1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som
ordförandeland i EU och som medlem i FN och andra internationella
forum skall arbeta för att det inrättas mekanismer som kontrollerar
efterlevnaden av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i
internationella forum aktivt verkar för att de stater som ännu inte anslutit
sig till FN:s konvention mot tortyr gör detta och gör det utan
reservationer.
3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
utforma förslag om implementering av FN:s tortyrkonvention i svensk
rätt genom tillskapandet av en lagstiftning mot tortyr.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som
ordförandeland i EU verkar för att EU intar en kritisk och vaksam
hållning när det gäller mänskliga rättigheter och därvid särskilt granskar
angreppen på medlemmar av falungongrörelsen, situationen i Tibet och
tillämpningen av dödsstraffet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som
ordförandeland i EU bör rikta ökad uppmärksamhet på brotten mot
mänskliga rättigheter och tillämpningen av dödsstraff i Saudiarabien.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som
ordförandeland i EU bör verka för att USA, som en följd av sin
ansvarsställning som den mäktigaste stormakten i världen när det gäller
mänskliga rättigheter, avskaffar dödsstraffet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som
ordförandeland i EU verkar för att EU:s kritiska dialog med Iran
intensifierar sin kritik av Iran enligt vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige
ratificerar tilläggsprotokollet till konventionen om barnets rättigheter som
innebär förbud mot barnsoldater och barns inblandning i väpnade
konflikter.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i
internationella forum agerar kraftfullt för att förmå andra medlemsstater i
FN att ansluta sig till tilläggsprotokollet till konventionen om barnets
rättigheter.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall
verka för att alla länder som ratificerat FN:s konvention om kvinnans
rättigheter också lever upp till den.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall
verka för att de länder som på olika punkter reserverat sig mot FN:s
konvention om kvinnans rättigheter förmås att avstå från dessa.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige måste
verka för att de paramilitära grupperna i Colombia upplöses och att
straffriheten för brott mot mänskliga rättigheter i Colombia upphör.
13.
1 Yrkande 3 hänvisat till JuU.
En djup klyfta mellan ord
och handling
Världen har fått se ännu ett år med talrika brott mot de
mänskliga rättigheterna. En del har sänt chockvågor över
världen medan de flesta pågått i det fördolda. I många länder
är mänskliga rättigheter alltjämt en lyx som inte alla
människor kan räkna med att åtnjuta. Det finns många
konventioner på plats för att skydda människors rättigheter. I
år fyller Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna
50 år, nästa år är det jubileum för 1951 års
flyktingkonvention.
Övergrepp mot de mänskliga rättigheterna måste förhindras redan innan de
inträffat. Det som hänt i Östtimor, Kosovo och på många andra platser kunde
ha förutsetts och förhindrats om världssamfundet vidtagit kraftiga åtgärder
när det ännu fanns tid. De konventioner som finns på plats ger ett verktyg.
Tyvärr saknas ofta den politiska viljan. Sveriges kommande ordförandeskap i
den europeiska unionen från årsskiftet innebär ett lysande tillfälle för Sverige
att inom EU och på den internationella arenan driva frågan om mänskliga
rättigheter.
Det finns i många länder ett stort gap mellan ländernas utfästelser när de
undertecknade FN:s konvention om mänskliga rättigheter och tillämpningen
av vad som stadgas i denna konvention.
Vi anser därför att Sverige som ordförandeland i EU och som medlem i FN
och andra internationella fora skall arbeta för att de mekanismer som inrättats
för att kontrollera efterlevnaden av FN:s deklaration om mänskliga
rättigheter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Tortyr
Ett systematiskt användande av tortyr är alltjämt utbrett runt
om i världen. Amnesty International har dokumenterat tortyr
eller misshandel från myndighetspersoner i över 130 av
världens 200 länder under förra seklets sista år. Tortyr
drabbar den som har "fel" åsikt, den som har fel kön och den
som tillhör fel etniska eller religiösa grupp. Ett exempel är
Turkiet där det fortfarande ofta förekommer att kurder
torteras enbart på grund av sin etniska tillhörighet.
Tortyr förekommer överallt i världen. Länderna inom Europa är inte
förskonade. Det har framkommit många fall av tortyr och polisövergrepp i de
flesta länder i Europa, Sverige är inget undantag. Fem år efter Osmo Vallos
död vid ett polisingripande i Karlstad har inte någon opartisk undersökning
genomförts och ingen har ställts till svars för hans död. Det är ytterst oroande
att dödsfall i samband med polisingripanden och inom kriminalvården har
fortsatt i Sverige även i år.
1984 antog FN en konvention mot tortyr, grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning. Bara 122 länder har anslutit sig till
konventionen. Vi vill att den svenska regeringen aktivt skall försöka förmå de
stater som ännu inte anslutit sig till denna viktiga konvention att göra det.
Ett
tilläggsprotokoll till konventionen är under utarbetande. Det är viktigt att
detta tilläggsprotokoll blir ett kraftfullt verktyg i kampen mot tortyren. Detta
bör ges regeringen till känna.
