1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att Sverige i sina kontakter med Israel kräver
efterlevnad av konventionen om de mänskliga rättigheterna i fallet
Mordechai Vanunu.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen, ifall inte situationen för Vanunu klart
förbättras, bör föra upp frågan på FN:s agenda vad gäller brott mot de
mänskliga rättigheterna.
Kidnappad och dömd för
att ha avslöjat sanningen
Det är nu 14 år sedan den 46-årige, f.d. kärnteknikern,
Mordechai Vanunu kidnappades och dömdes för att han i
Sunday Times avslöjat Israels hemliga förberedelser för
kärnvapentillverkning (tillverkning av plutonium, litium och
andra isotoper) i kärnteknikanläggningen Dimona, där han
arbetade 1976-85. Han dömdes bakom lyckta dörrar för
spioneri, förräderi och avslöjande av statshemligheter.
Straffet blev 18 år i en isoleringscell på 2x3 m. Efteråt
protesterade 27 nobelpristagare och ledande vetenskapsmän
i ett upprop till stöd för Vanunu. 1987 tilldelades han det
alternativa nobelpriset och därefter har han fått flera andra
utmärkelser. Han har också varit nominerad för Nobels
fredspris. EU-parlamentet har sedan dess tagit flera
resolutioner mot behandlingen av Vanunu.
För mänsklighetens skull
Vanunu ansåg att kärnvapenprogrammet var en
angelägenhet som måste avslöjas för hela mänskligheten.
Han skriver om detta från fängelset så här:
"Jag är en människa med samvete som gjorde det av en stark övertygelse,
efter mycket funderingar och många tvivel. Jag hade inget val. Jag var
tvungen. Det fanns ingen annan som skulle göra det om inte jag gjorde det.
Jag var rädd men redo att betala priset."
Han har redan fått betala ett alldeles för högt pris för sitt mod att avslöja
sanningen och handla efter Nürnbergprincipen: "Mänsklighetens säkerhet
gäller förmer än lojaliteten mot det egna landet."
Hans hälsa hotad
Hans mentala hälsa har tidvis varit allvarligt hotad. De
lättnader som, enligt domstolsbeslut, skulle ske vad gäller
hans isolering ifrån omvärlden infriades inte. Alla vädjanden
och ansökningar om lättnader var förgäves, trots
hänvisningar till att Israel faktiskt har skrivit under
Konventionen om mänskliga rättigheter och Tortyr-
konventionen. Amnesty International har fortlöpande
betecknat Vanunus isoleringsstraff som grymt, omänskligt
och förnedrande och har krävt hans omedelbara frigivning.
Så, plötsligt, i mitten av mars 1998, hände det sensationella
- och glädjande - att Vanunu släpptes ut från sin
isoleringsbur och fick umgås med andra intagna i
Ashkelonfängelset. Detta väckte hopp om att han också
skulle friges i samband med firandet av Israels 50-
årsjubileum. Men så skedde inte. De han fick umgås med
inom fängelset var hårt kriminellt belastade.
Allas ansvar - även den
svenska regeringens
Sveriges regering måste kräva Vanunus omedelbara
frigivning - även om Israels högsta domstol slagit fast
domen. Straffet har inga proportioner till det s.k. brottet. Det
är nu bara en utdragen hämnd som inte kan eller får
accepteras av omvärlden. Alla eventuella militära
hemligheter 1986 är idag inaktuella. Den enda hemligheten
som kan vara komprometterande för vissa är på vilket sätt
Vanunu kidnappades den 30 september 1986. Dessa
uppgifter väger lätt mot det helvete som Vanunu har utsatts
för och fortsätter att utsättas för. Varför gör inte regeringen
en kraftigare markering? Om situationen för honom skall
förbättras, måste ärendet aktualiseras på alla nivåer. Som
den är nu är den oacceptabel och varje chans till
påtryckning, varje försök att få Vanunu fri måste betraktas
som en medmänsklig skyldighet. Det går att göra mer!
Fortsatta trakasserier
Det som äntligen såg ut att bli en upplösning av en lång pina
visade sig vara en falsk förhoppning. Förhållandena har åter
hårdnat för Mordechai Vanunu. I september 2000 stängdes
han åter in i isoleringscellen 24 timmar/dygnet, efter en
dispyt med fängelsemyndigheterna som inte lät honom sätta
sig i solen under en rast utomhus. Han utsätts för fortsatta
och nya trakasserier: Posten censureras, klipps sönder (bl.a.
tas ordet kärnvapen alltid bort) och kommer inte heller fram
på flera månader. Mordechai, som är kristen, har hamnat i
svårigheter för att han inte delar den judiska tron och vill
delta i särskilda religiösa ritualer. Han är tillåten att ha en
dator, men bara om han lämnar ifrån sig innehållet, när han
en gång lämnar fängelset. Han har också fått klargjort för sig
att det inte finns någon benådning för honom och att han
skall sitta tiden ut till den 22 april 2004.
Många oroar sig nu för hans hälsa igen. Det finns ingen saklig grund till
fängelsemyndigheternas skamliga bestraffningsåtgärder.
Nu krävs kraftiga
markeringar
Det räcker inte med vädjanden och att hålla sig underrättad
om situationen för Vanunu. Det krävs en kraftig markering
från den svenska regeringen - i direkta samtal med Israels
regering - med krav på omedelbar frigivning. Och har inte
det effekt, måste Sverige få upp Vanunus fall på FN:s
agenda. Världssamfundet skall kunna ställa krav på sina
medlemmar vad gäller mänskliga rättigheter.
Vi har många gånger haft frågan uppe i riksdagen under de senaste åren
och varje gång krävt att regeringen måste göra mer för Vanunus frigivning.
Tyvärr har vi ännu inte uppfattat någon särskild insats eller försök till en
sådan.
Vanunu är en människa, som fått lida mer än nog för sitt mod. Han har
blivit en av det kalla krigets offer och den israeliska statens fortsatta hämnd
är
både omänsklig och ofattbar. Vanunu är en symbol för fredskampen och för
våra demokratiska fri- och rättigheter. Vi får inte svika honom!