Dagens välståndsnivå bygger på global arbetsdelning och
frihandel. Det faktum att frihandel tillfälligt kan ställa
ekonomier, branscher, sektorer, företag och enskilda
människor inför stora omställningar får aldrig tas till intäkt
för att inskränka frihandeln. Protektionism är liksom
främlingsfientlighet latenta politiska krafter som ofta
utnyttjas av populistiska krafter.
Ett fritt kapitalflöde och frånvaro av valutaregleringar fungerar som ett
kraftfullt signalsystem vad avser brister i den egna ekonomin. Att skylla
bristerna på de fria kapitalrörelserna är att angripa symptomen i stället för de
bakomliggande problemen.
Den elektroniska handeln kan bidra till många välfärdsvinster, inte minst
genom olika typer av miljövinster p.g.a. färre transporter. Det är därför
viktigt
att förutsättningar skapas för en effektiv elektronisk handel. Eftersom handeln
i stor utsträckning är internationell, är det av största vikt att EU deltar i
och
försöker påverka regelutvecklingen i det internationella samarbetet.
Det är viktigt att verka för liberaliseringar av handeln inom tjänstesektorn.
Detta bidrar till ökad konkurrens som i slutänden gynnar konsumenterna.
EU bör sätta ett ambitiöst mål för en WTO-runda. Målet bör vara att
avskaffa alla tullar till i-länderna.
En världsmarknadsanpassning av den europeiska jordbrukssektorn är
angelägen med hänsyn till EU:s utvidgning.
FN:s förmåga att förebygga kriser och krig, bevara freden, lösa konflikter
eller tvinga fram fredliga förhållanden måste stärkas. FN:s säkerhetsråds
förmåga att fatta beslut måste stärkas.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stärkandet av WTO:s tvistlösningsmekanism.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s förhandlingsbud inför millennierundan bör vara att
avskaffa industritullarna till i-länderna och anta en bindande plan för
övergången till en fri marknad för jordbruksprodukter. 1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en liberaliserad handel med tjänster.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om elektronisk handel.1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall verka för ett avtal rörande utländska
direktinvesteringar inom ramen för WTO.1
6. Riksdagen beslutar att Sverige i IMF skall verka för en kod för
transparenta och öppna finansmarknader så att otillbörlig statlig och
annan påverkan på banker och andra aktörer förhindras.2
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en s.k. Tobinskatt, en slags tull på kapitalrörelser till u-
länder, med kraft bör motarbetas.2
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om korruptionsbekämpning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om FN.
10.
1 Yrkandena 1-5 hänvisade till NU.
2 Yrkandena 6-7 hänvisade till FiU.
Inledning
Protektionism är liksom främlingsfientlighet latenta politiska
krafter som ofta utnyttjas av populistiska krafter. Vid WTO:s
möte i Seattle och IMF och Världsbankens högnivåmöten
har det varit våldsamma upplopp. Protesterna riktar sig mot
globaliseringen och därmed för ökad protektionism. Motivet
sägs vara att skydda u-länder mot frihandel och fria
kapitalrörelser, vilket innebär att länder utestängs från det
internationella handelsutbytet och från möjligheten att
finansiera sina utvecklingsansträngningar med privat kapital.
Det dolda syftet är dock många gånger att skydda i-länder
från konkurrens från u-länder. Fack och arbetsgivare i utsatta
branscher i vissa länder har starka intressen i att främja
protektionism.
Till detta ansluter sig krafter som av ideologiska skäl vill motarbeta
marknadsekonomi.
Den nya globaliseringen
Världens folk har nu intensivare utbyte än någonsin tidigare.
Ett halvt årtusende har visserligen gått sedan kontakter
mellan jordens kontinenter började etableras, men dagens
allt intensivare process berör så många fler människor och så
många fler områden, att det är berättigat att tala om en
verkligt ny globalisering. Utbytet av varor och tjänster ökar
stadigt. Ekonomin blir alltmer internationaliserad. Kontakter
mellan människor befrämjas av ny teknik, som gör att
information kan färdas enorma avstånd på ett ögonblick.
Detta ökade utbyte av varor, tjänster, erfarenheter och
information leder till ett ökat ömsesidigt beroende mellan
flertalet av världens länder.
I en tid som går mot ett kunskapssamhälle är inte bara den samlade
informationsmängden större än någonsin, utan spridandet av ny teknologi går
också fortare än tidigare. När det för radion tog 38 år att nå ut till 50
miljoner
användare, tog det för televisionen 13 år och för Internet endast 4 år att nå ut
till samma antal användare.
