1. Riksdagen beslutar att upphäva beslutet att stänga Ekeskolans fasta
skoldel i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen bebär att regeringen återkommer med en specificering av
begreppet "visstids" innebörd.
3. Riksdagen begär att regeringen låter utreda hur undervisningen och den
sociala situationen är för barn med funktionshinder i kommunernas
skolor.
4. Riksdagen begär att regeringen snarast låter genomföra en ekonomisk
konsekvensanalys av beslutet att avveckla specialskolorna.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lokaliseringen av Ekeskolans resurscenter.
6. Riksdagen begär att regeringen låter utreda förutsättningarna för ett
riksgymnasium för blinda och synskadade barn med multihandikapp vid
Ekeskolan.
Ekeskolans framtid är hotad
Om mindre än ett år, den 1 juli 2001, antas de sista eleverna till
Ekeskolans fasta skoldel, landets bästa skola för blinda och
multihandikappade barn. Därefter kommer behövande blinda och
synskadade barn med multifunktionshinder att utelämnas till sina
hemkommuners varierande kompetens för undervisning av barn i just
deras situation.
Det är särskilt allvarligt eftersom i princip alla av Ekeskolans nuvarande
elever redan har prövat och misslyckats i ett stort antal skolor i sina
hemkommuner. Ingenting tyder på att kommunerna sedan beslutet att stänga
Ekeskolan fattades blivit bättre på att erbjuda undervisning för barn med
svåra multifunktionshinder. Ingenting reellt har heller gjorts för att så skall
bli
fallet.
Ingen vet hur det kommer att gå för de berörda barnen när Ekeskolans
fasta skoldel stängs. Ingen har undersökt om kommunerna har beredskap att
fortsättningsvis undervisa barn med svåra multifunktionshinder.
Nedläggningsbeslutet var ett skott i mörkret.
För skolministern har önskan om ett vackert enhetligt kommunalt skolsy-
stem varit viktigare än barnens behov av Ekeskolans fasta skoldel. Detta
överhetsperspektiv måste ersättas med en statligt finansierad rätt för barn med
funktionshinder att själva välja sin skola, vilket utvecklas i en särskild
motion. Då kommer barn och föräldrar själva att ge svaret på frågan om
Ekeskolan behövs. Frågan är dock om Socialdemokraterna vågar ge barnen
rätten att själva avgöra Ekeskolans framtid?
Demokratiska brister
Skolministern vägrade, under hela debatten som följde på förslaget att
stänga Ekeskolans fasta specialskola, att besöka Ekeskolan för att träffa
berörda barn och föräldrar. Hon avvisade också alla förslag om debatt om
nedläggningen inför barn och föräldrar. Innan propositionen kom
avvisade skolministern all debatt om frågan också i riksdagen.
Först i september år 2000 - dvs ett år efter det att skolministern föreslog
och drev igenom stängningen av Ekeskolans fasta skoldel - valde
skolministern att besöka Ekeskolan. Det visar en bristande respekt för barn
och föräldrar. Först när det var för sent för barnen att kunna påverka frågans
utgång kunde skolministern tänka sig att träffa dem.
Beslutet att stänga Ekeskolans fasta skoldel fattades med mycket liten
marginal. 145 ledamöter röstade för stängningen, 131 mot och 8 valde att
lägga ner sina röster. Att marginalen var så liten visar att osäkerheten var
stor.
Under det år som gått har inga av de oklarheter som gav upphov till så
massiva protester bland berörda barn och föräldrar, allmänhet och politiker
klarats ut.
Beslutet att stänga Ekeskolans fasta skoldel måste nu rivas upp av
riksdagen.
Utestående frågor efter stängningsbeslutet
Det finns fortfarande, ett år efter nedläggningsförslaget ett antal
obesvarade frågor.
I propositionen, i riksdagsbeslutet och i direktiven till den utredning som
riksdagsledamoten Hans Karlssons skall genomföra om organisatoriska frågor
m.m. i beslutets efterskalv används ordet "avvecklas" för att beskriva vad
som nu händer med Ekeskolan och den fasta skoldelen.
