1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utvidgningen bör vara den högst prioriterade frågan för
Sveriges ordförandeskap i EU.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att Sverige stöder de baltiska ländernas ambition att
ingå i en alleuropeisk säkerhetsordnings alla delar, inklusive deras arbete
för Nato-medlemskap.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s restriktioner för import av teko- och
jordbruksprodukter samt antidumpningsåtgärder bör avskaffas.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det inte får bli fråga om att handeln återregleras på något
område om något av de baltiska länderna kommer in som EU-medlem
senare än andra.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Polens och Litauens öppna handel med Kaliningrad bör
kunna fortsätta när de blir EU-medlemmar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att byggande av EU:s yttre gränsskydd bör ske med hänsyn
tagen till att människors traditionella kontakter, handel och rörlighet inte
får inskränkas på ett orimligt sätt.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de svenska stödinsatserna måste utformas i perspektiv av
EU-integrationen av Central- och Östeuropa.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om administrationen av stödet till Central- och Östeuropa.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inriktningen i övrigt av stödet till Central- och Östeuropa.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avveckling av Östersjömiljarden. 1
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att svenskt östbistånd bör ha en tydlig inriktning på
smittskyddsarbete, där särskilt tbc- och hiv/aids-problematiken
uppmärksammas.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att barnperspektivet bör genomsyra såväl EU- som det svenska
öststödet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att EU medverkar i omställningen av energisystemen
i Central- och Östeuropa.
14.
1 Yrkandena 3 och 10 hänvisade till NU.
Utveckling av öststödet
Inledningsvis handlade det svenska öststödet om resursöverföring för att
hindra att länder och ekonomier kollapsade. En uppgift var t.ex. att ersätta
de samhällsfunktioner i de baltiska staterna som tidigare skötts av
Moskva.
Därefter har det varit viktigt att bidra till byggandet av rättsstatens och
marknadsekonomins institutioner, liksom demokratiska försvarsmakter och
miljöskydd.
Estland, Lettland, Litauen och Polen måste nu börja betraktas på samma
sätt som våra övriga grannländer. Inom några få år kommer de - om allt går
som vi hoppas - att vara EU-medlemmar och kanske också medlemmar i
Nato. Länderna kommer förmodligen att på en generation nå Västeuropeisk
levnadsstandard.
Bistånd är därför inte det naturliga tillståndet. Handel, investeringar,
politisk samverkan och utbyten på alla områden är det långsiktigt naturliga,
precis som med våra västliga grannländer.
Utvecklingen har redan kommit långt. Nu bör fokus i det svenska stödet
flyttas österut, från Östersjöns östra strandstater till det nära Ryssland och
demokratistöd till Vitryssland.
Avveckla återstående hinder
Östersjöregionen är en av de regioner som vuxit snabbast i världen de
senaste åren.
Länderna i Central- och Östeuropa är som små, öppna ekonomier starkt
utlandsberoende. Detta är särskilt tydligt för länderna i Baltikum. Både
importen och exporten är relativt sett mer betydelsefull för dessa länder än för
nuvarande EU-länder.
De nya marknadsekonomierna är beroende av goda villkor för marknads-
tillträde. EU:s återstående handelshinder inkl. antidumpningsåtgärder, särskilt
vad gäller stål och tekoprodukter, bör därför avvecklas.
Det är orimligt att EU å ena sidan bedriver omfattande stödprogram för att
stödja ländernas ekonomiska utveckling, samtidigt som EU å andra sidan inte
ger dem fullt marknadstillträde och kan hota med antidumpningsåtgärder.
Estland är ett av världens mest avreglerade länder vad gäller internationell
handel. EU bör nu låta Estland visa EU vägen i avregleringen av handeln.
Bygg inte nya hinder
I samband med utvidgningsprocessen flyttas EU:s yttre gränser österut.
EU-länderna har befogad och legitim anledning att söka skydda sig mot
brottslighet, smuggling och illegal invandring genom att inrätta ordentliga
gränskontroller och gränsskydd. Detta är ytterst ett villkor för att kunna
upprätthålla den fria rörligheten inom unionen.
Samtidigt måste detta byggande av yttre gränsskydd ske med hänsyn tagen
till att människors traditionella kontakter, handel och rörlighet inte får
inskränkas på ett orimligt sätt. Ett helt Europa byggs inte minst just genom
vardagliga kontakter och utbyte mellan människor.
