1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inget barn skall behöva lämna grundskolan med mindre än
erforderliga baskunskaper.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skolplikten skall ersättas med en individuell rättighet till en
definierad grundkunskap.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att betyg och skriftliga omdömen skall kunna införas redan
från årskurs 1.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de enskilda skolorna själva skall få avgöra om betyg eller
skriftliga omdömen skall ges.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att när ett barn når kunskapsmålet för grundskolan skall han
eller hon ges ett kvitto på detta, i form av en grundexamen.
Den svenska skolan har problem
Sverige lägger störst andel av BNP i världen på skolan. Likväl blir inte
resultaten tillräckligt goda. Enligt Skolverket har 3-4 procent av barnen i
grundskolan svårigheter med att skriva och läsa. 3,7 procent av
grundskolans elever fick inget avgångsbetyg i svenska 1999. Men det var
ännu fler - 4 procent - som inte klarade de nationella målen enligt de
nationella proven i svenska.
Än sämre var resultaten gällande matematik. 12 procent klarade inte de
nationella proven i matematik under 1999. Samma år lämnade 22,7 procent
av eleverna grundskolan utan fullständiga betyg. 9 procent av ungdomarna
vann inte behörighet till de nationella programmen på gymnasiet.
Problemen finns också i gymnasieskolan. Andelen ungdomar som fullgör
gymnasiet på fyra år har sjunkit de senaste åren. Efter att ha legat kring 80
procent i många år är siffran nu så låg som 74 procent. Av
industriprogrammets elever är det dock bara 6 av 10 som går klart inom utsatt
tid.
Av de elever som fullföljer gymnasiet och får avgångsbetyg är det dock
hela 17 procent som inte klarar att nå behörighet för högre studier, eftersom
de saknar godkänt på de erforderliga 90 procenten av kurspoängen.
Ersätt skolplikten med individuell
kunskapsrätt
En viss mängd grundkunskaper är nödvändiga för alla barn att nå, för att
man skall klara sig bra senare i livet. Skolplikten bör därför omvandlas
från att gälla ett visst antal skolår till att bli en individuell rättighet till
en
viss en definierad grundkunskap, som alla svenska medborgare behöver
ha. Ett annat sätt att uttrycka detta på är att inget barn skall behöva lämna
grundskolan med mindre än erforderliga baskunskaper. Den uppfyllda
kunskapsrätten kan också tjäna som behörighetskriterium för
gymnasieintagningen.
Det kommer att ta olika många år för landets barn att nå målet. För de
flesta kan 9 år säkert vara ett riktmärke, men ingenting hindrar att en del barn
klarar målen snabbare, samtidigt som andra behöver längre tid. Det är
kunskapsmålet som är det viktiga, inte tiden som åtgår.
Den individuella kunskapsrätten är individuell och kan inte hindras från att
uppfyllas av t.ex. ovilliga föräldrar. Samtidigt skall rätten inte ha någon
tidsbegränsning. Skulle en elev få personliga problem under grundskoletiden
så kan den individuella kunskapsrätten utnyttjas senare, när eleven kommit på
fötter igen. Ytterst är det precis som idag upp till varje individ vad man gör
av
sin tid i skolan.
För att skolan skall klara att möta de krav den individuella kunskapsrätten
ställer kommer betydande förändringar att krävas, där de viktigaste troligen är
starkt ökad individualisering av undervisningen och ökade satsningar på barn
med särskilda behov. Det blir inte längre möjligt att låta barn vandra genom
hela grundskoletiden med betydande läs- och skrivsvårigheter. Problem måste
identifieras och tas tag i så tidigt som möjligt för att den individuella
kunskapsrätten skall kunna uppfyllas.
Skolplikten handlar om att barn skall vistas i en viss lokal i 9 år.
Utbildning skall inte handla om var man vistas, utan om vad man lär sig.
Betyg tydliggör problemen
Skolans signalsystem måste vara tydligt. Hur är det möjligt att ett barn
kan gå igenom hela grundskolan utan att läs- och skrivsvårigheter
uppmärksammas, eller åtgärdas? Det är angeläget att skolans resultat
tydliggörs, både resultaten för skolan som helhet genom löpande
utvärderingar och kvalitetsgranskningar, men också för skolans enskilda
elever genom skriftliga omdömen och betyg.
Ingen vinner på att problem döljs, eller lämnas åt framtiden att lösa.
Tvärtom går många chanser till tidigt agerande om intet när saker och ting
sopas under mattan, eller i vart fall inte signaleras.
Industriförbundet frågade i somras 1 000 föräldrar till barn i åldern 7-15 år
om deras inställning till betyg. Mer än 70 procent av föräldrarna kände inte
till och hade inte fått information om att de har rätt att begära skriftliga
omdömen om hur barnen klarar skolan. Av föräldrarna ville 72 procent se
betyg eller skriftliga omdömen redan från femte klass. Bara 20 procent var
avvisande till detta. 6 av 10 menade att betyg eller skriftliga omdömen redan
från femman skulle kunna göra att fler barn klarade att gå ut skolan med
fullständiga betyg.
Betyg eller skriftliga omdömen bör införas redan från första klass. Vilken
form skolan använder bör dock vara upp till de enskilda skolorna att avgöra.
Det viktiga är att det tydligt framgår hur varje elev klarar varje ämne, samt
att
detta kommuniceras med elever och föräldrar.
Nationella prov, som visar hur varje elev ligger till och vilka som behöver
extra stöd, bör genomföras årskursvis. När ett barn når kunskapsmålet för
grundskolan skall han eller hon ges ett kvitto på detta, i form av en
grundexamen.
En grundexamen visar att ett barn klarar de grundläggande
kunskapsmålen. För att visa hur barnet klarat de olika ämnena bör betyg
användas vid fullgången grundskola.