Det är i skrivande stund inte klarlagt om Ekeskolan kommer att få behålla
resurscenterdelen. I riksdagsbeslutet lämnades detta helt öppet. Utredning
pågår.
Likväl har såväl skolministern som socialdemokratiska riksdagsledamöter
försökt göra gällande att det egentligen inte blir någon förändring alls för
Ekeskolan i framtiden. I så fall kan man fråga sig varför den mycket väl
fungerande fasta skoldelen på Ekeskolan skall stängas i strid med barns och
föräldrars vilja.
I nedläggningsdebatten menade skolministern att söktrycket till Ekeskolan
var lågt. Därför behövdes den inte, enligt henne. Hon gick till och med så
långt att hon bortdefinierade ett tiotal av skolans elever. De fanns inte när
hon
beskrev skolans elevantal, eftersom de enligt systemkonformister hade fel
ålder. Skolministern hävdade upprepade gånger att Ekeskolan hade 21 elever,
trots att bevisligen 31 var inskrivna vid skolan.
Nu bidrog debatten till att göra skolan känd och till att alltfler elever har
sökt sig till Ekeskolan, eftersom den kommunala skolan inte kunnat ge det
stöd och den undervisning som dessa elever behöver. Det ökade söktrycket,
om något, visar att skolan behövs i sin nuvarande form. Det ökade söktrycket
borde i sig vara ett argument för att ompröva stängningsbeslutet. Eleverna kan
väl knappast ha fel när de önskar fullgöra sin skoltid på Ekeskolan?
När den fasta skoldelen stängs skall elever enligt riksdagsbeslutet få
komma till det i alla fall kortsiktigt kvarvarande resurscentret för besök på,
som det heter, "visstid". Vad detta "visstid" innebär har både skolministern
och riksdagens majoritet underlåtit att ge besked om. Vissa socialdemokrater
har tolkat det som några månader, vissa som hela skoltiden, andra som en
termin. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med en
specificering av begreppets innebörd. Vad är det som gäller?
Ekeskolans föräldraförening har uppmärksammat att "återkommande byten
av klasskamrater som kommer och försvinner efter kortare eller längre besök,
(är) en källa till förvirring och blir i många fall störande för (elevernas)
studiero. Dessa barn har ett starkt behov av att känna trygghet och tillit i
hela
sin situation och är ofta direkt beroende av en harmonisk och förutsäg bar
vardag. Detta får dom inte med det upplägg som riksdagen förelagt
Ekeskolan att genomföra."
Till detta kan läggas att många av de barn frågan berör är autistiska. Hur
kan någon tro att det är lämpligt att flytta ett autistiskt barn från
hemkommunen till visstidsbesök på Ekeskolan? Förslaget är alltså olyckligt
både för kvarvarande elever på den fasta skoldelen och de som väntas besöka
skolan på "visstid".
Det bör också klaras ut hur Ekeskolan skall klara ekonomin när
intagningen av elever till specialskolan stoppats, men verksamheten skall
drivas vidare för kvarvarande elever. I takt med att elever går färdigt blir
eleverna på specialskolan färre, men verksamheten skall fortgå så länge något
redan intaget barn finns kvar på skolan. Risken är att specialskolan Ekeskolan
tvingas stänga i förtid av ekonomiska skäl.
Som nämndes inledningsvis har det inte undersökts om landets kommuner
har beredskap att fortsättningsvis undervisa barn med svåra
multifunktionshinder.
Det är häpnadsväckande att en specialskola kan stängas av ideologiska
skäl innan det utretts hur alternativen ser ut. Många exempel från verkligheten
talar för att kommunernas förmåga att ge barn med funktionshinder en fullgod
skoltid är starkt varierande. Mycket talar också för att ju svårare ett barns
funktionshinder eller kombinationer av funktionshinder är, desto sämre klarar
kommunerna att möta barnets behov.