Befolkningsrörelserna allt större
Samtidigt som länder länkas samman av teknik och ekonomi
rör sig människor över gränserna i en omfattning som de
aldrig gjort förut. Ständig utveckling av kommunikationer
som tåg, flyg och bilar har underlättat människors fysiska
förflyttning. Det gäller i mer kortsiktig form genom turism,
pilgrimsfärder och affärsverksamhet, likaväl som i form av
mer varaktig migration.
Trots att människors rörlighet i vissa regioner begränsats genom skärpta
hinder, ökar strömmen av migranter. Detta gäller även flyktingar från krig
och förtryck. Samtidigt som det bakom flykten ligger stora tragedier, är det
hoppingivande att det på många håll finns en beredvillighet att ta emot
flyktingar. Detta är också ett viktigt inslag i globaliseringen. Utländska
arbetares hemsändning av pengar till familj och släkt är nu en av de större
kapitalrörelserna över gränserna - volymen är en och en halv gång större än
vad det samlade biståndet utgör. Detta har en stor betydelse i många fattiga
länder.
En global social revolution
Sociala attityder påverkas också starkt av globaliseringen.
En av de mest avgörande frågorna för mänskligheten är
inställningen till familj och barn. Små familjer var länge
förknippade med västerlandet, medan normen särskilt i u-
länderna var stora familjer där kvinnans uppgift främst var
en livslång uppfostran av barn.
Så är det inte längre. På de flesta håll sker det en snabb nedgång i
födelsetalet. Över 80 procent av jordens befolkning lever i länder där det
normala barnantalet är tre eller färre. Visserligen finns det länder där fem,
sex
barn fortfarande är vanligt, men detta handlar om undantag också bland u-
länderna. Till de mer intressanta inslagen hör att låga födelsetal idag inte
sällan finns i katolska länder. Kvinnor väljer en yrkeskarriär i allt större
utsträckning. Den enskilda människan och den enskilda familjen kan faktiskt
idag fatta sina val i en friare och bättre situation. Även denna påverkan är en
del av globaliseringen och tillhör dess stora fördelar.
Kulturen mer global och mindre
likriktad
På det kulturella området har globaliseringen en särskilt stor
betydelse. Det brukar ibland anföras att det skulle finnas en
risk för likriktning - en cocacolonisering - av kulturlivet i
världen. Ingenting kan vara mer felaktigt. Matkulturer från
olika håll i världen berikar det lokala köket. Inom musiken
blandas stilar, från det europeiska till det amerikanska med
influenser från såväl afrikansk som indisk eller karibisk
musiktradition. Stora författare från olika språkområden blir
tillgängliga för läsare också i glesbygd.
Det viktiga med kulturens globalisering är att olika kulturer blir
tillgängliga för var och en. Det finns ibland en vanföreställning om att ett
visst område eller land skall präglas av en viss enhetlig kultur. Detta var
kanske fallet tidigare, och innebar ofta en för många outhärdlig påtvingad
likriktning.
Idag finns ett brett internationellt kulturutbud som är tillgängligt för var
och en. Inte minst Internet-utvecklingen möjliggör direkta kontakter från
person till person och ett systematiskt uppsökande av kultur och impulser.
Detta leder till mindre likriktning och att den individuella friheten ökar högst
betydligt. Kulturutbytet över gränserna gör det möjligt att få en mer
individualiserad kultur.
Forsknings- och
utbildningsexplosionen
Forskningen expanderar och globaliseras. Av
världshistoriens alla forskare lever 90 procent idag. Internet
medger en omedelbar spridning av nya forskningsrön,
tvärvetenskapliga forskargrupper skapar nya infallsvinklar
och möjligheten att kommersialisera upptäckter via "science
parks" driver på utvecklingen.
De multinationella företagen svarar för en stor och växande andel av
forsknings- och utvecklingsarbetet. Styrkan ligger i deras förmåga att knyta
samman forskning och forskare från många olika länder och traditioner.
IT-kommunikation, tätt följd av genteknik, är de områden där världen
satsar mest resurser. Även optik, solar- och miljöteknik och livsmedelsteknik
hör till de snabbast växande teknikområdena. Tillgången till spetsteknologi
och därav följande företagsamhet har blivit en viktig bas för länders välstånd.
Allt fler länder rycker nu fram i forskningsfronten. Sedan decennier har
Japan satsat kraftigt och nu strävar även Indien, Kina och Korea kraftfullt på
att ta sig fram till frontlinjen.
