Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att FN måste reformeras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om FN:s roll för global fred, säkerhet och nedrustning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om FN:s roll för globalt fattigdomsavskaffande, rättvisa och social utveckling.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om FN och mänskliga rättigheter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om FN och den globala miljön.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om FN och rättvist miljöutrymme.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om globaliseringens utmaningar.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om demokratisering av FN.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om FN:s framtid - med Sverige i tiden.
Inledning
Generalsekreterare Kofi Annan valdes av medlemsstaterna för att bl a genomföra de nödvändiga reformerna av FN. Grundtanken i Annans arbete hittills har varit att stärka FN:s arbete på de fyra kärnområden som följer av FN-stadgan: fred och säkerhet, humanitära frågor, ekonomiska och sociala frågor samt utvecklingsarbete. Mänskliga rättigheter är relevanta för samtliga områden.
Miljöpartiet stödjer Sveriges starka engagemang i FN och vi anser att detta engagemang skall vara en grundpelare i svensk utrikespolitik. Genom FN är vi med och bygger den internationella rättsordning som även tryggar vår egen säkerhet. FN är ett oundgängligt redskap i kampen mot de långsiktiga hoten mot mänsklig överlevnad. Mot bakgrund av den snabba politiska, ekonomiska och tekniska utvecklingen ser dessa hot i dag annorlunda ut jämfört med tidigare. Vi vill därför understryka vikten av att rikta fokus på FN:s framtida uppgifter.
Millennietoppmötet i New York
FN:s generalförsamling beslöt att hålla ett millennietoppmöte (Millennium Summit) i anslutning till öppnandet av den 55:e sessionen den 5 september, som har fått namnet Millennieförsamlingen. Millennietoppmötet ägde rum den 6- 8 september i New York. Regeringschefer och statsöverhuvuden från de 189 medlemsländerna var inbjudna att delta.
Under millennietoppmötet antogs en millenniedeklaration. I deklarationen redogörs för värderingar och grundsatser, såväl som för mål inom högprioriterade områden som fred, utveckling, miljö, mänskliga rättigheter, skydd av sårbara, stöd till Afrika och reformering av FN. Generalsekreteraren uppmanade också stats- och regeringscheferna att tillkännage huruvida de under toppmötet önskade skriva på, ratificera eller ansluta sig till några av de multilaterala avtalen, i synnerhet de 25 nyckelavtal som representerar FN:s mål. Representanter från 85 länder skrev på, ratificerade eller anslöt sig till några av de multilaterala avtalen.
Kofi Annans rapport till millennietoppmötet
Den 3 april i år presenterade generalsekreterare Kofi Annan sin millennierapport "We the Peoples: The Role of the United Nations in the 21st century". Rapporten, som är den största sammanfattade presentationen av FN:s uppgifter i hela organisationens 55-åriga historia, är en detaljerad översikt av de utmaningar mänskligheten står inför i det nya århundradets gryning och innehåller en rad rekommendationer för hur man skall kunna möta dessa utmaningar. Rapporten var tänkt som ett underlag till millennietoppmötet. Den innehåller dessutom åtskilliga specifika mål och programinitiativ som generalsekreteraren bad världens ledare att tänka över inför toppmötet. Rapporten innefattar fem huvudområden (globalisering och ledarskap, en värld utan nöd, en värld utan fruktan, en hållbar framtid och ett förnyat FN) och sex värderingar (frihet, rättvisa, tolerans, icke-våld, respekt för naturen och delat ansvar) som måste uppmärksammas. I rapporten uppmanar generalsekreteraren världens ledare att arbeta för att bekämpa fattigdom och ojämlikhet, förbättra utbildningen, öka säkerheten, minska spridningen av HIV/AIDS och skydda miljön. Den centrala frågan i rapporten är hur globaliseringens fördelar kan komma alla människor över hela världen till godo.
FN måste reformeras
FN:s säkerhetsråd måste reformeras utan dröjsmål. De senaste åren har det sagts så många gånger, från så många olika håll, att det verkar råda konsensus i frågan. FN skapades inte för den situation som råder sedan 1990-talet. Eftersom säkerhetsrådets sammansättning är baserat på maktfördelningen 1945 representerar rådet i dag varken karaktären av eller behoven i en globaliserad värld. Säkerhetsrådet måste utvidgas och vetorätten successivt avskaffas; likaså bör folkvalda och folkrörelser få större inflytande för att säkerhetsrådet i framtiden skall få större legitimitet.
