Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett aktivare agerande av Sverige och EU med avseende på mänskliga rättigheter i Iran. Brustna förhoppningar
Det framstår som alltmera klart att iranierna vid den s.k. islamiska revolutionen då shah-väldet upphörde gick ur askan i elden. Allt fler av de iranier som i begynnelsen ställde stora förväntningar på de nya teokratiska härskarna har idag den uppfattningen. Utan att man vill ha det gamla samhället med den tidens hemliga polis och överflödet vid hovet tillbaka anser man idag att utvecklingen, som i många avseenden kan kallas för en avveckling, har gått bakåt. En stor del av intelligentian och den utbildade eliten finns idag som flyktingar utanför Iran, medan de som mest skulle behövas på hemmaplan för landets uppbyggnad. I vårt land, som dessvärre är mycket dåligt på att ta hand om de begåvningar som kommer hit som invandrare eller flyktingar, bor tusentals högt utbildade iranier som inte fått en möjlighet vare sig att göra en insats för det egna landet eller för det nya landet. Svensk invandrings- och flyktingpolitik erbjuder inte de till vårt land anlända från andra länder en mänsklig och värdig tillvaro. Dessutom tar vi inte vara på den kompetens och kapacitet som dessa människor har med sig.
Naivitet och passivitet
Såväl Sverige som enskilt land som EU har visat en påfallande passivitet och undfallenhet gentemot de iranska härskarnas förtryck. Det är svårt att förstå hur man kan blunda för vad som sker under en av världens blodigaste regimer. De många tuesental som avrättats genom arkebusering, hängning och t.o.m. något så medeltidsmässigt grymt som stening har inte föranlett särskilt starka reaktioner från européerna. Det allra värsta är den naivitet med vilken man har kommenterat den nuvarande presidentens person. Han har kallats liberal. Varje sann liberal måste känna sig illamående när sådant yttras. President Khatami var under ayatolla Khomeinis tid regimens egen "Goebbels". Han var den som styrde skolor och massmedia. Hans befattning var "minister för politisk och moralisk ledning". Han har även efter sitt tillträde som president uttalat sitt stöd för "fatwan" (d.v.s. mordhotet) mot författaren Salman Rushdie. Han har uttalat förståelse för ingripanden mot olika tidskrifter m.m.
Denne man har, som den skicklige propagandist han är, fått många att hoppas på att han skulle göra Iran (enligt mönstret från Tjeckoslovakien 1969) till en stat med mänskligt ansikte. Detta har han ingen möjlighet till eftersom de egentliga makthavarna är en liten grupp väl sammansvetsade mullor, varav många i ett oheligt samarbete med grupper av köpmän har berikat sig själva. Det är de som skickar ut agenter att mörda misshagliga motståndare i andra länder. Det är de som låter utbilda terrorister åt andra regimer och terrorgrupper. Det är de som verkar för skapandet av vapen som kan hota världsfreden - inklusive kärnvapen.
Det är uppenbart att de samtal som gick under beteckningen "Den kritiska dialogen" inte gav något som helst resultat, utan snarast var något som den iranska regimen både försökte att utnyttja till egen fördel och att skratta åt. Sverige inte bara "bör", utan måste känna sitt ansvar för att EU och FN inte bara "tassar fram i filttofflor" vid kontakt med den iranska regimen, utan att man på alla plan med kraft agerar mot regimen och därmed för folket. Sverige måste ta initiativ till en ny politik värd namnet mot regimen i Teheran!
Stockholm den 30 september 2000
Lennart Fridén (m)