Motion till riksdagen
2000/01:Ub204
av Tolgfors, Sten (m)

Rättighetslagstiftning för barn med funktionshinder


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som ger barn
och ungdomar med funktionshinder rätt att välja skola.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kommunernas information till funktionshindrade barns
föräldrar om hjälp, stöd och möjlighet att söka specialskolor.
Valfrihet ger möjligheter
Skolsituationen för barn med funktionshinder är allt annat än ljus. Brist på
speciallärare, skolmiljöer som inte är fullt handikappanpassade, bristande
valmöjligheter och avveckling av specialskolor. Lägg därtill att
kommunerna inte uppfyller LSS tillräckligt bra, så står det klart att bilden
av Sverige som handikappvänligt land har en ganska tunn fernissa.
Möjligheten att välja skola är alldeles särskilt viktig för barn och
ungdomar med funktionshinder. De är helt beroende av att skolan de går i har
tillräckligt kunnande och att miljön är trygg och undervisningen långsiktig.
Tråkigt nog är valmöjligheten för barn med funktionshinder idag mycket
begränsad. För barn med funktionshinder måste möjligheten att välja skola
omfatta inte bara den egna kommunens skolor, utan också friskolor och
specialskolor.
Fritt skolval för funktionshindrade
Idag hindras många barn med funktionshinder från att välja skola av
bristande information, alltför få alternativ och rena kommunala
avslagsbeslut.
Det är särskilt allvarligt eftersom barn med funktionshinder i mina ögon
har en alldeles särskild rätt att vistas i en miljö där de känner att de kan
växa;
där de får del av bästa tänkbara pedagogik och undervisning; där de har
tillgång till bästa tänkbara hjälpmedel; där de har vänner; där de känner sig
trygga; där de mår bra.
För många barn kan säkert skolan i hemkommunen vara en sådan god
miljö, men för långt ifrån alla barn är det så. Det måste skapas en ny
rättighetslagstiftning för barn med funktionshinder, som gör det möjligt att
söka sig till alternativ i form av statliga specialskolor, regionala
specialskolor
och friskolor med inriktning på funktionshindrade barns behov.
Det är inte möjligt att anta att landets alla kommuner, oavsett storlek och
resurser, kan ligga i framkant vad gäller undervisning av barn med alla de
olika typer och grader av funktionshinder som finns. Tvärtom så berättar
föräldrar till barn med förhållandevis mindre funktionshinder att skolan inte
fungerar bra ens för deras barn. Då kan man föreställa sig hur illa det kan vara
för barn med mycket speciella behov. Så här skriver en förälder till ett barn
med funktionshinder som går på specialskolan Ekeskolan:
De flesta elever går på hemmaplan i sin hemskola och då hoppas jag att
de får den hjälp till utveckling som de har rätt till. De har kanske haft
turen att få en redan utbildad erfaren pedagog, som intresserar sig för
uppgiften. Men vi föräldrar som inte har lika tur måste ha
valmöjlighet...Våra barn blir äldre för varje dag som går och fungerar
inte skolgången är den destruktiv för barnet, familjen och hela
omgivningen. Om vi bor i en kommun som ej kan ge oss den hjälp vi
behöver skall vi inte drabbas av detta också. Vi har redan en för tung
börda. Valmöjligheten är ett måste.
Vi kanske aldrig kan hämta igen vad vi förlorat. Ingen förälder skall
behöva se hur ens barn mår sämre och sämre för att det måste fullfölja
sin skolplikt på hemmaplan då det finns kunniga och engagerade
människor som ger våra barn möjlighet till ett värdigt liv utifrån sina
förutsättningar på en specialskola.
Det finns inte för många alternativ för barn med funktionshinder - det
finns alldeles för få. Knappast för någon grupp i landet är valfriheten i
livet så begränsad. En orsak till detta är att dagens finansieringssystem
inte är ägnat att lägga grunden för fler alternativ för barn med
funktionshinder.
Kommuner stoppar funktionshindrade barns skolval
Många funktionshindrade barns behov är dyra. I tider av ansträngda
kommunala budgetar är det många föräldrar som berättar om hur de
upplever att barnen av detta skäl börjar betraktas som problem av
hemkommunerna. Så får det inte vara.
Det verkar vara alldeles för vanligt att det primära för kommuner är att
behålla funktionshindrade barn i de egna skolorna, i stället för att låta dem
söka bästa tänkbara alternativa skola. Då utgår kommunerna från fel sak.
Det är långt ifrån alltid de kommunala skolorna på hemmaplan kan erbjuda
den sociala och fysiska miljö, samt den nivå på undervisning som barnen
behöver. Det primära måste vara att ge funktionshindrade barn bästa tänkbara
förutsättningar att växa, det sekundära att styra var detta sker.
Långt ifrån alla föräldrar till barn med funktionshinder känner till vilka
alternativ som finns för barnen. Informationen brister och måste förbättras.
Det bör vara så att kommunerna aktivt understödjer de berörda familjernas
möjlighet att välja den skola som passar det funktionshindrade barnet bäst.
Nationell skolpeng för alla
Det enda rimliga är att skapa en statligt garanterad och finansierad rätt att
välja skola för barn med funktionshinder som söker specialskola eller
annan skola med särskild förmåga att undervisa barn i just deras situation.
För att valfriheten skall vara reell måste finansieringen av boendet vid
skolan också garanteras dessa barn.
Genom detta säkerställs barns med svåra funktionshinder och andra
särskilda behov rätt och möjlighet att välja skola. Jag är övertygad om att
detta skulle leda till en betydande utveckling av dagens specialskolor och
regionala skolor för funktionshindrade, samt till att en mängd fristående
alternativ skulle växa fram för barn med funktionshinder.
För vissa grupper av barn med funktionshinder kan kanske lösningar med
generellt bestämda summor användas, alltefter vilket funktionshinder det är
fråga om. För andra barn, med individuellt mer komplexa funktionshinder och
därmed än mer specifika situationer, måste en helt individualiserad skolpeng
förmodligen användas.
Denna nya rättighetslagstiftning, en lagstagad rätt att välja skola för alla
barn och i synnerhet för barn med funktionshinder, bör vara statligt
finansierad, analogt med Moderaternas förslag om införande av nationell
skolpeng.
Staten har idag ett särskilt ansvar för skolan för barn med funktionshinder.
Statens huvudmannaskap för specialskolan bör kvarstå tills denna nya
nationella finansieringsform har införts. När en statligt garanterad rätt att
välja skola införts för barn med funktionshinder kan en annan huvudman vara
ett alternativ för landets specialskolor och regionala skolor. Föräldrar och
skolans medarbetare får då ekonomiska möjligheter att driva skolan, under
statlig kvalitetstillsyn.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en ny
rättighetslagstiftning för barn med funktionshinder.

Stockholm den 22 september 2000
Sten Tolgfors (m)