Det måste skapas nya strukturer för ett civilt fredsarbete. Bland de förslag som diskuteras informellt nämns att öka antalet medlemmar från 15 till 24, varav tio permanenta. Ett förslag för att minska vetots användning är att dagens fem permanenta medlemmar kommer överens om att under en begränsad tid inte använda vetot i beslut som rör andra frågor än tvångsåtgärder i enlighet med FN-stadgans kapitel VII.
FN:s uppgift att upprätthålla fred och säkerhet i världen formulerades för att förhindra mellanstatliga krig. Av 27 väpnade konflikter 1996 var, enligt Sipri, endast en mellanstatlig - den mellan Indien och Pakistan om Kashmir- området. I dagens interna konflikter fungerar inte det kollektiva säkerhetssystem som FN vilar på. I dag talas det allt mindre om militär avskräckning och storkrig. I dag talas det mer om folk än om stater, mer om ömsesidigt beroende än om terrorbalans. Det talas om att förebygga konflikter. Dagens säkerhetspolitik handlar om att bygga samhällen som garanterar sina medborgare trygghet och säkerhet. Självklart måste FN reformeras.
Det finns ett motstånd inom FN, främst bland utvecklingsländerna, mot den preventiva diplomatin som bygger på en rädsla för att den nationella suveräniteten skall urholkas, speciellt om dessa beslut skall fattas av säkerhetsrådet. Spåren från kolonialismen och de efterföljande skuggkrigen under det kalla kriget lever kvar. Säkerhetsrådet saknar i dag helt enkelt det förtroende som ett utvidgat mandat kräver. Detta motstånd måste övervinnas. Sverige och övriga nordiska länder har ett speciellt ansvar för att övertyga utvecklingsländerna om att det inte handlar om att ta ifrån några enskilda länder deras nationella suveränitet utan att ge dem förutsättningar för att utöva den här suveräniteten.
FN-systemet har blivit allt för fragmentariskt, med för stor uppdelning, revirtänkande och överlappning mellan olika FN-organ. I dag behövs en större koordinering inom FN-systemet, men också ett utvidgat samarbete med det civila samhället, vilket inkluderar såväl folkrörelser som den privata sektorn.
Fred, säkerhet och nedrustning
Det är nu hög tid att avskaffa kriget. Denna uppmaning som har förts fram inför det nya årtusendet borde också vara målsättning för Förenta nationerna. FN måste spela en mycket aktiv roll för fred, säkerhet och nedrustning i världen. Människor har idag alla de redskap som behövs för att avvärja konflikter innan de bryter ut i våld och krig - icke- våldsmetoder, forskning, internationella ramverk och säkerhetsmetoder.
Miljöpartiet anser att icke-våldsprincipen måste bli den huvudprincip som all konflikthantering utgår ifrån. Detta innebär att man så långt det någonsin är möjligt försöker använda fredliga medel för att lösa konflikter. Om alla icke-våldsmetoder prövats, så måste FN vara det världsorgan som beslutar om och genomför ett militärt ingripande. Miljöpartiet anser att beslutsrätten om ett militärt ingripande i mellanstatliga konflikter eller inbördeskrig borde ligga hos Förenta nationerna och dess underorgan. Man borde också utveckla förslaget om ett inrättande av en stående FN-styrka som skulle kunna anlitas vid sådana ingripanden.
FN:s arbete för nedrustning, rustningsbegränsning och rustningskontroll är nära förbundet med organisationens huvuduppgift: att upprätthålla internationell fred och säkerhet.
Frågor om massförstörelsevapen, framför allt kärnvapen, är fortsatt cen- trala. Även om framsteg har skett på dessa områden har det på senaste tid skett en utveckling som är oroande. Risken för utveckling och spridning av teknologi för massförstörelsevapen (nukleära, biologiska och kemiska vapen, NBC-vapen) är betydande.
Generellt gäller risken för att teknologispridning till nya länder eller aktörer i dag ökar. Trots gällande avtal för rustningsbegränsning och nedrustning på kärnvapenområdet, B- och toxinvapenkonventionen samt C- vapenkonventionen kan sådana vapen lätt göras tillgängliga då både kunskap och produktionskapacitet finns. Den generella teknikspridningen betyder även att allt fler s.k. dual use-anläggningar skapas, dvs. anläggningar som i dag har en civil funktion och som på kort tid kan ställas om för framställning av stridsmedel. Möjligheterna att i Ryssland komma över NBC-vapen från militära lager och ämnen från forskningsinstitutioner eller industri får inte underskattas.
Mycket oroande är också den diskussion som förs av politiker i flera västländer om hur kärnvapen skulle kunna avskräcka instabila regimer från att använda biologiska och kemiska stridsmedel. Det här är en utveckling som måste stoppas.
