1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att regeringen höjer ambitionsnivån beträffande
Aralsjöns svåra situation och miljökatastrofen i anslutning till den.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsammans med andra länder och organisationer upprätta
en plan för arbetet med Aralsjön och ländernas och folkens katastrofala
situation runt Aralsjön.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen inom bl.a. EU, OSSE och FN uppmärksammar
och där, liksom i övriga internationella organ, driver frågan om Aralsjöns
svåra situation.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen totalt sett, inom befintliga ekonomiska ramar,
ökar sina insatser för Aralsjön.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de frivilliga organisationer som arbetar i området, inom
befintliga ekonomiska ramar, ges ökat stöd och ökade möjligheter.
Motivering
Lite nu och då, men inte tillräckligt ofta för att väcka
behövlig opinion, brukar Aralsjön, som kallas världens
största enskilda miljökatastrof, lyftas fram och belysas av
massmedia. Katastrofen är så stor i sin omfattning att det är
näst intill omöjligt att förstå dess hela vidd och konsekvenser
både för den nära regionen och för världsmiljön. Det skulle
därför behövas en intensiv och genomträngande debatt och
informationsdrive.
De årtionden som gått för att bryta ner de goda natur- och
miljöbetingelserna för människor och natur kan det ta hundratals år att
reparera och restaurera. Hundratals miljoner kronor har, som det kan tyckas
till ingen nytta, redan satsats på restaureringsarbete. Frivilliga
organisationer
från bl a Sverige arbetar idag med att introducera jordbruksprojekt och
bedriva humanitära och sociala projekt i Aralsjöområdet. Det är ett arbete
som behöver allt stöd det kan få.
Aralsjöns geografiska läge och
storlek
Aralsjön ligger i Centralasien med Kazakstan och
Uzbekistan som strandstater. De övriga tre staterna i
regionen - Turkmenistan, Tadjikistan och Kirgistan - är
även mycket intresserade av Aralsjöns framtid.
Redan under första hälften av 1800-talet koloniserade Ryssland regionen.
Detta innebär att staterna i regionen har en mycket svag nationell identitet.
Eftersom regionen befinner sig i en geografisk känslig position mellan
Ryssland och den islamiska världen, finns stor risk för att området om några
år kan bli en politisk konfliktpunkt.
Aralsjön var fram till år 1960 jordens fjärde största insjö, tolv gånger så
stor som Vänern. Vattnet var sött och fiske var en viktig näringsgren.
Aralsjön har inget eget utlopp. Vattennivån regleras genom avdunstning. De
stora floderna Amu-Darya i söder och Syr-Darya i norr har tidigare svarat för
tillflödet. Idag når flodernas vatten inte fram till Aralsjön, då konstgjorda
vattenkanaler tillåts att helt dränera de stora flodernas tillflöden till
Aralsjön.
Aralsjöns negativa utveckling
Sovjetunionen inledde i början av sextiotalet en omfattande
kampanj för att genom avancerade bevattningsanläggningar
öka jordbruksproduktionen i regionen. Eftersom efterfrågan
på bomull var mycket stor och priserna på produkten goda,
koncentrerade man sig på bomullsodling. Resultatet av den
stora satsningen på bevattningskanaler innebar att tillflödet
till Aralsjön från de två floderna upphörde.
Aralsjöns storlek minskade därigenom undan för undan. I början av
sextiotalet var den endast hälften så stor som tidigare. Salthalten i sjön ökade
kraftigt och fisken dog ut. Den forna sjöbotten förvandlades till sand- och
saltöknar. Eftersom stora mängder giftiga kemiska gödnings- och
bekämpningsmedel användes i bomullsproduktionen spreds och sprids
fortfarande stora mängder gifter med vinden. Grundvattnet har försämrats
kraftigt.
