1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en nationellt
finansierad och garanterad möjlighet att välja skola för alla barn, i
enlighet med vad i motionen anförs.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de orimliga skillnaderna i elevkostnader mellan landets
kommuner.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att nationell skolpeng garanterar barnen att deras skola får
tillräckliga resurser för att möta just deras behov.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det fria skolvalets betydelse för skolan i socialt utsatta
områden.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skolpengen bör kunna vara delbar mellan olika skolor.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barns och föräldrars rätt att söka sig till goda skolor och att
välja bort dåliga skolor.
Riktig valfrihet för alla
Alla elever måste ges lagstadgad rätt att välja den skola där man kan växa
och komma till sin rätt. För att denna valfrihet skall vara verkningsfull
krävs en statlig finansiering som är lika för alla. Det betyder inte att
skolpengens storlek skall vara lika för alla, men väl att principerna för
skolpengen skall vara det.
Att skapa en nationellt finansierad och garanterad valfrihet är en
rättvisefråga. I själva verket så är skillnaderna i elevkostnad mellan landets
kommuner ett viktigt skäl för staten att överta finansieringen av skolan. Det är
inte acceptabelt att landets barn skall få så olika start i livet beroende på
var
de växer upp.
Kommunernas elevkostnader skiljer sig nämligen dramatiskt. Den
genomsnittliga summa som landets kommuner satsade på en elev var 51 300
kronor 1998. Den ena kommunen kan avsätta nästan dubbelt så mycket till
skolan per elev som den andra kommunen. Det är orimligt att skillnaden skall
vara så stor beroende på var i landet man bor.
Till viss del - men bara till hälften - förklaras differensen av geografiska
skillnader, eller variationer i etnisk sammansättning i olika kommuner. Den
andra halvan förklaras av godtycke, skillnader i politisk vilja och att
kommunernas ekonomier är i varierande kondition.
Finansieringen av den nationella skolpengen kan ske genom en
skatteväxling med kommunerna. Förändringen är således kostnadsneutral för
kommunerna.
Skolpeng efter behov
Att alla barn skall garanteras valmöjlighet via en skolpeng är inte
detsamma som att skolpengen skall vara lika stor för alla. Men det är inte
bara var man bor som skall vara det avgörande. Tvärtom är det den
enskildes behov som skall styra skolpengens storlek. Det finns, som
Skolverket visat, goda möjligheter att med objektiva kriterier fastställa
skolpengens storlek. Barn med särskilda behov skall garanteras att deras
behov kan mötas. Så sker inte idag.
Ibland hörs invändningar som att det vore fel att sätta en "prislapp på
barn". Det är inte på barnen man sätter prislapp, utan på utbildningen. Man
garanterar barnen att deras skola får tillräckliga resurser för att möta deras
behov. Det är knappast rättfärdigare med dagens system, där många barn och
föräldrar får slåss med hemkommunerna för att få den hjälp de behöver och
har rätt till - och ofta ändå inte får. Att säkerställa att just det behövande
barnets skola får precis de resurser som behövs för att hjälpa just det barnet -
det är vad den nationella skolpengen handlar om.
Viktigast är denna statligt finansierade och garanterade valfrihet för barn
med funktionshinder, vilket utvecklas i en särskild motion.
Skolan som verktyg att bryta vanmakt
De enda barn som i dag har full valmöjlighet av skola är barn till mycket
välbärgade föräldrar, som kan välja internatskolor med höga elevavgifter.
Den nationella skolpengen skulle ge makt och valmöjlighet till alla barn
och föräldrar. För den som växer upp i ett socialt utsatt område kan det
vara enda chansen att ta sig därifrån att välja en god skola någon
annanstans. Med vilken rätt kan han eller hon hindras från det?
Det fria skolvalet innebär också att en framgångsrik profilering kan locka
elever till skolor i socialt utsatta miljöer - bara skolan blir bra nog och har
tillräckliga resurser.
