1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att FN måste reformeras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om FN:s roll för global fred, säkerhet och nedrustning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om FN:s roll för globalt fattigdomsavskaffande, rättvisa och social
utveckling.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om FN och mänskliga rättigheter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om FN och den globala miljön.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om FN och rättvist miljöutrymme.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om globaliseringens utmaningar.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om demokratisering av FN.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om FN:s framtid - med Sverige i tiden.
Inledning
Generalsekreterare Kofi Annan valdes av medlemsstaterna
för att bl a genomföra de nödvändiga reformerna av FN.
Grundtanken i Annans arbete hittills har varit att stärka FN:s
arbete på de fyra kärnområden som följer av FN-stadgan: fred
och säkerhet, humanitära frågor, ekonomiska och sociala
frågor samt utvecklingsarbete. Mänskliga rättigheter är
relevanta för samtliga områden.
Miljöpartiet stödjer Sveriges starka engagemang i FN och vi anser att detta
engagemang skall vara en grundpelare i svensk utrikespolitik. Genom FN är
vi med och bygger den internationella rättsordning som även tryggar vår egen
säkerhet. FN är ett oundgängligt redskap i kampen mot de långsiktiga hoten
mot mänsklig överlevnad. Mot bakgrund av den snabba politiska, ekonomiska
och tekniska utvecklingen ser dessa hot i dag annorlunda ut jämfört med
tidigare. Vi vill därför understryka vikten av att rikta fokus på FN:s framtida
uppgifter.
Millennietoppmötet i New
York
FN:s generalförsamling beslöt att hålla ett millennietoppmöte
(Millennium Summit) i anslutning till öppnandet av den 55:e
sessionen den 5 september, som har fått namnet
Millennieförsamlingen. Millennietoppmötet ägde rum den 6-
8 september i New York. Regeringschefer och
statsöverhuvuden från de 189 medlemsländerna var inbjudna
att delta.
Under millennietoppmötet antogs en millenniedeklaration. I deklarationen
redogörs för värderingar och grundsatser, såväl som för mål inom
högprioriterade områden som fred, utveckling, miljö, mänskliga rättigheter,
skydd av sårbara, stöd till Afrika och reformering av FN. Generalsekreteraren
uppmanade också stats- och regeringscheferna att tillkännage huruvida de
under toppmötet önskade skriva på, ratificera eller ansluta sig till några av de
multilaterala avtalen, i synnerhet de 25 nyckelavtal som representerar FN:s
mål. Representanter från 85 länder skrev på, ratificerade eller anslöt sig till
några av de multilaterala avtalen.
Kofi Annans rapport till
millennietoppmötet
Den 3 april i år presenterade generalsekreterare Kofi Annan
sin millennierapport "We the Peoples: The Role of the United
Nations in the 21st century". Rapporten, som är den största
sammanfattade presentationen av FN:s uppgifter i hela
organisationens 55-åriga historia, är en detaljerad översikt av
de utmaningar mänskligheten står inför i det nya
århundradets gryning och innehåller en rad
rekommendationer för hur man skall kunna möta dessa
utmaningar. Rapporten var tänkt som ett underlag till
millennietoppmötet. Den innehåller dessutom åtskilliga
specifika mål och programinitiativ som generalsekreteraren
bad världens ledare att tänka över inför toppmötet. Rapporten
innefattar fem huvudområden (globalisering och ledarskap,
en värld utan nöd, en värld utan fruktan, en hållbar framtid
och ett förnyat FN) och sex värderingar (frihet, rättvisa,
tolerans, icke-våld, respekt för naturen och delat ansvar) som
måste uppmärksammas. I rapporten uppmanar
generalsekreteraren världens ledare att arbeta för att bekämpa
fattigdom och ojämlikhet, förbättra utbildningen, öka
säkerheten, minska spridningen av HIV/AIDS och skydda
miljön. Den centrala frågan i rapporten är hur
globaliseringens fördelar kan komma alla människor över
hela världen till godo.
FN måste reformeras
FN:s säkerhetsråd måste reformeras utan dröjsmål. De
senaste åren har det sagts så många gånger, från så många
olika håll, att det verkar råda konsensus i frågan. FN
skapades inte för den situation som råder sedan 1990-talet.
Eftersom säkerhetsrådets sammansättning är baserat på
maktfördelningen 1945 representerar rådet i dag varken
karaktären av eller behoven i en globaliserad värld.
Säkerhetsrådet måste utvidgas och vetorätten successivt
avskaffas; likaså bör folkvalda och folkrörelser få större
inflytande för att säkerhetsrådet i framtiden skall få större
legitimitet.