Riksorganisationen Unga Synskadade har nyligen uppmärksammat
problemen vid integration av barn med funktionshinder i den kommunala
skolan. Väntetider för handikappanpassade läromedel, sociala problem i
skolan och brister i undervisningen hör till de saker man uppmärksammat.
Man har därför bjudit in bl.a. skolministern för att diskutera bristerna.
Ekeskolans föräldraförening har hela tiden varit glasklar i att
undervisningen i den kommunala skolan ofta inte fungerar.
Det är mycket angeläget att kvaliteten i skolan för barn med
funktionshinder - både med avseende på undervisningens och den sociala
situationens kvalitet - nu undersöks och följs i detalj. Att tillse detta borde
vara särskilt angeläget för de av riksdagens ledamöter som röstade för en
stängning av Ekeskolan och andra specialskolor. Riksdagen bör ge regeringen
i uppdrag att utreda hur undervisningen och den sociala situationen är för barn
med funktionshinder som går i hemkommunernas skolor.
Det är orimligt att tro att alla landets nära 290 kommuner skall kunna nå
samma kunskapsnivå som en specialskola. Kommunerna har inte och kan
knappast förväntas att mer än i undantagsfall klara av att bygga upp det
kunnande som krävs för de mycket speciella behov som de berörda barnen
har. En lärare kanske möter en elev med sådana behov som det är frågan om
en enda gång under hela sin lärarbana.
Kommunerna kommer rimligen att få stora problem med att bära
kostnadsansvaret för barn med multifunktionshinder, vars behov kan kosta
miljontals kronor. Risken är att barnen blir betraktade som problem, särskilt i
tider av redan hårt ansträngda kommunala skolbudgetar.
Ingen ekonomisk analys gjordes av kommunernas möjligheter att ge
blinda/synskadade barn med multifunktionshinder en fullgod utbildning,
innan beslutet att stänga Ekeskolan fattades. Det är hög tid att detta sker nu,
när beslutet ännu kan rivas upp, om det visar sig att uppdraget - vilket mycket
tyder på - överstiger kommunernas ekonomiska möjligheter. Riksdagen bör
uppdra åt regeringen att snarast genomföra en ekonomisk konsekvensanalys
av beslutet att avveckla Ekeskolan och andra specialskolor.
Kritiken mot nedläggningen kvarstår
Att en rad frågor kvarstår ett år efter nedläggningsdebatten är allvarligt
och visar hur dåligt underbyggt stängningsbeslutet var. Lika allvarliga är
dock de principiella invändningarna mot tvångsavvecklingen av
Ekeskolan, landets bästa skola för blinda/synskadade barn med
multifunktionshinder.
Förslaget att lägga ner Ekeskolan och i framtiden integrera berörda barn i
den kommunala skolan kommer inte som ett svar på barns och föräldrars
önskemål eller problembeskrivning. Det stammar ur en överideologiserad,
systemfixerad syn på skolan.
Att döma av propositionen framstår det som tydligt att två principer tilläts
väga tyngre för regeringen än barnens och föräldrarnas bästa.
Den första är att barnen - med eller mot sin vilja - skall integreras i den
vanliga skolan. Går alla andra barn integrerat så skall barn med
multifunktionshinder göra det. Det är häpnadsväckande att regeringen anser
att integrerad skolgång inte bara är ett barns rättighet, utan fastmer dess
skyldighet.
Den andra principen är skolans kommunalisering - går de flesta andra barn
i kommunala skolor så skall också dessa barn göra det. Men det rör sig om så
få barn - med så speciella behov - att det inte borde vara problematiskt för
någon att acceptera deras statliga specialskola. Det är häpnadsväckande att ett
vackert enhetligt kommunalt skolsystem kan vara viktigare än barns och
föräldrars vilja.
Integration - rätt eller skyldighet
Blinda barn med multifunktionshinder kommer vid nedläggningen av
Ekeskolan att förlora sin specialskola och skall med eller mot sin vilja
integreras i kommunala skolor. Det innebär att möjligheten till utveckling,
samhörighet och kamratskap med andra i liknande situation försvinner.