I den snabba utvecklingen av den högre utbildningen har Sverige halkat
efter rejält sedan 1960-talet. I USA, Canada och Japan går nu mer än 30
procent av årskullarna till de långa akademiska utbildningarna (tre år eller
mer) - drygt dubbelt så många som i Sverige. Andelen tekniker är också
betydligt högre och utbildningarna är ofta längre.
En utveckling med gamla anor
Globaliseringen är ett gammalt fenomen - de stora
upptäckterna och världsomseglingarna medförde ökade
kontakter mellan kontinenterna. Kolonialismen skapade
statsmakter som sträckte sig över många världsdelar. Genom
en process under ett halvt årtusende har länder och
kontinenter knutits närmare varandra på allehanda sätt.
Handels- och kapitalströmmar har uppstått och klippts av.
Slavhandel och migration har flyttat miljoner människor
över världshaven. Upptäcktsresande, missionärer och turister
har medfört förändrade seder och bruk. Men samtidigt som
kontakterna efterhand kom att bestå alltmer av
handelsströmmar på frivillig grund, pågick en parallell
utveckling mot isolering och protektionism.
Isolationism och diktatur
Fram till för 10-20 år sedan var det snarare regel än
undantag att jordens länder försökte skydda sig mot
utländskt inflytande. Lite tillspetsat kan sägas att
världshandel och världsmarknad enbart omfattade
Västeuropa, Nordamerika samt några länder i västra
Stillahavsområdet från Japan och Korea i norr till Australien
och Nya Zeeland i söder. Visserligen hade ett antal u-länder
stor export av olja och andra naturråvaror eller kaffe, te och
andra tropiska produkter. Men det handlade mer om
utpräglade exportekonomier utan ett reellt utbyte i övrigt.
Det väldiga kommunistiska blocket, som omfattade en tredjedel av
mänskligheten från Östberlin i väster till Pyongyang i öster, hade som en av
sina grundidéer avspärrning från omvärlden. Gränserna markerades med
taggtråd och minfält. Den som försökte överskrida dessa sköts. Det var först
med Deng Xiao Pings öppnande av Kina 1978 och genom Sovjetblockets
sammanbrott 1989-1991 som bilden ändrades.
Men det var inte bara kommunismen som upprättade murar mot
omvärlden. Detsamma gällde i de flesta världsdelar.
Indien förde tills helt nyligen en skarp protektionistisk politik. Handel
ansågs vara av ondo. Tullmurarna låg uppemot 100 procent. Utländska
investeringar var i princip förbjudna och den nationella självförsörjningen var
målet.
I arabvärlden fördes likaså en protektionistisk politik, både mot omvärlden
och mellan länderna. Det var oljerikedomarna som flödade ur sanden som i
någon mån öppnade arabvärlden. Men även i länder med stor oljeexport var
misstänksamheten mot utländska kontakter stor.
I Latinamerika dominerade under många decennier merkantilismen.
Avspärrningarna under andra världskriget och rädslan för det superstarka
USA präglade praktiskt taget alla latinamerikanska länder. Genom tullmurar
och statsägande skulle den nationella politikens överhöghet garanteras.
Även i Afrika söder om Sahara blev självhushållning och
importsubstitution en huvudinriktning, på grund av det olycksaliga inflytandet
av socialistiskt tänkande. Stödda av utländska biståndsgivare inriktades
kraften alltför ofta på att avskärma kontakter med omvärlden och att
utestänga handel och kapital.
Demokratins idéer blir globala
Till helt nyligen var diktatur inte enbart den förhärskande
styrelseformen i de flesta av jordens länder. Det var till och
med så att diktaturen försvarades som ett ideologiskt system
både av de kommunistiska länderna, där proletariatets
diktatur är själva grundvalen för maktutövningen, och av
många andra länder där den västerländska demokratin sågs
som ett hot. Det talades långt in på 1990-talet fortfarande om
"Asian values", vars underförstådda budskap var att det
frihetliga västerlandet förde med sig dekadans och oansvarig
nedbrytning av samhällsmoralen.
Fortfarande återstår stora problem. I ett bälte från Nordkorea och Indokina
över Afghanistan, Pakistan, Mellanöstern, Nordafrika och mot Väst- och
Centralafrika har demokratin svårt att få fotfäste. Folkrepubliken Kina är det
enskilt största hindret mot fortsatt utveckling mot demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter. Men i övriga delar av världen är demokratin idag
faktiskt regel och diktatur enstaka undantag.
Att Kina klarar demokrati visar inte minst Republiken Kina på Taiwan
som är en väl fungerande demokrati och marknadsekonomi. Frågan om hela
Kinas demokratisering är den kanske avgörande säkerhetsfrågan i ett globalt
perspektiv.