Det måste skapas nya strukturer för ett civilt fredsarbete. Bland de förslag
som diskuteras informellt nämns att öka antalet medlemmar från 15 till 24,
varav tio permanenta. Ett förslag för att minska vetots användning är att
dagens fem permanenta medlemmar kommer överens om att under en
begränsad tid inte använda vetot i beslut som rör andra frågor än
tvångsåtgärder i enlighet med FN-stadgans kapitel VII.
FN:s uppgift att upprätthålla fred och säkerhet i världen formulerades för
att förhindra mellanstatliga krig. Av 27 väpnade konflikter 1996 var, enligt
Sipri, endast en mellanstatlig - den mellan Indien och Pakistan om Kashmir-
området. I dagens interna konflikter fungerar inte det kollektiva
säkerhetssystem som FN vilar på. I dag talas det allt mindre om militär
avskräckning och storkrig. I dag talas det mer om folk än om stater, mer om
ömsesidigt beroende än om terrorbalans. Det talas om att förebygga
konflikter. Dagens säkerhetspolitik handlar om att bygga samhällen som
garanterar sina medborgare trygghet och säkerhet. Självklart måste FN
reformeras.
Det finns ett motstånd inom FN, främst bland utvecklingsländerna, mot
den preventiva diplomatin som bygger på en rädsla för att den nationella
suveräniteten skall urholkas, speciellt om dessa beslut skall fattas av
säkerhetsrådet. Spåren från kolonialismen och de efterföljande skuggkrigen
under det kalla kriget lever kvar. Säkerhetsrådet saknar i dag helt enkelt det
förtroende som ett utvidgat mandat kräver. Detta motstånd måste övervinnas.
Sverige och övriga nordiska länder har ett speciellt ansvar för att övertyga
utvecklingsländerna om att det inte handlar om att ta ifrån några enskilda
länder deras nationella suveränitet utan att ge dem förutsättningar för att
utöva den här suveräniteten.
FN-systemet har blivit allt för fragmentariskt, med för stor uppdelning,
revirtänkande och överlappning mellan olika FN-organ. I dag behövs en
större koordinering inom FN-systemet, men också ett utvidgat samarbete med
det civila samhället, vilket inkluderar såväl folkrörelser som den privata
sektorn.
Fred, säkerhet och
nedrustning
Det är nu hög tid att avskaffa kriget. Denna uppmaning som
har förts fram inför det nya årtusendet borde också vara
målsättning för Förenta nationerna. FN måste spela en
mycket aktiv roll för fred, säkerhet och nedrustning i världen.
Människor har idag alla de redskap som behövs för att
avvärja konflikter innan de bryter ut i våld och krig - icke-
våldsmetoder, forskning, internationella ramverk och
säkerhetsmetoder.
Miljöpartiet anser att icke-våldsprincipen måste bli den huvudprincip som
all konflikthantering utgår ifrån. Detta innebär att man så långt det någonsin
är möjligt försöker använda fredliga medel för att lösa konflikter. Om alla
icke-våldsmetoder prövats, så måste FN vara det världsorgan som beslutar om
och genomför ett militärt ingripande. Miljöpartiet anser att beslutsrätten om
ett militärt ingripande i mellanstatliga konflikter eller inbördeskrig borde
ligga hos Förenta nationerna och dess underorgan. Man borde också utveckla
förslaget om ett inrättande av en stående FN-styrka som skulle kunna anlitas
vid sådana ingripanden.
FN:s arbete för nedrustning, rustningsbegränsning och rustningskontroll är
nära förbundet med organisationens huvuduppgift: att upprätthålla
internationell fred och säkerhet.
Frågor om massförstörelsevapen, framför allt kärnvapen, är fortsatt cen-
trala. Även om framsteg har skett på dessa områden har det på senaste tid
skett en utveckling som är oroande. Risken för utveckling och spridning av
teknologi för massförstörelsevapen (nukleära, biologiska och kemiska vapen,
NBC-vapen) är betydande.
Generellt gäller risken för att teknologispridning till nya länder eller
aktörer i dag ökar. Trots gällande avtal för rustningsbegränsning och
nedrustning på kärnvapenområdet, B- och toxinvapenkonventionen samt C-
vapenkonventionen kan sådana vapen lätt göras tillgängliga då både kunskap
och produktionskapacitet finns. Den generella teknikspridningen betyder även
att allt fler s.k. dual use-anläggningar skapas, dvs. anläggningar som i dag har
en civil funktion och som på kort tid kan ställas om för framställning av
stridsmedel. Möjligheterna att i Ryssland komma över NBC-vapen från
militära lager och ämnen från forskningsinstitutioner eller industri får inte
underskattas.
Mycket oroande är också den diskussion som förs av politiker i flera
västländer om hur kärnvapen skulle kunna avskräcka instabila regimer från att
använda biologiska och kemiska stridsmedel. Det här är en utveckling som
måste stoppas.