Miljöpartiet har noterat regeringens aktiva insatser genom kärnvapenresolutionen i FN:s generalförsamling. Vi hoppas att regeringen fortsätter sitt aktiva arbete för att driva på i denna riktning.
Miljöpartiet är övertygat om att freden bara kan skapas underifrån, genom massiva utbildningsinsatser om fredlig konflikthantering på alla nivåer. Utan en bas i en freds- och icke-våldskultur där människor får redskap att hantera konflikter kan inga icke-militära strukturer växa fram.
Miljöpartiet anser att Sverige internationellt bör verka för att alla länder erbjuder sina medborgare en civil fredstjänst som alternativ till värnplikt.
Miljöpartiet anser också att civila fredsstyrkor, med en bas i frivilligorganisationer, med utbildning och kompetens att tjänstgöra i kriser och konflikter bör skapas i alla länder. FN bör rekommendera sina medlemsstater att ge möjligheter och ekonomi till detta. En stor majoritet av de konflikter som äger rum idag är av inomstatlig, inte mellanstatlig karaktär. Därför är medborgarorganisationer, NGO:er, av stor betydelse för uppbyggandet av ett globalt civilt och demokratiskt samhälle. Miljöpartiet anser att de nätverk av ca 20 000 internationella medborgarorganisationer som finns i världen idag kan utvecklas till att också bli starka skyddsnät för fred och säkerhet.
De resurser som läggs ner på att förebygga väpnade konflikter är otillräckliga. De civila samhällena måste ta ledningen och påvisa att våldsförebyggande är möjligt. Miljöpartiet anser att FN måste bli mycket bättre på att bevaka potentiella konflikthärdar samt skärpa uppföljning och efterlevnad av ingångna avtal och styrdokument.
När säkerhetsrådet har bestämt sig för att agera i en konfliktsituation skall detta ske med rätt resurser till rätt insats så att personalen skyddas och målen kan uppnås.
Ekonomiska sanktioner är inte något lämpligt medel för att framtvinga politiska förändringar. De kan förstöra de samhällen mot vilka de riktas och åsamka oskyldiga civila svåra lidanden. Detta kan leda till passivitet och minskat politiskt engagemang, vilket kan skada möjligheterna till en demokratisk utveckling. Miljöpartiet anser att FN bör göra en utredning av ekonomiska sanktioner som instrument.
Nedrustningsförhandlingarna i Genève har avstannat. En ny typ av högteknologiska kärnvapenprov har utvecklats. Kontrollen av den olagliga handeln med lätta vapen blir allt viktigare för att stävja inbördeskonflikter. Miljöpartiet anser att FN borde inrätta ett register över vapenhandel, så att FN får en bättre överblick över både vapenproduktion och vapenexport. Efter en väpnad konflikt bör FN samla in, avlägsna och förstöra överskottsvapen från konfliktområden. För att överföra rustningsutgifter i fattiga länder till resurser för utveckling borde man försöka införa bistånd, öronmärkt för mottagarlandets sociala utveckling, motsvarande en bantning av landets militärutgifter.
Miljöpartiet anser att den svenska regeringen vid alla förhandlingar om kärnvapennedrustning och NPT (Non Proliferation Treaty) även bör ta med Israel, Indien och Pakistan i egenskaper som varande kärnvapenmakter.
Fattigdomsavskaffande, global rättvisa och social utveckling
Fattigdom är ett globalt problem: De ekonomiska klyftorna ökar i alla länder och mellan länderna. Avskaffandet av fattigdomen har nu blivit den övergripande inriktningen inom FN-systemet, utvecklingsbankerna och i bilaterala biståndsorganisationer.
I dag går nettoflödet av ekonomiska resurser från fattiga länder till rika. U- länderna betalar mer i amorteringar och räntor på lånen från de rika länderna än vad de får tillbaka i bistånd. Denna skuldfälla förvärras genom Världsbankens och Internationella Valutafondens omfattande strukturanpassningsprogram som länderna måste följa för att få fortsatta lån. Programmen går ut på att anpassa u-ländernas ekonomier till den export- och importinriktade världsekonomin. Följden blir minskad självtillit och ett ökat beroende av i-länderna. Samtidigt medför strukturanpassningen att budgeten för socialvård, hälsovård och skola ofta måste skäras ned.