En alldeles avgörande förändring är att de idéer om rättssamhälle,
mänskliga rättigheter, demokrati och minoritetsrättigheter som präglat de
västerländska samhällena nu sprids i en allt raskare takt över världen. Idag
pågår en demokratiseringsprocess i Indonesien, världens fjärde land, med de
slitningar och bekymmer som en sådan process ibland kan medföra. Samtidigt
har demokratiseringen av Central- och Östeuropa i allt väsentligt gått väl,
med undantag av de serbiska och vitryska diktaturerna. Även i Latinamerika
har den demokratiska utvecklingen varit enastående. Endast i Kuba styr
fortfarande en diktator.
Denna demokratiska utveckling är också ett resultat av globaliseringen, där
de västerländska värdenormerna slutar att vara lokala och blir globala. Från
att tidigare bara ha omfattat Västeuropa, USA, Canada, Japan, Nya Zeeland
och Australien tillhör det idag undantagen att länder inte omfattas. Över 70
procent av världens invånare lever, enligt FN, i länder som har "fairly
pluralist democratic regims".
Det nya och avgörande steget för att sprida idéerna om demokrati och
mänskliga rättigheter är tveklöst att den större delen av världen nu är
inbegripen i en kraftig globalisering - handelshinder undanröjs och kontakter
skapas. Frihandeln står i fokus och fria kapitalrörelser har kommit att bli det
dominerande inslaget. Precis som teknikutvecklingen och den ekonomiska
friheten befrämjar varandra, är det tydligt att frihandeln har en positiv
påverkan för utvecklingen mot demokrati och mänskliga rättigheter.
Hur skapas
förutsättningar för
globaliseringen?
I de länder som tidigast övergav isolationism och
protektionism har också välståndsutvecklingen visat sig
tydligast. Utvecklingen går emellertid åt rätt håll för alla
länder som är en del av globaliseringen.
Exempel på genomsnittlig tullnivå, procent
Tabell 1: (1990 1997 )
En politik för att utrota fattigdom och diktatur och
åstadkomma tillväxt och välstånd i hela världen måste ta
fasta på de kraftfulla verktyg som globaliseringen erbjuder.
Varje land måste självt utveckla kraften att använda
globaliseringen som en hävstång i den egna utvecklingen.
Isolering är inte en framkomlig väg, och ingen kan heller
skapa tillväxt och utveckling åt någon annan. Dock finns det
mycket att göra för att skapa bästa möjliga förutsättningar
för globaliseringen och den ekonomiska utvecklingen.
Frihandel är, vid sidan av de grundläggande marknadsekonomiska
institutionerna, äganderätt och rättsstat, den starkaste välståndsskapande
kraften. För världens fattigaste länder är en fri handel på världsmarknaden en
förutsättning för utveckling ur fattigdom. Den rikare delen av världen har en
skyldighet att erbjuda dem denna möjlighet.
Frihandel handlar inte enbart om utbyte av varor och tjänster utan lika
mycket om den kunskapsöverföring som är förknippad med varu- och
tjänstehandel och om direktinvesteringar. Erfarenheten visar att ny teknologi,
organisation och företagsform främst överförs via handel och
direktinvesteringar. Konkurrensen sätter press på landets egen företagsamhet
och dess myndigheter. Låg kvalitet och ineffektivitet får svårare att överleva.
Det blir allt svårare att hävda kastsystem och diskriminering av kvinnor där
kunskap och förmåga tas till vara. För anhängare av kastväsende, apartheid
eller annan diskriminering ses världsmarknaden som ett hot, därför att den
främjar konkurrens och därmed tillvaratagande av resurser och förmåga.
Därigenom fungerar frihandeln också som en katalysator för omvandlingen
av tidigare slutna samhällen till öppenhet och tolerans. Handel har såväl en
civiliserande som en fredsskapande funktion.
Även för mer utvecklade länder har frihandel en kraftfull
välståndsskapande effekt. Frihandel är den mest effektiva konsumentpolitiken
genom att den tillförsäkrar konsumenter hög kvalitet till lägsta möjliga pris.
Det är omöjligt att föreställa sig dagens välståndsnivå utan global
arbetsdelning och frihandel. Det faktum att frihandel tillfälligt kan ställa
ekonomier, branscher, sektorer, företag och enskilda människor inför stora
omställningar får aldrig tas till intäkt för att inskränka frihandeln. I själva
verket är det just detta omvandlingstryck som utgör den största, om än
svårkvantifierbara, fördelen av fri handel.