Miljöpartiet har noterat regeringens aktiva insatser genom
kärnvapenresolutionen i FN:s generalförsamling. Vi hoppas att regeringen
fortsätter sitt aktiva arbete för att driva på i denna riktning.
Miljöpartiet är övertygat om att freden bara kan skapas underifrån, genom
massiva utbildningsinsatser om fredlig konflikthantering på alla nivåer. Utan
en bas i en freds- och icke-våldskultur där människor får redskap att hantera
konflikter kan inga icke-militära strukturer växa fram.
Miljöpartiet anser att Sverige internationellt bör verka för att alla länder
erbjuder sina medborgare en civil fredstjänst som alternativ till värnplikt.
Miljöpartiet anser också att civila fredsstyrkor, med en bas i
frivilligorganisationer, med utbildning och kompetens att tjänstgöra i kriser
och konflikter bör skapas i alla länder. FN bör rekommendera sina
medlemsstater att ge möjligheter och ekonomi till detta. En stor majoritet av
de konflikter som äger rum idag är av inomstatlig, inte mellanstatlig karaktär.
Därför är medborgarorganisationer, NGO:er, av stor betydelse för
uppbyggandet av ett globalt civilt och demokratiskt samhälle. Miljöpartiet
anser att de nätverk av ca 20 000 internationella medborgarorganisationer
som finns i världen idag kan utvecklas till att också bli starka skyddsnät för
fred och säkerhet.
De resurser som läggs ner på att förebygga väpnade konflikter är
otillräckliga. De civila samhällena måste ta ledningen och påvisa att
våldsförebyggande är möjligt. Miljöpartiet anser att FN måste bli mycket
bättre på att bevaka potentiella konflikthärdar samt skärpa uppföljning och
efterlevnad av ingångna avtal och styrdokument.
När säkerhetsrådet har bestämt sig för att agera i en konfliktsituation skall
detta ske med rätt resurser till rätt insats så att personalen skyddas och målen
kan uppnås.
Ekonomiska sanktioner är inte något lämpligt medel för att framtvinga
politiska förändringar. De kan förstöra de samhällen mot vilka de riktas och
åsamka oskyldiga civila svåra lidanden. Detta kan leda till passivitet och
minskat politiskt engagemang, vilket kan skada möjligheterna till en
demokratisk utveckling. Miljöpartiet anser att FN bör göra en utredning av
ekonomiska sanktioner som instrument.
Nedrustningsförhandlingarna i Genève har avstannat. En ny typ av
högteknologiska kärnvapenprov har utvecklats. Kontrollen av den olagliga
handeln med lätta vapen blir allt viktigare för att stävja inbördeskonflikter.
Miljöpartiet anser att FN borde inrätta ett register över vapenhandel, så att FN
får en bättre överblick över både vapenproduktion och vapenexport. Efter en
väpnad konflikt bör FN samla in, avlägsna och förstöra överskottsvapen från
konfliktområden. För att överföra rustningsutgifter i fattiga länder till
resurser
för utveckling borde man försöka införa bistånd, öronmärkt för
mottagarlandets sociala utveckling, motsvarande en bantning av landets
militärutgifter.
Miljöpartiet anser att den svenska regeringen vid alla förhandlingar om
kärnvapennedrustning och NPT (Non Proliferation Treaty) även bör ta med
Israel, Indien och Pakistan i egenskaper som varande kärnvapenmakter.
Fattigdomsavskaffande,
global rättvisa och social
utveckling
Fattigdom är ett globalt problem: De ekonomiska klyftorna
ökar i alla länder och mellan länderna. Avskaffandet av
fattigdomen har nu blivit den övergripande inriktningen inom
FN-systemet, utvecklingsbankerna och i bilaterala
biståndsorganisationer.
I dag går nettoflödet av ekonomiska resurser från fattiga länder till rika. U-
länderna betalar mer i amorteringar och räntor på lånen från de rika länderna
än vad de får tillbaka i bistånd. Denna skuldfälla förvärras genom
Världsbankens och Internationella Valutafondens omfattande
strukturanpassningsprogram som länderna måste följa för att få fortsatta lån.
Programmen går ut på att anpassa u-ländernas ekonomier till den export- och
importinriktade världsekonomin. Följden blir minskad självtillit och ett ökat
beroende av i-länderna. Samtidigt medför strukturanpassningen att budgeten
för socialvård, hälsovård och skola ofta måste skäras ned.
