1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU-gemensamma regler för krigsmaterielexport.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ny gemensam EU-myndighet.
Vårt gemensamma ansvar
Vi i de demokratiska länderna har ett moraliskt och politiskt
ansvar för att hindra spridning av vapen till länder som
använder eller kan komma att använda vapnen för att angripa
eller hota andra stater, förtrycka den egna befolkningen och i
värsta fall genomföra folkmord. Vi har också ett egenintresse
av att inte sälja vapen som senare kan komma att riktas mot
oss t.ex. i samband med fredsfrämjande insatser. För att
förhindra detta har Sverige och övriga västländer arbetat fram
olika mekanismer för exportkontroll av krigsmateriel.
Vad styr i dag?
Den svenska vapenexporten styrs i dag av lagen om
krigsmateriel och förordningen om krigsmateriel.
Krigsmateriellagen är en förbudslag och föreskriver att
krigsmateriel inte får exporteras utan tillstånd. Även all
försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter tillstånd.
Beslut om tillstånd att exportera krigsmateriel fattas av Inspektionen för
strategiska produkter, ISP. Denna myndighet kontrollerar export av
krigsmateriel och andra s.k. strategiska produkter från Sverige. ISP är
skyldigt att överlämna ärenden som har principiell betydelse eller är av
särskild vikt till regeringens prövning. Exportkontrollrådet ges också tillfälle
att ta ställning till alla principiellt betydelsefulla ärenden.
Internationella förpliktelser
Sverige deltar i flera olika internationella arrangemang och
överenskommelser för exportkontroll, bl a Nuclear Suppliers'
Group, Australiengruppen och Wassenaar-arrangemanget.
Arrangemangen är visserligen inte formellt bindande utan
snarare politiska åtaganden. De är likväl mycket
förpliktigande. Inom arrangemangen pågår ett kontinuerligt
internationellt samrådsförfarande där Sverige deltar aktivt.
Europa
Enligt Romfördraget är tillverkning och handel med vapen,
ammunition och krigsmateriel undantagna från EU:s
gemensamma marknad. Sådana frågor avgörs således
nationellt men med hänsyn till de tidigare nämnda
internationella åtagandena. Utvecklingen vad gäller såväl
tillverkning som handel med krigsmateriel blir dock alltmer
gränsöverskridande. EU har inom ramen för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) därför
infört en gemensam uppförandekod avseende
krigsmaterielexport. Koden kan ses som ett första steg mot
gemensamma exportregler.
Inom GUSP bedrivs också samarbete avseende kontroll över
krigsmaterielexport i två arbetsgrupper; Polarm och COARM.
Sverige deltar dessutom i det s.k. sexländerssamarbetet för europeisk
försvarsmaterielsamverkan. Vi håller också på att bli medlemmar i den
västeuropeiska försvarsmaterielgruppen, WEAG.
Svensk försvarsindustri
Exportberoendet i svensk försvarsindutri är redan i dag högt.
Med de beslutade neddragningarna i Försvarsmakten och
därmed väsentligt minskade beställningar kommer
exportberoendet att öka ytterligare. För att Sveriges
försvarsindustri ska kunna vara fortsatt konkurrenskraftig och
fortsätta utvecklingen av nya system har det varit nödvändigt
att söka samarbetspartners utomlands. Försvarsindustrin i
övriga Europa är även den under omstrukturering för att
anpassa sig till den minskade efterfrågan som ett resultat av
det kalla krigets slut. En förutsättning för att en
omstrukturerad försvarsindustri ska kunna fungera väl i ett
gränsöverskridande samarbete är att det inte föreligger några
större skillnader mellan deltagande länders exportpolitik eller
helst att de har gemensamma regler.
Gemensamma regler i EU
Sverige måste nu arbeta för att införa gemensamma
exportregler för krigsmateriel inom EU. Det skulle medföra
att försvarsindustrin inom hela EU kunde rationaliseras. I dag
är den uppsplittrad på många olika enheter med en onödig
fördyring som följd.
Redan nu bör processen med att utforma verkligt gemensamma
exportregler för krigsmateriel inledas, då en sådan process kommer att ta
åtskilliga år. För att övervaka de gemensamma reglerna bör det inrättas en
gemensam myndighet inom EU för kontroll och tillsyn av export av
krigsmateriel och strategiska produkter.
Det är bråttom med förändring, annars är risken stor att det inte finns
någon europeisk försvarsindustri kvar att omstrukturera. Regeringen måste i
EU snarast verka för att få gemensamma regler avseende krigsmaterielexport.
Målet bör vara att prövning och lagstiftning på krigsmaterielexportområdet
skall var en exklusiv EU-kompetens och därmed ersätta nationell lagstiftning.
Den restriktiva syn på krigsmaterielexport som anges ovan skall vara en
utgångspunkt för de gemensamma reglerna. På sikt bör vi även överväga att
den gemensamma marknaden också skall innefatta krigsmateriel.