1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bristerna i förslaget om att göra social kompetens till
kärnämne i gymnasieskolan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skolans primära uppgift som kunskapsförmedlare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skolpolitikens inriktning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om familjepolitikens inriktning.
Sociala problem i skolan
Den sociala miljön i skolan har blivit alltmer problematisk. Många lärare
upplever att skolmiljön blivit tuffare och att klimatet elever emellan och
mellan elever och lärare hårdnat. Många lärare saknar ett tillräckligt
föräldraengagemang i barnens skolgång.
Mobbning, skolvåld, hård samtalston, konflikter mellan olika etniska
grupper och brottslighet är vardagliga inslag i skolorna idag. Respekten för
vuxna är ofta låg. Elever far illa och lärare slits ut på grund av detta.
Allvarligast är kanske ändå att många elever aldrig får en rimlig chans att
utvecklas och tillgodogöra sig tillräckliga kunskaper för framtiden när den
omgivande miljön är en sådan stressfaktor.
Den bristfälliga sociala skolmiljön har ett pris. Dåliga relationer kostar,
både i form av att elever och lärare far illa, men också genom att den hämmar
Sveriges utveckling som kunskapsnation.
Kanske är det därför som förslaget att göra social kompetens till kärnämne
på gymnasiet förts fram av bl.a. skolministern. Men förslaget skulle
långsiktigt bara göra ont värre och har betydande integritetskränkande inslag,
som gör att det måste avvisas redan på idéstadiet.
Skolministerns förslag
Det skolminister aktualiserade i radions Efter 12 var att social kompetens
skulle göras till ett kärnämne på gymnasiet. "Jag ska se över om det till
och med kan bli ett kärnämne, eller ingå tydligt och klart i något av
kärnämnena", sa hon enligt TT då. Ämnet skulle alltså vara obligatoriskt
för alla och dessutom betygsättas. Ministern öppnade också för liknande
lösningar för grundskolan. Därmed skulle betyget i social kompetens
komma att påverka ungdomars antagning till gymnasiet.
Ministern sökte göra en skillnad mellan betyg i det nya ämnet social
kompetens och det tidigare betyget i ordning och uppförande. Samtidigt
poängterade skolministern att hennes utspel inte var färdigtänkt. Det var nog
tur det, eftersom resonemanget har allvarliga brister.
Exempel från verkligheten
Det är tämligen oklart vad skolministern menar skulle ingå i ämnet social
kompetens, eller vad hon menar att social kompetens egentligen är. Men
flera skolor har redan i dag ämnen som liknar det skolministern
skisserade. Hon hämtar inspiration från deras erfarenheter. Vid en
granskning av kursplaner för dessa ämnen finner man ytterligare grund
för kritik.
En skola kallar ämnet för "Människokunskap", med kurstiteln "Livs-
kunskap". Målet är att "kursen skall ge eleven ökade kunskaper om
människans möjligheter och begränsningar, behov och beteenden samt hur
dessa kan påverkas och modifieras i samspelet med andra människor". Det
låter som en klockren beskrivning av den uppfostran som är familjens ansvar.
Betygskriterierna är direkt flummiga. För väl godkänt krävs t.ex.: "Eleven
skall ha ökat sin självkännedom och lärt sig betydelsen av en god livsstil."
Eleven skall också ha "... lärt sig dra egna slutsatser kring sex och samlevnad
...".
För mycket väl godkänt krävs: "Eleven skall ... på eget initiativ ha väckt
insiktsfulla frågor och formulerat hypoteser som tyder på eftertanke ...".
Skolan anser sig alltså ha till uppgift att betygsätta mänsklig mognad. Föga
verkar man ha funderat på hur i hela friden man rättvist skall kunna veta om
elever "ökat sin självkännedom" eller är "insiktsfulla", eller om skolan
överhuvud taget har rätt att betygsätta detta.
Uppfostran är föräldrarnas rätt och skyldighet
Problemet med den sociala skolmiljön är allvarligt och något måste göras,
men en socialisering av barns och ungdomars uppfostran är inte en rimlig
lösning. I stället skulle förslaget om det genomfördes ytterligare flytta
ansvar från landets föräldrar till det offentliga. Ett sådant ansvar varken
kan eller skall skolan ta på sig, varför det nya ämnet snarare än att lösa
problemen skulle bidra till att långsiktigt förvärra dem när enskilda
föräldraansvaret ytterligare trängs tillbaka av det offentliga.
Den som vill påverka skolmiljön eller ungdomars sociala kompetens bör
istället tillse att föräldrar kan spendera mer tid med sina barn och betona
föräldrars oavvisliga ansvar för barnens uppfostran och välbefinnande.