Miljöpartiet anser att Sverige aktivt skall föregå med gott exempel genom
att skriva av de fattiga ländernas skuldbörda. Dessutom bör Sverige arbeta för
en allmän avskrivning av utvecklingsländernas offentliga skulder till staten,
Internationella Valutafonden och Världsbanken. Ett krav som förts fram på
sista tiden är även att det måste anställas fler ekonomer i Världsbanken som
har kunskap om de specifika problem som finns i tredje världen. Miljöpartiet
anser att Världsbanken och andra sk Bretton Woods-institutioner spelar en
central roll i det internationella utvecklingssamarbetet. De utgör en del av FN-
systemet. Praktiskt taget hela det svenska multilaterala stödet (ca 85 %)
kanaliseras genom FN:s organ för ekonomisk och social utveckling, inklusive
Bretton Woods-institutionerna. Härtill kommer stöd till de regionala
utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, Internationella
jordbruksfonden, IFAD, och Nordiska Utvecklingsfonden, NDF.
För att det svenska agerandet i FN skall ha ett så brett stöd och en så bred
förankring som möjligt deltar under några veckor varje höst representanter för
riksdagspartier och folkrörelser i FN-delegationen i generalförsamlingen i
New York. Till stora FN-konferenser inbjuds på samma sätt partier och
folkrörelser till samråd och deltagande. Detta bidrar till att Sverige tar upp
frågor som har brett folkligt stöd. För samarbetet med Bretton Woods-
institutionerna äger ett visst informellt samråd, framför allt i fråga om
skuldfrågorna, rum med vissa enskilda organisationer. Däremot saknas helt
parlamentariskt inflytande.
Miljöpartiet anser att det skulle vara värdefullt att inrätta ett speciellt råd
med deltagande från de politiska partierna och enskilda organisationer för
samråd angående det svenska agerandet i frågor som rör Världsbanken och de
övriga Bretton Woods-institutionerna.
Miljöpartiet anser att marknaderna i de rika länderna måste liberaliseras
fullständigt för de fattiga ländernas produkter, inklusive jordbruks- och
textilprodukter. De fattiga länderna bör få upprätthålla ett visst skydd för
framväxande och ännu svaga näringsgrenar.
Biståndet är viktigt som ett av fattigdomsbekämpningsinstrumenten.
Sverige bör sätta kraft bakom fattigdomsperspektivet genom att ge detta
högsta prioritet och ökade resurser, såväl i policyformulering som i
implementering.
Miljöpartiet anser att det svenska biståndsmålet snarast bör öka till minst
en procent av BNP och därefter under innevarande decennium till två procent.
De svenska folkliga organisationerna bör kanalisera hälften av det svenska
biståndet.
Vad beträffar inriktningen på biståndet inom ramen för
fattigdomsbekämpningen bör kvinnoperspektivet vara centralt. Miljöpartiet
anser att utan att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i hela världen,
och utan att förbättra kvinnornas situation på alla nivåer och områden, skapas
ingen uthållig utveckling. Även de handikappades mycket svåra situation i
mottagarländerna bör beaktas särskilt.
En samhällsstruktur byggd på demokratisk grund är en nödvändig
komponent för en effektiv fattigdomsbekämpning styrd av de fattigas egna
prioriteringar och kontrollerad av dem. Det civila samhällets folkliga
organisationer spelar en mycket viktig roll i demokratiseringsprocessen. De
underlättar också den nödvändiga satsningen på småskalighet och mångfald
som ger en bred bas för inkomstgenererande arbete, fattigdomsbekämpning
och uthållig utveckling. Miljöpartiet anser att dessa folkliga organisationer i
de fattiga länderna borde utgöra en särskilt målgrupp för Sveriges
biståndsverksamhet.
Mänskliga rättigheter
De ökade ekonomiska klyftorna i världen, med 80-85 % av
världens tillgångar koncentrerade till 15-20 % av dess
befolkning, minskar i samma grad förutsättningarna för de
mänskliga rättigheternas förverkligande. Global ekonomisk
och social rättvisa är en viktig del av kampen för de
mänskliga rättigheterna.
Miljöpartiet anser att Sverige och FN bör ha som sitt främsta mål att skapa
global ekonomisk och social rättvisa som en förutsättning för mänsklig
värdighet. Internationella organ som IMF, Världsbanken och WTO skall inte
tvinga på staterna strukturanpassningsprogram som tar ifrån dem
möjligheterna att förverkliga ekonomiska och sociala rättigheter.
Grundläggande för mänsklig värdighet är att folk, ursprungsfolk och
etniska, kulturella och religiösa minoriteter får definiera sig i alla
avseenden,
behålla och utveckla sin identitet och få den respekterad och accepterad i
nationella och internationella sammanhang. Därför anser Miljöpartiet att
Sverige snarast skall ratificera ILO-konventionen 169 till skydd för
ursprungsfolken (se även separat motion "Samerna och ILO 169").
Bland alla rättigheter i FN:s deklarationer nämns fortfarande inte de
homosexuella. Miljöpartiet anser att Sveriges regering, tillsammans med
Nordens FN-organisationer, MR-organisationer och de homosexuellas
organisationer bör anordna en Stockholms-konferens under nästa år för att
förbereda en internationell deklaration om de homosexuellas politiska, sociala
och kulturella rättigheter.