Miljöpartiet anser att Sverige aktivt skall föregå med gott exempel genom att skriva av de fattiga ländernas skuldbörda. Dessutom bör Sverige arbeta för en allmän avskrivning av utvecklingsländernas offentliga skulder till staten, Internationella Valutafonden och Världsbanken. Ett krav som förts fram på sista tiden är även att det måste anställas fler ekonomer i Världsbanken som har kunskap om de specifika problem som finns i tredje världen. Miljöpartiet anser att Världsbanken och andra sk Bretton Woods-institutioner spelar en central roll i det internationella utvecklingssamarbetet. De utgör en del av FN- systemet. Praktiskt taget hela det svenska multilaterala stödet (ca 85 %) kanaliseras genom FN:s organ för ekonomisk och social utveckling, inklusive Bretton Woods-institutionerna. Härtill kommer stöd till de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, Internationella jordbruksfonden, IFAD, och Nordiska Utvecklingsfonden, NDF.
För att det svenska agerandet i FN skall ha ett så brett stöd och en så bred förankring som möjligt deltar under några veckor varje höst representanter för riksdagspartier och folkrörelser i FN-delegationen i generalförsamlingen i New York. Till stora FN-konferenser inbjuds på samma sätt partier och folkrörelser till samråd och deltagande. Detta bidrar till att Sverige tar upp frågor som har brett folkligt stöd. För samarbetet med Bretton Woods- institutionerna äger ett visst informellt samråd, framför allt i fråga om skuldfrågorna, rum med vissa enskilda organisationer. Däremot saknas helt parlamentariskt inflytande.
Miljöpartiet anser att det skulle vara värdefullt att inrätta ett speciellt råd med deltagande från de politiska partierna och enskilda organisationer för samråd angående det svenska agerandet i frågor som rör Världsbanken och de övriga Bretton Woods-institutionerna.
Miljöpartiet anser att marknaderna i de rika länderna måste liberaliseras fullständigt för de fattiga ländernas produkter, inklusive jordbruks- och textilprodukter. De fattiga länderna bör få upprätthålla ett visst skydd för framväxande och ännu svaga näringsgrenar.
Biståndet är viktigt som ett av fattigdomsbekämpningsinstrumenten. Sverige bör sätta kraft bakom fattigdomsperspektivet genom att ge detta högsta prioritet och ökade resurser, såväl i policyformulering som i implementering.
Miljöpartiet anser att det svenska biståndsmålet snarast bör öka till minst en procent av BNP och därefter under innevarande decennium till två procent. De svenska folkliga organisationerna bör kanalisera hälften av det svenska biståndet.
Vad beträffar inriktningen på biståndet inom ramen för fattigdomsbekämpningen bör kvinnoperspektivet vara centralt. Miljöpartiet anser att utan att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i hela världen, och utan att förbättra kvinnornas situation på alla nivåer och områden, skapas ingen uthållig utveckling. Även de handikappades mycket svåra situation i mottagarländerna bör beaktas särskilt.
En samhällsstruktur byggd på demokratisk grund är en nödvändig komponent för en effektiv fattigdomsbekämpning styrd av de fattigas egna prioriteringar och kontrollerad av dem. Det civila samhällets folkliga organisationer spelar en mycket viktig roll i demokratiseringsprocessen. De underlättar också den nödvändiga satsningen på småskalighet och mångfald som ger en bred bas för inkomstgenererande arbete, fattigdomsbekämpning och uthållig utveckling. Miljöpartiet anser att dessa folkliga organisationer i de fattiga länderna borde utgöra en särskilt målgrupp för Sveriges biståndsverksamhet.
Mänskliga rättigheter
De ökade ekonomiska klyftorna i världen, med 80-85 % av världens tillgångar koncentrerade till 15-20 % av dess befolkning, minskar i samma grad förutsättningarna för de mänskliga rättigheternas förverkligande. Global ekonomisk och social rättvisa är en viktig del av kampen för de mänskliga rättigheterna.
Miljöpartiet anser att Sverige och FN bör ha som sitt främsta mål att skapa global ekonomisk och social rättvisa som en förutsättning för mänsklig värdighet. Internationella organ som IMF, Världsbanken och WTO skall inte tvinga på staterna strukturanpassningsprogram som tar ifrån dem möjligheterna att förverkliga ekonomiska och sociala rättigheter.
Grundläggande för mänsklig värdighet är att folk, ursprungsfolk och etniska, kulturella och religiösa minoriteter får definiera sig i alla avseenden, behålla och utveckla sin identitet och få den respekterad och accepterad i nationella och internationella sammanhang. Därför anser Miljöpartiet att Sverige snarast skall ratificera ILO-konventionen 169 till skydd för ursprungsfolken (se även separat motion "Samerna och ILO 169").
Bland alla rättigheter i FN:s deklarationer nämns fortfarande inte de homosexuella. Miljöpartiet anser att Sveriges regering, tillsammans med Nordens FN-organisationer, MR-organisationer och de homosexuellas organisationer bör anordna en Stockholms-konferens under nästa år för att förbereda en internationell deklaration om de homosexuellas politiska, sociala och kulturella rättigheter.
