1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av fortsatt svenskt stöd till Republiken Kongo för att
motverka att stridigheter återupptas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av att en internationell
undersökningskommission, förslagsvis inom EU:s ram, kartlägger de
utländska ekonomiska intressen som påverkat och påverkar utvecklingen
i Republiken Kongo.
Bakgrund
För människorna i Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville)
har 1990-talet inneburit en period av stora omvälvningar. Den
spirande demokratiseringsprocessen i början av decenniet
genomfördes under former som tjänade som föredöme för
länder i motsvarande situation. Många år av enpartivälde
ersattes då av ett flerpartisystem där folket fick möjlighet att
uttrycka sin vilja i fria val. Landets förste folkvalde president
började sin mandatperiod 1993 och ungefär samtidigt började
de oroligheter i landet, som i form av tre inbördeskrig skakat
huvudstaden Brazzaville och stora delar av landet. De
politiska ledarna accepterade inte eller nöjde sig inte med
valresultatet och dess konsekvenser. Med hjälp av privata
milisarméer och utländskt stöd begicks fruktansvärda
övergrepp, som under en period medförde att en tredjedel av
landets befolkning befann sig på flykt utomlands eller inom
landets gränser. Den mänskliga och materiella förstörelsen är
enorm. Rapporterna i media har varit få och FN har i stort sett
förgäves vädjat om stöd för humanitära och andra insatser.
Sedan slutet av 1999 råder ett relativt lugn i landet och
återuppbyggnaden påbörjas så småningom.
Relationer till Sverige
Företrädare för samtliga riksdagspartier deltog i en delegation
som besökte Kongo-Brazzaville i mars månad i år. Då fick vi
tillfälle att samtala med representanter på alla nivåer i
samhället. Många nämnde hur omvärldens brist på intresse
för landets problem försvårade situationen. Ett annat
bestående intryck från vår resa är att alla kongoleser betonade
de stora förhoppningar som man knyter till Sverige och
Skandinavien. Den forna kolonialmakten Frankrike har
förlorat mycket av sitt förtroendekapital och Sverige ses som
ett föredöme, inte minst på grund av vår nutidshistoria, där
svenskarna är kända för sitt intresse för människorättsfrågor
och för att stödja svaga länders intressen gentemot
stormakterna. Dessa förhoppningar anser vi förpliktar till ett
fördjupat engagemang från Sveriges sida gentemot Kongo-
Brazzaville.
Nuvarande svenskt stöd
Vi noterar med glädje att Sverige är en av de största
bidragsgivarna till FN-systemet och dess insatser i Kongo-
Brazzaville. Genom i första hand Svenska Missionsförbundet
och Evangeliska Kyrkan i Kongo förmedlas Sida-hjälp, som
kommer befolkningen till godo i olika former. Under vårt
besök hade vi nära kontakt med den återupprättade svenska
ambassaden i grannlandets huvudstad Kinshasa och vi delar
den svenska regeringens bedömning, när den diplomatiska
närvaron i landet och i regionen nu förstärks.
Framtida relationer mellan
länderna
Situationen i Kongo-Brazzaville kännetecknas för närvarande
av "post-konflikt-förhållanden". Alla goda krafter inom och
utom landet måste samverka för att motverka att kriget
blossar upp på nytt och att mardrömmen återupprepas. Inom
en snar framtid hoppas vi, tillsammans med kongoleserna, att
Republiken Kongo, som är rik på mineraltillgångar och stora
mänskliga resurser, ska kunna fördjupa relationerna med
Sverige på flera olika plan såsom det skissas i dokumentet
Partnerskap Afrika. Ett handelsutbyte och kulturella
kontakter kommer att vara givande för båda parter.
Konkreta insatser i
dagsläget
Förutom att ge fortsatt stöd under återuppbyggnadsfasen i
Kongo-Brazzaville skulle den svenska regeringen, främst
genom de kanaler som EU och FN erbjuder, kunna verka för
att den rådande freden stabiliseras. För detta krävs att de
tidigare antagonisterna träffas för en uppgörelse så att
befolkningen nås av tydliga signaler att ingen av dem har för
avsikt att återuppta inbördeskriget. Insatser i form av
övervakning och kontroll krävs inför de planerade valen. På
längre sikt finns behov av en medveten demokratiutbildning
där inte minst den unga generationen utgör en viktig
målgrupp. En annan förutsättning för bestående fred är att de
utländska, ekonomiska intressena kartläggs i landet. Landets
oljetillgångar exploateras utan att befolkningen har
möjligheter att få tillförlitliga uppgifter om vilka kvantiteter
som utvinns och var pengarna hamnar. Oljeintressena tros ha
spelat en stor roll under 90-talets inbördeskrig, men
förhållandena har aldrig utretts.