1. Riksdagen begär att regeringen inom EU skall verka för att få till stånd
en utträdesparagraf som reglerar skeendet när en medlemsstat vill lämna
EU.
2. Riksdagen beslutar att varje genomgripande förändring av EU:s
grundlagar skall underställas en folkomröstning innan Sverige ratificerar
förändringarna.
3. Riksdagen beslutar att en folkomröstning om fortsatt medlemskap i EU
skall hållas i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motivering
Idag finns det ingen utträdesparagraf i EU:s fördrag. Detta är
ett problem som vi i Miljöpartiet de gröna påpekat ett flertal
gånger. 1996 arrangerade vi en namninsamling för att få till
stånd en utträdesparagraf, och vi har även föreslagit
regeringen att begära en sådan under de senaste
fördragsförhandlingarna i Amsterdam, ett krav som
regeringen avvisade. Frågan om en utträdesparagraf blir
även allt viktigare eftersom EU för tillfället är mitt uppe i en
utvidgningsprocess. Att införa en paragraf i fördraget om hur
ett eventuellt utträde ska gå till vore ett klargörande för
medborgarna i ansökarländerna om att ett EU-medlemskap
inte behöver vara ett åtagande som varar för alltid.
Miljöpartiet de gröna anser också att eftersom den senaste
fördragsändringen, Amsterdamfördraget, inte förankrades hos befolkningen i
en folkomröstning så bör man ha en ny folkomröstning om medlemskapet.
Den utveckling av EU som har varit under de senaste fem åren motiverar en
ny folkomröstning eftersom Sveriges medborgare då tog ställning till ett
annorlunda EU. Vår bedömning är att dagens federala utveckling måste
prövas mot viljan hos den svenska befolkningen, annars kommer EU att sakna
ännu mer legitimitet.
Det folkrättsliga läget
Den rättsliga grund som finns för att idag avträda ifrån
internationella avtal som ingåtts på obestämd tid är osäker.
Det avtal om medlemskap som Sverige undertecknat då man
trädde in i EU har ingåtts på obestämd tid. Begäran om att
frånträda måste föregås av att det frånträdande landet säger
upp sitt internationella avtal gentemot den andra parten, i det
här fallet EU. De flesta internationella överenskommelser
innehåller särskilda bestämmelser om uppsägning. För avtal
som inte innehåller sådana bestämmelser är huvudregeln att
uppsägning endast är tillåten om det står klart att parterna
avsett att avtalet skall kunna sägas upp eller om
överenskommelsens natur gör rätten till uppsägning
underförstådd. Det senare anses t.ex. vara fallet beträffande
handelsavtal.
Kravet om en utträdesparagraf får stöd i Wienkonventionen, art 56 b om
traktaträtt som anses ligga till grund för mycket av dagens traktaträtt. Varje
stats rätt till suveränitet och därmed även rätt att begärda utträde ur
internationella organisationer har även fått stöd då den tyska
författningsdomstolen 1993 fastslog detta.
Ett problem med att inte ha en utträdesparagraf i fördraget är att denna
möjlighet inte prövats av EG-domstolen. Ytterligare en komplikation är att
alla medlemsstater inte tillträtt Wienkonventionen samt att den direkta
korrelationen mellan folkrättsliga regler och Wienkonventionen är oklar.
Andra anledningar till varför EU bör ha en utträdesparagraf rör mer
grundläggande demokratiska värden. Om en medlemsstat bestämt sig för att
begära utträde ur EU ska man inte behöva straffa ut sig och riskera
försämrade relationer med de övriga medlemsstaterna. Detta kan annars
komma att användas som skräckpropaganda i en folkomröstning om
medlemskap. Detta gäller inte minst på det ekonomiska området. En
medlemsstat som bryter med de övriga riskerar att få repressalier från de
övriga om inte utträdesrätten är tydligt inskriven i EU:s fördragstext.
En paragraf om varje medlemsstats rätt att fritt besluta om fortsatt
medlemskap i EU är en förutsättning för en saklig och rättvis debatt.
En ny folkomröstning
Då svenska folket 1994 röstade om medlemskap i EU
handlade detta om huruvida Sverige bör bli medlem "i
enlighet med Maastrichtfördraget". Efter detta har det i EU
skett en kraftig förändring. EU har det nya fördraget, Am-
sterdamfördraget, där man tagit ytterligare steg mot en
federal stat, något Miljöpartiet de gröna motsätter sig.
Sverige har skrivit på Schengenavtalet som skapar en inhuman
flyktingpolitik. På toppmötet i Helsingfors 1999 så beslöt sig stats- och
regeringscheferna för att inrätta den EU-armé som vi i Miljöpartiet länge
varnat för. Regeringens EU-politik på detta område förändrades radikalt till
att nu stödja en politik som strider mot svensk alliansfrihet och allvarligt
stör
vår ställning som en neutral nation. I den militära utvecklingen ser vi också en
allt tydligare koppling mellan Nato och EU. Det kanske tydligaste exemplet
var när EU utsåg Javier Solana, f d Natochef, till att vara EU:s talesman i
utrikes- och säkerhetsfrågor. Solana har bland annat bidragit till att
allvarligt
inskränka offentlighetsprincipen inom EU då han föreslagit att papper som
berör säkerhetspolitiken och civil krishantering helt ska slippa
offentlighetsprövning.
Allt detta ger en helt ny situation och inriktning på EU än det vi tog
ställning till 1994. Miljöpartiet anser att detta sammantaget motiverar att en
ny folkomröstning om EU-medlemskapet genomförs. Om resultatet av
folkomröstningen visar att en majoritet av svenska folket vill lämna EU bör
regeringen naturligtvis omgående anmäla detta till EU och samtidigt begära
förhandlingar, dels om praktiska formaliteter för utträdet, bl a upphörande av
medlemsavgiftsbetalning, dels om nya samarbetsformer med EU. Samtidigt
bör EFTA-länderna meddelas att Sverige söker återinträde. Överläggningar
bör begärs om omförhandling av EES-avtalet. Riksdagen bör omgående också
besluta om en allmän översyn av alla lag- och regeländringar sedan EU-
medlemskapet och se till att alla regler som ändrats enbart p g a EU-
anpassningen och utan saklig grund omprövas.