WTO och det
multilaterala systemet
De multilaterala handelsöverenskommelserna spelar en
avgörande roll i utvecklingen av en allt friare världshandel.
Genom att institutionellt binda de flesta av jordens länder i
förpliktande överenskommelser skyddas frihandeln från
kortsiktig politisk protektionism. Risken för eskalerande
handelskrig minskas.1930-talets tullkrig med efterföljande
depression får inte upprepas.
Störst betydelse har det multilaterala handelssystemet för små och svaga
nationer som saknar möjlighet att påverka sina terms of trade och som står
utan politiska påtryckningsmöjligheter. Det är också dessa länder som har
mest att tjäna på en fri och öppen handel.
Det är av dessa skäl mycket viktigt att EU under det svenska
ordförandeskapet tar initiativ till en ny runda av överläggningar inom ramen
för WTO för att globalt fortsätta arbetet att avskaffa handelshinder. Det är
viktigt att rundan tar sikte på handelshinder i en vid mening och inte endast
tullsatser. En bred förhandling ger den största möjligheten att komma överens
genom att förhandlingsresultaten på de enskilda områdena kan balanseras mot
varandra.
WTO som institution
Det är mycket viktigt att stärka WTO som institution och
förbättra dess mekanism för konfliktlösning. Detta visar inte
minst det s.k. banankriget. WTO:s trovärdighet och
respekten för organisationens tvistlösningssystem måste
ökas genom skärpta regler som förhindrar långdragna
processer. Den möjlighet som EU utnyttjat, att genom
minimala förändringar och med juridiska hårklyverier
förhala nya prövningar inom WTO, måste elimineras.
Annars föreligger en påtaglig risk för ökad protektionism
genom att länder vidtar ensidiga straffåtgärder. Det är inte
heller acceptabelt att starka medlemsländer, som USA,
åsidosätter WTO:s tvistlösningsmekanism och tillgriper
ensidiga sanktioner för att driva igenom sin ståndpunkt.
EU:s förhandlingsbud
EU bör sätta ett ambitiöst mål för en WTO-runda. Målet bör
vara att avskaffa alla tullar till i-länderna. Den
genomsnittliga tullnivån för industrivaror är i EU idag 3-4
procent. EU:s förhandlingsbud för millennierundan bör vara
noll procent för i-länder.
Jordbruksprodukter utgör en komplicerande faktor. EU:s subventionsgrad
vad beträffar jordbruksprodukter är ca 40 procent (jämfört med Norge 80
procent, USA 16 procent och Nya Zeeland 1 procent). Det är inte möjligt att
uppnå en nolltullnivå på jordbruksprodukter i samband med en nolltull för
industrivaror. En överenskommelse om det senare bör heller inte bromsas av
den långsammare processen för jordbruksprodukter. EU bör dock, som den
största aktören i WTO med betydande subventioner, lägga fram en bindande
plan för hur den europeiska jordbrukspolitiken skall integreras med
världsmarknaden. På sikt måste målet vara att låta marknaden för
jordbruksprodukter fungera utan kvoter, pris- och produktionsinterventioner.
Ett samfällt agerande inom ramen för WTO skulle också stabilisera priserna
på världsmarknaden. Därigenom skulle en sund världsmarknad för
jordbruksprodukter kunna etableras. Idag utgör priserna på världsmarknaden
ofta dumpningspriser, vilket medför att de är konstlat låga. Detta får negativa
konsekvenser för jordbruket i många länder, inte minst i tredje världen.
En världsmarknadsanpassning av den europeiska jordbrukssektorn är
också angelägen med hänsyn till EU:s utvidgning. Kandidatländerna i
Central- och Östeuropa har idag lägre subventionsgrad än EU, eller i vissa fall
inga subventioner alls. Det vore en bakvänd tågordning att kräva att de höjer
subventionerna till västeuropeiska nivåer för att sedan på sikt återigen minska
dem. I stället bör en konvergenspunkt sättas i framtiden dit nuvarande
medlemmar och kandidatländer strävar genom en successiv anpassning.
Producenterna måste ges en rimlig tid att anpassa sig till den nya politiken. På
längre sikt bör full marknadsanpassning kunna uppnås.
Andra utestående problemområden (främst med avseende på relationerna
EU-USA) som behöver beröras är genmodifierade och hormonbehandlade
jordbruksprodukter. EU måste inom dessa områden säkerställa att man intar
en ståndpunkt som är WTO-kompatibel.