För många barn kan skolan i hemkommunen vara en god miljö, men för
alla barn är det inte så. Och för dem måste det finnas alternativ. På Ekeskolan
finns den kompetens som behövs för en högkvalitativ undervisning samlad.
På Ekeskolan får barnen kompisar och accepteras fullt ut som de är. Där finns
den trygghet som är förutsättningen för lärande och mänsklig utveckling.
I propositionen om stängning av Ekeskolan sades målet vara "en skola för
alla", dvs. en integrerad skola för alla barn. Det sades i utredningen som
föregick propositionen att "insatserna skall vara icke segregerande. Alla
elever skall ges förutsättningar att nå skolans mål och ingen elev skall behöva
stå utanför gemenskap och delaktighet." Men målet om "en skola för alla" har
inte satts upp för att göra berörda föräldrar och barn till viljes. Tvärtom, de
vill inte ha det så.
Ett barn är inte integrerat för att det vistas i samma lokal som andra barn,
om det inte accepteras, kan delta i lekar, socialt liv, undervisning eller
fritidsaktiviteter. Många av Ekeskolans barn har tidigare gått i kommunala
skolor - formellt integrerade - vilket ofta inneburit att de suttit ensamma med
en assistent, helt vid sidan av de övriga barnens liv. De är närvarande, men
inte inkluderade. Tvärtom blir det "integrationen" som sätter fokus på och
understryker utanförskapet.
På Ekeskolan är förhållandet omvänt. Barn med funktionshinder får en
personligt anpassad undervisning, de får kamrater i samma situation, de kan
delta i skolans aktiviteter och samvaro. De blir delaktiga. De får vänner. Just
genom att dessa barn med funktionshinder tillåts lära känna och läsa ihop med
andra barn med samma förutsättningar stärks självkänslan. Det säger barnen
själva.
Segregation kan faktiskt vara något positivt - när den är självvald.
Varför skall inte blinda barn med multifunktionshinder ha rätt att som alla
oss andra gå i skolan med klasskamrater, läsårsvis, med möjlighet att planera
sin utbildning? Varför skall de mot sin vilja bussas mellan hemkommunen
och "visstidsvistelser" på ett resurscenter, istället för att fullgöra sin
utbildning i trygg miljö på en specialskola som Ekeskolan?
Vad kommer efter Ekeskolan?
Att en del barn har mycket speciella behov som inte kan klaras i varje
kommun och att samtliga kommuner heller inte kan nå den nivå på
specialpedagogik som en nationell specialskola har går inte att bortse
från.
Läggs Ekeskolan ner så kommer landets kommuner att behöva gå samman
och bygga upp nya liknande verksamheter för ett mindre antal barn med
mycket speciella behov. Med mindre resurser kommer man inte att klara av
att möta barnens behov. De kommer då att behöva börja från början igen,
eftersom den kompetens som idag finns på Ekeskolan snabbt kommer att
skingras vid ett nedläggningsbeslut.
På Ekeskolan finns också ett resurscenter som utvecklar bl.a. pedagogisk
kunskap och medverkar vid utredning av barns särskilda behov. För att
utveckla ny praktisk kunskap är resurscentret avhängigt av att det bedrivs
löpande undervisning på Ekeskolan. Resurscentret bör också i fortsättningen
vara knutet till Ekeskolans fasta skoldel och inte flyttas till Stockholm eller
annorstädes.
Skapa ett riksgymnasium på Ekeskolan
Såväl den fasta specialskolan Ekeskolan, som resurscentret på Ekeskolan
behövs. Därtill kommer att blinda och synskadade barn med
multifunktionshinder saknar bra möjligheter att studera vidare efter
grundskolan. Resultatet blir att mycket få av ungdomarna läser vidare.
Men dessa ungdomar har precis som alla andra rätt att kunna gå vidare i
sin utbildning och utvecklas i sin egen takt, oavsett ålder. Ekeskolan bör
därför kompletteras med ett riksgymnasium för blinda/synskadade barn
med multifunktionshinder.