Människor måste också efter EU-utvidgningen kunna besöka varandra
över gränsen, turista i varandras länder, bedriva småskalig handel och behålla
de kontakter som funnits där fram till utvidgningen.
Detta måste särskilt uppmärksammas eftersom EU förmodligen och
förhoppningsvis kommer att omfatta flera baltiska stater, som har ekonomiskt
utbyte med Ryssland och med varandra. Den spontana ekonomiska
integrationen mellan EU och närområdet måste fortgå.
Ett exempel ger Kaliningradområdet, som gränsar bl.a. till
kandidatländerna Polen och Litauen. Det är viktigt att samarbetet utvecklas
mellan Kaliningrad och Litauen, respektive Polen. När Polen och Litauen blir
EU-medlemmar är det angeläget att deras öppna handel med Kaliningrad kan
fortsätta.
De tre baltiska staterna har sedan januari 1996 ömsesidiga frihandelsavtal.
Avtalet gäller också för jordbruksprodukter. Det är viktigt att det regionala
samarbetet mellan länderna fortsätter att fördjupas. Det gör dem bättre
förberedda för EU-medlemskapet, ökar ekonomiernas konkurrenstryck och
därmed långsiktiga konkurrenskraft.
Skulle det bli så att något av de baltiska länderna kommer in som EU-
medlem senare än andra får detta inte innebära att handeln återregleras på
något område.
Social utveckling och hälsa
Knappast på något område har frigörelsen av Central- och Östeuropa
betytt så mycket som för människovärdet. De länder som snabbt och
genomgripande lämnade planekonomin såg tidigt ekonomiska och sociala
förbättringar. Fortfarande har länderna att utveckla moderna
socialförsäkringslösningar som omfattar alla.
Inget problem är djupare och mer ödesdigert än situationen för barns
uppväxt. Genom det kommunistiska, totalitära systemets sönderfall har den
tidigare hemlighållna fattigdomen synliggjorts. I de länder som fortfarande
sitter fast i gamla strukturer har den också fördjupats. Antalet gatubarn och
barn som inte får sin grundläggande utbildning tillgodosedd är stort. I Sankt
Petersburgsområdet uppskattas andelen gatubarn till cirka 50 000.
I Östeuropa beräknas ända upp till femton procent av alla barn inte få
någon utbildning. Inte sällan hamnar dessa barn i kriminalitet, eftersom det är
det enda sätt som står till buds för att överleva. Denna oroande utveckling har
sin grund i djup fattigdom, men också i bristen på respekt för barns
rättigheter. Att så många barn står vid sidan av samhället kan på sikt hota
demokratins utveckling.
Sverige bör därför i öststödet, i bilaterala kontakter och inom ramen för
EU verka för att utsatta barn i Östeuropa får del av det välstånd som växer
fram. Vi bör också framhålla vikten av att lagstiftning som ger skydd för
utsatta barn kommer till stånd i de nya demokratierna i Central- och
Östeuropa.
I fattigdomens och den bristfälliga sjuk- och hälsovårdens spår växer
potentiella epidemier av svåra sjukdomar fram. Rapporterna har varit många
om hur resistenta stammar av tbc sprids, inte minst i ryska överfulla och
undermåliga fängelser. När fångarna kommer ut riskerar sjukdomen att
spridas i det omgivande samhället, liksom till andra länder.
Problematiken kring hiv/aids i Ryssland och delar av Östeuropa är ett lika
dolt som allvarligt problem. Orsakerna är till stora delar desamma som för
tbc: fattigdom och brister i sjukvården. Via drogmissbruk och prostitution
sprids viruset vidare. Barn drabbas vid födseln om mamman är smittad, men
också när föräldrar blir sjuka och får svårt att ta hand om dem.
Svenskt östbistånd bör ha en tydlig inriktning på smittskyddsarbete.
Särskilt bör tbc- och hiv/aids-problematiken uppmärksammas.
EU-stöd och multilateralt stöd till
Central- och Östeuropa
EU stöder länderna i Central - och Östeuropa med ett av de mest
omfattande programmen i historien.
Phare-programmet syftar till att underlätta för kandidatländerna i Central-
och Östeuropa att kunna bli medlemmar i EU. Detta förmedlemskapsstöd är
främst inriktat på att stödja omställningen av ländernas ekonomier samt
demokratiseringen. Det skall pågå ända fram till dess länderna blir
medlemmar.