Hundratusentals människor har mist sin möjlighet till försörjning när de
ekonomiska förutsättningarna radikalt ändrats. Arbetslösheten är mycket stor,
vilket bl a medfört stora ekonomiska och sociala problem. Många barn lever i
stor nöd ensamma utan sina föräldrar och utan möjligheter att gå i skolan.
Hälsotillståndet har också kraftigt försämrats, särskilt för kvinnor och barn.
Ökad frekvens av olika cancerformer, anemi och andra invärtes sjukdomar
har konstaterats. Barnadödligheten har ökat och medellivslängden sjunkit.
Omkring fem miljoner människor bor i sjöns närhet. De flesta i och kring
städerna Aralsk i norr (Kazakstan) och Nukus och Muynak i söder (delvis den
självständiga republiken Karakalpakstan i Uzebekistan). På sikt är det svårt
att tänka sig att människorna kan bo kvar om läget inte förbättras. Men vart
skall de i så fall ta vägen?
Det är hög tid att på allvar ta tag i problemen.
Vad har gjorts för att förbättra
situationen?
Regeringarna i området har inlett ett samarbete för att söka
lösa problemen kring Aralsjön. Nya samarbetsorgan har
inrättats. Men regimerna präglas till stor del av det förflutna
och anser sig möta problem med oöverstigliga dimensioner.
Förutom de tidigare nämnda anledningarna till politiska
konflikter finns också risk för konflikter om de knappa
vattenresurserna.
Det är bra att Sida sedan 1998 har anslagit totalt 23 miljoner kronor till
Aralsjörelaterade projekt, främst gällande hälsa och dammsäkerhet. Men det
är angeläget att Sverige höjer sin ambitionsnivå och tillsammans med andra
länder och organisationer upprättar en plan för fortsatta aktiviteter med och
kring Aralsjön.
Det internationella samfundet har gjort betydande ansträngningar för att
förbättra situationen. Världsbanken och andra internationella organisationer
har förmedlat stora resurser till området. Men resultaten av insatserna är
hitintills begränsade. Det behövs väl planerade, långsiktiga och uthålliga
insatser för att vända utvecklingen. Det är angeläget att Sverige inom
befintliga ekonomiska ramar utökar sina insatser i området samt bistår och
stödjer de frivilliga svenska organisationerna bl a Ljus i Öster (tidigare
Slaviska missionen) i deras insatser att hjälpa befolkningen och i sina försök
att restaurera miljön.
Vad kan göras?
Det finns olika uppfattningar om Aralsjön verkligen kan
räddas eller återställas. Samtidigt kan diskuteras om
stabilitet i regionen överhuvudtaget är möjlig utan en
stabilisering av sjöns tillstånd.
Insatser måste göras på många olika områden. Bevattningskanalerna måste
repareras och effektiviseras så att inte flodernas vatten helt töms genom
kanalerna. Aralsjöns tillflöden måste garanteras. På sikt måste
produktionsstrukturen ändras så att man går över till mindre vattenkrävande
grödor än bomull.
På kort sikt handlar det om att göra konkreta insatser för människorna i
området så att de kan våga tro på framtiden. Det handlar om att stärka det
civila samhället och att inleda ett praktiskt samarbete, särskilt på hälso- och
sjukvårdsområdet.
Aralsjökatastrofen är den kanske största ekologiska katastrofen någonsin,
orsakad av människor. Den har påverkat miljön och hälsotillståndet i området
så att situationen för framförallt kvinnor och barn är akut. Medellivslängden
är mycket låg. Enligt läkare utan gränser är platser som exempelvis staden
Muynak i Karakalpakstan en av de mest "chronically sick places on earth".
Muynak var en gång en blomstrande fiskestad vid Aralsjöns strand. Staden
ligger nu 10 mil från den nuvarande stranden.
Denna akuta situation måste fokuseras och lyftas fram av Sveriges
regering, EU, OSSE och FN. Det är angeläget att den svenska regeringen
initierar och driver frågan i olika internationella organ.