Miljö och hållbar utveckling
På en enda jord med begränsade resurser är vi alla beroende av varandra. Världen står inför gigantiska utmaningar i form av en kraftig befolkningsökning, storskalig miljöförstöring, minskande bördighet och brist på vatten och livsmedel. För att lösa dessa miljöproblem behövs ett omfattande internationellt samarbete.
Internationella avtal och konventioner är viktiga och bör utvecklas genom att man kopplar kontrollmekanismer och bindande beslut till undertecknandet. Den framtida konkurrensen om jordens resurser kommer att skapa starka spänningar och konflikter. De politiska ledarna och de internationella organen måste ta sitt ansvar liksom vi som enskilda medborgare. En solidarisk livsstil ställer i sin tur stora krav på förändringar i vårt samhälle.
Vi behöver resurseffektiva, nya lösningar när det gäller energiproduktion, energianvändning, transportsystem och industri- och livsmedelsproduktion. I ett globalt miljö- och rättviseperspektiv är det nödvändigt att den rika världen skyndar på mot kretsloppssamhället. FN lyfte frågan om miljö och utveckling för första gång i den så kallade Brundtland-rapporten 1972, vilken ledde till FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 i Rio. Där antogs Rio- deklarationen och en handlingsplan för det 21:a århundradet, Agenda 21. Sedan Rio-deklarationen har miljösituationen i världen drastiskt försämrats. Miljöpartiet anser att ett mål om en frisk miljö och hållbar utveckling bör införas i FN-stadgans inledning. Utveckling bör inte likställas med ekonomisk tillväxt enligt västerländsk modell. Målet med en frisk miljö och hållbar utveckling skall integreras i alla FN-organ och genomsyra FN:s arbete.
FN bör även granska den ökande handelns negativa miljöpåverkan och de transnationella företagens roll. För att skydda världens tillgång till rent vatten bör FN ta fram ett globalt sötvattensprogram. Miljöpartiet anser också att en internationell miljödomstol måste inrättas. Där skall även frivilligorganisationer ha talerätt. I Europa bör bindande beslut om lägsta gemensamma normer kunna fattas i viktiga miljöfrågor genom Europarådet.
Även FN:s Europa-avdelning (ECE) är ett viktigt forum för ett alleuropeiskt miljösamarbete där bindande beslut bör fattas. En europeisk miljöfond bör upprättas för att användas mot regionala miljöproblem som faller utanför det nationella miljöarbetet, framför allt för Östeuropas skull. Det globala patentsystemet måste ses över för att garantera att människans hälsa och den naturliga biologiska mångfalden kommer före de ekonomiska rättigheterna.
Internationellt samarbete
En rad viktiga miljöpolitiska frågor som försurningen, övergödningen av haven, uttunningen av ozonskiktet och ökningen av växthusgaser i atmosfären är internationella eller globala problem. För att lösa dessa miljöproblem behövs ett omfattande internationellt samarbete. Internationella avtal och konventioner är viktiga och bör utvecklas genom att man till ett undertecknande kopplar kontrollmekanismer och bindande beslut.
Miljöpartiet anser också att en internationell miljödomstol måste inrättas. På global nivå är FN en naturlig samarbetsorganisation som i betydligt större utsträckning borde användas i miljöarbetet. En reformering av FN-stadgan som möjliggör en utveckling av bindande miniminormer genom majoritetsbeslut skulle också vara av mycket stor betydelse.
Internationellt samarbete är en viktig väg att gå för att åstadkomma förändringar. En annan väg är att gå före och visa att en positiv förändring inte bara är önskvärd utan också möjlig. Fram till i dag är det denna strategi som har varit den mest framgångsrika. Genom att enskilda länder och delstater har vågat fatta radikala miljöbeslut utan att invänta internationella överenskommelser har miljöopinionen världen över blivit starkare, och så småningom har andra länder följt efter. Även i det internationella arbetet med miljökonventioner m m har det goda exemplets makt haft stor betydelse.
Miljöpartiet vill att Sverige skall bli ett ekologiskt modelland som vågar vara steget före och som på så sätt medverkar till att skjuta fram positionerna i det internationella miljöarbetet.
Det är av avgörande betydelse för det globala miljöarbetet att handelsavtal och internationellt samarbete inte innebär begränsningar av rätten för enskilda länder att ta progressiva steg för en bättre miljö. Vi vill också att Sverige skall ta initiativ till att föra in miljöklausuler i internationella handelsavtal. Rovdrift och låga miljökrav i enskilda länder skall inte kunna försvåra det internationella miljöarbetet. Det skall inte längre vara möjligt för statsmakter att ingå avtal och konventioner såsom miljöbesluten vid miljömötet i Rio 1992 eller FN:s barnkonvention utan att dessa följs upp av riksdagen och leder till praktisk, politisk handling.