Miljö och hållbar utveckling
På en enda jord med begränsade resurser är vi alla beroende
av varandra. Världen står inför gigantiska utmaningar i form
av en kraftig befolkningsökning, storskalig miljöförstöring,
minskande bördighet och brist på vatten och livsmedel. För
att lösa dessa miljöproblem behövs ett omfattande
internationellt samarbete.
Internationella avtal och konventioner är viktiga och bör utvecklas genom
att man kopplar kontrollmekanismer och bindande beslut till undertecknandet.
Den framtida konkurrensen om jordens resurser kommer att skapa starka
spänningar och konflikter. De politiska ledarna och de internationella organen
måste ta sitt ansvar liksom vi som enskilda medborgare. En solidarisk livsstil
ställer i sin tur stora krav på förändringar i vårt samhälle.
Vi behöver resurseffektiva, nya lösningar när det gäller energiproduktion,
energianvändning, transportsystem och industri- och livsmedelsproduktion. I
ett globalt miljö- och rättviseperspektiv är det nödvändigt att den rika världen
skyndar på mot kretsloppssamhället. FN lyfte frågan om miljö och utveckling
för första gång i den så kallade Brundtland-rapporten 1972, vilken ledde till
FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 i Rio. Där antogs Rio-
deklarationen och en handlingsplan för det 21:a århundradet, Agenda 21.
Sedan Rio-deklarationen har miljösituationen i världen drastiskt försämrats.
Miljöpartiet anser att ett mål om en frisk miljö och hållbar utveckling bör
införas i FN-stadgans inledning. Utveckling bör inte likställas med ekonomisk
tillväxt enligt västerländsk modell. Målet med en frisk miljö och hållbar
utveckling skall integreras i alla FN-organ och genomsyra FN:s arbete.
FN bör även granska den ökande handelns negativa miljöpåverkan och de
transnationella företagens roll. För att skydda världens tillgång till rent
vatten
bör FN ta fram ett globalt sötvattensprogram. Miljöpartiet anser också att en
internationell miljödomstol måste inrättas. Där skall även
frivilligorganisationer ha talerätt. I Europa bör bindande beslut om lägsta
gemensamma normer kunna fattas i viktiga miljöfrågor genom Europarådet.
Även FN:s Europa-avdelning (ECE) är ett viktigt forum för ett
alleuropeiskt miljösamarbete där bindande beslut bör fattas. En europeisk
miljöfond bör upprättas för att användas mot regionala miljöproblem som
faller utanför det nationella miljöarbetet, framför allt för Östeuropas skull.
Det globala patentsystemet måste ses över för att garantera att människans
hälsa och den naturliga biologiska mångfalden kommer före de ekonomiska
rättigheterna.
Internationellt samarbete
En rad viktiga miljöpolitiska frågor som försurningen,
övergödningen av haven, uttunningen av ozonskiktet och
ökningen av växthusgaser i atmosfären är internationella eller
globala problem. För att lösa dessa miljöproblem behövs ett
omfattande internationellt samarbete. Internationella avtal
och konventioner är viktiga och bör utvecklas genom att man
till ett undertecknande kopplar kontrollmekanismer och
bindande beslut.
Miljöpartiet anser också att en internationell miljödomstol måste inrättas.
På global nivå är FN en naturlig samarbetsorganisation som i betydligt större
utsträckning borde användas i miljöarbetet. En reformering av FN-stadgan
som möjliggör en utveckling av bindande miniminormer genom
majoritetsbeslut skulle också vara av mycket stor betydelse.
Internationellt samarbete är en viktig väg att gå för att åstadkomma
förändringar. En annan väg är att gå före och visa att en positiv förändring
inte bara är önskvärd utan också möjlig. Fram till i dag är det denna strategi
som har varit den mest framgångsrika. Genom att enskilda länder och
delstater har vågat fatta radikala miljöbeslut utan att invänta internationella
överenskommelser har miljöopinionen världen över blivit starkare, och så
småningom har andra länder följt efter. Även i det internationella arbetet med
miljökonventioner m m har det goda exemplets makt haft stor betydelse.
Miljöpartiet vill att Sverige skall bli ett ekologiskt modelland som vågar
vara steget före och som på så sätt medverkar till att skjuta fram positionerna
i
det internationella miljöarbetet.
Det är av avgörande betydelse för det globala miljöarbetet att handelsavtal
och internationellt samarbete inte innebär begränsningar av rätten för enskilda
länder att ta progressiva steg för en bättre miljö. Vi vill också att Sverige
skall
ta initiativ till att föra in miljöklausuler i internationella handelsavtal.