Tjänster
En femtedel av världshandeln omfattar tjänster, och
ökningen är snabb både i absoluta och relativa termer.
Särskilt fort går det på områden som tele, post, bank och
försäkringar, som tidigare inte ens förknippades med
handelsområdet. Dessa var oftast ineffektiva statliga
monopol som ledde till stora nationella välfärdsförluster.
En allt större del av förädlingsvärdet är nu tjänsteproduktion som, inte
minst genom elektronisk handel, har stor utvecklingspotential.
Liberaliseringar av handeln inom tjänstesektorn medför
konkurrensutsättningar som kommer att medföra kvalitetshöjningar för
konsumenterna. På tjänstemarknader som varit skyddade av offentliga
regleringar blir verksamheter med låg service och kvalitet utkonkurrerade av
bättre alternativ. Här är även regler för offentlig upphandling av stor
betydelse. Sverige bör mot denna bakgrund inom EU verka för en
liberaliserad handel med tjänster.
Elektronisk handel
Den elektroniska handeln kan bidra till många
välfärdsvinster, inte minst genom olika typer av miljövinster.
Det är därför viktigt att förutsättningar skapas för en effektiv
elektronisk handel. Eftersom handeln i stor utsträckning är
internationell, är det av största vikt att EU deltar i och
försöker påverka regelutvecklingen i det internationella
samarbetet.
För att underlätta frihandel och skapa ett sundare konkurrensklimat krävs
det dessutom att den internationella utvecklingen drivs på i riktning mot
förbättrat skydd av immateriella tillgångar, bland annat programvaror.
En viktig förutsättning för att denna handel skall kunna vidareutvecklas är
att människor känner tilltro till de elektroniska handelssystemen och upplever
att transaktionerna är säkra. I detta avseende har utvecklingen av
säkerhetssystem som digitala signaturer och mjukvara som innehåller krypto
en nyckelroll.
Viktigt är också att en översyn görs av den lagstiftning som reglerar
beskattning och affärstransaktioner för att inte några särskilda oklarheter
skall
uppstå i de fall transaktioner och förhandlingar sker på elektronisk väg, men
också för att kontrollera att inte den nuvarande regleringen ställer upp
onödiga hinder vid denna typ av handel.
Den elektroniska handeln innebär också nya möjligheter för u-länderna att
delta på världsmarknaden. Kostnaden för att marknadsföra sig via Internet är
försvinnande liten jämfört med traditionell marknadsföring och därmed sänks
tröskeln för många företag att delta i det internationella utbytet.
Tekniska standarder
Ett hinder i global handel är att standarder och tekniska krav
varierar mellan länder. Även EU stod inför motsvarande
problem vid skapandet av den inre marknaden. Det finns i
princip två sätt att hantera problemet. En möjlighet är att
skilda nationella standarder ersätts av en gemensam
standard. Det är i stor utsträckning ett tillvägagångssätt som
används inom EU och det arbetet utgör en huvuddel av de
direktiv som antas av EU. Det är dock ett tillvägagångssätt
som endast i undantagsfall är tillämpligt för WTO. En
övernationell gemensam lagstiftning som skall beslutas av
134 WTO-medlemmar - länder som befinner sig på olika
utvecklingsnivåer - vore inte rimlig.
En annan möjlighet är att ta fasta på den spontana konvergens av
standarder och specifikationer som uppstår på en fri marknad. Det har t.ex.
inte krävts några statliga kommissioner eller multilaterala konferenser för att
komma överens om en global programspråksstandard för datorer. Trots
avsaknaden av enhetliga standarder kan de flesta datorer runt om i världen
problemfritt kommunicera med varandra. En process som skall ta fram
lagstiftade standarder löper alltid risken att bli föremål för improduktiv
strävan att ta till vara sitt egenintresse, s.k. rent-seeking, och bör därför
användas med försiktighet. Det krävs en noggrann analys, i varje enskilt fall,
om det konkurrenshämmande ingrepp det innebär att lagstifta om standarder
uppvägs av den konkurrensfrämjande effekt en gemensam standard har för
dem som omfattas av den. Det finns dessutom en påtaglig risk att en lagstiftad
standard snabbt kan bli föråldrad.