Gröna nyckeltal, "faktor 10" och rättvist miljöutrymme
Det är nödvändigt att en bred och djup debatt förs om tillväxtens förhållande till ekologiska realiteter. Miljöpartiet vill, tillsammans med den gröna rörelsen, föra upp debatten på global nivå. De ekonomiska nyckeltal som i den politiska debatten används för att beskriva nationers, och världens, utveckling är således djupt missvisande eftersom de mest avgörande delarna inte finns med. Samtidigt som BNP- tillväxten kan vara god, börsvärden öka och världshandeln växa kan vi se hur den verkliga situationen på jorden förvärras. Den ofta blinda jakten på "positiv utveckling" av de traditionella ekonomiska nyckeltalen hotar att leda oss in i en återvändsgränd i tron att vi är på väg in i ett bättre samhälle. Men vi kan inte köpa oss ett hållbart klimat den dag växthuseffekten leder till översvämningar och massflykt. Vi kan inte ens köpa oss ett nytt ozonskikt den dag det inte räcker för att skydda oss mot livsfarlig strålning.
Det är därför nödvändigt att beskriva verkligheten på ett bredare och djupare sätt än det sätt som blivit vanligt. Gröna nyckeltal är en bit på väg och en förutsättning för att beslutsfattare skall kunna ta optimala beslut. En förutsättning för att människan skall kunna leva i en hållbar materiell välfärd är att energi och andra naturresurser används på ett effektivare sätt. Om alla skall kunna leva på vår standard måste resursförbrukningen per capita i västvärlden minska med 90 %. Det brukar kallas "faktor 10" och anges ofta som ett krav för långsiktigt hållbar utveckling på jorden. Det kräver radikalt förändrade tankemönster och ny teknik.
Sverige bör därför utarbeta en strategi för att uppnå ett tiofalt mer effektivt utnyttjande av naturresurser, dvs en strategi för "faktor 10". Detta, kombinerat med en ny syn på välfärd - där kultur, fri tid, delaktighet och sociala kvalitéer växer på bekostnad av traditionell materiell tillväxt - kan ge oss förutsättningar för att bygga ett ekologiskt hållbart samhälle.
Miljöpartiet anser att det är vårt uppdrag att bl a via såväl opinionsbildning som politiska beslut förändra system, strukturer och normer i samhället så att människan och hennes liv tas på allvar, att vi gemensamt kan leva på ett sätt som alla kan leva alltid. De ekologiska fotavtryck vi lämnar efter oss skall inte kväva kommande generationers möjligheter till ett gott liv, utan tvärtom underlätta det. Det är vår skyldighet att verka för att livsstil, teknik och normer medför att vi kan leva på ett rättvist miljöutrymme ur ett globalt perspektiv.
Miljöpartiet har en grön vision om en värld med ren luft, ren jord och rent vatten. En värld där miljöutrymmet är rättvist fördelat och där alla människor lever ekologiskt hållbart. Vi ser fram emot den utvecklingen och vill skynda på den. Med vetskapen om att omställningen förestår har vi alla fördelar av att starta utvecklingen, även storskaligt. Det kräver att vi integrerar ett ekologiskt tänkande i våra ekonomiska modeller.
Det kräver att vi vågar prova nya vägar och ser möjligheterna i det nya som måste komma. Det kräver politiskt mod att ompröva gamla värderingar och gamla lösningar.
Det kräver att vi ifrågasätter det kemikaliesamhälle vi har idag och vågar se samband mellan miljöförstöring och sjukdomar som allergi. Det krävs förändringar som förhoppningsvis ger oss en bättre livskvalitet och långsiktig hållbarhet i framtiden och en möjlighet till ett rättvist miljöutrymme för alla. Det är vi i den rika världen som idag tar för oss för mycket per capita.
Globaliseringens utmaningar
Globalisering är ett begrepp som under 1990-talet kommit att användas inom vitt skilda områden - alltifrån ekonomi till IT- utveckling och miljö. Den svenska debatten om den ekonomiska globaliseringen tog fart 1997 i samband med publiceringen av boken Globaliseringsfällan, skriven av de tyska journalisterna Hans-Peter Martin och Harald Schumann. Den pågående ekonomiska globaliseringsprocessen har sedan 1980-talet inneburit att den demokratiska och politiska makten minskat till förmån för det finansiella kapitalet i form av transnationella företag (TNF). Miljöpartiet anser att FN:s center för TNF måste få ökat finansiellt stöd för att formulera en "uppförandekod" för TNF. Generalsekreterare Kofi Annans förslag om att TNF skall ta hänsyn till mänskliga rättigheter, miljö och arbetsrätt måste få stöd från alla medlemsstater inom FN. Dessa villkor måste uppfyllas vid FN-organens internationella upphandling.