Rovdrift
och låga miljökrav i enskilda länder skall inte kunna försvåra det
internationella miljöarbetet. Det skall inte längre vara möjligt för statsmakter
att ingå avtal och konventioner såsom miljöbesluten vid miljömötet i Rio
1992 eller FN:s barnkonvention utan att dessa följs upp av riksdagen och
leder till praktisk, politisk handling.
Gröna nyckeltal, "faktor 10" och
rättvist miljöutrymme
Det är nödvändigt att en bred och djup debatt förs om
tillväxtens förhållande till ekologiska realiteter. Miljöpartiet
vill, tillsammans med den gröna rörelsen, föra upp debatten
på global nivå. De ekonomiska nyckeltal som i den politiska
debatten används för att beskriva nationers, och världens,
utveckling är således djupt missvisande eftersom de mest
avgörande delarna inte finns med. Samtidigt som BNP-
tillväxten kan vara god, börsvärden öka och världshandeln
växa kan vi se hur den verkliga situationen på jorden
förvärras. Den ofta blinda jakten på "positiv utveckling" av
de traditionella ekonomiska nyckeltalen hotar att leda oss in i
en återvändsgränd i tron att vi är på väg in i ett bättre
samhälle. Men vi kan inte köpa oss ett hållbart klimat den
dag växthuseffekten leder till översvämningar och massflykt.
Vi kan inte ens köpa oss ett nytt ozonskikt den dag det inte
räcker för att skydda oss mot livsfarlig strålning.
Det är därför nödvändigt att beskriva verkligheten på ett bredare och
djupare sätt än det sätt som blivit vanligt. Gröna nyckeltal är en bit på väg
och
en förutsättning för att beslutsfattare skall kunna ta optimala beslut. En
förutsättning för att människan skall kunna leva i en hållbar materiell välfärd
är att energi och andra naturresurser används på ett effektivare sätt. Om alla
skall kunna leva på vår standard måste resursförbrukningen per capita i
västvärlden minska med 90 %. Det brukar kallas "faktor 10" och anges ofta
som ett krav för långsiktigt hållbar utveckling på jorden. Det kräver radikalt
förändrade tankemönster och ny teknik.
Sverige bör därför utarbeta en strategi för att uppnå ett tiofalt mer effektivt
utnyttjande av naturresurser, dvs en strategi för "faktor 10". Detta,
kombinerat med en ny syn på välfärd - där kultur, fri tid, delaktighet och
sociala kvalitéer växer på bekostnad av traditionell materiell tillväxt - kan ge
oss förutsättningar för att bygga ett ekologiskt hållbart samhälle.
Miljöpartiet anser att det är vårt uppdrag att bl a via såväl opinionsbildning
som politiska beslut förändra system, strukturer och normer i samhället så att
människan och hennes liv tas på allvar, att vi gemensamt kan leva på ett sätt
som alla kan leva alltid. De ekologiska fotavtryck vi lämnar efter oss skall
inte kväva kommande generationers möjligheter till ett gott liv, utan tvärtom
underlätta det. Det är vår skyldighet att verka för att livsstil, teknik och
normer medför att vi kan leva på ett rättvist miljöutrymme ur ett globalt
perspektiv.
Miljöpartiet har en grön vision om en värld med ren luft, ren jord och rent
vatten. En värld där miljöutrymmet är rättvist fördelat och där alla människor
lever ekologiskt hållbart. Vi ser fram emot den utvecklingen och vill skynda
på den. Med vetskapen om att omställningen förestår har vi alla fördelar av att
starta utvecklingen, även storskaligt. Det kräver att vi integrerar ett
ekologiskt
tänkande i våra ekonomiska modeller.
Det kräver att vi vågar prova nya vägar och ser möjligheterna i det nya
som måste komma. Det kräver politiskt mod att ompröva gamla värderingar
och gamla lösningar.
Det kräver att vi ifrågasätter det kemikaliesamhälle vi har idag och vågar
se samband mellan miljöförstöring och sjukdomar som allergi. Det krävs
förändringar som förhoppningsvis ger oss en bättre livskvalitet och långsiktig
hållbarhet i framtiden och en möjlighet till ett rättvist miljöutrymme för alla.
Det är vi i den rika världen som idag tar för oss för mycket per capita.
Globaliseringens
utmaningar
Globalisering är ett begrepp som under 1990-talet kommit att
användas inom vitt skilda områden - alltifrån ekonomi till IT-
utveckling och miljö. Den svenska debatten om den
ekonomiska globaliseringen tog fart 1997 i samband med
publiceringen av boken Globaliseringsfällan, skriven av de
tyska journalisterna Hans-Peter Martin och Harald
Schumann. Den pågående ekonomiska
globaliseringsprocessen har sedan 1980-talet inneburit att den
demokratiska och politiska makten minskat till förmån för det
finansiella kapitalet i form av transnationella företag (TNF).
