Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att beakta barnperspektivet inom det fortsatta
Östersjösamarbetet.
Motivering
Ekonomisk utveckling och samarbete med länderna kring Östersjön, har
sedan början av 90-talet varit några av ledorden för svensk
Östersjöpolitik. I den ekonomiska utvecklingen som Östersjöregionen har
haft har de sociala frågorna - än så länge - inte varit högt prioriterade.
FN:s konvention om barnets rättigheter eller barnkonventionen som den
ofta kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989.
Barnkonventionen innebär en ny epok i arbetet med barns och ungas villkor.
Det är första gången barns egna mänskliga rättigheter formuleras i ett
internationellt bindande avtal. Barnkonventionen uttrycker världssamfundets
samlade syn på barn och ger därmed alla länder ett gemensamt språk och ett
gemensamt mål.
Konventionen utgår ifrån att barndomen har ett värde i sig och att barn är
en utsatt grupp i samhället med särskilda behov av omvårdnad och skydd som
också innefattar ett rättsligt skydd. Konventionen tillerkänner barn
grundläggande medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter.
Den bygger på fyra viktiga principer:
- att barnet har rätt till likvärdiga villkor,
- att barnets bästa skall beaktas vid alla beslut,
- att barnet har rätt till liv och utveckling,
- att barnet har rätt att säga sin mening och få den respekterad.
Den sociala situationen för många barn i Polen, de baltiska staterna och i
övriga delar av det som tidigare utgjorde Sovjetunionen, är på många håll
katastrofal. I detta område finns barn som uthärdar tillvaron genom att
använda olika former av droger. Det har också, i vissa länder, förekommit
sexhandel med barn. Dessa barn är ofta bortglömda och övergivna av
samhället. I Lettland räknar man med att cirka 15 000 barn lever på gatan.
Situationen är liknande i andra länder i regionen. Som exempel kan
nämnas att av de 2 miljoner barn som bor i Moskva är 250 000 11-18-
åringar som är eller riskerar att bli gatubarn.
Det tilltagande våldet med barn och ungdomar inblandade är en allvarlig
signal till oss alla. Ungdomar som arresteras på gatan eller andra offentliga
platser är inte sällan påverkade av droger och det är inte helt ovanligt att de
blir diagnostiserade som kroniska alkoholister.
Många barn- och ungdomsorganisationer har slagit larm om misshandel
och övergrepp som driver barnen ifrån sina hem till ett liv som missbrukande
och kriminella gatubarn. Unga Örnars systerorganisationer i Lettland och
Litauen bekräftar denna bild.
Med barnkonventionen i beaktande, och med vetskap om de eländiga
förhållanden som många barn lever under, är det viktigt att Sverige i sitt
fortsatta samarbete inom Östersjöregionen agerar. Att Sverige på ett
långsiktigt och målmedvetet sätt, arbetar för att förbättra den sociala
situationen för barnen i området.