Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett aktivare agerande av Sverige och EU med avseende på
mänskliga rättigheter i Iran.
Brustna förhoppningar
Det framstår som alltmera klart att iranierna vid den s.k.
islamiska revolutionen då shah-väldet upphörde gick ur askan
i elden. Allt fler av de iranier som i begynnelsen ställde stora
förväntningar på de nya teokratiska härskarna har idag den
uppfattningen. Utan att man vill ha det gamla samhället med
den tidens hemliga polis och överflödet vid hovet tillbaka
anser man idag att utvecklingen, som i många avseenden kan
kallas för en avveckling, har gått bakåt. En stor del av
intelligentian och den utbildade eliten finns idag som
flyktingar utanför Iran, medan de som mest skulle behövas på
hemmaplan för landets uppbyggnad. I vårt land, som
dessvärre är mycket dåligt på att ta hand om de begåvningar
som kommer hit som invandrare eller flyktingar, bor tusentals
högt utbildade iranier som inte fått en möjlighet vare sig att
göra en insats för det egna landet eller för det nya landet.
Svensk invandrings- och flyktingpolitik erbjuder inte de till
vårt land anlända från andra länder en mänsklig och värdig
tillvaro. Dessutom tar vi inte vara på den kompetens och
kapacitet som dessa människor har med sig.
Naivitet och passivitet
Såväl Sverige som enskilt land som EU har visat en
påfallande passivitet och undfallenhet gentemot de iranska
härskarnas förtryck. Det är svårt att förstå hur man kan
blunda för vad som sker under en av världens blodigaste
regimer. De många tuesental som avrättats genom
arkebusering, hängning och t.o.m. något så medeltidsmässigt
grymt som stening har inte föranlett särskilt starka reaktioner
från européerna. Det allra värsta är den naivitet med vilken
man har kommenterat den nuvarande presidentens person.
Han har kallats liberal. Varje sann liberal måste känna sig
illamående när sådant yttras. President Khatami var under
ayatolla Khomeinis tid regimens egen "Goebbels". Han var
den som styrde skolor och massmedia. Hans befattning var
"minister för politisk och moralisk ledning". Han har även
efter sitt tillträde som president uttalat sitt stöd för "fatwan"
(d.v.s. mordhotet) mot författaren Salman Rushdie. Han har
uttalat förståelse för ingripanden mot olika tidskrifter m.m.
Denne man har, som den skicklige propagandist han är, fått många att
hoppas på att han skulle göra Iran (enligt mönstret från Tjeckoslovakien
1969) till en stat med mänskligt ansikte. Detta har han ingen möjlighet till
eftersom de egentliga makthavarna är en liten grupp väl sammansvetsade
mullor, varav många i ett oheligt samarbete med grupper av köpmän har
berikat sig själva. Det är de som skickar ut agenter att mörda misshagliga
motståndare i andra länder. Det är de som låter utbilda terrorister åt andra
regimer och terrorgrupper. Det är de som verkar för skapandet av vapen som
kan hota världsfreden - inklusive kärnvapen.
Det är uppenbart att de samtal som gick under beteckningen "Den kritiska
dialogen" inte gav något som helst resultat, utan snarast var något som den
iranska regimen både försökte att utnyttja till egen fördel och att skratta åt.
Sverige inte bara "bör", utan måste känna sitt ansvar för att EU och FN inte
bara "tassar fram i filttofflor" vid kontakt med den iranska regimen, utan att
man på alla plan med kraft agerar mot regimen och därmed för folket. Sverige
måste ta initiativ till en ny politik värd namnet mot regimen i Teheran!