Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU-gemensamma regler för krigsmaterielexport.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ny gemensam EU-myndighet.
Vårt gemensamma ansvar
Vi i de demokratiska länderna har ett moraliskt och politiskt ansvar för att hindra spridning av vapen till länder som använder eller kan komma att använda vapnen för att angripa eller hota andra stater, förtrycka den egna befolkningen och i värsta fall genomföra folkmord. Vi har också ett egenintresse av att inte sälja vapen som senare kan komma att riktas mot oss t.ex. i samband med fredsfrämjande insatser. För att förhindra detta har Sverige och övriga västländer arbetat fram olika mekanismer för exportkontroll av krigsmateriel.
Vad styr i dag?
Den svenska vapenexporten styrs i dag av lagen om krigsmateriel och förordningen om krigsmateriel. Krigsmateriellagen är en förbudslag och föreskriver att krigsmateriel inte får exporteras utan tillstånd. Även all försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter tillstånd.
Beslut om tillstånd att exportera krigsmateriel fattas av Inspektionen för strategiska produkter, ISP. Denna myndighet kontrollerar export av krigsmateriel och andra s.k. strategiska produkter från Sverige. ISP är skyldigt att överlämna ärenden som har principiell betydelse eller är av särskild vikt till regeringens prövning. Exportkontrollrådet ges också tillfälle att ta ställning till alla principiellt betydelsefulla ärenden.
Internationella förpliktelser
Sverige deltar i flera olika internationella arrangemang och överenskommelser för exportkontroll, bl a Nuclear Suppliers' Group, Australiengruppen och Wassenaar-arrangemanget. Arrangemangen är visserligen inte formellt bindande utan snarare politiska åtaganden. De är likväl mycket förpliktigande. Inom arrangemangen pågår ett kontinuerligt internationellt samrådsförfarande där Sverige deltar aktivt.
Europa
Enligt Romfördraget är tillverkning och handel med vapen, ammunition och krigsmateriel undantagna från EU:s gemensamma marknad. Sådana frågor avgörs således nationellt men med hänsyn till de tidigare nämnda internationella åtagandena. Utvecklingen vad gäller såväl tillverkning som handel med krigsmateriel blir dock alltmer gränsöverskridande. EU har inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) därför infört en gemensam uppförandekod avseende krigsmaterielexport. Koden kan ses som ett första steg mot gemensamma exportregler.
Inom GUSP bedrivs också samarbete avseende kontroll över krigsmaterielexport i två arbetsgrupper; Polarm och COARM.
Sverige deltar dessutom i det s.k. sexländerssamarbetet för europeisk försvarsmaterielsamverkan. Vi håller också på att bli medlemmar i den västeuropeiska försvarsmaterielgruppen, WEAG.
Svensk försvarsindustri
Exportberoendet i svensk försvarsindutri är redan i dag högt. Med de beslutade neddragningarna i Försvarsmakten och därmed väsentligt minskade beställningar kommer exportberoendet att öka ytterligare. För att Sveriges försvarsindustri ska kunna vara fortsatt konkurrenskraftig och fortsätta utvecklingen av nya system har det varit nödvändigt att söka samarbetspartners utomlands. Försvarsindustrin i övriga Europa är även den under omstrukturering för att anpassa sig till den minskade efterfrågan som ett resultat av det kalla krigets slut. En förutsättning för att en omstrukturerad försvarsindustri ska kunna fungera väl i ett gränsöverskridande samarbete är att det inte föreligger några större skillnader mellan deltagande länders exportpolitik eller helst att de har gemensamma regler.
Gemensamma regler i EU
Sverige måste nu arbeta för att införa gemensamma exportregler för krigsmateriel inom EU. Det skulle medföra att försvarsindustrin inom hela EU kunde rationaliseras. I dag är den uppsplittrad på många olika enheter med en onödig fördyring som följd.
Redan nu bör processen med att utforma verkligt gemensamma exportregler för krigsmateriel inledas, då en sådan process kommer att ta åtskilliga år. För att övervaka de gemensamma reglerna bör det inrättas en gemensam myndighet inom EU för kontroll och tillsyn av export av krigsmateriel och strategiska produkter.
Det är bråttom med förändring, annars är risken stor att det inte finns någon europeisk försvarsindustri kvar att omstrukturera. Regeringen måste i EU snarast verka för att få gemensamma regler avseende krigsmaterielexport. Målet bör vara att prövning och lagstiftning på krigsmaterielexportområdet skall var en exklusiv EU-kompetens och därmed ersätta nationell lagstiftning. Den restriktiva syn på krigsmaterielexport som anges ovan skall vara en utgångspunkt för de gemensamma reglerna. På sikt bör vi även överväga att den gemensamma marknaden också skall innefatta krigsmateriel.
Stockholm den 2 oktober 2000
Göran Lennmarker (m)
Bertil Persson (m)
Liselotte Wågö (m)
Sten Tolgfors (m)
Karin Enström (m)
Roy Hansson (m)
Birgitta Wistrand (m)
Gustaf von Essen (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Lars Tobisson (m)
Henrik S Järrel (m)
Lennart Fridén (m)