Eftersom Sverige har undertecknat tortyrkonventionen borde Sverige i
konsekvensens namn också införa en lagstiftning mot tortyr. Vi anser därför
att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att utforma förslag om im-
plementering av FNs tortyrkonvention i svensk rätt genom tillskapandet av ett
särskilt tortyrbrott. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Många övergrepp mot de mänskliga rättigheterna fortsätter i det fördolda.
Ibland vill omvärlden inte se. Saudiarabien och Kina är två länder som nästan
alltid undgår kritik, trots omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna.
Oljans makt är stor och därför väljer omvärlden att se mellan fingrarna när
saudiska oppositionella torteras, gästarbetare döms till döden vid rättegångar
utan tolk och tjuvar får händerna avhuggna. Den kinesiska marknaden lockar
och därför väljer omvärlden att se mellan fingrarna när fredliga falun-
gongutövare angrips och torteras och de mest omfattande tillslagen mot
oliktänkande på tio år sker. Kina bryter mot de mänskliga rättigheterna även i
andra sammanhang. Situationen i Tibet är fortfarande otillfredsställande och
dödsstraff utdöms i stor utsträckning.
Vi anser att Sverige som ordförandeland i EU verkar för att EU intar en
kritisk och vaksam hållning när det gäller mänskliga rättigheter och därvid
särskilt bör granska angreppen på medlemmar av falungongrörelsen,
situationen i Tibet och tillämpningen av dödsstraff i Kina. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser även att Sverige som ordförandeland i EU skall rikta ökad
uppmärksamhet åt brotten mot mänskliga rättigheter i Saudiarabien i
allmänhet och tillämpningen av dödsstraff i synnerhet. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Dödsstraffet
31 länder i världen genomförde förra året avrättningar.
Genom åren har antalet länder som tillämpar dödsstraff
minskat. Sverige avskaffade dödsstraffet i fredstid redan
1921. Men inte ens här är opinionen självklart mot
dödsstraffet. Enligt Sifo och Svenska Dagbladets senaste
undersökning är inte mindre än 42 % av svenskarna för
dödsstraff. Detta trots att dödsstraffet bevisligen är
overksamt och orättvist. En viktig uppgift för svenska
politiker är att bilda opinion mot dödsstraffet hos de egna
väljarna. I USA växer just nu opinionen mot dödsstraffet.
Guvernör George H Ryan i Illinois har stoppat alla
avrättningar. Han insåg att något var fel när 13 dödsdömda i
hans stat hade frikänts efter att det visat sig att domarna var
felaktiga. I andra delstater fortsätter antalet avrättningar att
öka. Förra året avrättades fler personer i USA än något annat
år sedan 1951. USA är också ett av mycket få länder där
psykiskt sjuka avrättas och minderårigas brott kan leda till
dödsstraff. Det amerikanska presidentvalet är ett tillfälle att
uppmärksamma dödsstraffet. Inte ens presidentkandidaten
George W Bush, som annars velat göra sig känd för att ha
effektiviserat avrättningarna genom att minska möjligheterna
att överklaga domar, verkar opåverkad av att dödsstraffet nu
tagits upp till diskussion. USA är bland de fem länder i
världen där Amnesty International under 1999
dokumenterade 85 % av världens avrättningar. De andra fyra
är Kina, Iran, Demokratiska republiken Kongo och
Saudiarabien. Sverige bör fortsätta verka för att dödsstraffet
avskaffas i världens samtliga länder.
Vi menar att USA, som den mäktigaste stormakten i världen, måste förmås
att inse sitt ansvar när det gäller mänskliga rättigheter och avskaffa
dödsstraffet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Situationen i Iran
I Iran har läget när det gäller mänskliga rättigheter
försämrats avsevärt under våren och sommaren, sedan
bakåtsträvande krafter bestämt sig för att slå tillbaka
reformanhängarna i landet. Man har stängt ett stort antal
tidningar, spärrat in chefredaktörer och journalister.
Rättssystemet är under all kritik.
Sverige bör i sin egenskap av ordförandeland i EU under första halvan av
2001 verka för att EU:s kritiska dialog med Iran intensifieras när det gäller
brott mot mänskliga rättigheter. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Barnets rättigheter
FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 är den FN-
konvention som fått störst gensvar hos medlemsstaterna.
Endast två stater har underlåtit att ratificera den.
Konventionen har haft stor betydelse för att höja skyddet och
öka respekten för barns rättigheter. Ett barn definieras i
konventionen som en person under 18 år. Detta gäller dock
inte artikeln om barnsoldater, där åldersgränsen är 15 år. FN
uppskattar att över 300 000 barn under 18 år för närvarande
deltar i väpnade konflikter i mer än 30 länder världen över.
Barn rekryteras och utnyttjas både av reguljära arméer och
väpnade oppositionsgrupper. En del barn kidnappas eller
hotas, för att bära vapen, medan andra anmäler sig frivilligt.
I exempelvis Sierra Leone uppges över 5 000 barn ha
deltagit i striderna sedan inbördeskriget bröt ut 1991, många
av dem under tvång.