Miljöpartiet anser att FN:s center för TNF måste få ökat
finansiellt stöd för att formulera en "uppförandekod" för
TNF. Generalsekreterare Kofi Annans förslag om att TNF
skall ta hänsyn till mänskliga rättigheter, miljö och arbetsrätt
måste få stöd från alla medlemsstater inom FN. Dessa villkor
måste uppfyllas vid FN-organens internationella
upphandling.
Den starka internationalisering som präglar världen är på gott och ont. Den
globala miljökrisen och vapenteknologins så kallade framsteg förenar nu alla
människors livsöden mer än någonsin och gör globalt samarbete nödvändigt.
Men samtidigt medför internationella beroenden att lokalsamhällen utplånas,
att den kulturella mångfalden urholkas och att avståndet mellan människor
och ekonomiska och politiska makthavare ökar.
Globaliseringen är ett fenomen som alltmer har kommit att prägla vårt
samhälle. Globaliseringen för med sig nya möjligheter, men också problem.
Framförallt har globaliseringen tyvärr skapat nya klyftor mellan dem som har
kunnat dra nytta av globaliseringens fördelar och dem som fått ta de negativa
konsekvenserna. Universitet, företag och institutioner bildar transnationella
nätverk för kunskapsutbyten och samarbeten. Dessa processer krymper
världen, skapar nya former av kommunikation och bildar nätverk över
nationalgränser på nya sätt.
Miljöpartiet ser mycket positivt på människors, företags, universitets och
institutioners möjligheter till ökad kommunikation genom IT. Vi konstaterar
dock att samtidigt som en global elit är på väg in i det globala
nätverkssamhället, så lever den överväldigande majoriteten människor vid
sidan av denna process. Fattigdom, brist på sjukvård, utbildning, livsmedel
och mänskliga rättigheter är i stället det som kännetecknar miljoner
människors verklighet världen över. Också handel, investeringar och
finansiella transaktioner har i större utsträckning blivit globala även om
integrationen här främst skett mellan de industrialiserade länderna.
Medvetenheten och kunskapen om ekologiska förhållanden utmanar
föreställningar om nationella politiska gemenskaper, nationell demokrati och
suveränitet. Frågor som tidigare enbart tycktes vara föremål för suverän
nationell inrikespolitik, såsom energi- och transportpolitik, påverkar idag
länder på andra sidan jorden genom växthuseffekten.
Globalisering är också ett uttryck för staters ömsesidigt ökande beroende
av varandra och internationella organisationer. Men globalisering kan också
handla om att ta i anspråk ett överstatligt politiskt utrymme för att reglera
frågor som ofta ligger bortom nationalstaternas räckvidd och som angår hela
världssamfundet, såsom globala miljöfrågor, handel, mänskliga rättigheter,
havens eller rymdens utnyttjande.
En global beskattning av flyget, en särskild beskattning på internationella
valutatransaktioner, en internationell miljödomstol och regleringar mot
globala mediakonglomerat är frågor som berör hela världssamfundet.
Miljöpartiet anser att FN bör stärka de demokratiska och medborgerliga
organisationerna i de fattiga länderna och stimulera det globala samarbetet
mellan fackföreningar, konsument-, miljö- och andra medborgerliga
organisationer. För att motverka globala produktionsmönster som förstärker
orättvisor och fattigdom måste UNCTAD bli en mötesplats för
konsumentorganisationer och producenter. WTO:s regelverk måste
demokratiseras. "Ekonomiska frizoner" får inte finnas, därför att varken
nationell arbetsrätt, miljö- eller skattelagstiftning gäller där. En Tobinskatt
skall införas för internationella finanstransaktioner (se även Miljöpartiets
motion "WTO efter Seattle"). FN bör också aktivt verka för att kunskap
överförs från de rika till de fattiga länderna, inom t ex medicin, teknik,
ekonomi, kommunikationer och infrastruktur.
Demokratisering av FN
Inför det 21:a århundradet krävs ett nytt åtagande av FN:s
medlemsländer att respektera FN:s stadga och utveckla
världsorganisationens verksamhet i enlighet med dess syfte.
De demokratiska bristerna inom FN-systemet måste
korrigeras, i synnerhet vad gäller vetot och säkerhetsrådets
sammansättning, liksom de internationella finans- och
handelsinstitutionernas roll. För att förbättra
informationsutbytet mellan FN och dess medlemsländer,
respektive medborgarna i alla länder, måste moderna
kommunikationsmedel användas i full utsträckning.
Miljöpartiet anser att Sverige och FN bör verka aktivt för att
förbättra tillgången till de moderna kommunikationsmedlen i
alla länder.