Från EU:s budget avsätts årligen 1,5 miljarder euro till Phare-programmet.
Tacis är avsett för Ryssland, Ukraina och de andra OSS-staterna, plus
Mongoliet. Tacis syfte är också att stödja ländernas omvandling till
demokratiska marknadsekonomier. Däremot finns ingen koppling till framtida
EU-medlemskap. En central uppgift är att understödja framväxten av en
livskraftig privat sektor.
EU ställer krav på mottagarländerna. Hjälpen stoppas om demokratiska
och mänskliga rättigheter sätts ur spel.
Världsbanken, IMF, EBRD svarar för makroekonomiskt stöd. Stöd till
uppbyggnad av finansiella institutioner bör beroende på de nödvändiga
resursernas storlek också ske den vägen.
Miljö och energi
Infrastrukturen på energisidan behöver byggas ut. En viktig åtgärd är
upprättandet av en gemensam energimarknad kring Östersjön och att
elnäten binds samman, genom Baltic Ring. På det viset kan miljömässigt
skadlig elproduktion ersättas med renare el från Västeuropa och
elsystemet optimeras.
Detta projekt bör vara kommersiellt bärkraftigt och måste huvudsakligen
komma till stånd genom de olika internationella marknadsaktörernas försorg.
Kärnsäkerheten är på många håll betydligt sämre än vad vi kräver i väst.
Det beror på att en rad kärnkraftverk är av den underlägsna Tjernobyltypen,
men också på bristande rutiner och brister i underhåll. En angelägen EU-
åtgärd för miljön är EU-medverkan i omställningen av energisystemen i
Central- och Östeuropa.
Infrastruktur
En modern infrastruktur är viktig både för att skapa samhörighet, binda
ihop länderna i Central- och Östeuropa sinsemellan med övriga Europa
och för att stärka ekonomins utveckling. Än så länge är Europa skevt i
infrastrukturhänseende, men det bör vara lika lätt att ta sig från Berlin till
Sankt Petersburg som från Berlin till Stockholm.
Satsningar på infrastruktur skall i princip finansieras kommersiellt eller via
multilaterala finansieringsinstitutioner. Avkastningen på sådana projekt är
normalt mycket hög, eftersom ineffektiviteten i befintliga system är stor.
För sådana infrastrukturprojekt som inte kan finansieras kommersiellt bör
normalt en bred internationell finansiering eftersträvas. Via Baltica, en
vägförbindelse från Helsingfors via Baltikum till Polen, bör hanteras inom
ramen för EU:s TEN-projekt.
Infrastrukturen för telekommunikation och informationsteknik behöver
moderniseras, vilket bör ske genom privata investeringar på en
internationaliserad telemarknad.
Det svenska ordförandeskapet i EU
En första utvidgning av EU bör komma att ske redan år 2003, när de av
kandidatländerna som kommit längst i sina förberedelser skall ha
möjlighet att bli medlemmar. Minst ett baltiskt land har goda möjligheter
att höra till denna grupp.
Om EU skall kunna ta in de första länderna från Central- och Östeuropa
som medlemmar år 2003, så måste ambitionen vara att avsluta deras
medlemskapsförhandlingar senast under tiden för Sveriges ordförandeskap
våren 2001.
Utvidgningen måste därför vara den högst prioriterade frågan inför och
under det svenska ordförandeskapet i EU. I regeringens prioriteringar inför
det svenska ordförandeskapet sattes dock länge vad regeringen själv beskriver
som vardagsfrågor, som jämställdhet och konsumentskydd, före
utvidgningen. Det gjorde att regeringen tappade kraft och fokusering i
utvidgningsfrågan. Regeringen har sent omsider gjort utvidgningen till en av
tre prioriterade frågor. Riksdagen bör ge regeringen till känna att
utvidgningen är av sådan vikt att den bör vara huvuduppgiften för Sveriges
ordförandeskap.
Svenska stödinsatser
Stödet till Central- och Östeuropa bör i första hand ske genom EU och
andra multilaterala organ, som Nordiska Rådet, som särskilt på
miljöområdet gör betydande insatser.
Det svenska stödet måste fungera som ett komplement främst till det som
EU ger, för att gemensamt stödja demokratins, rättsstatens och
marknadsekonomins utveckling i kandidatländerna samt ländernas förmåga
att hantera EU:s gemensamma regelverk.
