Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att regeringen höjer ambitionsnivån beträffande Aralsjöns svåra situation och miljökatastrofen i anslutning till den.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsammans med andra länder och organisationer upprätta en plan för arbetet med Aralsjön och ländernas och folkens katastrofala situation runt Aralsjön.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inom bl.a. EU, OSSE och FN uppmärksammar och där, liksom i övriga internationella organ, driver frågan om Aralsjöns svåra situation.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen totalt sett, inom befintliga ekonomiska ramar, ökar sina insatser för Aralsjön.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de frivilliga organisationer som arbetar i området, inom befintliga ekonomiska ramar, ges ökat stöd och ökade möjligheter.
Motivering
Lite nu och då, men inte tillräckligt ofta för att väcka behövlig opinion, brukar Aralsjön, som kallas världens största enskilda miljökatastrof, lyftas fram och belysas av massmedia. Katastrofen är så stor i sin omfattning att det är näst intill omöjligt att förstå dess hela vidd och konsekvenser både för den nära regionen och för världsmiljön. Det skulle därför behövas en intensiv och genomträngande debatt och informationsdrive.
De årtionden som gått för att bryta ner de goda natur- och miljöbetingelserna för människor och natur kan det ta hundratals år att reparera och restaurera. Hundratals miljoner kronor har, som det kan tyckas till ingen nytta, redan satsats på restaureringsarbete. Frivilliga organisationer från bl a Sverige arbetar idag med att introducera jordbruksprojekt och bedriva humanitära och sociala projekt i Aralsjöområdet. Det är ett arbete som behöver allt stöd det kan få.
Aralsjöns geografiska läge och storlek
Aralsjön ligger i Centralasien med Kazakstan och Uzbekistan som strandstater. De övriga tre staterna i regionen - Turkmenistan, Tadjikistan och Kirgistan - är även mycket intresserade av Aralsjöns framtid.
Redan under första hälften av 1800-talet koloniserade Ryssland regionen. Detta innebär att staterna i regionen har en mycket svag nationell identitet. Eftersom regionen befinner sig i en geografisk känslig position mellan Ryssland och den islamiska världen, finns stor risk för att området om några år kan bli en politisk konfliktpunkt.
Aralsjön var fram till år 1960 jordens fjärde största insjö, tolv gånger så stor som Vänern. Vattnet var sött och fiske var en viktig näringsgren. Aralsjön har inget eget utlopp. Vattennivån regleras genom avdunstning. De stora floderna Amu-Darya i söder och Syr-Darya i norr har tidigare svarat för tillflödet. Idag når flodernas vatten inte fram till Aralsjön, då konstgjorda vattenkanaler tillåts att helt dränera de stora flodernas tillflöden till Aralsjön.
Aralsjöns negativa utveckling
Sovjetunionen inledde i början av sextiotalet en omfattande kampanj för att genom avancerade bevattningsanläggningar öka jordbruksproduktionen i regionen. Eftersom efterfrågan på bomull var mycket stor och priserna på produkten goda, koncentrerade man sig på bomullsodling. Resultatet av den stora satsningen på bevattningskanaler innebar att tillflödet till Aralsjön från de två floderna upphörde.
Aralsjöns storlek minskade därigenom undan för undan. I början av sextiotalet var den endast hälften så stor som tidigare. Salthalten i sjön ökade kraftigt och fisken dog ut. Den forna sjöbotten förvandlades till sand- och saltöknar. Eftersom stora mängder giftiga kemiska gödnings- och bekämpningsmedel användes i bomullsproduktionen spreds och sprids fortfarande stora mängder gifter med vinden. Grundvattnet har försämrats kraftigt.
Hundratusentals människor har mist sin möjlighet till försörjning när de ekonomiska förutsättningarna radikalt ändrats. Arbetslösheten är mycket stor, vilket bl a medfört stora ekonomiska och sociala problem. Många barn lever i stor nöd ensamma utan sina föräldrar och utan möjligheter att gå i skolan.
Hälsotillståndet har också kraftigt försämrats, särskilt för kvinnor och barn. Ökad frekvens av olika cancerformer, anemi och andra invärtes sjukdomar har konstaterats. Barnadödligheten har ökat och medellivslängden sjunkit.
Omkring fem miljoner människor bor i sjöns närhet. De flesta i och kring städerna Aralsk i norr (Kazakstan) och Nukus och Muynak i söder (delvis den självständiga republiken Karakalpakstan i Uzebekistan). På sikt är det svårt att tänka sig att människorna kan bo kvar om läget inte förbättras. Men vart skall de i så fall ta vägen?
Det är hög tid att på allvar ta tag i problemen.
Vad har gjorts för att förbättra situationen?
Regeringarna i området har inlett ett samarbete för att söka lösa problemen kring Aralsjön. Nya samarbetsorgan har inrättats. Men regimerna präglas till stor del av det förflutna och anser sig möta problem med oöverstigliga dimensioner. Förutom de tidigare nämnda anledningarna till politiska konflikter finns också risk för konflikter om de knappa vattenresurserna.
Det är bra att Sida sedan 1998 har anslagit totalt 23 miljoner kronor till Aralsjörelaterade projekt, främst gällande hälsa och dammsäkerhet. Men det är angeläget att Sverige höjer sin ambitionsnivå och tillsammans med andra länder och organisationer upprättar en plan för fortsatta aktiviteter med och kring Aralsjön.
Det internationella samfundet har gjort betydande ansträngningar för att förbättra situationen. Världsbanken och andra internationella organisationer har förmedlat stora resurser till området. Men resultaten av insatserna är hitintills begränsade. Det behövs väl planerade, långsiktiga och uthålliga insatser för att vända utvecklingen. Det är angeläget att Sverige inom befintliga ekonomiska ramar utökar sina insatser i området samt bistår och stödjer de frivilliga svenska organisationerna bl a Ljus i Öster (tidigare Slaviska missionen) i deras insatser att hjälpa befolkningen och i sina försök att restaurera miljön.
Vad kan göras?
Det finns olika uppfattningar om Aralsjön verkligen kan räddas eller återställas. Samtidigt kan diskuteras om stabilitet i regionen överhuvudtaget är möjlig utan en stabilisering av sjöns tillstånd.
Insatser måste göras på många olika områden. Bevattningskanalerna måste repareras och effektiviseras så att inte flodernas vatten helt töms genom kanalerna. Aralsjöns tillflöden måste garanteras. På sikt måste produktionsstrukturen ändras så att man går över till mindre vattenkrävande grödor än bomull.
På kort sikt handlar det om att göra konkreta insatser för människorna i området så att de kan våga tro på framtiden. Det handlar om att stärka det civila samhället och att inleda ett praktiskt samarbete, särskilt på hälso- och sjukvårdsområdet.
Aralsjökatastrofen är den kanske största ekologiska katastrofen någonsin, orsakad av människor. Den har påverkat miljön och hälsotillståndet i området så att situationen för framförallt kvinnor och barn är akut. Medellivslängden är mycket låg. Enligt läkare utan gränser är platser som exempelvis staden Muynak i Karakalpakstan en av de mest "chronically sick places on earth". Muynak var en gång en blomstrande fiskestad vid Aralsjöns strand. Staden ligger nu 10 mil från den nuvarande stranden.
Denna akuta situation måste fokuseras och lyftas fram av Sveriges regering, EU, OSSE och FN. Det är angeläget att den svenska regeringen initierar och driver frågan i olika internationella organ.
Stockholm den 26 september 2000
Margareta Viklund (kd)