Den 25 maj i år antog FN:s generalförsamling ett tilläggsprotokoll till
konventionen om barnets rättigheter som sätter åldersgränsen till 18 år för
deltagande i en väpnad konflikt. Idag har mer än 50 stater undertecknat
protokollet, däribland Sverige. För att protokollet skall träda i kraft krävs
tio
ratifikationer. Tilläggsprotokollet till konventionen om barnets rättigheter är
ett positivt led i utvecklingen av ett förbud mot barnsoldater. Sverige bör
ratificera tilläggsprotokollet till konventionen om barnets rättigheter angående
barns inblandning i väpnade konflikter omgående samt agera kraftfullt för att
förmå andra medlemsstater i FN att ansluta sig till det. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Kvinnors rättigheter
Saudiarabien blev den 7 september i år den 166:e staten att
ratificera FN:s konvention om avskaffande av
diskriminering av kvinnor. Saudiarabien gjorde en generell
reservation mot alla bestämmelser som står i strid med
islamisk rätt. Reservationer som denna, som tyvärr
Saudiarabien inte är ensamt om kan inte accepteras.
Saudiarabiens ledare åberopar kulturella eller religiösa skäl
för att legitimera åtgärder som är diskriminerande och
förnedrande för kvinnorna och som även hindrar dem från
att åtnjuta universellt erkända mänskliga rättigheter.
Sverige bör även i EU och FN verka för att alla länder som ratificerat FN:s
konvention om kvinnans rättigheter också lever upp till den.
Ett flertal länder som har ratificerat konventionen om kvinnans rättigheter
har reserverat sig mot delar av konventionen, Sverige skall verka för att dessa
länder skall förmås avstå från sina reservationer. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Kvinnor utsätts för diskriminerande behandling både av stater och på
grund av traditioner i det samhälle de lever i. Det är statens ansvar att agera
till skydd för kvinnorna i båda fallen. I Pakistan och på andra håll framför
allt
i Sydasien och Mellanöstern sker s.k. hedersmord, där en far eller bror dödar
för vad en kvinna gjort eller inte gjort, t.ex. att hon varit tillsammans med en
man eller att hon inte vill gifta sig med den av familjen utvalde. I delar av
Afrika är det vanligt med könsstympning.
Oppositionen inom länderna mot övergrepp som dessa är stark, men
regeringarna tar inte situationen tillräckligt på allvar. De ansvariga skall
inte
gå fria. Utbildningsinsatser är också viktiga. Traditioner går att förändra. I
krig runt om i världen förekommer det att massvåldtäkter används som vapen.
Straffriheten
Stadgan för den internationella brottmålsdomstolen antogs i
Rom sommaren 1998. I dag har över 100 stater skrivit på
och 20 ratificerat stadgan. Det krävs att 60 stater ratificerar
stadgan för att domstolen ska kunna påbörja sin verksamhet.
Domstolen kommer att vara ett viktigt redskap för att
förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna i framtiden.
Sverige måste snarast möjligt ratificera stadgan och också
kraftfullt verka för att andra stater gör detsamma utan
reservationer.
Straffriheten är ett av de största hoten mot respekten för de mänskliga
rättigheterna. När de som begår övergrepp inte ställs inför rätta ger man
tydliga signaler både till förövarna, offren och deras anhöriga att dessa
gärningar kan fortgå, vilket leder till en våldsspiral och försvårar
möjligheterna till försoning och en fredlig utveckling. De ytterst ansvariga för
grova brott mot mänskliga rättigheter och humanitär rätt måste ställas till
svars för sina gärningar oavsett var i världen de befinner sig.
Under det gångna året har framsteg gjorts runt om i världen i kampen mot
straffriheten. Jack Straws beslut att skicka Augusto Pinochet tillbaka till
Chile
med anledning av en omdiskuterad läkarundersökning verkade innebära att
den chilenske ex-diktatorn skulle gå fri. En viktig principiell seger om att de
som gör sig skyldiga till grova brott mot de mänskliga rättigheterna inte skall
gå fria var dock vunnen. Den uppmärksamhet som processen i Storbritannien
väckt, ledde till en fortsatt process mot Pinochet i Chile och i augusti i år
fråntog den chilenska högsta domstolen honom hans immunitet.
I Spanien pågår förundersökningar om brott mot de mänskliga
rättigheterna i bl a Guatemala och Argentina. I augusti i år greps en tidigare
argentinsk officer i Mexiko, misstänkt för brott mot de mänskliga
rättigheterna under juntatiden i Argentina. I Senegal har en process pågått mot
Tchads tidigare president Hassan Habré.
Trots dessa försök fortsätter straffrihet att vara regel och inte undantag runt
om i världen. Ett exempel är Colombia där armén, paramilitära grupper och
väpnade oppositionsgrupper fortsätter att begå massakrer. Liksom tidigare
lämnade tusentals familjer sina hem på grund av de grymheter som begås
under konflikten. Dessa brott och grymheter sker utan att brottslingarna
behöver riskera något straff. En mängd människor är på flykt inom landet. De
ansvariga går oftast fria från ansvar.
Vi anser att Sverige måste verka för att de paramilitära grupperna i
Colombia upplöses och att straffriheten för brott mot mänskliga rättigheter i
Colombia upphör. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.