Det totala ansvaret för medlemskapsfrågor (inklusive inval och
uteslutning) borde ligga helt hos generalförsamlingen. Även nomineringen
och val av generalsekreterare som representant för alla medlemsländer borde
åligga generalförsamlingen, utan risk för veto i säkerhetsrådet. Miljöpartiet
anser också att NGO:erna borde få konsultativ status i generalförsamlingen.
När det gäller säkerhetsrådet borde på kort sikt antalet medlemmar utökas för
att garantera jämställd representativitet från alla regioner. På lång sikt borde
alla medlemmar i säkerhetsrådet väljas av generalförsamlingen; de
permanenta platserna och vetorätten borde avskaffas.
FN:s budget måste förstärkas för att möta de utmaningar
världsorganisationen står inför. Generalförsamlingen borde ha kvar det totala
budgetansvaret för verksamheten. Medlemsavgiften skall även i
fortsättningen bestämmas utifrån landets nationalinkomster och kapacitet att
betala. Alla medlemsländer måste betala sina avgifter till fullo, i tid och utan
villkor. Inom FN borde man börja diskutera införandet av en straffavgift för
medlemsländer som inte betalar i tid.
Utblick: FN:s framtid - med
Sverige i tiden
På en enda jord med begränsade resurser är vi alla beroende
av varandra. Alla människor måste få sina grundläggande
behov tillgodosedda. Världen står inför gigantiska
utmaningar i form av en kraftig befolkningsökning,
förödande miljöförstöring, minskande bördighet, brist på
vatten och livsmedel, ökat inflytande för transnationella
företag och ökande illegal handel. Ansvaret för tillståndet i
världen är gemensamt.
Miljöpartiet vill verka för en utjämning och en rättvis fördelning av
jordens resurser.
Konkurrensen om jordens resurser kommer att skapa starka spänningar och
konflikter. Både politiska ledare, internationella organ, näringslivet och
enskilda medborgare måste ta sitt ansvar. En solidarisk livsstil ställer stora
krav på förändringar i vårt globala samhälle. Om alla ska kunna leva på
samma standard måste resursförbrukningen per capita i västvärlden minska
markant. I ett globalt miljö- och rättviseperspektiv är det därför nödvändigt
att
den rika världen skyndar på mot kretsloppssamhället, ett ekologiskt hållbart
samhälle.
Miljöpartiet har alltid ansett att FN är världens viktigaste internationella
forum. Det är det enda riktiga öppna forum där alla jordens länder kan mötas,
och där inte marknadskrafter, ekonomisk eller militär styrka påverkar rätten
att få delta och komma till tals. FN är också den enda organisation som inom
sitt verksamhetsfält har den agenda som är nödvändig för att tackla de nya
icke-militära hoten i världen: fattigdom och de ökande klyftorna mellan rik
och fattig, den alltför snabba folkökningen, naturresurser som stagnerar eller
minskar och den ständigt ökande förstöringen av miljö och natur.
Internationellt samarbete är viktigt för att åstadkomma förändringar.
En annan väg, som dock inte står i motsats till den tidigare, är att Sverige
går före och genom det goda exemplets makt visar att en positiv förändring
inte bara är önskvärd utan också möjlig. Hittills har denna strategi, som sagt,
varit den mest framgångsrika. Genom att enskilda länder och delstater har
vågat fatta radikala miljöbeslut utan att invänta internationella
överenskommelser har miljöopinionen världen över blivit starkare, och så
småningom har andra länder följt efter. Även i det internationella arbetet med
bland annat miljökonventioner har det goda exemplets makt haft stor
betydelse. Internationella överenskommelser blir inte automatiskt en del av
den nationella rätten i Sverige.
Miljöpartiet anser att traktat som ingåtts av Sverige måste införlivas i
svensk rätt, detta för att de skall gälla i svenska domstolar. Sverige skall,
trots
att vi är med i EU, utnyttja de möjligheter som finns att ta steget före och på
så sätt medverka till att skjuta fram positionerna i det internationella
miljöarbetet.
Globaliseringen har också förändrat traditionella föreställningar om vad
som är "inrikespolitik" och "utrikespolitik". Konsekvenserna av
klimatförändringar, kemikalisering, kärnkraft och ekonomisk tillväxt har
blivit globala samtidigt som energi-, transport- och ekonomisk politik
traditionellt har ansetts vara inrikespolitiska frågor. Länder, regioner och
kommuner har blivit alltmer integrerade i ett nätverk av internationella
organisationer och samarbeten. Samtidigt som denna alltmer komplexa bild
framträder spelar den traditionella utrikespolitiken fortfarande en viktig roll.
Svensk utrikespolitik skall syfta till global ekonomisk rättvisa, fred och
nedrustning, främjande av demokrati och mänskliga rättigheter och ett
undanröjande av de globala miljöhoten.