Föräldrars rätt och skyldighet är att förmedla värderingar och tala med sina
barn om det som är svårt i livet. Skolan kan bara komplettera och stödja
föräldrarnas arbete.
Svåra integritetsproblem
Det är djupt integritetskränkande för både elever och föräldrar att staten
skall tvinga barn och ungdomar att öppna sig, tala om problem och
känslor i en offentlig verksamhet, inför myndighetspersoner och inför
andra elever som kan vara både vänner och ovänner, pålitliga och
opålitliga.
Ett konkret exempel är att den mobbade eller utstötte skall tvingas att
öppna sig inför sina mobbare och berätta om hur han eller hon känner inför
detta. Och dessutom skall detta betygsättas!
Det är verkligen inte skolan uppgift, eller statens rätt, att betygsätta
mänskliga egenskaper. Skolan huvuduppgift är att förmedla kunskap till barn
och ungdomar.
Skolministern skyndade sig att betona att ämnet social kompetens och
betygssättningen där är något annat än det tidigare betyget i ordning och
uppförande. Det har hon rätt i. I ordning och uppförande betygsattes ett
beteende. I social kompetens har hon tänkt sig att mänskliga egenskaper skall
betygsättas. I det första fallet är det fråga om ett yttre påvisbart handlande,
i
det senare om att staten skall ge sig in och betygsätta människors själar, dvs.
inre egenskaper.
Tala om kränkning om staten går in och underkänner en elevs sociala
kompetens. Vad har staten för rätt att göra detta? Vad har staten för intresse
att göra det? Hur skall staten kunna bedöma människors själar?
Skolans uppgift är inte att betygsätta hur man är, utan vad man kan.
Skolans egentliga uppgift
Skolministerns funderande kring social kompetens som ett nytt,
obligatoriskt och betygsatt kärnämne visar att regeringen saknar förmåga
att lösa skolans verkliga problem. Sidospåren dominerar skolpolitiken.
Skolans primära uppgift är att förmedla kunskap till barn och ungdomar.
Den uppgiften klarar skolan inte tillräckligt bra idag. I samma veva som
skolministern lanserade sina tankar om social kompetens som ett nytt kärn-
ämne presenterade skolverket siffror som visade att 20 procent av landets
elever inte når ett fullständigt avgångsbetyg, att tio procent av grundskolans
elever inte blir behöriga för de nationella gymnasieprogrammen och att fyra
procent av landets elever inte lär sig läsa och skriva ordentligt. Detta är
huvudproblemen som skolpolitiken borde inriktas på.
Detta kunskapsförmedlande arbete - dvs. skolans vardagliga arbete -
måste genomsyras av tydliga värderingar och konsekventa förhållningssätt.
Lika lite som det går att komma åt mobbningsproblemen med enstaka
temadagar går det att hantera värdefrågor som ett eget ämne.
Att sätta gränser och ge tydliga reaktioner på oacceptabla beteenden måste
alla skolans vuxna göra, i alla ämnen och alltid. Detta förutsätter ett
gemensamt förhållningssätt bland skolans medarbetare och ett väl utbyggt
samarbete med elever och föräldrar. Det förutsätter också att skolan får stöd
av landets skolpolitiker.
Det är föräldrarnas rätt och skyldighet att forma sina barn till goda
medmänniskor. Skolan kan komplettera föräldrarna, men aldrig ersätta deras
fostran. Det är heller inte önskvärt.
Tydliga reaktioner är dock någonting helt annat än att ge sig in i och söka
forma och betygsätta elevernas själar och egenskaper. Skolan kan reagera på
beteenden, men inte betygsätta mänskliga egenskaper.
En ny familjepolitik
Många föräldrars möjlighet till närvaro i barnens liv är alltför liten.
Fundamenten för familjebildning gungar i Sverige. Orsaken är att de
flesta föräldrar måste jobba så mycket för att kunna försörja familjen i
högskattesamhället Sverige. Orsaken är att barnomsorgen i dag ses som
något kommunen och det offentliga skall sköta.
Regeringen borde i stället koncentrera sig på att söka stärka föräldrars
möjligheter att vara delaktiga i sina barns liv genom att öka valfriheten inom
barnomsorg och skola samt sänka inkomstbeskattningen så att familjer har råd
att anpassa arbetstiden efter familjesituationen.
Skolan måste dessutom förbättra sitt arbete mot mobbning och skolvåld.
Det krävs både politiska beslut och att skolan bättre lever upp till redan
fattade beslut om t.ex. arbetsplaner mot våld och mobbning. Detta utvecklas i
en särskild motion.