentligen en KY-poäng för? Utan ett effektivt valideringssy-
stem säger inte ett visst antal KY-poäng någonting om studentens faktiska
kunskaper eftersom det inte kan ställas i relation till någonting.
För att åtminstone delvis lösa detta problem samt för att tillgodose en hög
kvalitet på den teoretiska delen av utbildningen anser vi att ett samarbete med
den akademiska högskolan i många fall vore den bästa lösningen. Att den
teoretiska delen av utbildningen knyts mer eller mindre till befintliga
högskolor har efterfrågats av flera branschorganisationer och det skulle
dessutom bidra till att höja utbildningens status.
Lärande i arbete
Yrkeshögskolan är en utbildningsform som bygger på ett
mycket nära samarbete med näringslivet. Det är näringslivets
och samhällets behov som ska styra utbudet av utbildningar.
Utbildningen ska syfta till att ge studenten både teoretiskt och
praktiskt kunnande för att utföra kvalificerade arbetsuppgifter
i ett modernt organiserat arbetsliv. Regeringen betonar i
propositionen att utbildningen ska kännetecknas av att
praktisk inriktning förenas med fördjupade teoretiska
kunskaper. Vi anser detta vara en god målsättning men det är
ändock den praktiska inriktningen och närheten till
arbetsmarknaden som är det som karaktäriserar utbildningen.
Det är därför av stor vikt att den praktiska delen av
utbildningen får ett stort genomslag. Yrkeshögskolan bör
genom denna praktiska inriktning finna en egen identitet vid
sidan om annan eftergymnasial utbildning. I propositionen
föreslås att cirka en tredjedel av utbildningstiden ska vara
LIA (lärande i arbete). Då yrkeshögskolan kännetecknas av
ett mycket brett spektrum av olika utbildningar inom olika
branscher är flexibiliteten i utbildningen avgörande för
utbildningens framgång. Att sätta något exakt mått på
mängden av LIA i utbildningen är därför en omöjlighet.
Regeringens mål vill vi dock se som ett minimum och kan
tänka oss att i många utbildningar hälften av tiden får
användas till praktiskt arbete i form av LIA. Yrkeshögskolans
utbildningar ska vara i huvudsak praktiska med teoretiska
inslag till skillnad från den akademiska högskolans praktiska
utbildningar som är i huvudsak teoretiska med praktiska
inslag.
Regeringen föreslår i sin proposition att även för LIA ska detaljerade
kursplaner finnas. Vi ställer oss frågande till om detta är ett realistiskt krav
att
ställa på de arbetsplatser som tar emot studerande från yrkeshögskolan. I så
fall krävs troligen någon form av ekonomisk ersättning. Annars är risken stor
att kravet på upprättande av pedagogiska kursplaner leder till en ökad
tveksamhet från arbetsgivarens sida att ta emot yrkeshögskolans studenter.
Regeringen kräver också att LIA ska äga rum på minst två olika arbetsplatser.
Denna detaljreglering avvisar vi, eftersom det mycket väl kan finnas tillfällen
där det mest lämpliga är att hela LIA-utbildningen sker på en arbetsplats eller
ett företag.
Regional organisation
Ett av de syften som låg till grund för KY var att det lokala
och regionala näringslivet skulle involveras. Genom att starta
utbildningar skulle regionen få tillgång till kvalificerad
arbetskraft. Sveriges regioner präglas av mycket olika
förhållanden inom näringslivet, vilket också måste få sin
återspegling i yrkeshögskolans organisation och utbud av
utbildningar. Regeringens förslag går ut på att en central
myndighet ska ha ansvaret för tillsättning och tillsyn av
samtliga yrkeshögskoleutbildningar i landet. Vi tror inte på
en så centraliserad lösning utan anser att yrkeshögskolan ska
ha en decentraliserad myndighetsstruktur. En centraliserad
myndighet som ensam avgör vilka utbildningar som ska
komma till stånd kan inte se behoven hos varje region. Vi
skulle istället vilja se den centrala myndigheten som en liten
organisation vars huvudsakliga syfte är att sköta
samordningen så att det skapas ett balanserat
utbildningsutbud och att resurserna utnyttjas effektivt.
Dessutom skulle denna myndighet kunna arbeta med
kvalitetssäkring och annan tillsyn. Övriga beslut anser vi bör
fattas på regional nivå av en organisation som till exempel
kan knytas till länsstyrelserna. Den regionala organisationen
måste vara fast förankrad i det regionala näringslivet som bör
ha stort inflytande över besluten. På det sättet skulle den
regionala efterfrågan på arbetskraft tillgodoses och de
branscher som ekonomiskt kommer att få ta visst ansvar för
utbildningen under LIA-perioderna få insyn och möjlighet att
påverka besluten.
För att yrkeshögskolan ska få en tydligt identitet anser vi att det på
regional nivå måste tas ett visst ansvar för att upprätta någon form av kansli
dit de potentiella studenterna kan söka sig för att få information, en plats där
det finns en samlad organisation som kan informera om vilka
yrkeshögskoleutbildningar som finns tillgängliga i regionen och eventuellt i
hela landet. En utbildning som är så flexibel som regeringen föreslår och som
inte har någon som helst faktisk fysisk gestaltning får ingen tydlig identitet.
Då kan det vara svårt att få ett ordentligt fäste i människors medvetande. Hur
detta kansli utformas och om det eventuellt förläggs i närheten av eller
kopplat till undervisningslokaler bör beslutas av den regionala organisationen.
När det gäller utbildningarnas omfattning har regeringen satt gränsen vid
"fem starter". Om detta är en begränsning som gäller för en specifik plats
eller över hela riket sägs inte. Om begränsningen gäller över hela riket
innebär det att en bransch som har stor brist på arbetskraft och vill starta
utbildningar på flera platser i landet är begränsad till fem orter och då enbart
kan ta in en årskull på varje ort. Vi anser att begränsningen fem starter ska
gälla en specifik utbildning på en speciell plats och inte över hela riket
eftersom det kan sätta onödiga spärrar för branscher med stor brist på
arbetskraft.
Examen eller certifikat
För att säkra utbildningens kvalitet måste
branschorganisationerna vara en aktiv deltagare i
yrkeshögskolan. Det måste också vara de som ställer kraven
på vilka resultat utbildningen ska mynna ut i. Istället för en
traditionell examen föreslår vi att branschorganisationerna får
utfärda certifikat som utgör en legitimering av den
yrkesutbildades kompetens. I regeringens proposition föreslås
att examina ska utfärdas i enlighet med mål uppställda av den
cen-trala myndigheten. Vi anser inte att denna mycket
centraliserade lösning är nödvändig för att ge utbildningen
kvalitet och status. Istället vill vi alltså ha en decentraliserad
organisation där det framför allt är branschorganisationerna
som sätter upp krav på utbildningen och utfärdar ett
yrkescertifikat. Certifikatet ger också utbildningen en
identitetsskapande roll på arbetsmarknaden och särskiljer
denna utbildningsform från andra utbildningar.