Utländska
direktinvesteringar
U-världens problem är inte att man har för många utan för få
direktinvesteringar. Kortsiktiga placeringar, eller
investeringar i råvaruutvinning, förekommer i de flesta fall,
även där de marknadsekonomiska institutionerna och
lagstyret är relativt svagt utvecklade. Långsiktiga
direktinvesteringar på goda affärsmässiga grunder är mer
beroende av marknadsekonomiska institutioner och
förutsägbarhet i statsmaktens agerande. Demokrati, en
fungerande rättsstat med korruptionsbekämpning och skydd
för mänskliga rättigheter är sådana stabila institutioner som
befrämjar utländska investeringar. Detta innebär också att
det främsta hindret mot utveckling i flera länder är den egna
regimen, tyvärr alltför ofta understödd av andra länders
förlegade biståndspolitik.
Ett avtal inom ramen för WTO som bygger på icke-diskriminering, d.v.s.
att utländska investeringar skall behandlas på samma sätt som inhemska, kan
reducera osäkerheten. Därmed underlättas kapitalöverföring, och samtidigt
också kunskapsöverföring och utvecklingskraft, till u-länderna. Att den rika
världen fungerar som exportör av investeringskapital och att u-världen är
nettoimportör är naturligt i en snabb utvecklingsprocess. Det handlar främst
om i-världens pensionskapital som därigenom bättre säkrar framtida
pensioner genom att bidra till utvecklingen i tredje världen. Frihandel och
investeringar är den viktigaste insats som den rika världen kan erbjuda de
fattiga länderna. Det är därför särskilt viktigt att inte acceptera dolda hinder
som de miljö- och arbetsmiljöklausuler, som konkurrenssvaga branscher i
väst så ofta begär, vare sig i handelsavtal eller i avtal om
direktinvesteringar.
Det är - med undantag av direkta av FN beslutade sanktioner - aldrig rimligt
att strypa exportmöjligheterna för fattiga länder.
Direktinvesteringarna är av särskilt hög kvalitet, eftersom det handlar om
privata investeringar gjorda efter individuell riskbedömning. Krisen i
Sydostasien har visat att volymen direktinvesteringar har berörts marginellt,
medan banklån och portföljinvesteringar har genomgått betydande
förändringar.
Det största problemet är ofta olika typer av statsstyrd upplåning, antingen
genom att statsmakten direkt lånar upp pengar till investeringar eller genom
mer eller mindre diskreta signaler från statsmakten till den privata sektorn om
vilka lån som bör tas respektive beviljas. Erfarenheten från Asien och
Latinamerika visar att denna typ av investeringar ger sämre resultat och ofta
leder till en osund koppling mellan det inhemska näringslivet och
statsmakten.
Roten till problemen i Asien har inte varit för mycket marknadsekonomi
utan tvärtom för lite. Brist på transparens har tillåtit staten att blanda
samman
sin roll som lagstiftare och övervakare av spelreglerna med aktörens roll,
antingen direkt genom statsägda företag, eller indirekt genom att presidenter,
ministrar eller regeringspartier samtidigt äger företag och banker, eller genom
en incitamentstruktur i förhållandet stat-näringsliv som gynnar ett visst
agerande.
Fria kapitalrörelser - nej
till "Tobintull"
Ett fritt kapitalflöde och frånvaro av valutaregleringar
fungerar som ett kraftfullt signalsystem vad avser brister i
den egna ekonomin. Att skylla bristerna på de fria
kapitalrörelserna är att angripa symptomen i stället för de
bakomliggande problemen. Det är mot den bakgrunden
glädjande att de flesta länder har dragit korrekta slutsatser av
den ekonomiska utvecklingen. En utveckling mot ökad
transparens, öppenhet och reformer av statsmaktens
agerande främjas. Endast två länder har reagerat på den
finansiella oron genom att försöka avskärma sig från
omvärlden genom att återinföra valutaregleringar: Ryssland
och Malaysia. Det senare landet har för övrigt påbörjat en
viss avreglering av återregleringen!
Eftersom multilaterala spelregler är viktigast för de svagaste parterna
innebär sådana förbättrade möjligheter för små och svaga u-länder att göra
sina rättigheter gällande gentemot starka investerare.
Fria kapitalflöden är också avgörande för de svagare länderna. En
grundförutsättning för investeringar är, som tidigare nämnts, förutsebarhet
och grundläggande marknadsekonomiska institutioner. För att det fria
kapitalet skall nå länderna krävs dessutom att ekonomierna är sunda och
välskötta. I detta inbegrips att staten inte äger eller på ett otillbörligt sätt
styr
de finansiella institutionerna i landet. I stället måste starkare
kontrollfunktioner i form av en finansinspektion eller motsvarande etableras.