Den starka internationalisering som präglar världen är på gott och ont. Den globala miljökrisen och vapenteknologins så kallade framsteg förenar nu alla människors livsöden mer än någonsin och gör globalt samarbete nödvändigt. Men samtidigt medför internationella beroenden att lokalsamhällen utplånas, att den kulturella mångfalden urholkas och att avståndet mellan människor och ekonomiska och politiska makthavare ökar.
Globaliseringen är ett fenomen som alltmer har kommit att prägla vårt samhälle. Globaliseringen för med sig nya möjligheter, men också problem. Framförallt har globaliseringen tyvärr skapat nya klyftor mellan dem som har kunnat dra nytta av globaliseringens fördelar och dem som fått ta de negativa konsekvenserna. Universitet, företag och institutioner bildar transnationella nätverk för kunskapsutbyten och samarbeten. Dessa processer krymper världen, skapar nya former av kommunikation och bildar nätverk över nationalgränser på nya sätt.
Miljöpartiet ser mycket positivt på människors, företags, universitets och institutioners möjligheter till ökad kommunikation genom IT. Vi konstaterar dock att samtidigt som en global elit är på väg in i det globala nätverkssamhället, så lever den överväldigande majoriteten människor vid sidan av denna process. Fattigdom, brist på sjukvård, utbildning, livsmedel och mänskliga rättigheter är i stället det som kännetecknar miljoner människors verklighet världen över. Också handel, investeringar och finansiella transaktioner har i större utsträckning blivit globala även om integrationen här främst skett mellan de industrialiserade länderna.
Medvetenheten och kunskapen om ekologiska förhållanden utmanar föreställningar om nationella politiska gemenskaper, nationell demokrati och suveränitet. Frågor som tidigare enbart tycktes vara föremål för suverän nationell inrikespolitik, såsom energi- och transportpolitik, påverkar idag länder på andra sidan jorden genom växthuseffekten.
Globalisering är också ett uttryck för staters ömsesidigt ökande beroende av varandra och internationella organisationer. Men globalisering kan också handla om att ta i anspråk ett överstatligt politiskt utrymme för att reglera frågor som ofta ligger bortom nationalstaternas räckvidd och som angår hela världssamfundet, såsom globala miljöfrågor, handel, mänskliga rättigheter, havens eller rymdens utnyttjande.
En global beskattning av flyget, en särskild beskattning på internationella valutatransaktioner, en internationell miljödomstol och regleringar mot globala mediakonglomerat är frågor som berör hela världssamfundet.
Miljöpartiet anser att FN bör stärka de demokratiska och medborgerliga organisationerna i de fattiga länderna och stimulera det globala samarbetet mellan fackföreningar, konsument-, miljö- och andra medborgerliga organisationer. För att motverka globala produktionsmönster som förstärker orättvisor och fattigdom måste UNCTAD bli en mötesplats för konsumentorganisationer och producenter. WTO:s regelverk måste demokratiseras. "Ekonomiska frizoner" får inte finnas, därför att varken nationell arbetsrätt, miljö- eller skattelagstiftning gäller där. En Tobinskatt skall införas för internationella finanstransaktioner (se även Miljöpartiets motion "WTO efter Seattle"). FN bör också aktivt verka för att kunskap överförs från de rika till de fattiga länderna, inom t ex medicin, teknik, ekonomi, kommunikationer och infrastruktur.
Demokratisering av FN
Inför det 21:a århundradet krävs ett nytt åtagande av FN:s medlemsländer att respektera FN:s stadga och utveckla världsorganisationens verksamhet i enlighet med dess syfte. De demokratiska bristerna inom FN-systemet måste korrigeras, i synnerhet vad gäller vetot och säkerhetsrådets sammansättning, liksom de internationella finans- och handelsinstitutionernas roll. För att förbättra informationsutbytet mellan FN och dess medlemsländer, respektive medborgarna i alla länder, måste moderna kommunikationsmedel användas i full utsträckning. Miljöpartiet anser att Sverige och FN bör verka aktivt för att förbättra tillgången till de moderna kommunikationsmedlen i alla länder.