Stödet har hittills främst gått till Polen och de baltiska staterna. I takt med
våra grannländers framsteg bör stödet nu börja flytta österut till det nära
Ryssland, de åtta regionerna i nordvästra Ryssland, bl.a. Sankt Petersburg och
Kaliningrad.
Det är av central betydelse att västvärldens samarbete med Ryssland
utvecklas och intensifieras. Det ligger både i Rysslands och vårt eget intresse
att så sker. Långsiktigt borde det vara naturligt att se Ryssland som en av våra
större handelspartner och som ett stort turistland av svenskt intresse.
Ryssland får på inga villkor avvisas och lämnas att ensamt möta framtiden.
Risken för sämre ekonomisk och politisk utveckling är då uppenbar, vilket
skulle ge grogrund för social oro, med mänskliga och politiska följder.
Nu bör stödet till de baltiska staterna fortsätta att inriktas på uppbyggnad
av rättsstatens funktioner, förvaltning och marknadsekonomins institutioner,
liksom på miljöområdet - allt inom ramen för samverkan med EU:s
förmedlemskapsstrategi. Det svenska stödet bör dock särskilt inriktas på att
stödja de områden där EU är föga eller inte alls aktivt, som
suveränitetsuppbyggnad och miljöförbättrande åtgärder, samt
smittskyddsåtgärder.
I stödet bör kunskapsöverföring ges betydande vikt. Kunskapsöverföring
bör vara både ett kvalitativt inslag i samtliga projekt och dessutom syftet för
enskilda, konkreta projekt. Goda exempel finns i form av Handelshögskolan i
Riga, Juridikhögskolan i Riga och den privatfinansierade verksamhet som
Handelshögskolan i Stockholm driver i Sankt Petersburg.
Det är vidare viktigt att utbyten mellan yrkesgrupper som journalister,
domare, politiker, forskare, lärare och studenter fortsätter i stor skala som
ett
led i kunskapsöverföringen.
Stödet till Central- och Östeuropa går idag via Sida. Men stödet är
väsentligt av annan karaktär än det stöd till de utvecklingsländer som Sida
annars hanterar.
Länderna i Central- och Östeuropa är inte underutvecklade, utan
felutvecklade, med stor potential för framtiden. Det är därför olämpligt att
stödet fortsätter att gå via Sida, som i första hand har kompetens för andra
typer av program. Stödet till Öst- och Centraleuropa bör naturligen överföras
till UD.
Säkerhet och suveränitet
Det är viktigt - både för länderna själva och stabiliteten i regionen - att de
baltiska staterna bygger trovärdiga demokratiska försvarsmakter,
samarbetar med varandra och i västliga samarbeten som PFF. Sverige kan
bidra med kunnande, råd och utbildning.
De baltiska länderna önskar alla vinna medlemskap i Nato. Det är också i
Sveriges intresse att de lyckas. Vi lever själva tryggare med tryggare grannar.
Sverige bör understödja de baltiska ländernas ambition att ingå i en
europeisk säkerhetsordnings alla delar, inklusive deras arbete för Nato-
medlemskap.
Det svenska suveränitetsstödet till Estland, Lettland och Litauen bör
fortsätta. Det är en uppgift som inte hanteras inom ramen för EU:s
förmedlemskapsstrategi eller stödprogram. I både byggande av demokratiska
försvarsmakter och civil säkerhet kan de nordiska länderna spela en viktig roll
i regionens utveckling.
Östersjömiljarden
Den s.k. Östersjömiljarden hanteras helt vid sidan av det övriga
östbiståndet. Östersjömiljarden är ett sätt att ställa medel till
statsministerns förfogande för internationella utspel. Det är lätt att dra
paralleller med hur den fiaskoartade Sydafrikasatsningen hanterades, för
vilket regeringen också ådrog sig konstitutionsutskottets kritik.
I budgetpropositionen står: "I enlighet med förslag från
Östersjöberedningen har målet för insatserna preciserats till att vara att
förstärka svenska företags position i Östersjöregionen..." Det sägs alltså
numera öppet att det är fråga om ett till bistånd maskerat företagsstöd.
Östersjömiljarden bör upplösas och pengarna tillföras det reguljära stödet
till Central- och Östeuropa.