Det är framför allt de svagare u-länderna som har att vinna på att kapital
utan onödiga regleringar kan flyttas på den internationella marknaden - hela
landet drar nytta av de investeringar som söker sig dit. När regleringarna
minskas eller försvinner leder detta till kraftigt ökade strömmar av kapital
till
u-länderna. Därför är det också viktigt att planer på så kallad Tobinskatt med
kraft avvisas. Det handlar inte om skatt utan om en slags tull på vissa
kapitalrörelser över gränser till u-länder. Bördan av en sådan tull kommer att
bäras av den svagare parten, i detta fallet u-länderna.
Korruption
Korruption utgör ett avsevärt hinder för såväl det
internationella som det inhemska handelsutbytet. En
korrumperad och inkompetent statsmakt utgör ofta det
påtagligaste hindret för ett lands välståndsutveckling. Det är
därför angeläget att bl.a. inom ramen för WTO anta etiska
regler för att bekämpa korruption. Genom
korruptionsbekämpning, bättre fungerande marknad, ett ökat
konkurrenstryck och en renodling av statsmaktens
övervakande funktion förbättras villkoren framförallt för de
små företag som har svårt att fungera i ett korrumperat
system.
Korruption undergräver också internationella regler om
konkurrensneutralitet, vilket försvårar strävan till regionalt samarbete. Regler
till skydd mot deponering av farligt avfall kringgås inte sällan av korrupta
förvaltningar. Korruption utgör också ett hot mot hälsa och miljö.
Frågan om korruption är inte bara kopplad till den internationella handeln.
Den berör också det mer traditionella biståndet. Biståndsgivarna har ett
ansvar att inte hålla korrumperade regimer under armarna. I de länder där
regeringen utgör det största hindret för det egna folkets utveckling och en
genuin vilja att genomföra reformer saknas, bör i möjligaste mån biståndet i
stället kanaliseras genom ideella organisationer. Erfarenheten visar att bistånd
till en utvecklingsfientlig regering gör ett land fattigare. Bistånd från
Sverige
och EU skall inte ges till korrumperade statsmakter som hindrar sina folks
utveckling.
FN
FN skapades för att försvara och utveckla människans frihet
och värdighet. Nu, efter det kalla krigets slut, och på tröskeln
till ett nytt millennium är möjligheterna oändligt större att
säkra frihet, fred och välstånd. Därför behövs mer än
någonsin ett FN som är relevant och effektivt. FN bör
fokusera på de uppgifter som FN bäst kan lösa.
Ofta förknippas FN med fredsbevarande operationer och humanitära hjälp-
insatser. Men FN:s verksamhetsfält är betydligt större. Inte minst är det
viktigt att betona FN:s roll för att stärka den internationella rätten. FN har
spelat en nyckelroll för att stoppa spridningen av massförstörelsevapen och
har framgångsrikt verkat för att främja demokrati och mänskliga rättigheter.
FN:s säkerhetsråd har ansvaret för internationell fred och säkerhet. Men
FN:s förmåga att förebygga kriser och krig, bevara freden, lösa konflikter
eller tvinga fram fredliga förhållanden måste stärkas. Erfarenheterna från
Kosovo och Rwanda visar att det finns situationer där rådet inte förmått
agera. Det viktigaste är nu att stärka säkerhetsrådets förmåga att fatta beslut.
Inte minst i det krigshärjade Afrika behövs det mer än någonsin ett starkt FN.
Sverige måste tillsammans med andra länder kunna ställa tillräckliga
resurser till FN:s förfogande för förebyggande, fredsbevarande och
fredsframtvingande insatser. Risken är påtaglig att Sveriges resursbas nu
urgröps till följd av det senaste försvarsbeslutet.
Det internationella regelsystemet för handel, finanser och investeringar
behöver förstärkas. Inte minst viktigt är det att få bort de tullhinder som rika
länder fortfarande har kvar för import från fattigare länder. Det behövs också
ett multilateralt regelsystem för investeringar. WTO, IMF och Världsbanken
har avgörande betydelse.
När det gäller att utrota massfattigdomen har också FN en viktig roll.
Förutom goda regelsystem för handel, investeringar och finansiella
transaktioner kan FN:s olika specialorgan bidra. WHO -
Världshälsoorganisationen - kan t.ex. få en betydligt starkare roll för att
gemensamt bekämpa smittsamma sjukdomar. Ett system för att tillförsäkra
också fattiga länders tillgång till avancerade läkemedel är en prioriterad
uppgift.
Slutligen är det viktigt att samtliga medlemsstater betalar sina fulla
medlemsavgifter till FN. Generalsekreterare Kofi Annans strävan att skapa ett
mer relevant och kraftfullt FN förtjänar Sveriges fulla stöd.