Ett står klart, det är dagens skola som har problem med segregation. Se-
gregationen är knappast skapad av för mycket valfrihet, utan av för liten. Barn
låses in i dåliga skolor. Barn och föräldrar saknar alldeles makt över en så
viktig sak som barnens utbildning. Valfrihet för eleverna, självstyre för
skolorna med möjlighet till egna beslut och profilering är förutsättningar för
att återupprätta de skolor i socialt utsatta områden som idag råkat i dåligt
rykte.
När varken skolledare, lärare eller elever kan påverka den egna situationen
i skolan är det svårt att bygga någonting positivt i en svår situation. Återförs
ansvar till den enskilda skolan, eleven och föräldern finns möjligheter att
pröva nya vägar, inriktningar och skapa stolthet över det man råder över.
För många barn kan en väl fungerande skola vara en oas i tillvaron som
gör att man förmår hantera de problem man ställs inför i övriga livet.
Rätten att välja - och att välja bort
Alla barn har rätt till en god utbildning och en bra start i livet. Varje elev
kan med en nationell skolpeng välja skola, och sedan följer resurserna
med honom eller henne till den skola man valt. Pengarna passerar alltså
aldrig hemkommunen. Det gör att resurserna verkligen kommer barnens
utbildning till godo, i stället för att fastna i kommunernas svarta
ekonomiska hål.
Skapandet av en skolpeng för alla kommer starkt att bidra till den svenska
skolans utveckling. Skolorna börjar konkurrera med varandra om elever. Det
gäller att göra ett gott jobb för att locka till sig elever. Skolorna får bättre
möjligheter och större incitament än i dag att styra pengar till undervisningen.
När skolorna blir självständiga kan de själva avgöra hur stor del av
pengarna som skall läggas på lokaler. De kommer också i en helt annan sits
vid förhandlingar med kommunen om hyresnivåer. Är lokalerna för dyra går
det att byta.
Den som är missnöjd kan byta skola, vilket lägger makten över
utbildningen hos elever och föräldrar. Det blir möjligt att välja skola utifrån
vilken profil, kvalitet och miljö de erbjuder, till skillnad från i dag när den
geografiska närhetsprincipen styr vilken skola barn hamnar i.
Samtidigt bör skolpengen kunna vara delbar mellan olika skolor. En elev
skall kunna gå huvuddelen av sin utbildning i en skola med kommunal
huvudman, men fullgöra vissa ämnen eller sitt fria val inom ramen för en
friskola eller vice versa. Det skulle till och med kunna vara så att en eller
flera
friskolor drivs i samma lokaler som huvudskolan och av en del av
huvudskolans ordinarie lärare. Profileringen av skolor som kommunen är
huvudman för skulle kunna läggas ut på friskolor. Friskolor skulle därmed
kunna stå för en del av elevernas utbildning. Detta skulle i många fall säkert
vara ett första steg mot ökad profilering av hela skolan, eller omvandling av
en kommunal skola till friskola.
Kvaliteten och inriktningen på den skola ett barn går i påverkar
förutsättningarna för hela livet. Självklart måste barn och föräldrar kunna
söka sig till goda skolor och också välja bort dåliga skolor.
Det fria skolvalet kommer att innebära att många skolor får anledning att
genomföra omfattande program för förbättringar. Men det kommer också att
innebära att goda skolor belönas och skapar goda exempel för andra att lära
av. Riktigt dåliga skolor kommer att tvingas stänga när elever gör andra val.
I dag finns ingen riktig värdemätare på hur nöjda alternativt missnöjda
svenska skolbarn och föräldrar är med skolan. Det saknas riktiga möjligheter
att välja och därmed visa vad man tycker. Valmöjligheten flyttar makt från
politiker och byråkrater till barn och föräldrar. Samtidigt får skolans
medarbetare möjlighet att påverka sin situation. Goda insatser belönas genom
att skolan blir populär och får stort elevantal.