Det totala ansvaret för medlemskapsfrågor (inklusive inval och uteslutning) borde ligga helt hos generalförsamlingen. Även nomineringen och val av generalsekreterare som representant för alla medlemsländer borde åligga generalförsamlingen, utan risk för veto i säkerhetsrådet. Miljöpartiet anser också att NGO:erna borde få konsultativ status i generalförsamlingen. När det gäller säkerhetsrådet borde på kort sikt antalet medlemmar utökas för att garantera jämställd representativitet från alla regioner. På lång sikt borde alla medlemmar i säkerhetsrådet väljas av generalförsamlingen; de permanenta platserna och vetorätten borde avskaffas.
FN:s budget måste förstärkas för att möta de utmaningar världsorganisationen står inför. Generalförsamlingen borde ha kvar det totala budgetansvaret för verksamheten. Medlemsavgiften skall även i fortsättningen bestämmas utifrån landets nationalinkomster och kapacitet att betala. Alla medlemsländer måste betala sina avgifter till fullo, i tid och utan villkor. Inom FN borde man börja diskutera införandet av en straffavgift för medlemsländer som inte betalar i tid.
Utblick: FN:s framtid - med Sverige i tiden
På en enda jord med begränsade resurser är vi alla beroende av varandra. Alla människor måste få sina grundläggande behov tillgodosedda. Världen står inför gigantiska utmaningar i form av en kraftig befolkningsökning, förödande miljöförstöring, minskande bördighet, brist på vatten och livsmedel, ökat inflytande för transnationella företag och ökande illegal handel. Ansvaret för tillståndet i världen är gemensamt.
Miljöpartiet vill verka för en utjämning och en rättvis fördelning av jordens resurser.
Konkurrensen om jordens resurser kommer att skapa starka spänningar och konflikter. Både politiska ledare, internationella organ, näringslivet och enskilda medborgare måste ta sitt ansvar. En solidarisk livsstil ställer stora krav på förändringar i vårt globala samhälle. Om alla ska kunna leva på samma standard måste resursförbrukningen per capita i västvärlden minska markant. I ett globalt miljö- och rättviseperspektiv är det därför nödvändigt att den rika världen skyndar på mot kretsloppssamhället, ett ekologiskt hållbart samhälle.
Miljöpartiet har alltid ansett att FN är världens viktigaste internationella forum. Det är det enda riktiga öppna forum där alla jordens länder kan mötas, och där inte marknadskrafter, ekonomisk eller militär styrka påverkar rätten att få delta och komma till tals. FN är också den enda organisation som inom sitt verksamhetsfält har den agenda som är nödvändig för att tackla de nya icke-militära hoten i världen: fattigdom och de ökande klyftorna mellan rik och fattig, den alltför snabba folkökningen, naturresurser som stagnerar eller minskar och den ständigt ökande förstöringen av miljö och natur. Internationellt samarbete är viktigt för att åstadkomma förändringar.
En annan väg, som dock inte står i motsats till den tidigare, är att Sverige går före och genom det goda exemplets makt visar att en positiv förändring inte bara är önskvärd utan också möjlig. Hittills har denna strategi, som sagt, varit den mest framgångsrika. Genom att enskilda länder och delstater har vågat fatta radikala miljöbeslut utan att invänta internationella överenskommelser har miljöopinionen världen över blivit starkare, och så småningom har andra länder följt efter. Även i det internationella arbetet med bland annat miljökonventioner har det goda exemplets makt haft stor betydelse. Internationella överenskommelser blir inte automatiskt en del av den nationella rätten i Sverige.
Miljöpartiet anser att traktat som ingåtts av Sverige måste införlivas i svensk rätt, detta för att de skall gälla i svenska domstolar. Sverige skall, trots att vi är med i EU, utnyttja de möjligheter som finns att ta steget före och på så sätt medverka till att skjuta fram positionerna i det internationella miljöarbetet.
Globaliseringen har också förändrat traditionella föreställningar om vad som är "inrikespolitik" och "utrikespolitik". Konsekvenserna av klimatförändringar, kemikalisering, kärnkraft och ekonomisk tillväxt har blivit globala samtidigt som energi-, transport- och ekonomisk politik traditionellt har ansetts vara inrikespolitiska frågor. Länder, regioner och kommuner har blivit alltmer integrerade i ett nätverk av internationella organisationer och samarbeten. Samtidigt som denna alltmer komplexa bild framträder spelar den traditionella utrikespolitiken fortfarande en viktig roll.
Svensk utrikespolitik skall syfta till global ekonomisk rättvisa, fred och nedrustning, främjande av demokrati och mänskliga rättigheter och ett undanröjande av de globala miljöhoten.
Stockholm den 29 november 2000
Matz Hammarström (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Gunnar Goude (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Birger Schlaug (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Lars Ångström (mp)